Kräftfiske

Hej på er!
 
I fredags kväll var vi allesammans hos Marcus mormor och morfar med de andra kusinbarnen, för kräftfiske.
I fredags slängdes burarna i, barnen fick provsitta i traktorn och vi fikade och barnen lekte. En fin kväll, helt enkelt.
 
 
 
I lördags morse sågs vi där ute igen, för att vittja burarna. Och det är ju så roligt, vi alla jämförde det med julafton och paketöppningen då. Vi hann även med fika och lek, viktigt det också.
Jag vågade faktiskt hålla i en kräfta, har aldrig hänt tidigare!
 
 
 
Milton är bra mycket tuffare än mig!
 
 
 
Här är en av hinkarna med fångst, påväg mot nästa kräftdamm.
Och Dante. Med tändaren. Som vanligt.
Men det är fint. Alla får hjälpa till, i den mån de kan och vill.
 
 
Dessutom är det ett fantatiskt minne, för barnen att få ta med sig i livet. Det är fint att deras gammelmorfar och gammelmormor gör detta med barnen. Nästkusinerna får chans att göra något tillsammans och det är så roligt att ses!
 
 
Och det där minnet att bära med sig. Barnen pratar om detta länge efteråt och kommer med största sannolikhet se tillbaka på detta när de är äldre, som ett fint minne.
Jag älskar barndomsminnen. Det är viktigt att få med sig fina minnen. Jag kan se tillbaka på min egen barndom som en otroligt lycklig tid med massor av minnen. Det har gjort mig trygg. Jag hoppas det blir samma för mina barn.
 
 
 
Vad gäller djuren, så tycker jag det är bra, att barnen får se vad som händer. Först fiskar vi kräftorna, sedan ska dessa kokas, för att sedan kunna äta dem. Lite som var köttet kommer ifrån (vi tittade förresten på ett dött vilt (typ ett rådjur eller en hjort) som hängde i en bod där vi fiskade kräftorna. För barnen är det inget konstigt. Det var ett vilt, nu är det snart kött som kan ätas, inga konstigheter liksom).
Och så älskar jag närproducerat, för mig är det viktigt. Och kräftorna är odlade en knapp mil hemifrån - guld!

Utflykt med mamma och Mimi

En dag förra veckan tog Mimi och jag med vår mamma på utflykt, som en födelsedagspresent från oss.
Och vi hade det så mysigt och SÅ roligt, som alltid när vi tre hänger.
Vi satte oss i bilen och körde mot Österlen där vi landade på Apotekarns Trädgård.
Tur med vädret och allt det där också, dessutom, så vi satt ute och åt och lyckades få det mysigaste bordet. Vi åt stenugnsbakad pizza, vi kollade i butiken, vi förundrades över Fikonträdet och vi hade det så härligt!
 
 
Efter det så körde vi upp mot Kivik och landade på Kiviks Musteri. Där vi tog en fika bland ungefär en miljon getingar. Där vi gungade på härliga gungor. Där vi skrattade så vi i princip kissade på oss. Alltså jag säger ju det, vi har alltid galet roligt när vi hänger. Men bara när det är vi tre, då har vi som roligast.
Mamma var nöjd med dagen och det var definitivt vi andra två också.
Det är tradition, det här. Vi åker alltid tillsammans en dag varje sommar. Köpenhamn har det varit tidigare, Österlen de två senaste åren. En dagsutflykt, som är så fin och jag tänker tillbaka till med kärlek.
 

Och så fyllde han två

Ja! Nu är han ju två år, min Sparv. Och vilket fint kalas det blev i måndags. God mat (kall pastasallad i värmen visade sig vara uppskattat) och tårta på trädäcket i solen och skuggan var toppen.
Men! Vi tar det från början.
När en fyller år här hemma, får en alltid sång i sängen. Det hör till och är fint. Dante kommer förstå grejen när han blir äldre såklart, just nu är den grejen mest för Milton (och mig, som en gravt traditionsbunden, haha..).
Här har lillebror förvisso lämnat sin säng, eftersom han har så mycket spring i benen.

Lite senare vankades det kalas och Milton fick givetvis hjälpa till att öppna alla paket. Dante gav upp öppnandet efter ungefär ett halvt paket så Milton var rätt nöjd ;)
Och vilka fina paket han fick! En del leksaker såklart, men mycket sådant som han och vi har stor glädje och användning av. Böcker, legoförvaring, en cykel, kläder och mycket annat.

Vi åt som sagt pastasallad. Och som traditionen har blivit, så bakar jag tårta. I år fick lillebror en rosa tårta med svarta detaljer. Den blev ändå rätt fin tycker jag, även om innehållet hade mer att önska. Men man kan ju inte lyckas med allt alltid. Gästerna och Dante verkade nöjda, det är ändå det viktigaste :)
Såklart stod två ljus i tårtan, till Dantes glädje, haha.. Han älskar ju tändare. Och ljus. Hahaha!

På kalaset var barnen mest nere på gräsmattan och det blåstes såpbubblor. Det gäller att passa på med kameran när han väl står still, den där Dante ;)

När gästerna hade åkt stoppade vi ner Dante i vagnen och gav oss ut på promenad (och Pokémon-jakt, haha.. Det är inte jag som letar, det är Milton och Marcus). Och det var SÅ skönt att komma ut lite på kvällskvisten.

När vi kom hem var klockan mycket och vi tänkte stoppa barnen i säng. Milton somnade efter en längre stund. Dante däremot firade sin tvåårsnatt med oss i soffan fram till strax efter midnatt. Sedan sov han några timmar och tyckte att vi skulle gå upp igen vid 05. Vårt pigga lilla barn!

Så. Nu är han alltså 2 år, vår fantastiska Dante. Den där lille blonda ungen med blågröna ögon. Den där lilla goda glada pojken med så mycket bus att hälften vore nog. Han som får våra hjärtan att slå dubbla slag av lycka. Samtidigt som svetten lackas på våra pannor.
Han som är den häftigaste tvååring vi kan tänka oss. Han vi älskar så obeskrivligt mycket. Nu är han alltså två år!

Midsommar och sömn

Midsommarafton här hemma med samma gamla gäng. Tre generationer Lindborg-Janernäs plus min kusin Sandra. Det var så otroligt roligt, precis som alltid. Så pass roligt att inte ett enda foto togs, haha!
Men vi åt gott, plockade blommor, dansade runt midsommarstång, röjde runt, hundpromenerade, skrattade, sprang vattenspridare och hade det allmänt bra.
Förutom alla miljoner flugor (kan vara det sjukaste jag någonsin varit med om), så var allt jätteroligt, som alltid.
 
Men alltså Dantes sömn. Efter att ha somnat vid midnatt (efter en jäkla massa midsommar-röj) och vaknat igen 01,30, sedan varit störig fram till 04 och upp som en sol 06,50. Är han ÄNDÅ typ den piggaste och gladaste i hela kommunen. HUR GÖR HAN?
Tur att han är vadå våldsamt söt och rolig större delen av dygnet (inte 03,35) iallafall.
 
 
 
Måndagslista kommer upp under dagen, håll i er!

Morsdag idag!

Alla mammors dag. En viktig dag. Kvinnor behöver lyftas fram och att föda barn är en sak som verkligen behöver lyftas. Att bli mamma är ingen självklarhet, att föda barn är dessutom livsfarligt. Hade jag och Milton bott i ett annat land, hade nog varken han eller jag överlevt den förlossningen jag fick igenom med honom.
Att sedan få chans att föda Dante med kejsarsnitt var guld. Även det en möjlighet som alla borde ha att välja på.

Därför gav Mimi och jag vår mamma, ett bidrag där vi såg till ett en kvinna i ett U-land får chans att föda sitt barn på sjukhus. Något som borde vara en självklarhet för alla.



Dagen idag har varit himla fin!
Sovmorgon och sedan present från mina fina barn (genom deras pappa, hähähä..). Efter det en intensiv fika hos mina föräldrar. Det blir gärna det, när Dante är i farten, haha..
Senare i eftermiddag var det traditionsenlig korvgrillning hos Marcus mormor och morfar med hela släkten. Alltid himla härligt! Dessutom staket runt tomten = det kräver betydligt mindre punktmarkering av Dante ;)
Milton stöp i säng, när vi kom hem. Dante tog i sedvanlig ordning över en timme. Han är hopplös på att sova.
MEN när han väl sover och jag är påväg ut därifrån och jag tittar på honom. Då smälter hela jag och jag blir helt varm i kroppen. Tänk ändå att vi fick en så fin liten lillebror. Och jag får trots allt chansen att bråka med honom om sömnen ofta. Många andra får inte den möjligheten. Kram

Milton 6 år

För sex år sedan genomgick jag det värsta och bästa dygnet någonsin, i mitt liv. Förlossningen var ett helvete och det var jobbigt lång tid efteråt. Milton var fantastisk och det vackraste jag sett i hela mitt liv. Från att ha varit tvärsäker alltid på att jag skulle få döttrar i livet, insåg att det helt plötsligt var så självklart att just Milton skulle bli vår. Vår son. Här, fotad någon gång under sitt första dygn i livet.



Idag, sex år senare har såklart massor av vatten flutit under broarna och han är så himla självklar och är den människa jag gärna spenderar massor av tid med. Han är så klok, fantastisk, rolig, allvarlig och alldeles underbar. Och det vackraste jag någonsin har sett. Det långa håret. Den djupa blicken i de bruna ögonen. Den långa kroppen, som ofta ser ut som en kalv på grönbete. Han är så vacker, att det gör ont i mig. Stoltheten och lyckan liksom pressas ut från hjärteroten på mig och jag är oerhört lycklig som mamma.



Och idag har han firats. Hur mycket som helst! Och har nu 22,30 precis kastat in handduken, efter en superdag, enligt honom själv. I morse fick han gå på upptäcksfärd ute, för att tillslut stöta på sin alldeles egna kanin! Vem han är, tar vi senare.



Sedan efter frukosten var det en låååång väntan på gäster (medan vi andra for runt och fixade och fejade). Milton tog det hela med ro och hängde mest här, på sitt (än så länge) rätt tomma presentbord.



Sedan fanns inte tid för fotografering mer än på tårtan, som blev bra även i år!



Men nu är det mest slagna hjältar här hemma och vi kastar nog in handduken nu också, efter en himla fin dag.

Tack Milton, för att vi får fira just dig varje år. Tack för att du är just du. Tack! Vad jag älskar dig!

Att avsluta julledigheten på ett bra sätt.

I eftermiddags blev Milton, Yda och jag upphämtade av mina föräldrar, för en kylig promenad nere på mossen. Älskar det! Kallt som tusan, men just promenad på mossen är lite speciellt. Det är så vackert!
Här tittade till och med solen fram en sväng :)


Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.

Nu ska vi se klart filmen. Sedan blir det väl sängen för min del, som ska till jobbet imorgon bitti. Jag. Vill. Inte. Blä!
Allt gott!

Dagen efter Nyårsafton. Och lite Nyårsafton.

Många hade kanske en sen natt och känt sig rätt slitna idag. Tre av oss kramades på altandäcket i natt vid tolvslaget medan Dante sov och sedan rundade vi av och gick till sängs.
Vad vi åt tidigare på kvällen? Detta! Hamburgare med tomtebloss, populärt!


Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!


Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.



Idag då? Vi spenderade förmiddagen och en bot på eftermiddagen på leklandet i stan, tillsammans med andra småbarnsfamiljer, som också verkar ha haft ett lugnt nyårsfirande.
Barnen älskade det. Alltså, verkligen älskade det. Båda två!
Jag bjuder på denna bild, haha.. Älskar Miltons hår! Och Dantes stenansikte, hahaha.. Dör. Han skrattade så han kissade i blöjan tror jag, så fort vi kom ner. Inte i farten tydligen, som synes på bilden ;)
Jag dog visst av skratt jag också, det syns kanske på bilden däremot. Och höll ett krampaktigt tag i mitt yngste barn. Var väl rädd att han skulle glida ifrån mig av bara farten. Eller att jag skulle åka över honom, haha..



Så året började kanonbra för vår del, fantastiskt till och med!
Nu sängen. Är själv med barnen inatt och borde egentligen sova för längesedan, för någon sovmorgon lär det inte bli. Eller noll uppvak fram till morgonkvisten. Men vad gör väl det!
Godnatt :)

13 år !

Idag, mina vänner, firar han och jag 13 år tillsammans. Det betyder att vi om två år har hängt ihop halva våra liv - fantastiskt och lite galet egentligen!
Men åh vad jag är lycklig med honom. Han är bäst. Min Marcus.



Det kunde vi väl aldrig tro där
Och då för 13 år sedan, att vi skulle hänga ihop typ hur länge som helst. Köpa lägenhet, hus, djur och skaffa två fantastiska barn ihop. Men egentligen så självklart, det är ju givet att det är han och jag.

Gott slut på 2015 och Gott Nytt 2016 önskar vi er! Kram!

God Jul!

Från mig och mina killar önskar vi att ni alla, har haft en fröjdefull Julafton!



Själv har jag haft en intensiv, men härlig dag. Mellan varven har jag kramat mina barn och andats in deras doft. Tänkt på Jennie och många, många andra som, av olika anledningar, inte får chansen att göra det. Jag är otroligt tacksam över det jag har. Över att mina barn får chans att fira fantastiska högtider som jag tror de kommer kunna se tillbaka och glädjas över. De kan alltid känna sig trygga och vi har varandra. Det är värt allt.

Nu delar jag säng med en älskad femåring, som sover helt utslagen efter allt ståhej. Och det är härligt, att ha honom här nära mig. Han är tryggast här. Det är jag också.
Godnatt!

Ikväll kom granen in.

Ikväll när Dante somnat tog vi andra tre in granen och klädde den. Vi kände att det blev lugnast så, haha.. Han är ju fantastisk och det ska bli SÅ roligt att se hans reaktion och klåfingrighet imorgon bitti.

Och Milton kom på att just inatt kommer tomten för att hämta önskelistan. Han kommer såklart genom kaminen och hittar sedan listan under granen.


Och det är ju så det går till, i en femårings fantasi. Och vi spelar med för glatta livet. Och hoppas att våra barn ska få tro på Tomten i många år till.
Att se spänningen i Milton och lyssna på hans fantasier, är ju helt fantastiskt. Jag älskar det.

Att ha gjort en "början" och ett "slut".

Idag var det Lucia på barnens förskola. Jag älskar det. Det är det vackraste jag någonsin skådat. Att hela gänget avslutar Luciaframträdandet med Hasse Anderssons "Guld och gröna skogar" är ju bara helt genialiskt.

Idag var det Dantes första luciatåg. Det är ju så häftigt att det inte är klokt. Min lille Sparv som stjärngosse. Att han sedan levde livet där framme och även var en rymligsbenägen klåfingrig DJ var liksom pricken över i:et och SÅ Dante liksom.
Såhär såg han ut igår när vi provade ut outfiten. Enda gången struten satt på huvudet typ. Älskade unge!



Och Milton gjorde sitt sista Luciatåg på förskolan. Jag har varit lite "gråtig" i ett par dagar på grund av det. Jag kan inte riktigt ta in att han faktiskt ska sitta i publiken med mig nästa år.

Om jag tyckte det var en jobbig vetskap, att det är sista gången? Svar ja. Det var det där med traditioner och förändringar - jag är sjukt bra på traditioner, men har oerhört svårt för förändringar...

Han kan det där med luciatåg, vet hur en för sig och sådär. Och vet tydligen hur en läser en dikt med kompisar inför stor publik, för det brände han av på ett helt fantastiskt sätt. Mitt lilla, stora barn.



Och här. Bröderna brothers tillsammans. Världens finaste duo. Mina alldeles egna (nåja) minimänniskor.



Kram

Traditioner, traditioner, traditioner!

December är FULL av traditioner och jag ÄLSKAR det!! Det vet ni ju redan förvisso, men ja.

Igår betade vi av en av alla våra årliga traditioner - pepparkaksbaket. Min älskade Minior var med. Han är numer med på alla mina traditioner.
Luggen i en tofs på svaj, mjöl överallt och barnet är det vackraste jag vet.


Lillebror då? Han kom bort en sväng såklart. En måste ju börja någonstans.
Om han lät pepparkaksdegen framför sig vara ifred? Eh. Nej. Sekunden efter att fotot togs, käkade han snabbt upp ett deg-hjärta. Men vad gör väl det om hundra år?! Jag är mer förvånad att han inte är uppe på bordet. Det är liksom mer han. Goda Bebben! Den roligaste jag känner tror jag.



I veckan blir det lussebullar tror jag! Återkommer med en lista ikväll, måndag och allt. Kram och hej!

Traditioner.

Jag är ju löjligt traditionsbunden. Det är nog ett arv som både min syster och jag har ärvt. Och jag älskar det. Både att ge mina barn nya traditioner (som adventspresenterna jag införde förra året där barnen (från och med nu båda barnen, förra året fick bara Milton) och som Milton redan laddar för. Men även att låta mina barn få ta del av de traditionerna jag bär med mig från min barndom. Som att gå på kyrkogården på  Alla Helgonnahelgen. De senaste två åren har vi tagit med ett ljus, Milton och jag, som vi tänt. Jag önskar så att vi inte hade behövt tända ljuset, att hon hade funnits här för oss.



Men det är fint, att gå där och minnas. I mörkret med Milton och mamma som sällskap. Att ha med barn på kyrkogården är ju rätt fantastiskt. Igår var jag nästan för trött för att orka engagera mig i Miltons energi, men utöver det och min attityd igår så är det bra härligt. Milton lyser på typ alla gravstenar vi passerar och så ska mamma eller jag läsa på stenen, vem som är begravd där. Barns nyfikenhet och enkelhet är fantastiskt.
Det enda spöket på kyrkogården var Milton igår ;) Vi körde "Bus eller godis" en sväng igår också nämligen.


Såhär såg alltså vår kväll ut igår.
Nu, tv. Kram!

Skånes Djurpark.

Idag körde vi ett snabbt gästspel på Skånes Djurpark. Med betoning på snabbt, haha.. Vi trodde att de hade öppet längre än vad de hade och av djuren hann vi helt enkelt med getterna ;) Men vi hann också med att bada lite, äta korv och glass och ha det sådär himla mysigt och intensivt som det blir med två mammor, en pappa (Marcus jobbade ju och uteblev därför) en femåring och sedan tre barn under två år.
Det har ju nästan blivit lite av tradition att åka med just dessa till djurparken. Lagom långt iväg och perfekt att nyttja en halvdag till, oavsett årstid.
Dessa tre stjärnor och så en bebis-Molli.


Världens bästa gäng. Så härligt att bara hänga omkring liksom. Sedan blev det spontankvällsmat hos kompisarna i stan, då Marcus slutat jobba. En så superhärlig eftermiddag och kväll, barnen somnade rätt kvickt när vi kom hem. Nu är det min tur.
Kram och godnatt!

Cirkuskväll

Jag hann inte mer än landa hemma i eftermiddags sedan var det i princip dags för Milton och mig att bege oss iväg på Cirkus! Min farmor hade vunnit två biljetter som vi fick (tack snälla!) och även om jag inte var speciellt pigg eller pepp i eftermiddags (inte Milton heller som somnade i bilen påväg till Kristianstad) så blev vi det så fort vi parkerat. Jag älskar verkligen att hitta på saker med mitt stora barn och gå på cirkus gör vi alltid tillsammans. Och det är verkligen stor skillnad från år till år, i år som femåring förstod han verkligen hela grejen med det; hängde med på trolleri och konster av alla slag, klappar i takt när alla andra gör det, älskar djuren lite extra. För Milton tycker såklart det är jätteroligt med djuren och till hans stora sorg (men min glädje) var där rätt lite djur.



Men kameler fanns det och dessa fick man rida på i pausen. Mitt Snöre har ju utvecklat en rätt ordentlig höjdskräck, men kameler ska han rida på varje gång han är på cirkus. Modigt tycker jag, för det är rätt högt upp trots allt :)
Mitt älskade barn, du är bäst. Att det kan vara så roligt att hänga med en människa. Och så befriande och enkelt.


Vid ett par tillfällen tittade jag på honom där han satt, djupt insjunken i cirkusen, och kände en sådan enorm stolthet och lycka, över att få sitta där bredvid honom. Det är underbart att få vara med, att få uppleva tillsammans.
Då sköljs som alltid sorgen över mig också. Över J och hennes lilla T. Det mina barn och jag får uppleva tillsammans, det missar dem.
Men mest dag jag där med tacksamhet i kroppen. Över att då sitta där med Honom. Precis där och då. Hur trött jag än var i eftermiddags så var det värt allt, att få sitta där i tältet. Med honom. Min Milton.

När Liten fyllde ett år!

Igår blev ju Liten/Bebben/Dante/Sparven - vad man nu vill kalla honom - ett helt år. Helt fantastiskt egentligen. Och underbart. Och gråtigt. För lite jobbigt är det ju. Han är knappt en bebis längre.

Men nu pratat vi om gårdagen. Igår fyllde han alltså ett år och det firades såklart. Vi började med att sjunga för honom på sängen. Han tittade lite lustigt på oss och tyckte nog att vi betedde oss lite märkligt. Men han fick efter skönsång hjälp av storebroren att öppna sina paket.
Mest glad för sin bok. Det är fint det där, att se barnen tillsammans mätas i något som båda tycker om. 



Under förmiddagen gjordes tårtan. Givetvis får födelsedagsbarnet (och Storebroren) (och hundarna) vara med och smaka på grädde. En höjdare, tyckte Dante! Han ser ju ofta lite skeptisk ut, den där lille. Men eftersom han fortsatte äta grädden så tolkade vi det som att det var poppis!



Sedan var det dags för kalas!! Dante fick så mycket fint i sina paket, verkligen. Leksaker och kläder i en salig blandning, precis som det ska vara. Och böcker, jag älskar böcker!!
Tårtan då? Jag sa det till gästerna, att mina tårtor blir bara fulare och fulare för varje gång, haha.. Men smaken är det aldrig något fel på. Denna gång blev det jordgubbsgrädde i ett lager och kolagrädde i ett. Supergott!



Och så sjöng vi ju för Sparven. Vissa barn blir ju lite rädda och sådär. Inte Dante, han bara glodde konstigt på oss och undrade nog vad alla sysslade med. Han är så cool, vår bebbe.
Och Milton då, vilken storebror!! Jag frågade om han tog ton och det gjorde han ju, skötte sången och hurrandet för sin lillebror och jag var stolt så jag nästan gick sönder. Fina Milton!
Man måste ju få försöka blåsa ut ljuset. Även om han inte förstår grejen så ja, så ska det ju göras. Så vi hjälptes åt. 



Efter kalaset var vi alla rätt trötta tror jag. Dante somnade fort på kvällskvisten och det var nog välbehövligt. Det var alltså första födelsedagen och första kalaset. Vår Dante, vilken lycka!

Ettårsdagen och för ett år sedan.

Grattis vår älskade Dante som idag fyller 1 år!
 
För ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Den bästa var inte när Milton föddes, för det var en fruktansvärd upplevelse. Det betyder ju inte att Milton inte är det bästa som hänt mig, för det är han. Han och Dante. Frank Edvin Dante.
 
Men för ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Jag fick bi tvåbarnsmamma på ett helt fantastiskt vis, kejsarsnitt. Det var det bästa jag kunde få uppleva och jag älskade det. det gick verkligen så fint till och när Dante kom ut ur min mage, så brast det. Jag skrattade och grät samtidigt och kände en otrolig lättnad, över att det gått så bra som jag väntat mig. Över att jag fött ännu en frisk pojke (jo, jag tycker man föder sitt barn, även genom kejsarsnitt). Över att Dante var pigg och arg och skrek från början. Över att allt var fantastiskt och omvälvande.
Fotona under har jag nog inte visat innan, tror jag? Dessa har legat som bomull kring mitt hjärta sedan då, dagen för exakt ett år sedan, när vi kommit upp till BB och jag tittade igenom bilderna i lugn och ro.
Här hade jag ändå hämtat mig, och det gjorde jag fort. jag var livrädd över att gråta och skratta där och då, över att omedvetet röra kroppen och kanske göra jobbet svårare för de där proffsen. Men denna bilden är min favoritbild från förlossningen, av någon anledning. Jag tror det är mina ögon som gör det. Jag kände mig lugn och otroligt lycklig och jag tror det lyser igenom.
 
 
 
08,37 föddes denna lilla Sparv, 50 cm lång och bara 3220 gram. Vår älskade lille Sparv. Äntligen fick Milton sin lillebror. Vår Dante som gör livet lite bättre, för oss alla. Aldrig trodde jag i min vildaste fantasi att det gick att älska ett barn till sådär gränslöst. Aldrig trodde jag att jag, tack vare Dante, kunde älska Milton ännu mer än vad jag redan gör, bara genom att se Milton tillsammans med sin lillebror.
 
 
 
Dante har under året utvecklats till att vara en fantastiskt liten individ. Han har alltid varit den bästa lillebroren, vi kunde inte haft mer tur. Så säger såklart alla och så måste man ju få känna. Att just det där barnet, passar bäst in i vår familj, för så är det ju.
Idag firar vi vår ettåring med paket på sängen (som nog mest är för Miltons skull, för Dante förstår ju inte mycket) och kalas senare idag. Idag ska han få smaka tårta för första gången. Det kan man ju få, på sin egen födelsedag. Och vet ni? I veckan har han äntligen börjat ta sig fram, den där lille. Nu går det undan!
När ni läser detta har han nog firats på morgonen och vi förbereder för fullt för kalas. Så en uppdatering om dagen i år kommer ju såklart också, senare.
Idag är det Dantes dag!

Traditioner.

Där är två traditioner som är lite viktigare för mig än andra. Det är mandeln i gröten på julen med min pappas sida av släkten. Superviktig och SÅ rolig. Och så är det påskäggsletande hos mina föräldrar. Jag älskar det. Mimi älskar det. Milton älskar det. Marcus tycker två av oss är för stora för detta, haha..
Men jodå. I morse fick Milton leta påskägg hemma hos oss först. Vi skippar alltid godis i hans påskägg hemma, för han får så mycket av den varan ändå. Så idag fick han ett tv-spel. Och att leta är ju liksom halva grejen!
I år hade påskharen lagt ägget i källartrappan.


Sedan åkte vi hem till mina föräldrar och letade vidare. "Two and a half man", som min syrra kallade oss, hahaha..



Nu är Dante lämnad hos farmor och farfar och vi andra tre har landat hemma. En kväll med bara Milton och en hel natts sömn väntar. Det ska bli SÅ skönt och så himla mysigt med bara Milton.
Nu ska jag sätta en bulldeg på jäsning och sedan ska stallet ordnas. Kram!

Härliga påsk!

Påsken har verkligen börjat på bästa vis; Skånes Djurpark med våra bästa vänner. Så härligt! Förra gången vi var där var jag rätt höggravid och idag hade vi två fina barn med oss. Vännerna likaså. Det är rätt härligt när man tänker på det.

Och igår, skärtorsdagen, gick barnen och önskade släktingar glad påsk. Nåja, Dante går ju inte, haha.. Men han satt och önskade säkert glad påsk ;)
Jäkla sötingar, de där två <3


Imorgon väntar ännu mer familjemys. Älskar sådana här dagar. Det är härligt och så skönt!
Kram
RSS 2.0