Måndagslista nr 262
Hej måndag!
Idag extra glad över att...
...jag fick lite extra tid med barnen idag. Först hämtade jag Milton för att han skulle få 5,5-års vaccinspruta och kontroll = en stund tillsammans. Sedan lämnade jag av honom och körde mot dagis igen och hämtade Dante. Så mysigt att hämta bara ett barn så! Dante och jag tig tid på oss att titta på allt de pysslat ihop på deras avdelning, sådant som många andra dagar inte riktigt hinns med. Sedan kom vi hem en hel timme tidigare mot vad vi brukar och vann således tid tillsammans.
...det är första december imorgon - bästa månaden på året! Jag vet att julen för många är en jobbig tid, därför gör högtiden mig ännu mer ödmjuk och tacksam över att jag uppskattar den och för allt kaggar. Att jag har två barn att dela detta med.
...se Miltons lycka igår morse, när han kom ner och upptäckte att tomten varit här på natten. Den glädjen kan jag leva länge på: -Mamma, Dante och jag är så spända!!". Alltså åh, den glädjen. Den betyder allt för mig.
...Dante är så himla mammig. Älskar det!!! Milton har aldrig varit det, men Dante är och jag känner mig så himla älskad och behövd, hahaha! Tramsigt! Eh ja eventuellt. Men det kvittar. Känslan av mammigheten, älskar den!
...vi tittat på en himla bra film ikväll. Passar oss båda liksom. Och så en liten Yda nära. Och en Dante som faktiskt sover - score!
Nu film igen, adios!
Milton 5,5 år.
Hej Milton!
Idag blir du 5,5 år, femochetthalvtår. Det är rätt galet egentligen. Hur gick det till, att du blev såhär stor?!
Milton. Som femåring uppskattar jag dig som aldrig förr. Vi har mycket gemensamt och jag ser mer och mer vilken person du verkligen är och håller på att bli. Vi är väldigt olika på många vis, men samtidigt mycket lika. Du är det av mina barn som uppskattar djur och känns som en djurmänniska. Vi möts alltid i det, du och jag.
Du är den person jag helst hänger med och du har utvecklats till en så härlig och rolig kille. Som när vi var i Stockholm du och jag, minns du? Så otroligt kul vi hade det och jag är så glad att jag fick uppleva det med dig.
Dina största intressen nu som femochetthalvtåring är något jag dessvärre inte delar; att titta på tecknade serier och iPaden eller tv'n. Du är så lik din moster på många vis. Ett är just det, att förlora dig in i en låtsasvärld av film eller tecknad serie.
Du är ett barn med mycket djupa och, ibland, mörka tankar. Du är ett oroligt barn många gånger som tänker mycket på döden, är rädd för mörker och för att vara ensam. Jag känner mycket starkt för dig när du känner och tänker som du gör och vi försöker alltid hjälpa dig att reda ut dessa tankar. Och även om jag tycker det är svårt att hjälpa dig, så är jag otroligt glad över att du ändå öppnar dig och berättar om dina tankar. Jag vill att du alltid ska känna, att du kan göra det, prata med oss.
Du har nu varit storebror i snart 1,5 år. Och ni har så roligt ihop! Ibland går lekarna överstyr, men oftast har ni roligt tillsammans och du har jordens tålamod med din busiga lillebror. Och precis som förra året måste jag säga att du inte en gång har gnällt över att du fått stå tillbaka för Dante och hans oförmåga att gå själv, vänta på mat och så vidare. Du tar det hela med ro och har koll på hur det fungerar. Vissa saker är till Dantes fördel och andra är till dina. Jag är väldigt tacksam över den förståelsen du ligger inne med, ska du veta. Du är fantastisk, Milton.
Milton. Jag är så glad att du är just du: en bestämt kille med ett jäkla humör. Språket är fördelaktigt och du är bra på att uttrycka dig verbalt, använd alltid den styrkan och var inte rädd för att tala och stå upp för dig själv. Du är fantastisk och så himla rolig. Du har alltid haft humor och har fortfarande, vi skrattar mycket tillsammans. Mitt fina stora, långa barn. Vad gjorde vi egentligen innan du fanns?
Vi älskar dig, Milton. Mer än du någonsin kan förstå.
Måndagslista nr 261
Hej i kvällen!
Idag är det måndag och jag är extra glad över att...
...det är snö! UNDERBART!!! Visst det ska bli varmare i veckan, men just nu njuter jag av kylan och snön :)
...min syster och jag har haft en så fin helg tillsammans hos vår kusin i Västerås. Så härligt att komma iväg!
...jag avslutade helgtrippen i Stockholm hos min fina vän Anna. Som jag saknat henne, det var guld att hinna ses. Nu längtar vi till julen då vi ses igen <3
...det är första advent i helgen! Åh vad jag ser fram emot det!! Julskyltning tillsammans med mina småkillar. Traditioner liksom, de måste följas vet ni ;)
Nu sängen, kram och hej!
En helg i Västerås!
Min helg har spenderats i vackra Västerås. Så himla härlig helg har vi haft, min syster och jag hos vår kusin.
Kom
Upp sent i fredags, men igår hade vi en full dag tillsammans! Vi började med att äta frukost och tittade på utsikten från köksfönstret över en bit av Mälarens vatten. Så vackert!
Efter det tog vi en lång promenad och njöt i fulla drag. Sedan gjorde vi oss i ordning, drack ännu mer te och tog sedan en lunch på ett trevligt ställe i närheten. Efteråt gjorde vi stan några timmar och avslutade det med ett besök på ett museum. Kul med kultur!
Efter det tog vi en promenad hem och dök ner i soffan och fåtölj med vars ett täcke och tittade på film. Frost - för vi tre är riktiga Disney-nördar :)
Sandra styrde upp middag och bubbel korkades upp. Vi svirade om och gjorde kvällen och en bit av natten på stan. Så jäkla roligt!!
Tidigt i förmiddags sa vi hejdå till kusinen för denna gång och gav oss av mot Stockholm. Äntligen, äntligen fick jag träffa min Anna och hennes Anders. Som Jag Har Längtat efter dessa två!
Det blev en lunch med dem och tiden gick så fort att vi tillslut fick panikstressa lite till mitt tåg, haha..
Nu sitter jag således på tåget hem och kommer mätas på stationen av alls killarna, som jag längtar efter! Inte nog med det, där är SNÖ i Skåne ju!! Det ser jag fram emot hur mycket som helst.
Ha det fint, kram och hej!
Måndagslista nr 260
Jo idag är det ju tisdag, men ni har väl varit med förr? ;) Idag är jag således extra glad över att...
...min syster och jag ska iväg hela helgen! Egentligen känns det sådär att vara borta en hel helg från barnen, jag är ju borta från dem så mycket i veckorna. Men det ska bli väldigt kul att komma iväg. Har aldrig varit i Västerås och att se en ny stad är ju faktiskt himla roligt :)
...bo i Sverige. Jag tror vi är många som är otroligt tacksamma över det i dessa tider. Det är såklart ingen garanti. Det händer saker här också. Men i jämförelse med många andra länder, känns Sverige trots allt som ett bra land för mina barn att växa upp i.
...jag har två helt galet coola barn. Milton med sitt långs hår. Dante som på sitt eget vis sjunger "We will, we will rock you". Att Dante sover sämst i norra Europa gör egentligen inget. Jag har två friska fantastiska barn. Det är egentligen det enda som finns att önska. Som jag brukar säga/skriva/tänka: Vilken skatt.
...jag har ett hus. Med en kamin. Alltså, den lyckan. Dessutom har mitt hus en centraldammsugare - älskar det, haha!!
...jag dricker ge med honung just nu i skrivande stund. Så gott, bland det bästa jag vet!
Vi hörs, stor kram!!
Tung dag.
Usch ja. Idag är det en tung dag världen över. Det är ju så vidrigt, att det knappt går att tänka på det. Och många är vi, som reagerar vi starkt på dessa terrordåd. Och det vore väl konstigt annars, att inte reagera. Det måste vi göra.
Och dagar som denna, då tittar jag på mina små och tänker å ena sidan att det är en sjuk och grym värld dessa ska växa upp i. Å andra sidan tänker jag, hur viktigt det är att dessa två ska få växa upp och vara med och bidra till gott i världen.
Detta tänkte jag på idag, när jag tog bilden på mitt älskade Snöre. Ett vackert barn i en, idag, mindre vacker värld.
Idag tar vi hand om varandra lite extra. Idag går tankarna till Paris. Idag reagerar vi.
Måndagslista nr 260
Idag. Lite extra glad över att...
...måndagen är gjord. Jag är så trött. Utarbetad tror jag. Har jobbat omänskligt mycket och hårt de sista två veckorna. Jag hoppas så att det snart lugnar ner sig.
...vi hade en UNDERBAR dag igår! Först frukost här hemma med barndomskompisar. I gänget är vi just nu åtta vuxna, fem pojkbarn och två bebisar pågång som bakas för fullt. Vilket gäng!!! Det är så roligt att ses.
Efteråt tog jag Dante med mig till mina föräldrar för farsdagsfika och slöt sedan upp hemma hos Marcus föräldrar där Milton och Marcus redan var. Mysig eftermiddag!
...jag har dessa två. Vilka pojkar. De är så fina och så roliga att hänga med att det nästan inte är klokt! Tänk vilken skatt, två stycken. Två skatter. Två totalt olika individer. Två lika värdefulla. Oj vad jag älskar dessa två.
Det får avsluta för veckan. Stor kram!
Att sakna att ha en bebis.
Innan Dante föddes var jag ingen bebismamma. När Milton var bebis längtade jag efter att han skulle bli större och vi liksom skulle få mer utbyte av varandra.
Och jag saknar det. Saknar bebistiden jättemycket. När jag tittar på Dante så tänker jag, att jag aldrig vill att han blir stor. Jag vill ha min Bebbe alltid som just det, en Bebbe.
Sedan föddes Dante och han hann inte mer än precis plockas ut från min mage, så kändes det så himla rätt. Att ha en bebis. Jag minns den där exakta känslan fortfarande. Han var så självklar. Och den känslan höll i sig. Inte en gång (trots enorm sömnbrist!) har jag längtat efter att min Sparv skulle bli större. Aldrig längtat efter de olika utvecklingsstegen, att han skulle lära sig krypa, sitta, äta, gå, prata. Det kommer ju ändå.
Som jag har njutit av att faktiskt ha en bebis. För alla heter han Dante. För mig heter han även Sparven. Och Bebbe. För han är ju det. Mitt lilla barn.
Men nu helt plötsligt har han blivit så stor. Han är ett förskolebarn. Jag har inte alls förlikat mig med det. Inte alls. Han har ju det, för tryggare unge finns inte. Han älskar dagis.
Idag var han där äntligen igen, efter att ha varit sjuk i 1,5 veckor. Och ofta under denna 1,5 veckan har han blivit liten igen. Han har somnat i famnen ofta, ofta. Och jag har kastats tillbaka ett år i tiden. För det var ju såhär det var då, han sov ju bara på mig då. Jag älskade det då, jag älskar det idag.
Den enda skillnaden är ju att han då vägde 3-4 kilo, nu istället 11-12 kilo (den viktresan, där snackar vi!).
Och jag saknar det. Saknar bebistiden jättemycket. När jag tittar på Dante så tänker jag, att jag aldrig vill att han blir stor. Jag vill ha min Bebbe alltid som just det, en Bebbe.
Måndagslista nr 259
HEJ!!
En dag för sent, men idag är jag extra glad över att...
...jag fick vabba igår. Jag är alltså inte glad över att jag har en sjuk Bebbe. Nej, jag är ju givetvis glad över att få tid med barnen. Så värt! Vi hann med vagnpromenader och mys. Älskar det.
...den där beryktade hobbhelgen är över. Så skönt! Tur en inte byter datasystem speciellt ofta..
...det är en dag närmare helg, ledighet - hepp, pepp!! Har planer för helgen, så jag längtar!
...vi fick ritningarna på husets eventuella utbyggnad idag. Alltså detta är så spännande. Vilket jäkla projekt!
Nu sängen. Kram!
Sparven är sjuk.
Den lille då? Någon kanske undrar om inte han fick hänga med på kyrkogården. Nä, han fick inte följa med faktiskt. Han var sjuk, stackaren. Det har inte varit mycket med honom alls de senaste dagarna. Stackars honom och stackars oss.
I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Sömnbrist 2.0 skulle vi kunna kalla det.
Sparven somnade på mig i eftermiddags. Goa unge. Kolls in den där pussmunnen. Alltså, han är så jäkla ljuvlig, mitt yngstebarn!
Jan är anledningen till att jag skulle kunna tänka mig typ hur många bebisar som helst, för jäklar i havet vad han är härlig.
I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Han piggnade på sig nu i eftermiddags och kväll dock så nu hoppas vi att det vänder.
Hej och hå!
Traditioner.
Jag är ju löjligt traditionsbunden. Det är nog ett arv som både min syster och jag har ärvt. Och jag älskar det. Både att ge mina barn nya traditioner (som adventspresenterna jag införde förra året där barnen (från och med nu båda barnen, förra året fick bara Milton) och som Milton redan laddar för. Men även att låta mina barn få ta del av de traditionerna jag bär med mig från min barndom. Som att gå på kyrkogården på Alla Helgonnahelgen. De senaste två åren har vi tagit med ett ljus, Milton och jag, som vi tänt. Jag önskar så att vi inte hade behövt tända ljuset, att hon hade funnits här för oss.
Såhär såg alltså vår kväll ut igår.
Men det är fint, att gå där och minnas. I mörkret med Milton och mamma som sällskap. Att ha med barn på kyrkogården är ju rätt fantastiskt. Igår var jag nästan för trött för att orka engagera mig i Miltons energi, men utöver det och min attityd igår så är det bra härligt. Milton lyser på typ alla gravstenar vi passerar och så ska mamma eller jag läsa på stenen, vem som är begravd där. Barns nyfikenhet och enkelhet är fantastiskt.
Det enda spöket på kyrkogården var Milton igår ;) Vi körde "Bus eller godis" en sväng igår också nämligen.
Såhär såg alltså vår kväll ut igår.
Nu, tv. Kram!
