När valpen tar sig friheter

Valp och valp. Hon är ju trots allt tre (!) år nu, våran Alba. För tre år sedan så var det en viss hatkärlek jag kände till henne. Vissa perioder så pass att jag nästan kände att jag knappt skulle sakna henne om hon försvann. Hemskt!

Den där känslan finns inte alls längre. Alba är en fantastisk hund. Energisk och full av liv. Blir totalt galen av glädje när det kommer folk - hon är otroligt social.
Samtidigt är hon stencool. Ligger slängd på golvet där barnen leker eller mitt på garagegolvet under kalas och är helt obrydd av omvärlden (efter att hon har hunnit hälsa på alla såklart). Den tryggheten bor inte alls i Yda.

Jag är heller aldrig orolig över att Alba ska få för sig något. Hundar har vid ett par tillfällen gett sig på henne och hon har hittills aldrig sagt ifrån tillbaka. Jag har väldigt svårt att se att hon någon gång skulle säga ifrån faktiskt.
Dessutom är hon underbar bland folk i alla åldrar. Hon älskar alla. Som när hon hade närkamp vet vildsvinet i vintras och veterinären sedan behövde röntga och känna på henne. Hon skrek till vid något tillfälle, men sedan fann hon sig i det och fick otroligt mycket beröm.

Hon är en självständig hund som tar sig en hel del friheter dock, haha..
Här är ett exempel. Hon får inte vara på ovanvåningen, så nu har hon kommit på att tredje trappsteget är toppen att sova på. Hon kommer då närmare ovanvåningen plus att hon ser ut genom fönstret.

Dessutom är hon otroligt vacker när hon ligger där. Fina Alba!

3 år sedan!

Igår var det 3 år sedan denna galenpanna flyttade in i våra liv, med besked!
Vi valde just henne (eller jag, om vi ska vara korrekta. Marcus var mer sugen på en annan. Såhär i efterhand valde vi (jag) rätt eftersom den andra tiken inte är fullt lika härlig, vet vi) för hennes positiva personlighet och vackra färg. En liten kavat loppa, som samtidigt visade ett stort intresse för rådjurshuvudet som Marcus morfar hade släpat med, hahaha. En glad skit, som verkade vara bra både gentemot människor och hundar, redan som valp. Vi fick med andra ord helt rätt bild av vår valp, från start.
 
Första halvåret drabbades hon av 3 urinvägsinfektioner och det tog därför lång tid innan hon blev rumsren, stackaren.
Men första halvåret gick också åt till att städa upp allt hon förstörde där hemma; leksaker, golvlister, skor, post, julklappar och ännu mer leksaker. Allt hon kom åt förstörde hon. Och jag hatade henne lite för det.
Ja nej, det ger väl inte mig någon rätt att hata henne. Men jag gjorde det. Och älskade henne. På samma gång liksom.
 
Nu 3 år sedan älskar jag henne så otroligt mycket. Hon är inte Yda. Men hon är Alba.
Hunden som kan vara den snällaste hund jag någonsin träffat. Hon är vild och galen, men har hjärtat på precis rätt ställe.
Hon älskar barnen och det gör mig så otroligt stolt, glad och lättad. Aldrig är jag orolig när Milton ska titta på hennes tänder, eller när Dante kommer vinglande med mat till hennes matskål och hon väntar snällt.
Aldrig är jag orolig när hon ligger mitt på golvet och vilar tungt, medan barnen härjar runt henne, hoppar över henne, eller råkar tappa något på henne (var inte oroliga, i korgen får hon alltid vara ifred, men väljer hon att självmant ligga mitt på golvet, får hon tåla lite (eller mycket, haha..) barnlek).
 
 
 
Det är få hundar som alltid är så glada som hon. Det vilar liksom inga ledamheter i henne.
I vintras var jag dock så orolig över henne, när hon hade varit i närkontakt med det där vildsvinet. Men hon läkte ihop fint och idag syns bara två små kala ärr, tack och lov. Eller den gången året innan, när hon var så låg och ledsen i ett par dagar och bara gick undan. Vår alltid så glada hund var helt personlighetsförrändrad. Något stämde inte. Vi for till veterinären, hon och jag. Mycket riktigt, en fästingsjukdom (precis som jag misstänkte, dock inte Borelia). Penicillin på det och sedan var hon på banan igen.
Men förutom dessa två tillfällena - alltid en tokglad hund utan ledsamheter. Älskar henne för det.
 
Vi kunde nog inte få en bättre familjehund/jakthund kombinerat, än vår Alba. Jag medger det, även om det sitter hårt inne vissa dagar, hahaha.. Hon är ljuvlig och jobbig liksom. Men mest ljuvlig och snäll och så otroligt lätt att älska.
Det enda jag hatar, är pälsen. Jag kommer aldrig någonsin vänja mig vid att ha ett hem som är så hårigt, som det blivit efter att Alba flyttade in. Det är galet med hår, alltid känns det som. Vi rekommenderar folk att åka hem till oss barfota och i ljusa kläder. Eller varför inte nakna?! På huden fastnar absolut minst hår, haha!
 
Fina Alba, vad vi tycker om dig. ♥ ♥ ♥

Våren alltså. Fantastisk.

Vi spenderar många sena eftermiddagar utomhus just nu. Så fort jag kommer hem från jobbet slänger jag av mig de kläderna och dyker i mjuka, stora kläder. Sedan äter vi kvällsmat. Och sedan går vi ut. Dante placerar vi på en filt eller i gungan (där han visst råkade somna igår, hahaha..). Milton och jag hoppar studsmatta eller planterar frön. Sedan fortsätter jag påta lite på egen hand och Milton återgår till studsmattan.



För Dante är ju att gunga favoriten just nu. Men att sitta på en filt med en liten blomma i hand är också rätt härligt. Det finns så mycket för en såhär Liten att inspektera och undersöka.



Marcus då? Alltså han tycker inte det är riktigt lika härligt som jag tycker. Men han brukar också hänga med oss ut. Igår försökte han få igång gräsklipparen (som inte lyckades. Tyvärr för vår gräsmatta ser nu ut som en jäkla äng!), sedan städade han hundgården och gjorde så fint.

Innan vi gick in satt jag och Marcus med Dante och Yda i vars ett knä på däcktrappan medan Milton och Alba lekte SÅ mycket på gräsmattan. Det var verkligen ljuvligt att se. Och grattis till Milton, som lyckades få Alba andfådd, hahaha.. Och Alba, vilken hund egentligen. Så otroligt snäll i alla lägen. Positiv och glad och accepterar all hantering. Milton kunde utan problem ta leksakerna från henne för att sedan kasta igen. Och efter ett par tillsättningar från Milton, så slutade hon även att försöka ta leksaken från honom innan han hann kasta.
En liten parentes, men väl värd att nämna. Jag är ofta så himla trött på Alba, men långt ifrån alltid. Hon är himla härlig också.

Nu ska jag få ut lite, innan jag måste hoppa i duschen för vi ska iväg. Kram!

Mycket trädgård är det.

Marcus och jag blir är lite olika på framför allt en punkt. Han blir absolut lyckligast av ett rent och städat hem och gärna med lite nya möbler, ommålat och sådär.
Jag blir mest lycklig av ordnade rabattkanter, rensat ogräs, en uppfart som är iordning och vårblommor.
Idag prioriterades mitt och uppfarten är som ny. Gick ju så fort när vi var två.
Och visst håller väl alla med om att ogräs är vackrare i spann, än på mark?


Och jodå. Yd var med. Som vår skugga och ständiga följeslagare. Alba var också med, någonstans. Henne såg vi passera lite då och då. Hon är rätt mycket mer självständig, om vi säger så.

Fast inomhus, är det hon som slänger sig på golvet så fort Milton eller Dante befinner sig där. Hon är så glad för barnen!



Att avsluta en dag med kvalitet

Kvalitetstid med storbarnet härom kvällen. Marcus skulle iväg med Alba till ett vildsvinshägn så vi andra hängde på. Dante sov sig igenom det, men vi andra två roade oss med att plocka blommor, kasta stenar, titta på Alba och vildsvinen och prata. Och tänk så viktigt. Att låta den där fyraåringens mun prata om allt möjligt utan att avbrytas, vilket annars är vanligt för att andra ska få chans att prata. Att låta honom slippa konkurrensen om uppmärksamheten och att bara hänge mig åt honom. Vi hade det SÅ mysigt tillsammans och jag insåg där och då att det skulle vi behöva göra oftare, han och jag. Min fantastiska Milton. 
 
 
 
För det är ju verkligen härligt. Att få spendera tid med mina barn. Inte alltid, men väldigt ofta. Och det är just vid sådana här tillfällen, som den där kvällen i vildsvinshägnet, som jag tänker lite extra på min fina vän och hennes dotter. Att de aldrig får göra detta tillsammans. Att J aldrig får se sin dotter växa upp, aldrig ha de där samtalsämnena en sensommarkväll. Sitta nära varandra och prata om blommor, stenar, kompisar och en hel massa annat. Då känner jag mig fruktansvärt ledsen över situationen, över det de missar. Och tacksam över det jag har här och nu. Båda känslorna blir så påtagliga och lika starka. Den där saliga blandningen som utspelar sig i min kropp, som får magen att knyta sig och hjärtat att slå ett extra slag på en och samma gång.
Livet är så skört och snabbt kan livet omkullkastas. Därför känns kvällar som denna extra viktig, för imorgon kan det vara för sent.
Kram

Att ladda batterierna

Värmen suger väl musten ut många just nu, inte bara mig. Men som höggravid är livet lite tufft just nu. Fast värst är det i och för sig inte att vara höggravid nu. Nej det värsta är allt passande i värmen; hästar som måste in och ut på dagarna då de lider hur mycket som helst. Hundar som försöker hitta svala platser att befinna sig på. En fyraåring som sover oroligt om nätterna. Och så, som pricken över i:et passade vi på att så gräs idag. Så nu måste ju det passas så det inte torkar, flytta vattenspridaren en gång i kvarten ungefär, haha.. Behöver jag säga att jag är evigt tacksam över att Marcus har semester? Eller över min katt, han är den ende som klarar sig själv här hemma.

Vi har ju en hel del att få färdigt innan fredag, men nu kan vi bocka av bilen från den listan; tvättad, städad och babyskyddet är på plats, woohooo!

I eftermiddags åkte Milton med farmor och farfar till husvagnen. Jag var tvungen att krama och pussa på honom ungefär hur många gånger som helst innan han åkte och halvtimmen innan de kom satt jag mest och klappade på honom och tittade på honom. Alltså jag har ju varit borta från honom såhär många dagar förr, men nu känns det helt klart lite speciellt. Och OJ vad jag saknade honom direkt när han åkt.
Denna älskade fyraåring. Tänk, nästa gång vi ses har han äntligen blivit Storebror!



Men nu ikväll handlade vi hem kinamat och tittade på förra veckans Sommar med Ernst. Efteråt tog jag en filt och min bok, gick ut på däcket (<--- som är helt på plats igen!!) och satte mig i en solstol. Katten ligger i en annan stol, lillhunden innanför altandörren på en filt och storhunden njuter nu av vädret här ute på däcket. Detta är att ladda batterier efter en varm och intensiv dag och inför det som komma skall. Jag älskar sommarkvällar!



Nu ska jag återgå till min bok, innan vi om en stund ska ta hundarna på en promenad. Gäller att passa på såhär på kvällskvisten när vädret är humant. Och det är väl också att ladda batterierna; gå med en person jag tycker så galet mycket om, med vars en fyrbening. Hans fyrbening i koppel som han håller i. Min älskade lilla fyrbening ständigt lös. Härligt!
Kram!!

Mina småglin och annat viktigt

Storhunden snarkandes nedanför soffan. Lillahunden värmer mina fötter. Katten värmer min ömma nacke. Jag känner mig hel och full med kärlek. Tänk att smådjur (eller småglinen som jag väljer att kalla dem) ger så mycket kärlek och ömhet tillbaka. Jag hoppas de känner att de får samma sak av mig, det vill jag ge dem. Det och mycket annat.


Idag är det annat viktigt att prata om, på tal om djur. Idag röstar nämligen riksdagen om förändringar gällande djurskyddslagen. Detta kommer bland annat innebära sexuella övergrepp på djur (tidelag) förbjuds (från och med 1 april).
Inte en dag för tidigt och något som borde stiftas för länge, länge sedan.
Om jag inte har fel för mig tilläts tidelag samtidigt som homosexualitet tilläts och inte längre klassades som en sjukdom i Sverige. Och detta är ju helt sjukt! Att tidelag och homosexualitet ens skulle kunna jämföras med varandra.

Nu är ju tack och lov homosexualitet tillåtet (även om vi har en lång väg kvar där också) och tidelag är snart förbjudet!

By Mimi

Alltså, min syster sponsrar ju mig med kläder titt som tätt, till min stora lycka!!
Härom dagen slog det mig att jag bara hade Mimis kläder på mig, hahaha.. Tights, kvaraj och skärp från Mimi och byxdressen har hon sytt tror jag :)
 
 
Lilla Alba finns ofta med på ett hörs. Social, cool, tuff och känslig i en salig blandning. Tänk att hon är ett halvår nu, äntligen! NU börjar ju det roliga, valptiden är inte något för mig. Lite som bebistiden, inte min kopp te riktigt. En treårig Milton är betydligt roligare än en tremånaders Milton var.
 
Nu måste jag fortsätta, dags för en snabb lunch! Kram och hej!!

Måndagslista nr 152

Men hej på er!
Ett halvt ofrivilligt blogguppehåll. Har haft massor av annat att lägga min tid och energi på, både bra och mindre bra saker. Därför bjuder jag på, hör och häpna, en Måndagslista i tid och med bilder - kryss i taket ;)
Idag är jag lite extra glad över att...
 
...vi har haft en toppenhelg! I lördags hängde Milton och jag mest utomhus med vänner här bland deras får och avslutade med att grilla korv en bit upp i hagen, så toppen! Godingarna innan korvgrillning, haha..
 
 
...igår var på kalas för vårt gudbarn Max, som fyllde 4 år. Inte ett enda foto tog jag, skit också... Men vi hade det så himla mysigt och kul! Min extrafamilj <3
 
...Alba är bättre. Tredje gången gillt hoppas vi på nu då och att hon slipper vara mer sjuk nu, suck.. Andra urinvägsinfektionen åkte hon på i fredags, så den kvällen spenderade jag inne på djursjukhuset, suck! Hon har dock varit pigg och glad, ätit bra och svarat bra på medicinen, tummen upp åt vår galna "schäfer", hahaha!
 
 
...vi igår var inom Rusta och köpte den där ombloggade mattan, jag skrev om härom dagen (tror jag?). Billig och så himla snygg, gillar den så mycket!! Igår när jag ganska sent kom in från stallet, hade Marcus städat, tänt ljus och lagt ut den nya mattan, därför var det så mörkt när jag skulle fota den så kvaliteten på fotot är ju ingen höjdare ;) Det får ni leva med, ni ser ju hur mattan ser ut i alla fall.
 
 
 
...det är höst. Vi har en kamin. Det är kallt ute. Vi kan elda! Jag älskar det!
 
...jag jobbar hemifrån. Det underlättar så otroligt mycket i vår vardag, med mig hemma. Hästar som ska ut och sedan ha lunch = jag fixar. En styck valp som behöver gå ut lite oftare än en vuxen = jag fixar. En Yda med grym seperationsångest = jag fixar. Milton behöver inte stressa allt för mycket på morgnarna = jag fixar. Elda i kaminen och hålla här varmt och skönt = jag fixar. JAG ÄLSKAR DETTA!!!
 
...jag i veckan ska iväg på ett spännande möte. Som jag längtar, det ska bli så spännande... Er håller jag på halster ett tag, hähähä!
 
 
Nu måste jag kila, ha en fortsatt fin dag. Stor kram!

Tandlös

Att vår valp är den mest ettriga och aktiva hunden ever, är nu konstaterat. Efter att hon träffat en likasinnad som tidigare erhållde den positionen, som den mest ettriga och aktiva, hahaha.. Lille Nemo ligger nu i lä. Han är nu nr 2 och Alba leder. Stackars den människa som får en hund som övertar förstaplatsen ;)
 
Nemo var här med sin matte i fredags och lekte för fulla muggar. Han gav upp och Alba fortsatte. Att valpar brukar bli trötta och behöva sova, är något hon för länge sedan glömt.
Och jo förresten. En tand rök och blodvite uppstod, under all lek. Om Alba märkte det? Inte en chans. Om Nemo märkte det? Ja, garanterat. Han är mer vit i vanliga fall men var under en stund senare mest röd, efter att Alba dreglat blod på honom ;) ja ni ser själva, nedre käken är en hörntand fattigare.
 
 
 
Denna lilla skitunge... Det är tur att du förhoppningsvis någon gång växer upp och växer till dig. Jag ser fram emot den dagen. Men så go hon är, en riktig liten positiv stjärna. Det är en himla tur och DET kommer vi långt på.
Kram och godnatt!

Alba, uppdatering.

Godmorgon. Här är vi lediga och morgontrötta, inte minst vovvarna. Yda ska vi inte tala om, hon utnyttjar sängen där uppe maximalt genom att ligga kvar och sova till klockan är närmare lunch.
Alba är ju valp och mer morgonpigg, även om hon gärna ligger någonstans här nere och drar sig efter frukost :)
Annars då? Jo lilla valpen är frisk och äntligen så gott som rumsren, det längtar väl alla valpägare efter. Snart kan vi använda mattor igen, haha..
Annars börjar vår skitjobbiga valp bli riktigt trevlig; lyssnar fint, kommer (oftast...) när vi ropar, älskar promenader, tränar på att vara i hundgården korta stunder, hon älskar vara ute med mig när jag grejar i stallet eller ger hästarna hö i hagen. Hon är dryg mot Yda och Yda blir helt vansinnig på henne. Mot Vilse är hon också för jobbig, men lyssnar väldigt bra numer när vi ber henne sluta.
Barnkär är hon. Hon och Milton är lika tuffa båda två och härjar ganska vilt ibland. Hon är toppen så sett, eftersom hon hittills aldrig visat tendenser på att vakta vare sig mat, leksaker eller hundben - något vi uppskattar mycket!

Tjejen är fyra månader nu. Nu drar "allvaret" för henne igång. Jaktsäsong. Jag är så kluven då jag tycker hon är liten och vill ha henne här hemma. Men det är så det fungerar, valparna ska ju lära sig :)
Fast bäst trivs hon nog här. I sin säng (som börjar bli för liten nu). Eller nej, allra bäst i soffan, suck.. Där hittar vi henne v.a.r.j.e morgon!
Goa lilla Alba!

Ingen valp idag heller...

Oj vad jag saknar min lilla valp. Och Marcus. Familjen är ju inte direkt hel just nu. Dessutom är jag superförkyld och min lilla Malva är galet öm i hovarna efter senaste verkningen.
Det är tur att Milton strålat ikapp med solen större delen av dagen, att vi har haft fina vänner här både igår och idag, att min syster är så fin och att mamma varit här och hjälpt mig med garageröj idag :)
 
Men just nu, när det bara är Yda och jag uppe, katten är ute och Milton sover. Just nu saknar jag min Alba fruktansvärt mycket...
 
 
 
Kram och godnatt. Nya tummar hålles för morgondagen!

Sjuk liten valp

Japp. Alba är sjuk. Jättedålig till och med :( Mattehjärtat har inte gjort såhär ont på väldigt länge, som när jag idag fick lämna kvar henne där på djursjukhuset, min lilla valp....
Rent uttorkad är hon efter all kräk och diarré så hon fick stanna och få dropp. Och så hoppas jag såklart att de hittar vad som fattas henne.

Det har inte varit mycket ork i den annars mycket energiska valpen. Istället har hon bara sovit hela dagen. Till och med hos veterinären låg hon mest och tryckte under stolen jag satt på :( Trots att det är så himla roligt när folk kommer in i undersökningsrummet, så var det mer än vad Alba orkade med idag...

Älskade lilla valp. Så himla saknad nu och jag hoppas så innerligt att hon får komma hem imorgon <3

Alba hos veterinären

Igår var Alba och jag hos veterinären. Hon undersökte ungefär allt som fanns att undersöka och sedan gick hon och lade sig, bara väntande på vad som komma skulle.
Säga vad man vill om denna ganska stötiga och skitjobbiga valp, men oj så go hon är att vara iväg såhär med! Positiv till allt och håller på att krypa ut sitt eget skinn bara någon tittar på henne. När det sedan är lugnt och hon har kikat runt lite, så går hon och lägger sig utan ett ljud - fina Alba!
Det var alltså 12-veckors vaccination igår och så lämnade vi in ett urinprov och fick konstaterat att lilla tjejen har urinvägsinfektion, stackaren! Inte konstigt hon kissar så mycket inne..

Godmorgon!

Eller godnatt för mig som har jobbat inatt :)
Alba och jag stod och kikade ut i morgondimmig trädgård för en stund sedan.
Valpar alltså. En viss hatkärlek infinner sig ofta, haha... Yda var ett enda undantag, redan från början. Lugn, snäll, bet aldrig på något eller någon, gjorde det vi bad henne om, var aldrig störig.
Alba är prick tvärtom, hahaha... Söta odjur!

För ett år sedan...

...gick jag denna stig med två hundar. Yda och Dusty. Fortfarande saknas fina älskade Dusty fruktansvärt mycket, det gör så ont att tänka på att han inte längre finns i mitt föräldrahem, att han aldrig mer kommer hit och hälsar på, att denna mycket speciella hund aldrig mer kommer få finnas här tillsammans med Yda.
Idag fick Alba ut och gå sin första morgonpromenad. En liten sväng på stigen där jag gått med två hundar fick jag idag göra detsamma, fast istället för Dusty finns nu våran Alba. Denna stig kommer jag gå många gånger med två hundar nu igen. Det är en fin känsla, även om sorgen efter D är enorm.
Oj vad denna hund är saknad, sådana här stunder sådär lite extra.
Senast igår var ett annat sådant tillfälle. Yda har ingen vidare social kompetens vad gäller andra hundar, hon är för vek, för snäll för mesig. Dusty däremot var inte mycket att hänga i julgranen bland människor, men hans sociala kompetens bland andra hundar var "simply the best". Han visste exakt hur man skulle göra och bete sig. Han hade kunnat lära lilla Alba rätt och fel från början. Igår var du också sådär mer saknad än vanligt, Dusty..

Kram

Helgen som varit

Hej på er!
Helgen har bara rusat iväg och vi har haft en fin helg :)
Igår flyttade ju lilla Alba hit, härliga lilla valp. Trygg och duktig, sover där det passar :) Vi försöker introducera vissa speciella sovställen, där vi vill att hon ska ha en egen plats. Hon blir ju en stor hund så soffan kommer inte fungera, så som det alltid fungerat för Yda. Här lade vi henne i korgen, mysigt med en tjock kudde.
 
För att lämna Marcus och hundarna själva igår och låta den lilla hunden acklimatisera sig, så for Milton och jag till stranden med mamma och syrran. Jag tog årets första dopp och blev såhär lockig när håret väl torkat, haha..
 
Igår kväll träffades jag och syrran. Ett par glas vin hemma hos henne och sedan in till stan där det var lite festival, kul att ses bara hon och jag för en gångs skull! Jag har en fin syster!
 
 
Nu måste jag kila, strax mot jobbet för mig!
Kram på er!!
RSS 2.0