Teadventskalendern

Vilken grej! I år blev jag äntligen färdig att beställa en till mig själv. Och jag som älskar te, ni kan ju tänka er grejen liksom.
Så denna månad enda fram till jul, avnjuter jag fantastiska smaker och njuter till max!



Som idag den fjärde december; då dricker jag Törnrosa, ett svart te.
Kram och hej!

Sparven är sjuk.

Den lille då? Någon kanske undrar om inte han fick hänga med på kyrkogården. Nä, han fick inte följa med faktiskt. Han var sjuk, stackaren. Det har inte varit mycket med honom alls de senaste dagarna. Stackars honom och stackars oss.
Sömnbrist 2.0 skulle vi kunna kalla det.
Sparven somnade på mig i eftermiddags. Goa unge. Kolls in den där pussmunnen. Alltså, han är så jäkla ljuvlig, mitt yngstebarn!
Jan är anledningen till att jag skulle kunna tänka mig typ hur många bebisar som helst, för jäklar i havet vad han är härlig.


I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Han piggnade på sig nu i eftermiddags och kväll dock så nu hoppas vi att det vänder.

Hej och hå!

Anställd.

Ja. Så är det! Jag är fortfarande ganska kluven, men mitt samarbete med företaget jag jobbade som konsult åt köpte ut och dessvärre fungerade det inte med en förlängning = jag stod utan min tryggaste inkomst som egenföretagare. Det kändes helt enkelt inte så bra, även om det inte kändes väldigt panikartat eftersom Dante fortfarande är så liten och jag därför hade chans att vara föräldraledig ett bra tag till.

Men stressen att inte ha något att gå tillbaka till var jobbig och jag började så smått att kika på jobb. Jag hamnade i en telefonintervju för ett företag och sedan blev jag kallad till intervju. Sedan blev jag erbjuden jobbet!

Svårt det där. Jag som aldrig någonsin har behövt jobba heltid på bortaplan sedan jag fick barn och alltid kunnat styra mycket av min tid, ska nu pendla en bit till jobb och dessutom jobba heltid. Marcus kommer i mars ta över föräldraledigheten och då är Dante drygt sju månader.

Ni förstår kanske min kluvenhet? Å ena sidan är det fantastiskt och en enorm självföretroendeboost att få jobbet. Det är tryggt och "bekvämt" med en anställning och jag kommer ha en bättre och säkrare inkomst. Och semester! Dessutom tror jag det är himla bra att dela föräldraledigheten, både för barnen och för Marcus. Och jag är ganska säker på att jag kommer trivas väldigt bra med jobbet.

MEN. Det känns jobbigt att jag kommer vara borta mycket mer från barnen. Och så känns det jobbigt att Dante bara är sju månader. Jättejobbigt, om jag ska vara ärlig. Mest av egoistiska skäl, att jag ska vara borta från min bebis. Jag som alltid varit hemma så mycket med Milton, kommer inte ge Dante samma.
Å andra sidan är Milton enormt pappig, trots att jag varit hemma mest. Så Dante kommer kanske då fortsätta att vara mammig ;)

Fast jag är enormt tacksam och glad för denna chans. Nu har jag liksom landat lite i det och det känns inte lika jobbigt längre, även om det kanske låter så i texten. Det ska bli fantastiskt roligt och, i ärlighetens namn, vissa dagar hemma själv med barnen. Ja alltså. Då längtar jag verkligen efter att få komma hemifrån. Om vi säger så.

Jag tycker väl att jag är en bra mamma. Jo det tycker jag att jag är. Jag gör så mycket för och med barnen. Men efter en heldag hemma med dem är jag ganska trött på det. Inte trött på barnen, men på allt som rör det där vardagliga, det blir lite mycket vissa dagar helt enkelt. Dessutom blir jag oftast den "tråkiga" föräldern, den som alltid tar alla vardagsstrider. Den som tar det mesta tråkiga kring barnen.
Så ett jobb på bortaplan kanske får mig att bli en ännu bättre mamma, som liksom orkar med tempot och ljudnivån på ett helt annat sätt, när jag sedan kommer hem. Och så får Milton chans att vara mycket mer med pappa under en period och jag får chans att vara den "roliga" föräldern.

Ja nej, det är inte lätt, livet. Ganska svårt många gånger faktiskt. Men nu är jag anställd, jag kommer ha rätt till semester, ha en tryggare inkomst och så vidare. Många fördelar, absolut.

Nu har snart min fyraåring somnat och jag ska smyga ner till de två andra. Vi har haft en fiiiiin eftermiddag med mina kusiner, farmor, farfar, farbror, faster, mina föräldrar och syster. Åh vad jag tycker om dem, allesammans!

Vinterpjucks på

I helgen har det varit höst på riktigt ju! Vi har hållit oss mest inomhus, småpojkarna och jag (Marcus har jagat). Och så har vi tänt ljus, eldat i kaminen och druckit te. Och idag fick lillebror inviga sina vinterskor. Köpte ju dödsfina bebis-Uggs till honom som är så galet ljuvliga!



Dags att återgå till lite jobb.
Hörs senare!

Vilken kväll!!

Och jag vill inte att den tar slut! Vädret är sådär superperfekt som det bara är typ en gång per år känns det som; det går att sitta ute halva natten, fortfarande går jag i shorts och jag har varit ute och gått en lång ganska långsam runda med min Yda, vi har öppnat alla dörrar och fönster och nu börjar här bli behagligt inne, Milton fick somna på soffan ikväll och sova kvar där ett par timmar för det var SÅ varmt på ovanplan.
 
Tidigare ikväll satt jag dock bänkad vid tv'n, klockan 20,00 var det ju dags för Sommar med Ernst - äntligen!! Jag "festade" därför till det lite extra och korkade upp en flaska rosé som jag var bra nyfiken på. Och vinet uppfyllde verkligen mina förväntningar - riktigt gott och läskande, rekommenderas varmt!
Light as a feather - lägg det på minnet och löp och köp!!
 
 
Till det åt jag jordgubbar, givetvis ;) Minst två skålar jordgubbar med gräddmjölk äter jag såhär års, varje dag.
 
 
 
Blomjakt under promenaden med Yda ikväll, inför morgondagen, givetvis! Blommor från naturen, men även ett par kvistar från Schersminen och ett par blå Aklejor fick vara med, så himla fint! Sådant gör mig glad :)
 
 
 
Ikväll funderade jag över vad det var som lät och kom fram till att det var hästarna som sprang som galningar. Det är ganska ovanligt att dessa två springer och busar, utan anledning så jag blev lite förvånad och orolig faktiskt. Dessa två är två lugna individer som sällan stressar upp sig.
Jag gick ut såklart och jodå, båda två sprang som tokar! Jag vet inte alls varför, kanske var det knott som irriterade dem, eller så lekte de faktiskt bara? Suddiga mobilfoton...
 
 
 
 
Dagens (eller kvällens!) bildskörd. Härliga underbara sommarkväll! Nu ska jag gå ut en sväng igen och njuta av ett litet litet glas rosé till, så gott var det!
Stor kram på er, vi hörs imorgon!
RSS 2.0