Japp, idag fick jag jobba lite. Verkligen inte mycket, en kvart ungefär. Med mig, sovande på bröstet, hade jag Dante, 4 dagar gammal. Tur han är kort i rocken, för datorn kunde jag således ha framför honom och ändå nå fram till tangenterna. Alla sätt är bra, visst?

 

Var de större killarna höll hus? I samma rum, fast på golvet och lekte med bilar :)

Dagen har sedan flutit på och vi har i stort sett flutit bort, phuuu.. Groteskt varmt!

Imorgon kommer BVC hit för hembesök. De ville komma så fort som möjligt eftersom det är en så liten kille vi har. Mest för att ha koll på hans viktkurva, kanske extra koll nu i och med värmen. 

 

Idag är jag extra glad och lycklig över två saker. Milton och Dante!

...och över att vi har fått komma hem idag, Dante och jag. Härligt att sitta här i soffan nu, hemma.

...Marcus har fyra semesterveckor kvar. Japp, vi njuter av denna långledighet!

Detta får räcka, nu ska jag mysa vidare.

Kram på er!

Nu är han här och, precis som vi visste men valde att hålla hemligt, fick vi en son till - till vår stora glädje!

 

Och så fin han är, våran Dante. Världens finaste alla kategorier. Precis som storebror. Imorgon åker vi hem från BB, Dante och jag. Till de andra killarna. Milton är bra saknad nu och jag tror det är ganska ömsesidigt.

Milton var här och hälsade på på BB igår. Han var SÅ fin med sin lillebror!

 

Marcus är ju lite blandad här och sov på BB första natten, åkte hem igår, hämtade Milton, åkte in här och hälsade på med Milton, åkte hem och sov hemma, lämnade Milton hos mormor och morfar idag och har spenderat dagen här, åker sedan hem och hämtar Milton, sover hemma och sedan kommer de hit och hämtar Dante och mig imorgon. Phuuu!

Och jag då? Ja nej jag mår alldeles förträffligt faktiskt. Mycket bättre än vad jag trodde jag skulle göra. Lite av en toppen-patient känner jag mig som, av personalens beröm att döma i alla fall ;) Jag är ovanligt rörlig och "igång" efter ett snitt, har jag fått höra. Det känns ju bra och jag känner mig ändå ganska pigg trots ett så pass stort ingrepp. Jag har nog relativt hög smärttröskel tror jag och är seg som person, reder mig själv liksom. Det gör säkert sitt till.

Det är nätterna som är lite jobbiga, att hoppa upp och ner från sängen, att vända och vrida mig i sängen och att gå från liggande till sittande och tillbaka igen. Det är anledningen till att jag stannar en natt till, för här kan jag ju hissa och sänka sängen åt alla håll och kanter och har dessutom handtag att ta tag i, som hjälp. Det finns ju inte hemma. Så det är anledningen till att jag stannar en natt till, annars hade jag fått åka hem idag om jag velat.

 

I alla fall. Bild på godingen. Den där Dante alltså. Fantastisk! Första riktiga outfiten på.

 

Nu ska vi mysa vidare. Kram!

Så. Sista magbilderna! Fler bett, suck. Jaja, om det är en "gravidåkomma" så får det vara det, inget att göra åt.

...och så andra sidan.

Och så sista jämförelsebilden. Sista Milton-bilden och sista Småsyskon-bilden. Häftigt, spännande och lite sådär skräckblandat. Men jag älskar det!

NU KÖR VI!!!

Vi hörs vid annat tillfälle. Kram på er!

Vi har ju en hel del att få färdigt innan fredag, men nu kan vi bocka av bilen från den listan; tvättad, städad och babyskyddet är på plats, woohooo!

I eftermiddags åkte Milton med farmor och farfar till husvagnen. Jag var tvungen att krama och pussa på honom ungefär hur många gånger som helst innan han åkte och halvtimmen innan de kom satt jag mest och klappade på honom och tittade på honom. Alltså jag har ju varit borta från honom såhär många dagar förr, men nu känns det helt klart lite speciellt. Och OJ vad jag saknade honom direkt när han åkt.

Denna älskade fyraåring. Tänk, nästa gång vi ses har han äntligen blivit Storebror!

Men nu ikväll handlade vi hem kinamat och tittade på förra veckans Sommar med Ernst. Efteråt tog jag en filt och min bok, gick ut på däcket (<--- som är helt på plats igen!!) och satte mig i en solstol. Katten ligger i en annan stol, lillhunden innanför altandörren på en filt och storhunden njuter nu av vädret här ute på däcket. Detta är att ladda batterier efter en varm och intensiv dag och inför det som komma skall. Jag älskar sommarkvällar!

Nu ska jag återgå till min bok, innan vi om en stund ska ta hundarna på en promenad. Gäller att passa på såhär på kvällskvisten när vädret är humant. Och det är väl också att ladda batterierna; gå med en person jag tycker så galet mycket om, med vars en fyrbening. Hans fyrbening i koppel som han håller i. Min älskade lilla fyrbening ständigt lös. Härligt!

Kram!!

Hoppas bebisen kommer gilla det. Bebisar gillar ju att ligga lite trångt och mysigt, så förhoppningsvis är detta precis rätt grej :)

Just babynest verkar vara på uppsving. När Milton var liten fanns det knappt, inte vad jag visste i alla fall.

Kram och hej!

Hej på er!

Vilken vecka vi har framför oss. Jag är lite extra glad över att...

 

...bebisen föds på fredag. Detta gör ju hela veckan lite extra fantastisk, såklart. Tänk att vi just denna vecka blir tvåbarnsföräldrar, hur häftigt är inte det?

 

...vi har så mycket fina vänner. Så många att umgås med, höras av till, tänka på och allt det där man gör med goda vänner. Ibland går det lång tid mellan att vi hörs av, andra gånger hörs vi av stup i kvarten. Någonstans spelar det inte så stor roll, de finns där och vi finns där och det räcker liksom. Som spelkvällen igår, sådär spontant härligt som det bara kan bli ibland. Eller som min bästa vän i Stockholm; vi sågs förra veckan en sväng och sågs idag, innan dess har vi typ inte hörts av sedan april. Inga rätt eller fel, liksom.

 

...babynestet, vimplarna och bebisfilten vi fick igår, av en annan underbar vän. Malin, hon är bra hon. Och så fina saker, lovar att visa bild!!

 

...Milton satt intill mig i eftermiddags och vi tittade på en sak på iPaden, samtidigt som jag satt och jobbade. Det är härligt att sitta såhär tillsammans och titta på vad den andra sysslar med. Han visar mig något och jag berättar vad jag skriver. Och så lutar han sig på min arm och håller sin arm runt min, det är kärlek, det. Han är bra, fin. Min Milton.

 

...trädäcket blev helt färdigt idag. Skafferiet är städat och nappflaskor och nappar är kokade idag. Lite mer att bocka av från veckans lista, nu innan fredag :)

...vi är inne i förlossningsveckan. Japp, Måndagslistan får både börjas och avslutas med det. Helt fantastisk vecka med andra ord, att bli förälder är det häftigaste man kan få uppleva. Ja alltså inte just att bli förälder för just förlossningen (i alla fall den förra) hade jag lätt kunnat hoppa över. Men sen. Alltså att få vara med Milton och följa honom från början och så länge det bara går, den resan är verkligen fantastisk.

Kram på er, vi hörs!

 

Älskar mina shorts!! Att jag inte tänkt på att använda dem tidigare i sommar, resår i midjan och allt, kanon!

Vi kommer hinna med en mag-bild till denna vecka. Går ju in i vecka 39 på onsdag så på torsdag kör vi vecka 39 lite tidigare än vi brukar. I vanliga fall fotar jag ju på helgen, men av förklarliga skäl blir det i alla fall ingen magbild i helgen ;)

Kram och hej!

Har haft alldeles för mycket att göra och det är alldeles för varmt att orka göra mer än nödvändigt.

Men idag har jag isf rensat skafferi och kokat nappflaskor, nappar och så vidare. Sådant som är skönt att ha gjort nu innan bebisen kommer. Nu är det nära - om fyra dagar vid den här tiden är vi nog tvåbarnsföräldrar, galet och fantastiskt!

Och de där lockarna. Och de där vackra bruna ögonen. Det där leendet. Han är underbar, min Milton. Och när folk säger att han är så lik mig, då värmer det till lite extra i min kropp, det är så fint.

Ikväll när vi kom hem var här så varmt. Det slutade med att pojkarna somnade hos mig på soffan, medan jag (som aldrig sover) tittade på en film. Det där semestermyset. Spela roll när eller var vi somnar, bara vi gör det på vårt vis.

Ni kan ju tänka er hur jag njöt, av att ha bebismagen där och sedan Milton tätt intill och så Marcus någon meter bort. En hund på soffan och en hund nedanför. Japp, det är något jag kan vänja mig vid. 

Nu ska även jag försöka sova.

Godnatt!

På tal om något helt annat.

Ikväll har det dock hänt roliga saker här hemma - trädäcket är snart på plats, woohooo! Det ska verkligen bli galet skönt med lite uteliv igen :)

Duktiga grabbar, som har hållit igång här hemma.

Själv har jag också försökt bidra med något, bankat ner plaststolpar (för att sedan stängsla in delar av gräsmattan där vi måste så nytt gräs), dammsugit, hängt tvätt, jobbat. Så nej jag har inte legat på latsidan när de andra jobbat. Inte bara i alla fall ;)

NU ska jag försöka somna!

Kram och godnatt, basta.

Hon steg in i släpet som att hon aldrig gjort annat, så världsvan! Lika fint steg hon ut släpet väl framme. Hon släpptes i en egen hage, andra sidan gången sprang en yster ettårshingst. Sedan kråmades det för fullt i båda dessa hagar. Fina lilla Malva. Som egentligen inte alls är speciellt liten.

Oj vad jag redan saknar henne, men oj vad hon har det bra där hon är nu. Lite som ett sommarkollo.

Denna fuxdam ska sällskapa med Armani under tiden Malva är iväg. Dessa två släpptes ihop i samma hage. Två socialt kompetenta varelser. Mildare ihopsläpp har sällan skådats. Precis som det ska vara.

Nu ska jag kila ut och titta till hästarna. Och sakna den lilla härliga varelsen, hon som man aldrig riktigt kan lita på, men som är den roligaste häst jag vet. Det ska bli så spännande att följa hennes i ridning, om än på avstånd.

Kram

Fast idag har det helt klart varit fördelaktigt. Min älskade bästa vän (<--- likaså Miltons, haha..) Anna har varit här hela kvällen och Milton stöp i säng för en halvtimme sedan. Jag kände mig lite låg ikväll, men ett större lyckopiller än Anna finns knappt!

Sommarlovet får oss lite ur balans. Vi går banans på kvällarna och är vakna på tok för länge. Kan ha att göra med att livet är underbart. Eller att Milton sov till 10,30 idag (!). Eller både och kanske? Det är verkligen fantastiskt med sommarlov. Kvällsmänniska som jag är och alltid har varit, så är den största lyxen som finns att få vara uppe sent. Så har det nog alltid varit för mig och jag ser samma med Milton.

Men nu ska jag nog strax gå och lägga mig. Imorgon är en intensiv dag!

Kram och hej

Eller ja, vi slänger väl in vecka 38 i helgen (alltså två denna vecka) och sedan en precis innan snittet nästa vecka då jag går in i vecka 39 på onsdag och snittet läggs på fredag. NU ÄR DET NÄRA!

Småsyskonmagen lever inte riktigt upp till samma, mer nersjunken och kroppen är inte riktigt "där den en gång var". Dock lika högt älskad, det får jag medge.

Kram

Idag är jag extra glad över flera saker. Till exempel över att...

...Marcus har påbörjat sin semester nu. Alltså, förstå hur skönt! Ledig tid tillsammans. Ledig tid för sig själv. Fixande och planerande tillsammans. Och så vidare. Så mycket vi ska hinna med under semestern, typ som att göra allt och ingenting!

...jag ska till frisör-Mija imorgon. Det behöver mitt hår, framför allt med tanke på att det lär dröja bra länge tills jag har tid att sätta mig i frisörstolen nästa gång. Och det är ju så underbart att sätta sig där och bli ompysslad. Och inte bara det, min frisör har liksom blivit som en god vän under åren, att sitta där och prata i lugn och ro med en god vän under ett par timmar, det är ju lika mycket värt som att få bli ompysslad.

...vi hade ett f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t dygn på Ystad Saltsjöbad med sex goda vänner. Och att få spendera tid sådär på tu man hand, Marcus och jag. Ja alltså, det är verkligen obeskrivligt underbart, kanske för alla småbarnsföräldrar? Och kanske extra mycket för oss nu då, före det som komma skall med en liten bebis. Att liksom njuta extra extra mycket av lugnet nu. Att, inför en ganska lång period, där vi återigen blir nyblivna föräldrar och inte så mycket sambos. Där allt kommer handla om vardag, rutiner, småbarnsliv etc. där blir ett sådant här dygn kanske extra viktigt. Något vi kan minnas under våra vakennätter och längta efter att få göra tillsammans igen :)

Och dessa vänner, hur bra är inte dem?

Här sov vi gott inatt, kan ni tro :)

...vara hemma igen, med våran Milton. Alltså, som vi sa i morse. Det bästa med att åka iväg, är ju att komma hem igen. Till allt man saknar! Och mest till Milton. Som vi gosat i soffan ikväll, säkert saknat varandra både Milton och jag och Milton och pappa. Kärlek!

...Marcus är så himla fantastisk. Det slår mig ofta att vi tar varandra för givet lite väl mycket, men efter ett såhär härligt dygn tillsammans så känner jag hur mycket jag uppskattar honom. Hur lycklig jag är över alla våra år tillsammans. Hur sammansvetsade vi är och hur roligt det är att planera ännu mer inför framtiden tillsammans.

Han är bra fin, min Marcus.

Här är vi, helt ovårdade inför spat i galet härliga badrockar :)

...grävarna här hemma är fantastiska. I helgen hittade de två jättestora stenar när de grävde. Dessa ville jag givetvis ta fasta på och låta Milton ha som klätterstenar. Grävarna var lika lyckliga de, som slapp frakta bort dem - win-win liksom. Så med glädje placerade de dem precis där jag ville ha dem, som jag ville ha dem. Dessa ska såklart inte ligga där rakt upp och ner i framtiden, utan bakas in delvis i växtlighet, kommer bli fint!

Det får helt enkelt avsluta listan, som helst enkelt inte blir mycket bättre än såhär. Ett mag-inlägg dyker upp senare förresten, för den intresserade.

Kram fina ni!

Phuuu.. Svettigt, även om vädret är lite mer humant idag för en höggravid, än vad det varit senaste dagarna. Milton och jag passade på att gå ut och greja lite medan Marcus körde iväg med Alba för spårträning. Jag fick för mig att rensa ogräs runt min senaste häckplantering. Ett dumt drag. Svetten lackade från början till slut och jag får ju sitta ner och hasa mig fram, för att kunna andas. Jag kan alltså inte luta mig fram stående för då får jag ingen luft och blir rejält framtung, haha.. Men alltså, et gick ju. Alla sätt är bra, inte sant?

I framkant på varje sida lade jag en bräda, för att på så vis försöka hålla ute gräsmattan från rabatten och hålla jorden i rabatten kvar på rätt sida. Inte det snyggaste alternativet, men helt klart praktiskt. Och häcken behöver få chans att ta sig ordentligt, vilket den inte fått hittills. Men nu hoppas jag på underverk :)

 

Imorgon ska denna kropp också kanske drabbas av underver, hahaha.. Vi sticker på spa ett dygn med härliga vänner! Lite som en uppladdning inför det som komma skall ;) Milton ska spendera tiden med farmor och farfar och djur- och husvakt är ordnat - detta ska bli så jädrans gött och välbehövligt! Som vi har längtat och jag känner mig lite som ett barn strax innan julafton, woohooo!

 

Nu ska jag övervaka vädret en stund, innan det blir sängen. Kram på er!

Alltså jag kan inte förstå att vi, om två veckor, har två barn. Det är så ofattbart. Kanske är det mer ofattbart eftersom vi har ett datum att gå efter, det blir liksom mer... Hur ska jag förklara det... Konkret kanske?

Eller så beror det inte alls på det, vem vet?

I vilket fall som helst så känns det mycket mer ofattbart denna gång, undrar varför? Kanske för att vi vet vad vi har framför oss. Jag ser bara Milton framför mig och allt vi har fått uppleva, genom honom och tack vare honom. Det känns liksom ofattbart att vi ska få göra det en gång till. Att vi ska få ett barn till som inte kommer vara Milton; inte se ut som honom, ha en egen personlighet och vara en egen person. Ett barn till som kommer älskas lika mycket som vårt första Snöre. Det känns konstigt. Men självklart ändå, på något vis.

 

Idag (ja eller igår nu då, alltså fredag) är ett datum vi alla räknat ner till; Marcus går på semester. Detta innebär då alltså två veckor kvar till snittets datum. Det innebär också en del praktiska och roliga saker, sådant som en soon-to-be-förälder älskar. Eller ja, i alla fall jag. Koka nappar och ersättningsflaskor (med tanke på tidigare erfarenhet av amning så räknar jag inte med att det ska fungera denna gång heller), pyssla färdigt med vagnen, ta upp spjälsängen och bädda den (som säkert ändå inte kommer användas första tiden ändå, med tanke på vagga, men den kan ju stå här nere och vara fin i alla fall), ta fram babyskyddet och installera det i bilen, packa BB-väskan, köpa nytt minneskort till kameran och se till så att kamerabatteriet är laddat. Och framför allt, njuta av ledighet och semester och sommarlov med Milton nu under två veckor, innan allt vänds upp och ner. För det gör det ju, oavsett hur väl vi förbereder oss. Men som vi längtar!

Efter många om och men kom så även jag iväg till stranden idag. Snöret åkte i förväg med mormor, moster och mosters Macke. Jag kom på efterkälken och Marcus jobbade så han fick väl nöja sig med ac i bilen som svalka antar jag ;). Höga vågor, varma vindar, behagligt i vattnet. Ja, stranden kunde inte gett oss bättre förutsättningar. Milton vill ändå inte bada, så de höga vågorna kvittade för hans del.

Kvällen sedan spenderades i mina föräldrars helt underbara trädgård (min mamma hon kan sin sak, helt enkelt). Så enkelt som beställda pizzor till middag och så vars en glass till efterrätt. Det behöver liksom inte vara mer komplicerat än så. En liten promenad, Miltonlek och lite badminton, sedan kände vi oss ganska nöjda allihop och vi begav oss hemåt efter en toppendag!!

Min älskade lilla Yda var med såklart. Hon med de vackraste ögonen jag någonsin skådat. Kolsvarta, men så mjuka. Min stolthet och ögonsten här i världen. Älskade hund. Ja ni ser ju, hur kan man annat än älska?

Kram!

Inte en gång. Det är snarare jag som hänger ut genom ett fönster och är galet nyfiken på arbetet och tycker maskinerna är himla fascinerande. Konstigt! Men det kvittar, jag måste säga att jag älskar detta. Det trodde jag aldrig för en vecka sedan.

Såhär ser vår uppfart ut just nu

Och jag planerar. Ni kan tro att planerar. Rullgräs är tvunget då jag vägrar ha en styck Alba grävande bland nysått gräs. Det känns mer praktiskt helt enkelt.

Plattläggarna runt huset och lite plattläggningar på andra ställen. Hur uppfarten ska se ut. Och så vidare, och så vidare, och så vida... Ja ni fattar tror jag. Processen är oavsett så rolig, lärorik och, ju längre de kommer i arbetet, desto mr förstår vi hur välbehövligt detta var. Då känns det såklart extra bra, vi är ju rädda om vårt lilla hus.

Milton har åkt iväg på utflykt med mormor, så nu ska jag passa på att jobba lite. Stor kram!

Vad jag är tacksam över mycket. Mest över livet och det liv jag berikas med och får chans att leva. Så mycket som för mig och många andra är en självklarhet, kan snabbt vändas och ställa livet på sin spets.

Livet alltså, något att inte ta som en självklarhet. Att ta vara på livet, se det positiva i livet och skapa drömmar som går att uppfylla.

Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag har ett friskt barn, ett till påväg och som förhoppningsvis får må lika bra som sin storebror.

Marcus och jag mår bra och har det bra tillsammans. Ett sammansvetsat team liksom. Vi bor bra, klarar oss ganska väl ekonomiskt och har möjlighet att leva så som vi vill.

Vi är lyckliga. Tänk om alla fick chans att känna och må som vi. Eller rättare sagt, att alla får chans att känna och må så som de vill.

Japp. Massor att vara tacksam över just idag, inatt. Jag hoppas så innerligt att vi alltid får känna så. Det är ingen självklarhet.

Älskade de där på bilden ovan. Vad jag är lycklig av att ha er i mitt liv. Och tacksam. Så tacksam att jag får dela mitt liv med er.

Hejsan!

Redan måndag igen och idag är jag lite extra glad över att...

 

...Milton från och med idag är ledig i sju hela veckor, hur härligt är inte det? Än så länge har dagen ägnats i soffan dock, då jag måste jobba litegrann. Milton verkar dock inte ha jättemycket emot det utan verkar ganska nöjd. Först tog vi dock sovmorgon till 09,30 - aaaaaaahh, så skönt!

 

...det landade två lastbilslass med grejer här tidigt i morse, ringde Marcus och sa då vi två andra sov oss igenom det ;) Idag drar ju dräneringen igång! I eftermiddag börjar dem så smått här och det är med skräckblandad förtjusning vi ser fram emot det. Oavsett vilket ska det bli himla skönt att få det gjort! Förhoppningsvis är det klart innan bebisen kommer. Sedan ska ju det förstörda på tomten återställas och det lär ju ta sin lilla tid.. Till min stora fasa ;)

 

...Marcus jobbar denna vecka också, innan han går på sex veckors semester, som vi längtar!!

 

...jag fick träffa de flesta av mina barndomskompisar i lördags, vilket gäng alltså!! Och barndomskompisarnas föräldrar. Och barndomskompisarnas barn. Alltså, vilken dag!!! Jag blir helt lycklig av sådana tillställningar!

 

...Marcus och jag ska, med vänner, på spa på söndag och bli borta ett dygn. Alltså förstå hur härligt det ska bli!

...jag egentligen har ett fantastiskt liv. Så mycket att vara tacksam över. Livet är så skört och allt kan så snabbt ändras. Idag känner jag mig extra tacksam över livet och över det jag har.

Detta får avsluta listan. Kram

Så, här bjussar jag på vecka 36.

Jag ser verkligen fram emot upplevelsen kejsarsnitt, även om jag inte ska sticka under stolen med att jag är lite nervös. Fast mest över hur det kommer vara efteråt, inte så mycket över själva snittet och den operationen.

Och att vara utan Miltin de dagarna.. Alltså det har jag varit förr, utan honom flera dagar på raken, och det har inte varit ett jätteproblem. Men just när ett nytt barn kommer till världen, tror jag att saknaden efter min förstfödde kommer vara påtaglig.

Nu: godnatt!

Föräldrar, barn, barnbarn, en hund, svärsöner och svärdöttrar; sammanlagt var vi 33 personer tror jag vi fick det till. Fem år sedan vi var samma gäng som sågs senast. Så mycket som hänt sedan dess och flera barn och vuxna som tillkommit. Hoppas det inte dröjer fem år till nästa gång.

En del bilder togs igår, men eftersom jag inte vet vilka som vill hängas ut här, så bjuder jag bara på denna. Förutom två av dessa vuxna förmågor är resten barndomskompisar till mig. Och så min sambo. Japp, det är han som kryper, hahaha!

Och vilka killar, vilket gäng!! Underbara och fantastiska allesammans!

Det blev sent och vi tog en ordentlig sovmorgon idag, Milton sov till halv elva idag, hjälp!! Dagen idag började lugnt, innan vi satte oss i bilen, körde till P-hus där vi pt vara en glass innan vi badade fötterna i havet; underbart, lugnt och skönt.

Nu ska vi försöka få ett trött barn i säng. Imorgon börjar här ett nytt äventyr här hemma, dränering. Gulp!

Som här. Killebomfestivalen, i samma karusell. Översta bilden togs i fjol och undre igår, exakt ett år mellan bilderna.

Detta barn, tänk vad ljuvlig han är och så roligt det är att få göra honom så glad, genom att få åka en karusell eller två.

Livet är bra hektiskt just nu och ingen längtar efter ledighet mer än jag just nu, tror jag. Inte för att det blir mycket till ledighet, men lite och DET längtar jag så himla mycket efter.

Jag har massor av jobb att göra nu inför den där ledigheten, dessutom ett extra projekt jag tagit mig an, vilket bara är fantastiskt roligt, men såklart ännu mer intensivt.

Idag for jag till min ekonomi-kille och lämnade alla papper för maj och juni. Sedan har jag suttit med projektet och med det "vanliga" jobbet resten av dagen, ingen rast och ingen ro. For ner och tog ett par mackor vid lunch, men annars har jag bara suttit framför datorn. Jo, när jag ändå var nere slängde jag in all disk i maskinen och torkade av diskbänken och kökslampan, mest i farten, phu!

Samtidigt gör det mig inget, jag har det hellre såhär och jobbar så mycket bättre under press, får mycket mer uträttat liksom.

 

Strax ska jag avsluta här och hämta hem mitt älskade barn på dagis. Han som igår kväll kramade mig hårt och länge, samtidigt som han sa "Vad jag är glad att jag har dig, mamma" och mitt hjärta svämmade över, ögonen tårades och jag besvarade det med en lika lång kram och att jag var lika glad att jag har honom, att vi har varandra". Detta älskade barn. Oj vad fin han är.

 

En annan stund som var lite extra fin, var när Vilse upptäckte att jag satt i soffan, hoppade upp bakom mig och lade tassen på min axel, en fin vän, den där katten.

 

Hej på er!

 

Sitter och försöker jobba lite, men idag känner jag att jag inte får något gjort alls, suck! Vissa dagar är man mer effektiv än andra, helt enkelt. Och så åskar det, hur mycket som helst. Enligt Yda. Enligt oss andra (mig, Alba och Vilse) så mullrar det lite på avstånd och är egentligen himla mysigt.

Då är det ännu en fördel med att jobba hemifrån. Att finnas där för Yda sådana här dagar när hon är rädd. Vandrar fram och tillbaka, piper, skakar och fortsätter vandra. Lilla loppan. Själv sitter jag vid datorn och blir lite irriterad på henne, hur farligt kan åskan vara liksom?! Samtidigt skulle jag aldrig visa det för henne, inte heller skulle jag på något vis tycka synd om henne. Hon får vandra bäst hon vill, om hon tycker det känns bäst. Efter en stund kommer hon och lägger sig under mitt datorbord och trycker där tills jag reser mig. Då börjar hon vandra igen.

Tidigare låg hon och tryckte i sängen, men det var nog för nära fönstret för där blev hon inte kvar länge.

Ser ni ögat och öronen? Bekymmersminen är på och hon trivs inte alls med livet sådana här dagar.

Men oj vad fin hon är, min Yda. Nyklippt och fantastisk på så många vis.

 

God förmiddag!

Idag ör det ju ny vecka igen, härligt! Vet att det är tisdag idag. Började listan igår, men hann aldrig slutföra den. Så idag är jag lite extra glad över att...

 

...Milton bara går denna vecka på dagis, innan det är dags för ett långt och välbehövligt sommarlov för honom, åååååhh vad jag längtar! Nästa vecka blir ju lite pusslande för hans och min del då Marcus och jag jobbar fortfarande, men det löser sig :)

 

...Marcus bara jobbar två veckor till, sedan går han på sex veckors semester - jag längtar lika mycket efter det, hahaha!! Jag måste ju jobba ett tag till, men vad gör väl det? Killarna är hemma och det är ändå viktigast, jag är ju ändå hemma, även om jag jobbar.

 

...helgen vi har framför oss kommer bli himla rolig. Och fullspäckad som vanligt ;) Men som sagt, då drar ju semestern igång!

 

...husdränering drar igång här nästa vecka. Vet inte om det är så mycket att vara glad för, haha.. Men efteråt är det ju det. Och denna vecka kan jag glädjas över att ha ett trädäck och en hel gräsmatta i alla fall ;)

 

...min gungstol är färdig och den blev bara så himla fin! Jag är SÅ nöjd med att jag målade den matt svart, precis så ska en gungstol se ut. Nu inväntar jag bara ett fårskinn, sedan är den perfekt. Milton älskar den och sitter gärna där och gungar, antingen själv eller i mitt knä (som förvisso är lite opraktiskt att sitta i just nu, men ändå), så i nuläget är det han och jag som "slåss" om stolen ;)

 

...mamma och jag hade en så fin dag i söndags, härligt med inspiration!! Igår kväll planterade jag det sista jag har liggande här ute. Och rensade lite ogräs i "stallrabatterna". Och vattnade min nya häck.

...vi går in i vecka 36 imorgon!

Detta får avsluta listan för denna vecka.

Kram och hej!