Att ta vara på
Idag är det ett år sedan. Ett år sedan jag förlorade en kär vän, en av mina bästa vänner. Ett helt år har gått. Och det är fördjävligt och så orättvist. Jag hade ljugit om jag tyckte annorlunda.
Idag har jag tänkt på Jennie mer än vanligt tror jag, och försökt göra sådant som gör mig glad. Att ta vara på livet liksom. Att vara tacksam över det jag har, mitt i all sorg.
Hela förmiddagen hängde jag med mina barn. Det bästa som finns. Milton var med mig och släppte ut hästarna till exempel, så fab i min hoodtröja och gummistövlar. Älskar honom så det gör ont i magen. Igår tog han mitt ansikte mellan sina händer och sa: "Mamma, jag älskar dig mest av hela världen, du är bäst". I de där stunderna känner jag att jag gjort rätt mycket rätt ändå, med mitt Snöre.
Efter lunch körde jag mot stan och till min älskade frissa Mija. Även Jennies frissa och vi hade såklart mycket att prata om rörande Jennie och tankar om livet. Och döden. Ibland tacksamhet i rösten, ibland med glansiga ögon på grund av sorg.
Håret? Galet nöjd. Det är okej att vara lite ytlig också sådana här dagar. Det behövs.
Sedan snabb fika med min familj och bästa vänner. Välbehövligt liksom.
Kvällen? Snart sover båda barnen och Marcus och jag ska äta kräftor tillsammans. Som jag längtar. Tända ljus, mitt emot varandra. Mellan oss står vitlösbröd, ägg, brieost, salta kex och kräftor. Precis lagom. Och tid tillsammans. Guld.
Så mitt i dagens sorg, är jag tacksam över livet. Och tar vara på det.
Jennie, du är så otroligt saknad.
Att dagiskitta en lillebror
Vi har ju sparat alla Miltons ytterkläder och eftersom barnen är födda under någorlunda samma tid på året, så kan Dante nu ärva allt - perfekt. Det kan hända att vi måste köpa ett nytt regnställ för Miltons kan vara alldeles för stort nu till att börja med.
Men skor är jag noga med, där är det inte mycket Dante får ärva utan där köps det nytt. Så idag har Dante fått två par nya skor. Ett par gympaskor, Adidas. Så gulligt att det nästan inte är klokt! Och så ett par Lära-gå-skor. Kanske var lite överdrivet. Men jag har kvar mina första skor (Lära-Gå) och Miltons är också sparade, givetvis måste Dante ha ett par egna han också. Viktigt sådant där. Och fint på något vis.
Dante har förresten börjat resa sig på allt möjligt och omöjligt, det är så roligt!! Han är tuff, den där lille. Inte speciellt försiktig och ändå en rätt bra koordination tycker jag och försöker ta sig för när han faller. Idag reste han sig tillexempel mot altandörren. Rätt avancerat ändå tycker jag, heja Sparven! Ständigt på tå.
Kram!
Måndagslista nr 245
Hej på er!
Ny vecka och sista semesterveckan. Jag dör en smula när jag tänker på det.
Men idag är jag lite extra glad över att...
...jag trots allt har semester i år. Det är ju ingen garanti. Jag har fått tre fina veckor med mina älskade pojkar. Guld på alla vis!
...vi hade ett såååå härligt dygn med vänner på spa förra veckan. Som Vi Njöt. Alltså. Helt underbart. Marcus och jag älskar att spa'a, det har blivit lite vår grej. Och vännerna då? Ett sjukt bra gäng är vi, verkligen. Så himla härliga, hela ligan!!
...min bästa bästa vän är nere i södra delen av landet. Vi hann ses några timmar förra veckan och kommer ses denna veckan också. Åååååhh vad jag längtar efter henne! Hon är världsbäst.
...min Dante har fyllt år. Det har väl ingen kunnat missa?! ;) Alltså Marcus och mina födelsedagar är verkligen inget viktigt längre. Men barnens, där går jag gärna all in. Kan köpa allt och halva världen åt dem, vill ge dem underbara minnen som de kan bära med sig och så vidare. Dante är ju för liten att förstå, men hans födelsedag är ju lite Miltons högtidsdag också och han får vara med och fira. Och dessutom är det ju härligt för Dante att få sin första födelsedag återberättad för sig när han blir större, tänker jag. Och han har alltså fyllt år. Det är ju hur stort som helst, för en mamma.
...jag ska klippa mig längre fram i veckan! Löv it! Några timmar ensam i Mijas händer. Älskar det!
...att jag har min trädgård. Igår började jag klippa min fina Avenbokshäck och fortsatte idag. Är inte halvvägs än, men det gör inget. En podd i öronen (just nu P3 dokumentär) och tankar som far åt olika håll. Men där ute är det grönt, stilla, svalt och lugnt. Utom igår när Milton hjälpte till. Han ska tjäna pengar just nu, det är det nya. Han sparar till en dyr leksak. Så han hjälper till med än det ena, än det andra. Igår flytta pinnar och löv åt mig. Idag pantade vi flaskor. Han blir med stor sannolikahet affärsman när han bllir stor, eller försäljare. Han har munnen med sig, haha.. Älsklingsunge!
...jag får finnas här för mina barn. Längre fram denna vecka är det Jennies årsdag och det gör ont. Så himla ont. Det tär på mig. Men jag får finnas här för mina barn och de får ha båda sina föräldrar här. Ingen kan förstå hur tacksam jag är över det.
En jämförelse!
Alltså de där två prinsarna. Ljuvliga!!
Här är bild på dem, Milton var nog bara 10 månader dock och Dante är ju 1 år på sin bild. Men ändå!
De sitter "under" vars ett soffbord och busar. Älsklingarna.
Milton med sin superkalufs och runda goa kinder. Dante med bus i ögonen och glad som vanligt (även om han börjat få lite humör, tro det eller ej!).
En brunögd. En blåögd. Två helt olika barn. En lik mamma. En lik pappa. Två lika älskade. Oj vad vi tycker om er!
Älsklingarna. Snöret och Sparven.
Världsbästa båda två.
När Liten fyllde ett år!
Igår blev ju Liten/Bebben/Dante/Sparven - vad man nu vill kalla honom - ett helt år. Helt fantastiskt egentligen. Och underbart. Och gråtigt. För lite jobbigt är det ju. Han är knappt en bebis längre.
Efter kalaset var vi alla rätt trötta tror jag. Dante somnade fort på kvällskvisten och det var nog välbehövligt. Det var alltså första födelsedagen och första kalaset. Vår Dante, vilken lycka!
Men nu pratat vi om gårdagen. Igår fyllde han alltså ett år och det firades såklart. Vi började med att sjunga för honom på sängen. Han tittade lite lustigt på oss och tyckte nog att vi betedde oss lite märkligt. Men han fick efter skönsång hjälp av storebroren att öppna sina paket.
Mest glad för sin bok. Det är fint det där, att se barnen tillsammans mätas i något som båda tycker om.
Under förmiddagen gjordes tårtan. Givetvis får födelsedagsbarnet (och Storebroren) (och hundarna) vara med och smaka på grädde. En höjdare, tyckte Dante! Han ser ju ofta lite skeptisk ut, den där lille. Men eftersom han fortsatte äta grädden så tolkade vi det som att det var poppis!
Sedan var det dags för kalas!! Dante fick så mycket fint i sina paket, verkligen. Leksaker och kläder i en salig blandning, precis som det ska vara. Och böcker, jag älskar böcker!!
Tårtan då? Jag sa det till gästerna, att mina tårtor blir bara fulare och fulare för varje gång, haha.. Men smaken är det aldrig något fel på. Denna gång blev det jordgubbsgrädde i ett lager och kolagrädde i ett. Supergott!
Och så sjöng vi ju för Sparven. Vissa barn blir ju lite rädda och sådär. Inte Dante, han bara glodde konstigt på oss och undrade nog vad alla sysslade med. Han är så cool, vår bebbe.
Och Milton då, vilken storebror!! Jag frågade om han tog ton och det gjorde han ju, skötte sången och hurrandet för sin lillebror och jag var stolt så jag nästan gick sönder. Fina Milton!
Man måste ju få försöka blåsa ut ljuset. Även om han inte förstår grejen så ja, så ska det ju göras. Så vi hjälptes åt.
Efter kalaset var vi alla rätt trötta tror jag. Dante somnade fort på kvällskvisten och det var nog välbehövligt. Det var alltså första födelsedagen och första kalaset. Vår Dante, vilken lycka!
Ettårsdagen och för ett år sedan.
Grattis vår älskade Dante som idag fyller 1 år!
För ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Den bästa var inte när Milton föddes, för det var en fruktansvärd upplevelse. Det betyder ju inte att Milton inte är det bästa som hänt mig, för det är han. Han och Dante. Frank Edvin Dante.
Men för ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Jag fick bi tvåbarnsmamma på ett helt fantastiskt vis, kejsarsnitt. Det var det bästa jag kunde få uppleva och jag älskade det. det gick verkligen så fint till och när Dante kom ut ur min mage, så brast det. Jag skrattade och grät samtidigt och kände en otrolig lättnad, över att det gått så bra som jag väntat mig. Över att jag fött ännu en frisk pojke (jo, jag tycker man föder sitt barn, även genom kejsarsnitt). Över att Dante var pigg och arg och skrek från början. Över att allt var fantastiskt och omvälvande.
Fotona under har jag nog inte visat innan, tror jag? Dessa har legat som bomull kring mitt hjärta sedan då, dagen för exakt ett år sedan, när vi kommit upp till BB och jag tittade igenom bilderna i lugn och ro.
Här hade jag ändå hämtat mig, och det gjorde jag fort. jag var livrädd över att gråta och skratta där och då, över att omedvetet röra kroppen och kanske göra jobbet svårare för de där proffsen. Men denna bilden är min favoritbild från förlossningen, av någon anledning. Jag tror det är mina ögon som gör det. Jag kände mig lugn och otroligt lycklig och jag tror det lyser igenom.
08,37 föddes denna lilla Sparv, 50 cm lång och bara 3220 gram. Vår älskade lille Sparv. Äntligen fick Milton sin lillebror. Vår Dante som gör livet lite bättre, för oss alla. Aldrig trodde jag i min vildaste fantasi att det gick att älska ett barn till sådär gränslöst. Aldrig trodde jag att jag, tack vare Dante, kunde älska Milton ännu mer än vad jag redan gör, bara genom att se Milton tillsammans med sin lillebror.
Dante har under året utvecklats till att vara en fantastiskt liten individ. Han har alltid varit den bästa lillebroren, vi kunde inte haft mer tur. Så säger såklart alla och så måste man ju få känna. Att just det där barnet, passar bäst in i vår familj, för så är det ju.
Idag firar vi vår ettåring med paket på sängen (som nog mest är för Miltons skull, för Dante förstår ju inte mycket) och kalas senare idag. Idag ska han få smaka tårta för första gången. Det kan man ju få, på sin egen födelsedag. Och vet ni? I veckan har han äntligen börjat ta sig fram, den där lille. Nu går det undan!
När ni läser detta har han nog firats på morgonen och vi förbereder för fullt för kalas. Så en uppdatering om dagen i år kommer ju såklart också, senare.
Idag är det Dantes dag!
Att ha spaat oss ett dygn
Ja alltså det började väldigt kaotiskt. Det måste jag säga. I förgår kväll 22,31 (tisdag kväll alltså) uppdagades det att vi skulle på spa onsdag-torsdag och inte torsdag-fredag. Ni förstår ju paniken då inget var packat till varken oss eller barn, husvakt och barnvakter var ordnade till FEL dygn. Ja nej, magsåren var inte långt borta, om vi säger så.
De åt och åt och åt... Där fanns väl att äta, antar jag, haha..
Tillslut fick vi ihop allt, barnen lämnade vi tidigt och husvakten dök upp under förmiddagen. Vi hämtade våra vänner och körde vidare och mötte upp andra vänner för en frukostbrunch innan det var dags att köra vidare mot Kosta art Hotel. Ett himla häftigt spa/hotel. Och FANTASTISK mat! Och det bästa sällskapet man kan tänka sig. Tack gänget!! Och tack Sofie som fick oss på rätt köl då i tisdags kväll klockan 22,31.
Och här är vi. Andra spaet för i år, vi kan det där och är SÅ värda det där lugnet och sova hela natten, guld! Idag var en jättehärlig dag, igår kväll led jag av huvudvärk och mådde sådär efter en rätt stressig dag av olika anledningar. Men idag var det bättre och jag kände mig lugn som en filbunke.
Kanske berodde lugnet på minna Lena fötter tack vare de där fiskarna?! För jodå i förmiddags testade jag och Sandra på fiskspa, rätt härligt på något vis.
De åt och åt och åt... Där fanns väl att äta, antar jag, haha..
Efteråt shoppades det och vi fick med oss skor hem till Marcus och massor av barnkläder inför dagisstarten till båda barnen. Älskar att handla barnkläder, nästan lite löjligt mycket får jag väl erkänna.
Om det var härligt att få hem barnen ikväll? Svar ja!! Det är det bästa av allt, att få hem de där yrväderna, som nu har somnat båda två.
Kram på er!
Måndagslista nr 244
Hej på er och hej ny vecka!
Idag är jag extra glad över att...
...jag fortfarande har semester. Tiden går verkligen fort och jag försöker ta vara på dagarna med barnen. Jag vill vara ledig länge till, men det går ju inte. Därför får en vara glad för den semestern en har. Och det är jag, så glad!
...Marcus och jag drar iväg med vänner på spa senare i veckan. Så jäkla gött! Barnlediga och med tre andra kompispar. Det är så härligt att åka iväg såhär, tillsammans.
...jag fick chans att träffa min kusin i förgår. Är SÅ glad att jag åkte in och träffade henne och min syrra. Det var så himla roligt! Kusinen och jag har inte träffats på tre år, så det var verkligen på tiden att vi fick chans att catcha up lite.
...jag träffar fina gamla gymnasieklasskompisar imorgon en sväng, skitroligt!! De kommer hit på lite mat (som jag ännu inte planerat) och här är sjukt stökigt. Men det tar vi imorgon :)
...våran lille Sparv fyller ett år på lördag. Alltså jag vet inte om det är något att glädjas åt, för detta år har gått alldeles för fort. Han är fortfarande våran bebis ju. Och nu snart ett helt år. Han den där lille lille Sparven som bara vägde 3220 gram och som nu istället väger 11,6 kg. Vår älskade Dante. Världens bästa lillebror! Såklart gläds vi (jag) åt att han fyller år, men det ger mig samtidigt ångest och jag blir grymt nostalgisk. Kejsarsnittet ligger fortfarande som ett väldigt färskt (och helt fantastiskt!) minne, trots att det gått ett år sedan dess.
Detta får avsluta listan. Mina barns födelsedagar är de viktigaste dagarna på året. Dantes första får ju såklart räknas som den största dagen i år. Hans allra första födelsedag. Det är fint. Och stort. Kram!
Kolmården
Hade skrivit ett lååångt inlägg, men kastades ut från appen och allt försvann, suck. Så vi börjar om.
Han fick låna ipaden lite. Han förstår ju inget med den, men blir sådär himla nöjd, när han får ha något som egentligen är förbjudet, haha.. Det förstår han däremot ;)
Vi har ju gjort Kolmården ett par dagar och åkte tidigt i torsdags morse. Trots att vi försov oss, så satt vi alla fyra i bilen 05,00. Haha, så typiskt oss att försova oss... ;)
Fullpackad bil, minst sagt. Är så nöjd med bilstolarna. Milton sitter otroligt bra i sin!
Vi körde direkt till Kolis och första dagen var inte jättebra faktiskt. Massor av folk och galet varmt. Trötta djur i djurparken. Men Milton var nöjd som fick se både snöleoparderna och hans älskade elefanter. Det är nog hans favoritdjur all time.
Och Sparven? Nöjd som alltid typ. Förutom i bil, har vi konstaterat denna semester. Men i djurparken, nöjd hela tiden, den där lille. Han hängde mest med, som alltid.
Vi bodde bra på ett trevligt hotell utanför Nyköping. Barnvänligt och så. En ny upplevelse dock, det där att äta hotellfrukost med barn. Milton var ju duktig, han är mer världsvan än den lille. Dante däremot vek vi bort den vita duken från och så fungerade det. Sedan pt han upp sina rester på golvet nedanför. Han är omtänksam på så vis, tänker på personalen och allt. Mindre för dem att städa.
Dag två på Kolis var mycket mycket bättre. Mindre varmt och mindre folk. Vi började med Tropikariet utanför som verkligen var toppen! Så spännande med krokodiler, fiskar, ormar, sköldpaddor, hajar och så vidare. Rekommenderas varmt!!
Så på det stora hela var det några riktigt bra dagar!! Resan upp gick ändå rätt bra, förutom att Dante var lite missnöjd. Där uppe var det bra. Första natten var tuff. Dante är ju som sagt ingen sovare och alla i samma rum var tufft, kunde vi konstatera.
Hemresan då? Mindre bra. Dante var SÅ ledsen sista två timmarna. Lille Sparven, som annars alltid är nöjd. Men inte då, inte alls.
Han fick låna ipaden lite. Han förstår ju inget med den, men blir sådär himla nöjd, när han får ha något som egentligen är förbjudet, haha.. Det förstår han däremot ;)
Milton är ju underbar att ha med sig sådana här semestrar nu, verkligen i rätt ålder. Han uppskattar det massor och det är så roligt att hänga med honom och uppleva allt med honom.
Och vi har fått mersmak, jag vill åka på småsemestrar hela tiden. Milton och jag smider planer på Astrid Lindgrens, High Chaparall, Lisseberg och så vidare. Ja inte allting nu, men det kommer ju andra tillfällen. Det är underbart med barnsemestrar. Det tyckte jag när jag var liten också, både syrran och jag älskade att åka på semestrar med mamma och pappa.
Nu, kväll! Kram och hej!
Måndagslista nr 243
Hej på tisdagen! Vi kör väl en dag försent såhär i semestertider, det för ju inget :) Så idag är jag extra glad över att...
...jag har semester. Underbart. Älskar det!
...vi drar på semester några dagar på torsdag. Vi ska göra Kolmården och det ska bli så himla roligt!! Föräldrar och femåring är galet taggade, bebben hänger med på ett hörn :)
...jag har barnvagnspromenerat åtta kilometer idag. Rätt gött och mycket välbehövligt!
...ha umgåtts med Jennies familj några timmar idag, Dante och jag. Mer än välbehövligt för mig. Det gör gott i själ. Och så är det så härligt att se barnen tillsammans, även om det inte var på det här viset de skulle umgås. Vi skulle ju vara två mammor. Men timmarna idag var guld, verkligen.
...båda barnen snart sover. Dante var ruskigt överträtt efter en dag med alldeles för lite sömn. Milton tar nog en stund till. Det är härligt med vakna barn, fast kvällarna är våra, utan barn. Och det får man glädjas åt och tycka är skönt.
...det bara gått två dagar på semestern. Många dagar kvar. Jag vet ju hur fort det går, därför njuter jag av vetskapen om att där är många dagar kvar.
Nu tv, innan hästarna ska in. Kram!
När jobbdagarna tar över
Alltså jag trivs så bra på mitt jobb. Jag gör verkligen det. Men det ÄR jobbigt att gå från hundra procent självstyrd i alla avseenden, till hundra procent fast på en arbetsplats. Det har verkligen sköljt över mig och nockat mig lite. Jag saknar mina barn och mitt hem så himla mycket om dagarna. Att Milton varje morgon frågar om jag verkligen måste till jobbet. Att stänga ytterdörren i ansiktet varje morgon på Dante, när han kommer farande i gåstolen. Ja, nej det är verkligen jobbigare än vad jag trodde, att vara anställd på bortaplan.
Jag vill ha fler sådana här lediga dagar med barnen och Marcus. Att hinna göra allt och ingenting. Nu har Milton gått läsårets sista dag på dagis och jag känner en enorm avundsjuka på Marcus som får vara hemma med barnen. Och en liten sorg över att inte jag får vara där. Jag går på semester idag och det är jag så galet glad över, men tre veckor går ju så rysligt fort.
Det är såklart inte bara jobbigt. Det är skönt att äta lunch ifred och att prata med vuxna människor lite. Men hade jag sagt att det inte skulle vara jobbigt, ja då hade jag ljugit. För det är det. Mycket mer än jag trodde.
Och jobbigare blir det, i höst när Sparven ska in på dagis. Det blir långa dagar för våra barn, eftersom vi jobbat samma arbetstider. Vi får se hur vi löser det.
Jag ser ju nu, hur "bortskämda" vi har varit tidigare, först när jag pluggat och sen när jag har jobbat med det egna företaget, där jag/vi kunnat styra väldigt mycket själva. Detta är helt nytt för mig.
Men nu, nu njuter vi av några veckors semester tillsammans. Barnen och vi.
Årsperioden
Årsperioden var ju ett rätt konstigt ord, men jag kom inte på något bättre. Det är ju inte årsdagen, det är årsperioden.
Men nu börjar det, för ett år sedan blandades livet av hopp och förtvivlan under några veckors tid, när min fina vän blev väldigt sjuk väldigt fort. För ett år sedan födde hon sin lilla dotter, som fyller 1 år idag.
Veckorna som följde fram till den siste juli, blandades som sagt av hopp och förtvivlan, höga toppar och djupa dalar.
Mitt i allt detta var jag med om det största jag någonsin har fått uppleva, den största lyckan av dem alla. Att få bli tvåbarnsmamma under helt fantastiska former. Jag fick uppleva något magiskt, jag tror inte kan ens kan förklara hur fantastiskt det var för mig. Jennie var en av få som visste att vi skulle få en pojke till. Jennie var en av de första jag meddelade efter snittet, att vår Sparv var född. Ett lyckorus utan dess like, samtidigt som en ständig oro gnagde i hjärteroten, över Jennies insjuknande.
För att sedan sex dagar efter Dantes födelse, hamnade jag (och många med mig) i ett avgrundsdjupt hål. Jennie dog. 3,5 veckor efter dagens datum för ett år sedan, efter att hennes flicka fötts.
Det är helt enkelt en rätt jobbig period nu. För mig, men mest för hennes närmaste. Så dubbelt. Å ena sidan är där en fantastisk liten flicka som fyller år och som ska firas. Å andra sidan är där en saknad mamma och dotter och fru. Det är så himla dubbelt, det där. Hon är så obeskrivligt saknad.
Och jag känner fortfarande en sorg när jag ser på Dante och ser allt som Jennie och Tyra missar tillsammans. Jag undrar om det någonsin kommer gå över.
Och Milton har varit min livboj detta år. Han som tvingat in mig till vardag. Varje dag när sorgen velat ta över. Jag har honom att tacka för mycket.
Var rädda om er
Måndagslista nr 242
Herrejisses redan måndag igen. Idag är jag lite extra glad över att...
...jag har två fantastiska barn som jag får följa genom livet. Det är min största önskan, att det blir så. Mer om allt det där i ett annat inlägg.
...jag redan ligger i min säng. Aaaaahh så underbart! Jag som sällan gillar känslan av att gå och lägga mig, tycker detta ska bli så skönt! Tre timmars sömn natten till idag och sen 11 timmar på mitt jobb har verkligen gjort mig trött.
...jag plockade upp två pyttesmå morötter från mitt grönsaksland idag och de var så goda! Måste visa Milton imorgon, han kommer älska det!
...det är svalare i sovrummet idag. Sommardagar i all ära, men kvällarna och nätterna är ett mindre helvete i vårt lille trähus, framför allt på övre plan.
...det bara är fyra dagar kvar till semestern, längtar SÅ mycket.
Nu ska jag sova, godnatt!
Sommarhelg
Alltså. Vilken helg. Vilket väder. Som vi har svettats och njutit, hahaha..
Igår drog vi till stranden, vi fyra och min syrra. Tre som turades om att bada med Milton. Perfekt. I övrigt höll jag mig i skuggan med en varm, men rätt nöjd, bebbe. Han är så otroligt enkel att ha med sig precis överallt, våran bebbe.
Idag blev det Frillan, badet i byn. Så jäkla lagom liksom, nära och bra. Många kompisar till barnen och alltid någon för föräldrarna att snicksnacka med. Milton röjde runt rätt friskt i vattnet, han börjar bli ett riktigt baddjur. Dante badade han också, lika nöjd som alltid. Han bara är liksom, alltid.
Nu då: barnen sover, hundarna är nere på gräsmattan och myser, Marcus lägger fortfarande Milton och jag ska strax ta hundarna på en promenad. Till dess njuter jag på däcket i bara en tunn strandklänning, nyduschad och håret på alls håll och kanter :)
Imorgon jobb, en vecka kvar till semester, whoop whoop!! Vi hörs!
Milton x 3
Igår spenderade vi kvällen i Sökvesborg och mest på Killebom, typ nästan det roligaste Milton vet tror jag.
Och jag förevigade givetvis det, precis som alla år. Kolla här; 3 år överst till vänster, 4 år nederst till vänster. Och så igår högt upp i slänggungorna. Alltså hur stor har han inte blivit?! Min lilla stora unge, den härligaste och coolaste jag vet tror jag.
Ikväll är jag själv med barnen. Detta har resulterat i att jag varit mer aktiv än vad jag brukar vara, brukar av någon anledning bli så när Marcus inte är hemma, haha.. Undrar varför?
Huset städat, Yda klippt, slagit ihjäl säkert 40 flugor (örk?!), badat barnen eftersom vi var vid havet tidigare idag, somnat barnen och nu ska hästarna in. Sedan håller jag nog kväll.
Kram och hej!
