Chokladbollar

I förgår när barnen hade studiedag och jag därför var ledig med dem, passade vi på att baka chokladbollar.
Milton och jag alltså. Vi försökte smita ut i köket, när lillebror inte såg, hahaha.. Det är lugnast så ;)
Och det var verkligen SÅ gott. Milton och jag sa båda två, att detta måste vi göra oftare, det är ju så enkelt!
Dessutom roligt att göra med barn: Tar ingen tid, enkla ingredienser, ingen jäsningstid eller väntetid. Bara att köra på liksom!
 
 
Lite varierade storlekar, som det ska vara när två händer i varierande storlekar, är med och bakar.
Dessutom givetvis rullade i kokos, älskar kokos!
Recept för den som är intresserad, ca 30 st chokladbollar:
  • 150 gram smör
  • 1½ dl strösocker
  • 3 msk kakao
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 2 msk kallt vatten
  • 4 dl havregryn
Rör ihop allt till en kladdig deg. Rullar bollarna i händerna och sedan i kokos.
In i kylen en stund, så de stelnar lite. Sedan är det bara att avnjutas!
Helgfika kanske? ♥

Mamman listar

Godmorgon på er!
Såg en lista, gällande barn och mammaliv och jag tänkte att ni kanske skulle tycka det var kul, att se min syn på saken, mina svar liksom. De flesta av er har säkert redan en bild på det och vet ungefär hur jag svarar och hur jag är som mamma. Men kanske är där något nytt?
 

1. Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?

Jag har 2 barn, Milton och Dante. Jag har alltid sett mig som tvåbarnsmamma, men numera i hemlighet drömmer jag lite om ett tredje barn. Längre fram, inte nu. Och om jag får med Marcus på planen, haha.. Han är inte alls lika pepp ;)

 

2. Ett redskap/verktyg som är barn/babyrelaterat som är ett måste?

- Barnvagnen är ju toppen. Båda mina barn har älskat att åka vagn och gör fortfarande. Vi älskar barnvagnspromenader, både barnen och jag. Milton åker ju inte längre, bara hem sent på kvällar, från kompisar i byn och sådär.

- Babyvakten. Först nu har vi skaffat en, efter att varit föräldrar i över sex år, haha.. Nu används den både för att höra om de vaknar och för Milton att viska på oss i den, likt en walkie-talkie, istället för att ropa på oss och därmed väcka lillebroren.

 

3. Något du älskar att göra med ditt/dina barn?

Jag älskar att hänga med dem, vara lite spontan, åka på utflykt lite oplanerat. Sedan älskar jag det som vi gjorde härom dagen, gå upp till skogen med en liten picknick, bara precis hemmavid. Underbart och vi älskar att bo som vi gör, så vi har möjlighet att göra så.

 

4. Hur har ditt liv förändrats sedan du fick barn?

Massor, såklart. Från att bara ta hand om oss själva och inte behöva ta ansvar för mer än mina djur, hade jag nu fullt ansvar över ett litet barn. Och har fortfarande. I början (första året framför allt) var det tufft, hela omställningen. Verkligen tufft. Men efter det och vi landat i allt, har det varit underbart och jag kan inte tänka mig ett liv utan detta. När sedan Dante dök upp och folk snackade om tvåbarnschocken, njöt jag bara och älskade allt. Aldrig tvåbarnschockad, bara ettbarnschockad.

 

5. Favoritbutik att shoppa till barnen och varför?

Älskar numera Kappahl, deras barnkläder har verkligen utvecklats åt det positiva. Men samtidigt handlar jag mycket på nätet till dem; Zara, Ellos och så vidare. Alla prisklasser, en del Molo och Nova Star och så vidare.
Skor är jag alltid supernoga med, eftersom jag själv har så dåliga fötter. Barnen har i princip alltid märkesskor som är anpassade till barnfötter. Hellre få par skor åt barnen som är riktigt bra, än flera halvdåliga.

 

6. Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?

Ja, alltid. Marcus och jag har ju hängt ihop skitlänge och båda har alltid velar ha barn. Har aldrig varit någon diskussion för mig, mer en självklarhet på ett eller annat vis. Såklart är jag oerhört glad och tacksam över mina biologiska barn, men samtidigt hade jag inte haft något emot att adoptera etc.

 

7. Det bästa som finns med att vara mamma?

Att vara just det, en mamma. Låter ju så klyschigt, haha.. Men jag älskar det och är så stolt över det. Över barnen. Det bästa är att få hänga med ett barn i taget, som Milton i stan och ta en fika, gå på bio eller bara hänga runt. Vi är bra på det liksom. Eller med Dante i famnen, nära nära. Det är han bäst på och jag vill alltid ha honom så nära mig det bara går.

 

8. Något mindre roligt med att vara mamma?

Den ständiga oron. Oron över att det ska hända barnen något, eller mig. Det är det värsta.
Annars är det såklart att sömnbristen är vidrig många gånger. Men det går att härda igenom. Vi har gjort det förr och gör det igen.

 

9. Ditt bästa tips för en ny mamma?

Lyssna inte på tips! Det är så himla individuellt. Skit i amningen om det inte fungerar. Använd våtservetter om det underlättar ditt liv. Ät skräpmat om det får dig att överleva och att ens äta. Det är okej om din bebis skriker genom hela ICA-handlingen. Sov när du kan. Får du inte sova? Det går över, jag lovar. Det är vidrigt.

Mitt bästa tips till er, där någon nära fått en bebis: Erbjud er hjälp, för föräldrarna till den där nyckläckte kommer inte be om hjälp.

 

10. Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt/dina barn!

Bästa BÄSTA barnen. Ett äldre foto på de där två. Min Sparv och mitt Snöre ♥♥

 
 
 

Vaken natt

Våra två små, framför allt den yngste i barnaskaran, är ju inte kända för sina briljanta sömnskills..
I natt vaknade Milton och skrek på oss när vi fortfarande satt nere i soffan = även Dante vaknade. Typiskt.
Så för att göra det enklast för oss, så tog vi ner båda för lite mys i soffan.
Och det var det verkligen, mysigt!
En suddig bild på myset..
 
 
Det stora bekymret var ju nu att kvällen blev så sen.. Vi var inte i säng förrän 01, så idag är jag trött. Alltså barnen var ju i säng tidigare, men vaknade och hängde med oss en timme.
Jaja, det var ett tag sedan det hände ändå, så det får vi vara nöjda med.
Dessutom var det inte barnens "fel", utan vårt. Milton hade viskat efter oss i babyvakten men så hade vi glömt att ta ner den andra enheten, så vi hörde inte honom. Han blev rädd och ropade tillslut istället. Stackaren.. Så jädrans dumt av oss.
Nu lunch, sedan jobb igen. Hörs!

Bästa spontana eftermiddagen!

Milton och jag bestämde oss för att köra till EKO eftersom jg hade lite ärenden och han ville köpa Pokémonkort.
Väl där så var de där korten slut. Vi satte oss i bilen och körde mot stan. Parkerade i parkeringshuset, åkte rulltrappan ner ett par våningar och passerade biografen.
Utanför biosalongen stod massor av barn och vuxna och jag förstod att det var barnfilm pågång.
Jag tittade på Milton och frågade om han var sugen på att gå på bio, istället för leksaksaffären. Han tittade på mig och trodde knappt det var sant - OM han ville!
Så, där hamnade vi! Vilken film? Husdjurens hemliga liv. Och den var skitrolig!

Så istället för butiker blev det popcorn och läsk och bio. Sådär superspontant och härligt och lyckat. Och tydligen var detta den BÄSTA dagen, utifrån en sexårings egna utsago. Det får ändå klassas som bästa betyget.
Vi har så kul ihop, min Milton och jag!

Av med skorna på oss båda, rakt nedstigande genetik från mig till Milton.

Kreativa pärlor!

Hej på er och HEJ helg!
Milton och jag började dagen efter frulle, men att ta fram pärlor, pärlbrickor och ritningar. Pokémon fungerar liksom till allt!
Först en mjukstart med en pokéboll. Sedan avancerade vi till Picatchu. Men de gula pärlorna tog slut, så snart måste vi köra mot stan och handla fler, han och jag. Vad gör man liksom?

Läste Fnulans blogg häromdagen om pyssel med barn, fick feeling och Milton kände för samma. Så pärlor it is, det är lite vår grej. Lagom med pyssel och så himla roligt. Lätt att vara kreativ och det finns massor av beskrivningar och ritningar på nätet ju, kul!
Hörs senare, kram!

Flashback Friday

För knappt ett år sedan såg storebarnet ut såhär. Ungefär samma frippa som idag, inte klokt vad håret växte fort ändå, sedan klippte han av det till ungefär denna längd.
Dessutom är han lite, lite längre idag, så den där snygga jackan passar inte längre, utan är undanstoppad till lillebror.
Det är roligt att se tillbaka. Det händer så mycket på ett år, det syns så tydligt på barnen framför allt. De förändras över en natt ibland och blir stora så fort.
Men fotot då. Det betyder så mycket. Han är så himla vacker och det är SÅ mycket Milton på fotot.
Den där blicken, som ser långt fram. Den där tänkande, djupa fasaden han alltid har. Jag får ont i magen när jag tittar på honom, eftersom han betyder så mycket och är så viktigt och fantastisk för mig.
Min Milton, min minior. Han är fantastisk.
 
 
Så. En liten Flashback Friday såhär en fredag mitt i livet. Det är fint att se framåt i livet, men minst lika fint att se bakåt. Att reflektera över saker, att inte glömma bort.
Kram och trevlig helg, önskar jag er!

Att ha haft en fab helg med mina två små

Ååååååhh en så fin helg med mina två stjärnor. Verkligen helt fantastiskt på alla vis!
 
Typ inte en endaste bild tagen. Vi har mest njutit av varandras sällskap, av det faktum att det har varit helg och av folk som antingen besökt oss eller vi dom.
I fredags kväll kollade vi alla tre Fångarna på fortet. Sista halvtimmen var tuff för dante, haha.. Men han höll ut!
I lördags tog vi promenad till sporthallen för inskrivning till handboll för Miltons del, kul! Sedan körde vi bort till mina föräldrar där mamma passade pojkarna medan pappa och jag hämtade hö. Sedan fika. Såklart.
Sedan följde mamma med hem till oss och jag passade på att mocka medan hos umgicks med barnen.
Efter det lagade vi gryta, som barnen glatt åt flera portioner av. Bra betyg!
Efter att de somnat, passade jag på att se ett ex antal avsnitt av Sex and the City. Älskar!!
 
Igår, söndag, kom Miltons kompis hem till oss strax efter lunch. De lekte och under tiden packade jag ihop en picknickväska och så gick jag tillsammans med tre pojkar till skogen, för fika. Alltså. Hur lyxigt? Tre glada barn och vi har skogen strax intill. Så pass nära att till och med en tvååring går.
Här gick vi genom djungeln, konstaterade barnen. Såklart. Vad det står på Dantes rumpas? "WILD". Passade nog i djungeln. Och passande nog på just det barnet.
 
 
Nästan direkt när Kalle åkt hem, kom mina föräldrar på fika. Sedan snabbt ut i stallet och snabbt iväg till Hässleholm i ärende och efteråt hem till kompisar på tacoskvällsmat som de bjöd på. Alltså sååå snällt! Och så lyxigt och gott att bli bjuden sådär.
Sedan damp barnen i säng och jag grejade med annat fram till midnatt innan det var min tur. Helgen har gått i ett rasande tempo och verkligen varit fantastisk på alla vis.
Nu måndag, lunchen är strax slut. Så det är dags att återgå till jobb. Hörs senare!

Höstkläder till barn

Hej i kvällen!
 
Jag har under den tidiga kväll, kikat runt på höstkläder åt mina två barn och det finns ju så mycket fint!
Zara har ett bra och prisvärt utbud tycker jag, åt pojkar (och flickor för den delen och vuxna. Men jag fokuserar såklart till pojkarna och vad de passar bra i, även o outfiten under hade fungerat prick lika bra på vilket kön som helst). Jag gillar ju inte det där typiskt pojkiga med blått, grönt och så vidare. Så jag har satt ihop ett kollage på mina favoritkläder till pojkarna. Det kan hända att ni får se dem i gult i höst. Dör Så Fint.
 
 
 
Alla kläder från Zara. En del bland kläder för barn under 4 år och en del för barn över 4 år. Älskar det!
Kan själv tänka mig en gul och svart höst-outfit. Känns höstigt och fräscht. Vad har ni på er i höst?

En fantastisk kväll med barnen

Igår kväll var första kvällen utan Marcus. Pojkarna och jag kom hem till ett helt okej städat hem och ett mockat stall. Så vi gjorde det enda rätta; fikade på kex och mjölkdrink på däcket. Så jädrans mysigt och vi alla tre var så pepp på en varm septemberkväll med varandra.
Mjölkdrinken kan vara världens enklaste - päronyoghurt och mjölk. Det blir inte enklare än så. Eller godare för den delen.
Som ni kanske ser har Dante TVÅ tändare i näven (det går inte att lägga någon av dem ifrån sig). Milton kom på att där låg en annan under en säng (som givetvis inte fungerar). Bra där! Pjhuu.. Nu har han två. I alla fall ett tag.
 
 
Efter mys och fika, så körde Milton cirkuskonster för oss andra på studsmattan, sedan klättrade vi andra två också upp och hoppade lite vi också. Alltså vissa kvällar är bara lite finare än andra.
Sedan dök barnens faster med pojkvän upp och hälsade på en stund och efter det kom min mamma på besök. Vi åt kvällsmat, pratade och mamma läste böcker för barnen. Jag passade på att smita ut och ta in Armani och göra färdigt det sista i stallet medan de andra tre hade såhär mysigt. Och så passade jag på att plocka ordning det sista.
 
 
Sedan lite för sent så damp barnen i säng. Dante i sin alldeles för stora säng. Milton i sin höga nya säng med tanden i ett glas vatten i fönsterkarmen. I natt var tandfén givetvis på besök, det hör till.
En helt fantastisk kväll med andra ord. Verkligen. Jag hoppas på flera sådana kvällar nu när Marcus är iväg. Lycka rakt igenom. Och då påminns jag om hur bra livet är. Och hur fantastiska mina barn är.

Tandlöst

Härom dagen bet Milton i ett päron, så tanden som inte tidigare varit lös blev helt plötsligt jättelös!
Vet inte om Milton blev mest försräckt över min galen glada hysteriska reaktion (hahaha..) eller över just det faktum att han snart skulle tappa sin första tand.
För han har ju längtat. Kusinen har tappat massor av tänder redan och kompisar tappar tänder titt som tätt. Och nu är det ä.n.t.l.i.g.e.n Miltons tur.
Så i ett par dagar har han gått och vickat på den där tanden. Varit rädd att den skulle trilla ut utomhus, eller när han sov, så han inte skulle hitta den.
Och i morse vaknade han med tanden i munnen!! Eh, ja alltså. Tänder har ju en tendens att befinna sig i munnen, men de brukar sitta fast och denna var tappad i morse, men kvar i munnen så att säga.
 
Så. Nu har vi en sexåring som helt plötsligt växte ytterligare ett steg. En sexåring utan en av sina mjölktänder i munnen.
 
 
Så nu ligger tanden i ett glas vatten. Ikväll placeras glaset med vatten och tand bredvid tanden och så hoppas vi att tandfén kommer inatt. Alla dessa första-gången-saker gör mig helt vimmelkantig av glädje. Det är häftigt och fantastiskt! För mig såklart, men mest för mina barn.

När mitt stora barn känns ännu större

Oftast är Milton liten. Han är bara sex år. Ett litet barn fortfarande.
Men så ibland, så kommer det ifatt mig hur stor han ändå är i vissa avseende.
Idag var en sådan dag. Dagen då min Milton har gjort sin första läxa och fått sin första lösa tand!

Läxan gick ju hur bra som helst. Han kan, han.
Och när han for upp efter att ha bitit i ett päron och berättade att tanden helt plötsligt var jättelös, så kan det hända att jag blev mer exalterad än han. Och så kan det hända att Milton mest tittade på mig med förskräckelse, hahaha.. Sedan oroade han sig över att tandfén kommer ta hans tand på natten, men det försäkrade jag honom om att hen inte gör ;)
Så nu får vi väl vänta och se, på när tanden ryker. Kan hända attjag även då, är den som blir mest exalterad!
Stora lilla fantastiska pojk. Du är bäst.

När en blir utelåst

Igår när vi kom hem efter jobb, skola och förskola, upptäckte jag att jag inte hade min husnyckel i min nyckelknippa, haha.. Den låg där inne, så dumt!
Vi hade 25 minuter att slå ihjäl, pojkarna och jag. Vi gjorde det enda rätta, genom att lira fotboll och skjuta så högt upp på taket vi kunde...
 
 
...och så drack vi vatten direkt ur kranen på väggen, när vi blev törstiga. Det gäller att vara lite inovativ. Och vi hade ju tur med vädret. Och vi hade jätteroligt!
 
 
Ibland ska en ha lite flyt, att låsa sig ute på rätt dag liksom. Och att göra det bästa av situationen, trots småtrötta och hungriga barn (och mamma). Härligt och Milton tyckte det hela var rätt roligt.

När besvikelsen vände!

Igår visade vi en bild för Milton, på en säng som Marcus precis skulle köra och hämta till honom.
Och besvikelsen visste i.n.g.a gränser. Alltså han var såååå besviken. För han ville ha en hööööög våningssäng och nu fick han bara en låg våningssäng. Hur jag än försökte förklara för honom att det inte går in en högre säng på grund av snedtak. Men sådant vill ju inte en sexåring lyssna på.
 
Han lugnade ner sig efter en stund och sedan kom Marcus hem. Vi  monterade den och vi märkte att humöret vände på Milton, han började ändå tagga till och bli lite förtjust.
När den väl var monterad så utbrasst han "Men den var ju inte alls så liten!!". Phuuuu.. Vilken tur! För inte vill väl jag göra mitt barn besviket. Under sängen ska det till någon form av koja och myshörna och det kan bli himla härligt! Där kan vi sitta och gömma oss, läsa böcker eller leka.
Vi var ju tvungna att fota, viktigt liksom. Någon blev ändå rätt nöjd. Fina unge.
 
 
Och inte nog med det. Dantes spjälsäng kastades ut och han fick sova i stora sängen. Det var vi rätt stressade över... MEN han somnade fort (kan förvisso bero på att han kom i säng väldigt sent) och sov otroligt gott hela natten. Hoppas det håller i sig!
Och det är så mysigt att ha dem i samma rum. Igår kväll gick jag in och tittade till dem (mest lillebror då, för att se så han inte trillade ur sängen) och det var så härligt. Myslampan igång och barnen sov djupt. Åh.

När det inte blir riktigt som planerat

Igår hade vi tänkt att barnen äntligen skulle få börja dela sovrum på natten. Dante förstår ju inte grejen så mycket, men vi peppade Milton och tillsammans med honom gjorde vi det så fint på rummet. När det sedan var dags att sova, var han själv också jättepepp på det hela!
Detta är Miltons hörna. Jag älskar fortfarande tapeten så oerhört mycket!
Ett gammalt sängbord med egen sänglampa, sina pokaler från loppisen (haha..) och en glasskål med sina snäckor. En hylla ovanför med favorit-legogubbarna.
Utanför bild, vid fotänden, står en liten söt klädställning med en ljusslinga hängande. Som nattlampa.
 
 
Dante somnade som vanligt, om än väldigt oroligt. Milton tog lång tid på sig, inget konstigt med det - detta är ju nytt för honom också!
Lagom till att Milton somnade så vaknade Dante. Klåda och ont på grund av sina bett på kroppen (insektsbett av något slag, tror vi). Sedan hängde han med oss till midnatt i soffan. Sötunge...
 
 
Sedan tog det ungefär en timme för mig att somna om honom, så runt 01 ungefär. Efter det sov han oroligt och Milton vaknade. Och Milton var så otroligt duktig! Som vi tränade på under kvällen, med baby-vakten (vi har aldrig ägt någon sådan, hahaha.. Men nu var det dags). Istället för att ropa på oss, så skulle han viska i den.
Så Milton flyttade in till oss, Marcus sov i Miltons nya säng med Dante (som knappt sov alls, suck..) och vid 05 bytta Marcus och jag plats.
Så ja nej, natten blev inte alls som planerat och vi tar väl nya tag ikväll. Någon gång ska de sova tillsammans!
 
Hoppas er måndag är fin! Kram

Huvudvärk och sjukdomstillstånd

Hej vänner.

Alltså jäklar vad jag varit risig de sista två veckorna. Inte klokt alltså.
Nu har jag nog åkt på bihåleinflammation och jag har så ont att varje steg jag tar, smärtar innanför pannbenet. Jag kan knappt böja mig fram och att resa mig från liggande till sittande eller sittande till stående gör makalöst ont i huvudet. Så pass ont att jag liksom får hålla emot med handen mot pannan. Vidrigt! Och då har jag egentligen en rätt hög smärttröskel tycker jag.

Men de här två, är friska *peppar peppar* och som vanligt, tack och lov. Dessutom så pass stora att de reder sig rätt bra själva och förstår ändå att jag inte är som vanligt.

Och att äta frukt på däck-trappan är det mysigaste vi vet.

Nu ska jag återgå till vilandet här.
Stor kram

Att inte vara så stolt över sig själv...

...och när det går lite över styr.
 
I lördags var jag själv med barnen, Marcus var i Stockholm på jobb.
Och på kvällen, när han kom hem, skulle vi på kräftskiva. Jag skulle tina lite kräftor och hade glömt ta upp dem i tid från frysen. Dessa skulle således tina.
Sagt och gjort. Jag satte kräftorna i badkaret/duschen, drog igång vattnet och gick ut. Och glömde bort att jag hade vattnet igång. En timme senare kom jag in i badrummet (eller okej, jag sprnag hysteriskt från soffan till badrummet, eftersom jag kom på vad jag en timme tidigare sysslade med) och upptäckte till min fasa jordens översvämning.
Känner ni igen känslan av att upprivet titta på vad som hänt och inte veta vad ni ska göra eller var ni ska börja, samtidigt som ni vet att ni måste agera NU? Inte? Då jag kan besvkriva den med ett ord: Vidrig.
 
Över hela badrummet stod nästan en halv decimeter vatten, över hela golvet. Milton fick agera assistent och stod och skopade vatten från duschkabinen och ner i toastolen. Medan jag började på golvet, för att se till att allt inte rann ut i hallen.
Milton uttryckte sig såhär: "Mamma, dethär är det jobbigaste jobb jag någonsin har gjort". Jag var villig att nästan hålla med honom. Han var i vilket fall otroligt duktig och fixade en lång stund, tack!
Dante var mest bekymrad och stod på avstånd, lite rädd över att behöva bada eller så, hahaha..
 
 
Badrummet har nog i alla fall inte varit såhär rent, sedan vi flyttade in. När vattnet ändå var borta, men allt fortfarande var blött, så passade jag på att skura kanter och hörn och torka rör och så vidare. Och rensade avloppet från en massa hår (så äckligt..). Det var lika bra liksom.
Japp, det är okej att skratta åt mig. Typ som när jag fyra dagar tidigare, råkade torrkoka potatis.
Eller som när jag glömde vattenslangen igång en hel dag ute i hästhagen, när jag fyllde på vatten, för ett par år sedan. Tack och lov, för en klåfingrig ponny, som hade råkat stänga av slangen på handtaget, phuu..
Alltså ärligt talat. Det är dags att hädanefter dra igång en äggklocka eller ett larm på telefonen, så fort jag inser att jag tänker lämna det jag nu gör, för att göra något annat.
 
Jaja, en får bjuda på det.

Ny frisyr!

Ni vet känslan av att lämna frisörsalongen efter ex antal timmar och vara sådär galet nöjd? Tänk att jag har turen att känna så varje gång - Mija är fantastisk!
Känner mig så fin nu, att det nästan inte är klokt! Älskar det. Älskar kontrasterna av det riktigt mörka uppe och rätt så ljusa längre ner - sååå snyggt!

Sen är det inte bara det, att jag får chansen att bli sådär fin.
Jag får chans att umgås med Mija under dessa timmar, utan barn, utan jobb. Bara vi och en himla massa samtalsämnen. Att prata ostört. Att dricka en kopp te medan färgen sitter i, samtidigt som jag bläddrar runt lite på måfå i en tidning.
Och att få lite huvudmassage och bara ha det så allmänt gött. Livet alltså!

Ikväll sitter jag här, gräsänka eftersom Marcus är i Stockholm. Äter Polly för glatta livet och känner mig rätt fancy i mitt hår.
Dessutom var barnen och jag på strålande humör hela kvällen. Milton och jag slängde lillebror i säng. Sedan dukade vi fram godis och tittade på Fångarna på fortet. Så mysigt att bara hänga runt med min Milton.

Milton är inte ett barn som slänger sig med komplimanger hur som helst. Han har gått över till ett "coolare" stadie och har en enorm integritet. Men ikväll var han fantastiskt söt. Som när han såg fotot på mig här ovan och sa:
-Mamma du är så vacker att jag nästan blir kär i sig!

Eller som en stund senare, när det var dags att sova:
-Mamma, vet du hur mycket jag älskar dig egentligen?

Åh. Min fina unge.

Att plocka plommon

I år verkar det vara ett riktigt bär- och fruktår - härligt!!
Vi har förvisso inga fruktträd alls på vår tomt, tyvärr. Men utanför har vi (vi och vi, men ja, ändå, haha..) och där plockar vi frukt när det ges tillfällen.
Som igår kväll, när Milton och jag gick ut med en liten skål. Och där fanns massor av plommon. Sååå härligt och så gott! Hela trädet är fullt av dem och vi njöt en stund av ätande och plockande.
Så idag var det en nöjd kille med plommon mer sig till skolan.
 
Att plocka sin egen frukt, för att sedan ta med sig den till skolan - vilken lyx.
Och vädret alltså. Varmt och skönt och vi hade det så himla mysigt tillsammans, han och jag.
 
 
Och som vanligt slås jag av känslan, av vad bra vi bor. Vi bor så otroligt galet himla fint. Vi älskar det. Kanske mest jag. Jag är den hemma hos oss som älskar vårt hus allra mest. Sedan är det nog Dante, som kan röra sig fritt bäst han vill typ. Och se andra två på delad tredjeplats, nöjda liksom.
Men jag, jag älskar det så himla mycket. Så mycket att det nästan gör ont i magen och jag tänker att det är för bra för att vara sant, någon gång kommer jag väckas ur bubblan. Så löjligt egentligen kanske.
Vi bor som sagt himla fint!

Sin första skoldag

Idag gör han det. Sin första skoldag i förskoleklass/nollan/lekis (vad man nu väljer att kalla det).
Mitt lilla, stora barn! Här påväg mot skolan, en helt ny värld som nu tar sin början.
 
 
Allt gick fint! Väl på skolgården var Miltons första mening "Oh my god....". Han blev nog lite folkskygg till på köpet. För där var så mycket folk; föräldrar, barn och pedagoger i en salig blandning.
Men fort hittade vi kompisar som han ska gå i samma klass som.Efter en stund kom hans fröken ut och alla barnen ställde upp på led. Sedan pussades vi hejdå (undrar hur länge jag kan räkna med att få en puss och en kram som hejdå?! Hoppas länge till) och barnen gick i samlad trupp in.
Kvar stod jag med en annan mamma och vi kunde inte alls begripa hur våra pojkar har kunnat bli såhär stora? Det var ju inte längesedan vi skolade in dessa två tillsammans, tyckte vi. Åh. Vad åren går fort.
 
Men spännande är det, verkligen! Han har redan klargjort att han inte alls vill ha läxor eller räcka upp handen i klassrummet, hahaha.. Känns som att detta kan bli tufft ;) Men jag tror nog att han vänjer sig vid hur skolans värld fungerar. Jag hoppas så att han blir lik mig i det avseendet; jag har alltid älskat skolan, oftast skött mina läxor och haft mycket kompisar. Jag har varit social och framåt, räckt upp handen och pratat på tok för mycket (hahaha..).
Det ska bli otroligt spännande att se vilket skolbarn min Milton utvecklas till och vad han kommer tycka om det. Jag längtar så mycket till i eftermiddag, när vi ses igen, han och jag.

Kräftfiske

Hej på er!
 
I fredags kväll var vi allesammans hos Marcus mormor och morfar med de andra kusinbarnen, för kräftfiske.
I fredags slängdes burarna i, barnen fick provsitta i traktorn och vi fikade och barnen lekte. En fin kväll, helt enkelt.
 
 
 
I lördags morse sågs vi där ute igen, för att vittja burarna. Och det är ju så roligt, vi alla jämförde det med julafton och paketöppningen då. Vi hann även med fika och lek, viktigt det också.
Jag vågade faktiskt hålla i en kräfta, har aldrig hänt tidigare!
 
 
 
Milton är bra mycket tuffare än mig!
 
 
 
Här är en av hinkarna med fångst, påväg mot nästa kräftdamm.
Och Dante. Med tändaren. Som vanligt.
Men det är fint. Alla får hjälpa till, i den mån de kan och vill.
 
 
Dessutom är det ett fantatiskt minne, för barnen att få ta med sig i livet. Det är fint att deras gammelmorfar och gammelmormor gör detta med barnen. Nästkusinerna får chans att göra något tillsammans och det är så roligt att ses!
 
 
Och det där minnet att bära med sig. Barnen pratar om detta länge efteråt och kommer med största sannolikhet se tillbaka på detta när de är äldre, som ett fint minne.
Jag älskar barndomsminnen. Det är viktigt att få med sig fina minnen. Jag kan se tillbaka på min egen barndom som en otroligt lycklig tid med massor av minnen. Det har gjort mig trygg. Jag hoppas det blir samma för mina barn.
 
 
 
Vad gäller djuren, så tycker jag det är bra, att barnen får se vad som händer. Först fiskar vi kräftorna, sedan ska dessa kokas, för att sedan kunna äta dem. Lite som var köttet kommer ifrån (vi tittade förresten på ett dött vilt (typ ett rådjur eller en hjort) som hängde i en bod där vi fiskade kräftorna. För barnen är det inget konstigt. Det var ett vilt, nu är det snart kött som kan ätas, inga konstigheter liksom).
Och så älskar jag närproducerat, för mig är det viktigt. Och kräftorna är odlade en knapp mil hemifrån - guld!
RSS 2.0