En blir trött av lekland

Igår spenderade vi några timmar på leklandet i stan. Och herrejisses vad det är roligt. Enda till dess att man ska hem och ett barn är suuupertrött medan det andra vägrar åka hem, hahaha..

Väl hemma sedan så dog vi alla på soffan. Vi var sååå trötta! En skulle kunna tro att även de där små djuren varit på lekland, så trötta och slitna som de var...

Bilder från leklandet? Nä, det fanns det inte tid till. Och ingen stod still tillräckligt länge, haha..

Liten hund

Liten hund. Liten Yda. Men med det största av hjärta. Hon är så himla bra, bäst. Min lilla älskade skugga. Alltid där, alltid någon att räkna med.

Och ja, hon behöver klippas. Veckans mission.

 

Men aldrig kunde jag väl tro där och då för nio år sedan, att jag snart skulle välja ut min Once in a lifetime-hund.
För det är faktiskt snart nio år sedan. Den 11 oktober 2007 föddes hon, på dagen fem veckor efter det var vi på plats och valde valp. Jag valde. Den tuffaste i kullen, den som också var född sist och dessutom markant mindre än de övriga. Och mörkast. Så många rätt. Hon hade allt, min Yda. Hon har allt.

Ytterligare tre veckor efter det, hämtade vi hem henne. Den bästa julklappen där i december. Vi behövde inget annat. Bästa Yda.

Vilken skatt!

När barnen somnat och alla djur var utfodrade (minus Armani som valde att stå kvar i stallgången och klias med Malva som stod i sin box, de ge den möjligheten om kvällarna) så hängde jag några minuter i trädgården medan jag väntade på att Armani skulle gå in till sig. Japp han har den friheten.
Och i mitt jordgubbsland hittade jag dessa! En hel näve jordgubbar och smultronjordgubbar.
Alltså, den skatten! Vilken lyx. Att gå ut i trädgården och plocka helt obesprutat och närodlat. Sådant gör mig så lycklig.
Yda? Såklart alltid nära mig. Älskade hon.



Sedan gick jag in, sköljde och skar upp dem. Och åt upp den, alldeles själv. De jag plockar imorgon ska barnen få.
Nu sängen. Kram och godnatt!

Att njuta livet lite extra.

Lediga härliga torsdag. Inte en gång har jag tänkt på jobbet idag. Bara älskat livet lite mer än vanligt liksom.
Barnen och jag åt frukost och var utomhus redan vid 09 i morse. Första timmen spenderades mest ute i hagen; båda barnen, en häst, en hund och en katt. Den andra hunden satt utanför hagen tillsammans med mig. Att sitta där och titta på alla dessa familjemedlemmar får mig att känna mig helt komplett. Vad jag älskar dem allesammans. Just där och då njöt jag livet lite extra. Det är fantastiskt.


Armani är dessutom en så otroligt snäll häst. Han skulle aldrig närma sig varken barnen eller smådjuren, utan håller sig liksom till sitt och myser av sällskapet på avstånd, av de andra.

Annars har jag grävt rabatt idag också. Marcus har klippt och trimmat gräs. Vi har grillat korv och nu ikväll for Milton och jag iväg på utflykt tillsammans, bara vi två - så mysigt! Åkte och tittade på motorcyklar och åt glass. Vi missade morfar dessvärre, men sprang på min kusin, mitt kusinbarn och min faster och det var verkligen så roligt!
Och tänk va, attjag har ett så stort barn nu. Bara att få med telefon och plånbok, sedan är vi liksom good to go, han är mer som att hänga med en vän. Vi har så roligt tillsammans när vi är iväg.



Ett barn sover, dags för nästa! Kram!!

Praktikant-Yda

Åh. Min lilla Loppa. Min närmsta och bästa kollega, alla kategorier. Ingen kan någonsin toppa det. Hon är fantastisk, min Yda.


Vi hann med långa rundan på lunchen både igår och förrgår, med en kollega. Så härligt med en fyrbening som sällskap och inte bara en tvåbening. Jag föredrar ju fyrbenigt promenadsällskap framför ett tvåbenigt. Speciellt Yda såklart, som är så följsam och nästan alltid utan koppel.
Jag säger ju det, hon är bäst min Yda.

Idag är vi (Yda och jag) hemma och vabbar med barnen. Mysigt!

Mycket trädgård är det.

Marcus och jag blir är lite olika på framför allt en punkt. Han blir absolut lyckligast av ett rent och städat hem och gärna med lite nya möbler, ommålat och sådär.
Jag blir mest lycklig av ordnade rabattkanter, rensat ogräs, en uppfart som är iordning och vårblommor.
Idag prioriterades mitt och uppfarten är som ny. Gick ju så fort när vi var två.
Och visst håller väl alla med om att ogräs är vackrare i spann, än på mark?


Och jodå. Yd var med. Som vår skugga och ständiga följeslagare. Alba var också med, någonstans. Henne såg vi passera lite då och då. Hon är rätt mycket mer självständig, om vi säger så.

Fast inomhus, är det hon som slänger sig på golvet så fort Milton eller Dante befinner sig där. Hon är så glad för barnen!



Soffan är på plats!

Äntligen och den är lika fin som den är skön, tummen upp!
Nu väntar vi på nytt soffbord och funderar på ny matta, men den gamla duger gott ett tag till :)
Suddig kvällsbild får duga gott. 


Och så en närbild på soffa och min fina Yda.



Jag älskar grått, det är nog min favoritfärg, inredningsmässigt. Så tacksam på många vis liksom.
Börjar bli nöjd med vardagsrummet nu, med Kartellstolen som jag älskar och så min älskade svarta gungstol där det stora grå fårskinnet ligger, där sitter Dante och jag flera gånger varje dag, gungar och myser och ibland somnar vi.

Nu har Marcus åkt iväg med jobbet ett dygn, lillebror sover och Milton och jag myser i soffan fram tv'n. Stallet är nästan färdigt alla redan, så nu tar vi det bara lugnt en lång stund.
Kram och hej!

Uteväder!

Vädret nu. Krispiga kalla minusgrader. Åh vad jag älskar det! Igår hängde jag och syrran med våra föräldrar för en promenad nere på mossen. Yda också givetvis. Och oj vad vi njöt, i fulla drag!
Mossen är så fantastiskt vacker. Att gå där på spångarna i ett led, är både lite roligt och skönt på något vis. Yda hade lite samma färg som naturen igår.



Och såå skönt att åka hemifrån och bara vara med mina föräldrar, syrran och min hund. Inga barn, inget stökigt hus i sikte. Ah, den känslan! Sådana här avbrott gör att, i alla fall jag, kommer hem med ny energi och orkar leverera några timmar till. Underbart!

Ja ni ser ju, hur fint där är. Om ni undrar varför bara en halv av pappas arm är med så är det självvalt. Vill man inte florera på nätet så behöver man såklart inte :)



Nu ska vi soooova! Kram och godnatt!!

Husvagnsdygn

Japp. Ikväll spenderar barnen och jag ett dygn i husvagnen med svärföräldrarna. Hur mysigt som helst i regnet! Marcus är i Stockholm med jobbet och landar här imorgon :)

Men som vi myser. Regnet smattrar på taket, vi dricker te och myser ännu mer. Vi hann med en promenad innan regnet kom och Yda njuter därför lite extra i mitt knä nu. För hon är givetvis med.
I mitt knä. Tillsammans med lillebror.



Vi har det bra mysigt! Godnatt

En varm dag

Vilken värme sommaren bjuder oss på just nu - helt fantastiskt!! Utan att på något vis vilja klaga, är det dock lite jobbigt att vara höggravid nu, jag medger det. Men ändå, jag vägrar klaga. Denna värme är vi alla väl värda just nu!
Efter många om och men kom så även jag iväg till stranden idag. Snöret åkte i förväg med mormor, moster och mosters Macke. Jag kom på efterkälken och Marcus jobbade så han fick väl nöja sig med ac i bilen som svalka antar jag ;). Höga vågor, varma vindar, behagligt i vattnet. Ja, stranden kunde inte gett oss bättre förutsättningar. Milton vill ändå inte bada, så de höga vågorna kvittade för hans del.

Kvällen sedan spenderades i mina föräldrars helt underbara trädgård (min mamma hon kan sin sak, helt enkelt). Så enkelt som beställda pizzor till middag och så vars en glass till efterrätt. Det behöver liksom inte vara mer komplicerat än så. En liten promenad, Miltonlek och lite badminton, sedan kände vi oss ganska nöjda allihop och vi begav oss hemåt efter en toppendag!!

Min älskade lilla Yda var med såklart. Hon med de vackraste ögonen jag någonsin skådat. Kolsvarta, men så mjuka. Min stolthet och ögonsten här i världen. Älskade hund. Ja ni ser ju, hur kan man annat än älska?


Nu gör jag som resten av familjen; kastar in handduken och säger godnatt.
Kram!

Ännu en fördel med att jobba hemifrån

Hej på er!
 
Sitter och försöker jobba lite, men idag känner jag att jag inte får något gjort alls, suck! Vissa dagar är man mer effektiv än andra, helt enkelt. Och så åskar det, hur mycket som helst. Enligt Yda. Enligt oss andra (mig, Alba och Vilse) så mullrar det lite på avstånd och är egentligen himla mysigt.
Då är det ännu en fördel med att jobba hemifrån. Att finnas där för Yda sådana här dagar när hon är rädd. Vandrar fram och tillbaka, piper, skakar och fortsätter vandra. Lilla loppan. Själv sitter jag vid datorn och blir lite irriterad på henne, hur farligt kan åskan vara liksom?! Samtidigt skulle jag aldrig visa det för henne, inte heller skulle jag på något vis tycka synd om henne. Hon får vandra bäst hon vill, om hon tycker det känns bäst. Efter en stund kommer hon och lägger sig under mitt datorbord och trycker där tills jag reser mig. Då börjar hon vandra igen.
Tidigare låg hon och tryckte i sängen, men det var nog för nära fönstret för där blev hon inte kvar länge.
Ser ni ögat och öronen? Bekymmersminen är på och hon trivs inte alls med livet sådana här dagar.
Men oj vad fin hon är, min Yda. Nyklippt och fantastisk på så många vis.
 
 
Kram!

Att ha haft den finaste stunden på hela veckan

Ja alltså, ord finns inte. Vissa stunder är bara lite bättre än andra.
Detta lilla, stora barn. Som är min son. Ett jävulskt humör många gånger, men stunder som i eftermiddags, då finns det inget ställe jag hellre skulle vilja vara på, än den brevid dig, Milton.
 
 
Och detta ställe. Sjön nere i byn. Jag är uppväxt ett stenkast därifrån och känner Miltons glädje, att gå där med en håv och hoppas på småfisk. Eller kasta pinnar och se dem försvinna mot "vattenfallet". Eller kasta sten så långt som möjligt. Eller sitta på stenbron och bara vara. Jag har också gjort allt det där, själv eller med kompisar. Det är guld för ett barn, att få utforska.
 
 
Blomnörden i mig kom givetvis fram. Vad detta är har jag ingen aning om, men de såg ut att trivas bra där, precis intill vattnet.
 
 
Och så Yda. Den där lilla älskade varelsen. Så liten, men med en så stor plats i vårt liv och i våra hjärtan. Hon följer oss som en skugga var vi än är och älskar att få vara med såhär. Medan vi grejar med vårt, grejar hon med sitt och ibland dyker hon upp såhär och tittar längtansfullt efter pinnarna som Milton kastar i vattnet.
 
 
Vid ett par tillfällen såg jag henne smyga iväg. En gång efter ett par ankor, givetvis på behörigt avstånd, hon är smart min hund. En annan gång efter en tjej på cykel. Men aldrig att hon går iväg så vi inte ser henne eller gör något hon inte får. Hon är fantastiskt, helt enkelt.
 
 
Marcus är iväg hela helgen och Milton somnade därför i pappas säng. Själv sitter jag nu framför tv'n och njuter av lugnet. Ett stort glas vatten och ett par chokladbitar gör mig sällskap. Men snart tänker jag svira om och gå upp och lägga mig, brevid den finaste lilla människan jag vet.
Kram och hej!

Mina småglin och annat viktigt

Storhunden snarkandes nedanför soffan. Lillahunden värmer mina fötter. Katten värmer min ömma nacke. Jag känner mig hel och full med kärlek. Tänk att smådjur (eller småglinen som jag väljer att kalla dem) ger så mycket kärlek och ömhet tillbaka. Jag hoppas de känner att de får samma sak av mig, det vill jag ge dem. Det och mycket annat.


Idag är det annat viktigt att prata om, på tal om djur. Idag röstar nämligen riksdagen om förändringar gällande djurskyddslagen. Detta kommer bland annat innebära sexuella övergrepp på djur (tidelag) förbjuds (från och med 1 april).
Inte en dag för tidigt och något som borde stiftas för länge, länge sedan.
Om jag inte har fel för mig tilläts tidelag samtidigt som homosexualitet tilläts och inte längre klassades som en sjukdom i Sverige. Och detta är ju helt sjukt! Att tidelag och homosexualitet ens skulle kunna jämföras med varandra.

Nu är ju tack och lov homosexualitet tillåtet (även om vi har en lång väg kvar där också) och tidelag är snart förbjudet!

Från fredag till söndag

I fredags började vår Luciadag redan 05 på morgonen då det slog gnistor från en elledning ute på vår väg, så vi for upp och fick ringa Eon. milton sov dock vidare, vi andra hade svårt att somna om, men slumrade nog mellan varven. Under förmiddagen var jag och Yda hos veterinären för att kolla henne och det anfallet hon drabbades av härom dagen. Vi får väl se vad proverna visar när de kommer, tummarna hålls stenhårt att det inte ska vara något farligt. Min lilla loppa, världens bästa. Vad hade jag gjort utan henne?
 
 
Efteråt inväntade jag strömmen, som skulle komma tillbaka i början på eftermiddagen, väl tillbaka så jobbade jag undan lite jobb skitfort, för sedan var det ju Lucia på dagis. Vilken grej alltså, Luciatåg med små barn; små tärnor, Lucior, tomtar, pepparkakor och en och annan ren, som kom och förgyllde föräldrarnas och släktingarnas dag.
Jag försökte passa på att sova lite på eftermiddagen, eftersom jag skulle jobba natt. Det blir ju lite ohållbart att vara uppe från 05 om natten ska klaras av vaken till 07.
I lördags när jag väl vaknade på eftermiddagen, blev det middag i dubbel bemärkelse, allt kött helt närproducerat; först potatisgratäng med vildsvin här inne, sedan blev det visst potatisgratäng och helgrillad lamm ute i fårhagen, vilken grej! Efteråt fikade vi hos våra bästa bästa vänner, som fick sin bebis förra veckan. Söta lilla Nova bara sov och sov, så liten och så pyttig och så fin!
 
En jobbnatt återstod för mig och efter söndagens sovning mådde jag som en påse skit, ungefär. Det var längesedan min kropp kändes såhär fördärvad... Min nacke och mitt huvud gjorde så obeskrivligt ont. Jag har till och från stora problem med min skadade nacke, igår var en sådan dag - BIG TIME....
Men inte fanns tid att hänga läpp (nåja..) direkt. Kalle tog släpet och hämtade vår "nya" (alltså syrrans och hennes sambos gamla) soffa, sedan fick han hjälp att bära in den här i vår hall. Efter det bar vi ut vår gamla soffa, som vi sedan körde vidare med till mina föräldrar, som skulle ha den.
Där när vi lämnade soffan passade vi på att fika lite också, välbehövligt för mig.
 
På kvällen hände det, det som Milton längtat SÅ länge efter - klä granen!! Det visade sig dock direkt att vår julgransbelysning var sönder, hahaha.. Så jag fick snabbt köra ner till ICA och ordna en ny, sedan fick Milton äntligen hjälpa till med att röda julgranskulor. Han var nästan helt odräglig innan, då han väl aldrig tyckte att vi blev klara så att han fick klä granen, hahaha.. Tålamoder fick sig en och annan prövning, men väl när vi tillsammans fick klä granen så var det himla mysigt!
 
 
När Milton väl äntligen sov så kunde vi slänga oss på den nya soffan, i vars en ände (för jodå, nu får vi plats båda (ALLA!!) i soffan) och bara vara, det mest välbehövliga på hela dagen, phuuu!
Vår helg i text och bilder helt enkelt, vi hörs senare då det är dags för Måndagslistan!
Kram på er

Hej i kvällen!!

Hej på er!
Sitter och lyssnar på en podcast (<--- min nya grej!), sorterar företagspapper och sätter in i pärm - skönt att få lite ordning.
Igår var jag som sagt i Malmö på ett möte. Mest spenderades dagen på tåg, med tanke på alla förseningar. När jag väl kom hem, hade varit ute lite snabbt med hundarna och sedan slängt mig på soffan så tänkte jag på det med kontraster: dagen hade spenderats i klackar i en "storstad" (ja men ellerhur? I jämförelse med vad jag är van vid iaf.) och nu låg jag på soffan med en hund och en katt som sällskap och en hund liggande på golvet. Milton och Marcus fortfarande iväg och då kom jag fram till att jag var så värd att ligga där den där kvarten. Och just att ligga sådär rakt upp och ner med mina numer tre småglin, skulle kunna vara bland det bästa jag vet. Kontraster i livet, det är ändå underbart!


Någon ville veta mer om mitt företag. Det kommer, men just nu är det mycket som jag måste få rätt på först.
Nu snart sängen, stor varm kram till er!

Min lilla Yda

Igår för sex år sedan föddes en hund som gjort jorden till en lite finare plats och mitt hjärta bultar lite extra för just henne. Min Yda. Redan sex år!

Alla borde få chansen att ha en hund som Yda, hon är verkligen fulländad, komplett, bäst, min "once in a lifetime".
Aldrig trodde jag väl att jag då, för sex år sedan, skulle köpa mig (eller ja Marcus egentligen, men hon blev ju fort min ;) ) en liten blandrastik som inte blev större än en känga ungefär. Aldrig trodde jag heller att denna lilla loppa skulle komma att betyda så mycket för mig och för många andra.
Det är så lätt att ta Yda för givet, hon bara finns och följer oss vart vi än går, hon lyssnar blint på mig och är den mest lojala individ som finns. Men ofta stannar jag upp, tittar på detta ljusa lilla knyte som har kommit att bli min allra bästa vän. Då inser jag vad bra hon är, hur grymt duktig hon är och så funderar jag på hur just vi lyckades få en hund som henne. Hur tacksam jag är över min Yda och jag kan inte för mitt liv föreställa mig ett liv utan henne.


Älskade Yda, grattis på födelsedagen såhär dagen efter. Och framför allt, grattis till oss som fått vara din familj under snart sex års tid <3

En vän som värmer

Det skulle alla ha. Känner mig himla risig med ont i halsen, tanden och huvudet, feber och snorig, suck..
Därför känns det klart extra skönt att ligga här på soffan med en vän nära.

Två små tjejer...

...ute på morgonsvängen i trädgården. Just nu jämnstora, men den yngsta lär snart dra ifrån.
Mina älskade vovvar, djur över huvud taget, tänk vad livet inte vore helt utan er!

Fredag...

...och sista kvällen i lugn, gissar jag på ;)
Imorgon flyttar vår nya lilla familjemedlem hit, lilla valpen. Så liten är hon förvisso inte, redan nästan i storlek som Yda är nu, som fullvuxen. Lilla loppan kommer ju bli en stor hund <3 Yda och Vilse kommer få lära henne nu, att gammal är äldst, det är Yda som bestämmer, såklart. Och Vilse, för vem bestämmer egentligen över en katt?
 
Detta kommer ju bli Marcus hund, till stor del. Det var Yda också, en vecka eller så. Hon blev fort min, vi är varandras, hon och jag. Min bästa bästa vän. Men den nya lilla tjejen ska vi verkligen försöka få att bli Marcus hund mest. Han kommer få sköta mycket av träningen så han kan få den jakthund han vill ha. Jag kommer såklart vara med och sköta den vanliga uppfostran och hoppas att, trots att hon säkert kommer ha stora jaktinstinkter, hon kommer fungera rent praktiskt, med att vara den familjehund vi vill ha. Vi vill ha en hund som stannar på kommando, som kan vara lös på tomten utan att vi behöver passa och vara oroliga att hon ska sticka och sådär.
Vi har inga staket och planerar inte för det heller. Milton går in och ut som han vill, lämnar dörrarna öppna och så vill vi kunna ha det i fortsättningen också. Hoppas nu det kommer gå, för även om vi snart har södra Sveriges finaste hundgård ;) så ska den inte nyttjas när vi är hemma, utan vid andra tillfällen.
 
Återkommer med uppdatering imorgon, 09,00 imorgon bitti hämtar vi hem vår lilla stora hund!
 
Kram och godnatt

Semester!

Hej på er!
Idag har vi haft semestersemestersemester - underbart och varierande helt enkelt :)
I förmidags försökte jag få undan lite arbete, men efter det tog vi oss ut och gick till lekplatsen innan vi hälsade på goda vänner och gick husesyn (och fikade!) i deras nya hus, härlig förmiddag och tidig eftermiddag.
 
 
Senare i eftermiddag fixade vi lite här hemma; rensade ogräs och eldade medan Marcus och svärfar byggde vidare på hundgården :) Men att elda alltså, hur roligt är inte det?!
 
 
Hela tiden hade jag ett givet sällskap, Yda. Vem annars?
 
 
Efter allt fixande och duschande (alla stank rök och eld, efter mitt eldande, haha..), så bäddade vi ner Milton i vagnen med pyjamas på, snuttisen i handen och filt över, så givk vi en kvällspromenix med Yda, allesammans. Milton somnade inte, men nära nog på slutet, så jädrans mysigt!
 
Detta är semester för mig. Jag tycker om att vara hemma, greja och få saker gjorda. Spendera tiden med killarna och djuren. Det är ju dessutom svårt att komma iväg, när vi har alla de djur som vi har. Yda är lättast att ta med eller ordna djurvakt till, men med två hästar och en katt, så blir det lite svårare.
Tro inte att jag är bitter, inte alls! Jag älskar som sagt att vara hemma, vill vi iväg så går det att lösa vakt av hus och djur, även om det blir lite meckigare för oss än för många andra :)
 
Ha det fint och sov så gott, det ska vi försöka göra nu :) Kram
RSS 2.0