Mamman listar

Godmorgon på er!
Såg en lista, gällande barn och mammaliv och jag tänkte att ni kanske skulle tycka det var kul, att se min syn på saken, mina svar liksom. De flesta av er har säkert redan en bild på det och vet ungefär hur jag svarar och hur jag är som mamma. Men kanske är där något nytt?
 

1. Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?

Jag har 2 barn, Milton och Dante. Jag har alltid sett mig som tvåbarnsmamma, men numera i hemlighet drömmer jag lite om ett tredje barn. Längre fram, inte nu. Och om jag får med Marcus på planen, haha.. Han är inte alls lika pepp ;)

 

2. Ett redskap/verktyg som är barn/babyrelaterat som är ett måste?

- Barnvagnen är ju toppen. Båda mina barn har älskat att åka vagn och gör fortfarande. Vi älskar barnvagnspromenader, både barnen och jag. Milton åker ju inte längre, bara hem sent på kvällar, från kompisar i byn och sådär.

- Babyvakten. Först nu har vi skaffat en, efter att varit föräldrar i över sex år, haha.. Nu används den både för att höra om de vaknar och för Milton att viska på oss i den, likt en walkie-talkie, istället för att ropa på oss och därmed väcka lillebroren.

 

3. Något du älskar att göra med ditt/dina barn?

Jag älskar att hänga med dem, vara lite spontan, åka på utflykt lite oplanerat. Sedan älskar jag det som vi gjorde härom dagen, gå upp till skogen med en liten picknick, bara precis hemmavid. Underbart och vi älskar att bo som vi gör, så vi har möjlighet att göra så.

 

4. Hur har ditt liv förändrats sedan du fick barn?

Massor, såklart. Från att bara ta hand om oss själva och inte behöva ta ansvar för mer än mina djur, hade jag nu fullt ansvar över ett litet barn. Och har fortfarande. I början (första året framför allt) var det tufft, hela omställningen. Verkligen tufft. Men efter det och vi landat i allt, har det varit underbart och jag kan inte tänka mig ett liv utan detta. När sedan Dante dök upp och folk snackade om tvåbarnschocken, njöt jag bara och älskade allt. Aldrig tvåbarnschockad, bara ettbarnschockad.

 

5. Favoritbutik att shoppa till barnen och varför?

Älskar numera Kappahl, deras barnkläder har verkligen utvecklats åt det positiva. Men samtidigt handlar jag mycket på nätet till dem; Zara, Ellos och så vidare. Alla prisklasser, en del Molo och Nova Star och så vidare.
Skor är jag alltid supernoga med, eftersom jag själv har så dåliga fötter. Barnen har i princip alltid märkesskor som är anpassade till barnfötter. Hellre få par skor åt barnen som är riktigt bra, än flera halvdåliga.

 

6. Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?

Ja, alltid. Marcus och jag har ju hängt ihop skitlänge och båda har alltid velar ha barn. Har aldrig varit någon diskussion för mig, mer en självklarhet på ett eller annat vis. Såklart är jag oerhört glad och tacksam över mina biologiska barn, men samtidigt hade jag inte haft något emot att adoptera etc.

 

7. Det bästa som finns med att vara mamma?

Att vara just det, en mamma. Låter ju så klyschigt, haha.. Men jag älskar det och är så stolt över det. Över barnen. Det bästa är att få hänga med ett barn i taget, som Milton i stan och ta en fika, gå på bio eller bara hänga runt. Vi är bra på det liksom. Eller med Dante i famnen, nära nära. Det är han bäst på och jag vill alltid ha honom så nära mig det bara går.

 

8. Något mindre roligt med att vara mamma?

Den ständiga oron. Oron över att det ska hända barnen något, eller mig. Det är det värsta.
Annars är det såklart att sömnbristen är vidrig många gånger. Men det går att härda igenom. Vi har gjort det förr och gör det igen.

 

9. Ditt bästa tips för en ny mamma?

Lyssna inte på tips! Det är så himla individuellt. Skit i amningen om det inte fungerar. Använd våtservetter om det underlättar ditt liv. Ät skräpmat om det får dig att överleva och att ens äta. Det är okej om din bebis skriker genom hela ICA-handlingen. Sov när du kan. Får du inte sova? Det går över, jag lovar. Det är vidrigt.

Mitt bästa tips till er, där någon nära fått en bebis: Erbjud er hjälp, för föräldrarna till den där nyckläckte kommer inte be om hjälp.

 

10. Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt/dina barn!

Bästa BÄSTA barnen. Ett äldre foto på de där två. Min Sparv och mitt Snöre ♥♥

 
 
 

Att ha haft en fab helg med mina två små

Ååååååhh en så fin helg med mina två stjärnor. Verkligen helt fantastiskt på alla vis!
 
Typ inte en endaste bild tagen. Vi har mest njutit av varandras sällskap, av det faktum att det har varit helg och av folk som antingen besökt oss eller vi dom.
I fredags kväll kollade vi alla tre Fångarna på fortet. Sista halvtimmen var tuff för dante, haha.. Men han höll ut!
I lördags tog vi promenad till sporthallen för inskrivning till handboll för Miltons del, kul! Sedan körde vi bort till mina föräldrar där mamma passade pojkarna medan pappa och jag hämtade hö. Sedan fika. Såklart.
Sedan följde mamma med hem till oss och jag passade på att mocka medan hos umgicks med barnen.
Efter det lagade vi gryta, som barnen glatt åt flera portioner av. Bra betyg!
Efter att de somnat, passade jag på att se ett ex antal avsnitt av Sex and the City. Älskar!!
 
Igår, söndag, kom Miltons kompis hem till oss strax efter lunch. De lekte och under tiden packade jag ihop en picknickväska och så gick jag tillsammans med tre pojkar till skogen, för fika. Alltså. Hur lyxigt? Tre glada barn och vi har skogen strax intill. Så pass nära att till och med en tvååring går.
Här gick vi genom djungeln, konstaterade barnen. Såklart. Vad det står på Dantes rumpas? "WILD". Passade nog i djungeln. Och passande nog på just det barnet.
 
 
Nästan direkt när Kalle åkt hem, kom mina föräldrar på fika. Sedan snabbt ut i stallet och snabbt iväg till Hässleholm i ärende och efteråt hem till kompisar på tacoskvällsmat som de bjöd på. Alltså sååå snällt! Och så lyxigt och gott att bli bjuden sådär.
Sedan damp barnen i säng och jag grejade med annat fram till midnatt innan det var min tur. Helgen har gått i ett rasande tempo och verkligen varit fantastisk på alla vis.
Nu måndag, lunchen är strax slut. Så det är dags att återgå till jobb. Hörs senare!

En fantastisk kväll med barnen

Igår kväll var första kvällen utan Marcus. Pojkarna och jag kom hem till ett helt okej städat hem och ett mockat stall. Så vi gjorde det enda rätta; fikade på kex och mjölkdrink på däcket. Så jädrans mysigt och vi alla tre var så pepp på en varm septemberkväll med varandra.
Mjölkdrinken kan vara världens enklaste - päronyoghurt och mjölk. Det blir inte enklare än så. Eller godare för den delen.
Som ni kanske ser har Dante TVÅ tändare i näven (det går inte att lägga någon av dem ifrån sig). Milton kom på att där låg en annan under en säng (som givetvis inte fungerar). Bra där! Pjhuu.. Nu har han två. I alla fall ett tag.
 
 
Efter mys och fika, så körde Milton cirkuskonster för oss andra på studsmattan, sedan klättrade vi andra två också upp och hoppade lite vi också. Alltså vissa kvällar är bara lite finare än andra.
Sedan dök barnens faster med pojkvän upp och hälsade på en stund och efter det kom min mamma på besök. Vi åt kvällsmat, pratade och mamma läste böcker för barnen. Jag passade på att smita ut och ta in Armani och göra färdigt det sista i stallet medan de andra tre hade såhär mysigt. Och så passade jag på att plocka ordning det sista.
 
 
Sedan lite för sent så damp barnen i säng. Dante i sin alldeles för stora säng. Milton i sin höga nya säng med tanden i ett glas vatten i fönsterkarmen. I natt var tandfén givetvis på besök, det hör till.
En helt fantastisk kväll med andra ord. Verkligen. Jag hoppas på flera sådana kvällar nu när Marcus är iväg. Lycka rakt igenom. Och då påminns jag om hur bra livet är. Och hur fantastiska mina barn är.

Generationsintresse

Min mamma skickade över en massa foton till mig, från min barndom. De flesta var foto på mig, tillsammans med en häst och min morfar. Jag blev så himla lycklig och varm in i hjärteroten. Älskade morfar! Denna snälla, fina krutgubbe. Och alltid har vi delat detta intresse - hästarna. Djur i det stora hela liksom.
Här tillsammans med deras ponny Gulli. Ser ni lyckan i mina ögon? Åh!
 
 
Och det där hästintresset ligger ju i mina gener på båda sidorna, både från morfar och från min pappa. Det är så fint egentligen, det är roligt när intressen går i arv. Att alltid ha det samtalsämnet och det att landa i. Att engagera sig i samma saker och älska samma sak så otroligt mycket.
Såklart behöver inte samma intresse betyda något, eller att man har olika intressen. Min mamma till exempel är i grund och botten ingen hästmänniska, men har alltid engagerat sig djupt i Armani och mitt hästintresse. För det är jag så tacksam över.
 
Det verkar dock stanna vid mig (eller hoppa över en generation ifall mina barn får egna barn någon dag, som kanske återupptar intresset), för Milton är färdig med hästar (som han själv uttrycker det, haha.. och Dante tittade på en hästtavla häromdagen och sa "hästarna, livsfarlig" Hahahaha! Och det gör såklart inget, barnen får välja helt fritt själva, jag lägger ingen vikt alls i det.
Det är samma med det, även om jag inte i grund och botten delar deras intressen, kommer jag ju göra som min mamma - engagera mig ändå.
Som nu när jag i princip är på alla Miltons fotbollsträningar. Det kommer jag fortsätta med, oavsett vilken hobby som mina barn landar i. Det är viktigt.

Dante och tändaren, del 2 och tankar gällande sömn

Alltså detta lilla barn! Han är SÅ rolig. Sent i förgår kväll vaknade han och hängde med oss i soffan en timme (han är ju som sagt hopplöst usel på att sova, men otroooligt söt och himla rolig att hänga med) (han var vaken igår kväll också, men somnade i min famn på soffan (?!) efter en liten stund).
I alla fall. Jag bar ner honom från sängen till soffan, med två nappar och sin tändare. Den sistnämnda är lite viktigare än typ alla andra saker i världen. Det är så konstigt och roligt, hahaha..
 
Han kom på en ny grej med den, han är ju rätt uppfinningsrik, Lillsparven. En napphållare och nappförvarare på samma gång! Uppfinningsrik som sagt, jag ger honom det.
Och så skulle han kunna vara jordens sötaste tvååring, vansinnigt söt på alla vis. Även med den där tändaren i näven. Kanske extra söt då?
 
 
 
 
Nätterna överlag är förvisso rätt pissiga över lag. Alltså ärligt. Om det är något som Marcus och jag faktiskt har misslyckats med, gällande våra barn, så är det just barnens sömn. Vi har alltid varit noga med rutiner, man ska i säng en viss tid varje kväll etc. Men i övrigt, totalt misslyckats.
Milton har sedan drygt 1,5 år tillbaka sovit rätt dåligt. Han sover nu inne hos oss och det får han gärna göra. Han tar jättelång tid på sig att somna. Han vaknar tidigt. Han vaknar på nätterna.
Dante i sin tur vet ju inte hur man sover. Första halvåret sov han ju ingenting på nätterna. Efter det har vi haft mellan 2 och 12 uppvak varje natt. Ofta vaknar han och vill vara uppe ett par timmar. Det kan vara allt från mellan 23 till midnatt eller runt 02 till 05. Totalt värdelöst såklart.
Vi har funderat i drastiska banor, om vi ska försöka sova tillsammans alla fyra och i det andra rummet bara har en extrasäng där en vuxen kan gå och lägga sig själv eller tillsammans med ett barn. Allt för att hela tiden vara nära Dante och snabbt kunna vara där och stoppa i napp innan han ens hinner vakna.
 
I ett annat andetag funderar vi på om barnen skulle kunna sova dom två i samma rum och få lite trygghet av varandra, för att komma in till oss när de vaknar på natten och sova vidare hos oss.
 
Eller kör vi på som nu med Milton hos oss och Dante i det andra rummet. Att vi sover med Milton och Marcus går in till Dante varannan natt och jag varannan natt. Tills huset är utbyggt och barnen kan få vars ett rum och vi försöker kunna samsova med barnen i deras rum, vid behov.
 
Har ni några tips eller förslag?
Jag gnäller egentligen inte så mycket, men sömn är viktigt - inte minst för barnen. Vi behöver alla få sova. Vi är två föräldrar som jobbar heltid båda två. Barnen i sin tur är ju därför också igång mycket, på förskolan och i skolan/fritids.
Vi kan ju inte direkt sälja barnen (haha..). Men de få nätterna utan barn när vi har ordnat barnvakt är verkligen halleluja moment-YOLO-carpediem-guld-bland annat. Åh så skönt att få sova ostört. Oftast ordnar vi dock bara barnvakt om vi har planer och därmed sover för lite ändå. Vi borde bli bättre på att ordna barnvakt då och då utan att vi har andra planer, bara för att få sova.

Kräftfiske

Hej på er!
 
I fredags kväll var vi allesammans hos Marcus mormor och morfar med de andra kusinbarnen, för kräftfiske.
I fredags slängdes burarna i, barnen fick provsitta i traktorn och vi fikade och barnen lekte. En fin kväll, helt enkelt.
 
 
 
I lördags morse sågs vi där ute igen, för att vittja burarna. Och det är ju så roligt, vi alla jämförde det med julafton och paketöppningen då. Vi hann även med fika och lek, viktigt det också.
Jag vågade faktiskt hålla i en kräfta, har aldrig hänt tidigare!
 
 
 
Milton är bra mycket tuffare än mig!
 
 
 
Här är en av hinkarna med fångst, påväg mot nästa kräftdamm.
Och Dante. Med tändaren. Som vanligt.
Men det är fint. Alla får hjälpa till, i den mån de kan och vill.
 
 
Dessutom är det ett fantatiskt minne, för barnen att få ta med sig i livet. Det är fint att deras gammelmorfar och gammelmormor gör detta med barnen. Nästkusinerna får chans att göra något tillsammans och det är så roligt att ses!
 
 
Och det där minnet att bära med sig. Barnen pratar om detta länge efteråt och kommer med största sannolikhet se tillbaka på detta när de är äldre, som ett fint minne.
Jag älskar barndomsminnen. Det är viktigt att få med sig fina minnen. Jag kan se tillbaka på min egen barndom som en otroligt lycklig tid med massor av minnen. Det har gjort mig trygg. Jag hoppas det blir samma för mina barn.
 
 
 
Vad gäller djuren, så tycker jag det är bra, att barnen får se vad som händer. Först fiskar vi kräftorna, sedan ska dessa kokas, för att sedan kunna äta dem. Lite som var köttet kommer ifrån (vi tittade förresten på ett dött vilt (typ ett rådjur eller en hjort) som hängde i en bod där vi fiskade kräftorna. För barnen är det inget konstigt. Det var ett vilt, nu är det snart kött som kan ätas, inga konstigheter liksom).
Och så älskar jag närproducerat, för mig är det viktigt. Och kräftorna är odlade en knapp mil hemifrån - guld!

Vi har gjort Öland

I fredags morse for vi mot frukost i Lörby i Blekinge. Långbord utomhus med stora och små och det var så gott!
Mest glad var jag över att där var staket runt hela tomten, eftersom vårt yngstebarn är rätt rymningsbenägen, haha..

Efter det körde vi i en fyrabilarskaravan mot Öland. Det gick orimligt bra med våra barn i bilen. Vi var beredda på det värsta, med tanke på vad Dante tyckte om bilresan till och från Kolmården förra året.

Nu Öland. Vi bodde i Safari-stugorna med Zebror och strutsar som grannar. Och vi kunde se apor och lejon på avstånd, spännande (även om jag som vuxen och djurvän tycker det känns rätt fel med denna djurhållning i dessa inhägnader).

Dante var rätt "jädd" (rädd alltså) för djuren, första timmen, haha.. För mig är det så konstigt att han är rädd för djur, vi som ändå har så mycket djur hemma och är bland djur mycket. Milton har aldrig varit rädd för djur.
Dante fick därför sitta i mitt knä vid staketet och vänja sig lite.
Sedan gick barnen och jag längs med staketet och Milton pekade ut djuren för Dante.

Övrig tid med Dante utomhus, gick mest ut på att jaga honom. Han är hopplöst intensiv och självständig, min Sparv!

I lördags och söndags gjorde vi djurpark, karusellåkning och badland.
Djur är spännande och roligt, det tyckte vi allihop (om det nu inte vore för den där djurhållningen som inte överensstämmer med mitt samvete...).
Milton sprang mest omkring med min telefon och tog foto på alla djur.
Dante vågade till och med klappa getterna!

Och karusellåkningen var populär.
Milton fick ä.n.t.l.i.g.e.n åka sitt Pariserhjul! Som han har längtat efter att få åka det. Det var fint att få uppleva det med honom.

Dante (och tändaren) fick åka sin allra första karusell någonsin. Vi fick knappt av honom efteråt!

En fin semester med ett stort gäng vänner. En fantastiskt kul helg, som vi alla hade längtat väldigt mycket efter.
Milton ville inte hem och längtade tillbaka direkt efteråt, så det måste ses som ett gott betyg ändå.

Kram!

Utflykt med mamma och Mimi

En dag förra veckan tog Mimi och jag med vår mamma på utflykt, som en födelsedagspresent från oss.
Och vi hade det så mysigt och SÅ roligt, som alltid när vi tre hänger.
Vi satte oss i bilen och körde mot Österlen där vi landade på Apotekarns Trädgård.
Tur med vädret och allt det där också, dessutom, så vi satt ute och åt och lyckades få det mysigaste bordet. Vi åt stenugnsbakad pizza, vi kollade i butiken, vi förundrades över Fikonträdet och vi hade det så härligt!
 
 
Efter det så körde vi upp mot Kivik och landade på Kiviks Musteri. Där vi tog en fika bland ungefär en miljon getingar. Där vi gungade på härliga gungor. Där vi skrattade så vi i princip kissade på oss. Alltså jag säger ju det, vi har alltid galet roligt när vi hänger. Men bara när det är vi tre, då har vi som roligast.
Mamma var nöjd med dagen och det var definitivt vi andra två också.
Det är tradition, det här. Vi åker alltid tillsammans en dag varje sommar. Köpenhamn har det varit tidigare, Österlen de två senaste åren. En dagsutflykt, som är så fin och jag tänker tillbaka till med kärlek.
 

En eftermiddag på Ven

Hej där!

Lite spontant sådär och med ett väder som inte var på vår sida, så valde vi ändå en utflykt till Ven.
Vi missade färjan med en kvart, typsikt mig att ha dålig koll.. Nästa skulle inte gå förrän 1,5 timme senare, suck. Redan där
Var vi nära på att kasta in handduken, haha.. Vi gick upp i Landskrona centrum och åt vars en pizza. Jag kan ha ätit den godaste pizzan någonsin, med fem sorters ost. Oh my vilken pizza!!
Sedan kunde vi äntligen åka över till Ven!
Jag blev sjösjuk bara av att titta på färjan typ, hahaha.. Så jag höll mig mest ute på däck med ett eller två barn.
Väl i land så blåste och regnade det en del, så vi skippade cyklar. Tog istället traktorsläp upp till Tycho Brahe-museumet där vi tittade runt, lekte utanför och sedan fikade. Sedan tog vi traktorsläpet tillbaka ner mot hamnen igen.
Vi kände oss rätt blöta och blåsta (haha..), men otroligt lyckliga! En trött bebis dock, som inte sovit middag. Givetvis med tändaren i näven!

Som sagt, det blåste en hel del på färjan!
Milton och jag hade otroligt roligt åt det, på däcket.

Och om jag blev lite sjösjuk påväg till Ven, blev jag betydligt mer sjösjuk på tillbakavägen. Milton verkade det inte gå någon nöd på dock. Älsk!

Är SÅ glad att vi åkte över, trots miss av färja, trots väder och sådär. Vi hade en toppeneftermiddag!
Imorgon blir det en annan typ av utflykt, fast i mer vuxet sällskap, ser fram emot det. Hörs, kram!

Och så fyllde han två

Ja! Nu är han ju två år, min Sparv. Och vilket fint kalas det blev i måndags. God mat (kall pastasallad i värmen visade sig vara uppskattat) och tårta på trädäcket i solen och skuggan var toppen.
Men! Vi tar det från början.
När en fyller år här hemma, får en alltid sång i sängen. Det hör till och är fint. Dante kommer förstå grejen när han blir äldre såklart, just nu är den grejen mest för Milton (och mig, som en gravt traditionsbunden, haha..).
Här har lillebror förvisso lämnat sin säng, eftersom han har så mycket spring i benen.

Lite senare vankades det kalas och Milton fick givetvis hjälpa till att öppna alla paket. Dante gav upp öppnandet efter ungefär ett halvt paket så Milton var rätt nöjd ;)
Och vilka fina paket han fick! En del leksaker såklart, men mycket sådant som han och vi har stor glädje och användning av. Böcker, legoförvaring, en cykel, kläder och mycket annat.

Vi åt som sagt pastasallad. Och som traditionen har blivit, så bakar jag tårta. I år fick lillebror en rosa tårta med svarta detaljer. Den blev ändå rätt fin tycker jag, även om innehållet hade mer att önska. Men man kan ju inte lyckas med allt alltid. Gästerna och Dante verkade nöjda, det är ändå det viktigaste :)
Såklart stod två ljus i tårtan, till Dantes glädje, haha.. Han älskar ju tändare. Och ljus. Hahaha!

På kalaset var barnen mest nere på gräsmattan och det blåstes såpbubblor. Det gäller att passa på med kameran när han väl står still, den där Dante ;)

När gästerna hade åkt stoppade vi ner Dante i vagnen och gav oss ut på promenad (och Pokémon-jakt, haha.. Det är inte jag som letar, det är Milton och Marcus). Och det var SÅ skönt att komma ut lite på kvällskvisten.

När vi kom hem var klockan mycket och vi tänkte stoppa barnen i säng. Milton somnade efter en längre stund. Dante däremot firade sin tvåårsnatt med oss i soffan fram till strax efter midnatt. Sedan sov han några timmar och tyckte att vi skulle gå upp igen vid 05. Vårt pigga lilla barn!

Så. Nu är han alltså 2 år, vår fantastiska Dante. Den där lille blonda ungen med blågröna ögon. Den där lilla goda glada pojken med så mycket bus att hälften vore nog. Han som får våra hjärtan att slå dubbla slag av lycka. Samtidigt som svetten lackas på våra pannor.
Han som är den häftigaste tvååring vi kan tänka oss. Han vi älskar så obeskrivligt mycket. Nu är han alltså två år!

Två bilder som betyder så mycket

När Milton var sådär väldigt färsk och nyfödd, firade vi midsommar hos Jennie. Just att vi firade Miltons första midsommar med Jennie betyder såhär i efterhand hur mycket som helst. Vi har det minnet kvar, bland många andra minnen. Milton betydde mycket för Jennie.
Fotot då? Vi brukar säga att Milton föddes arg, han var nästan alltid arg eller ledsen (ni behöver inte oroa er, det har gått över. Han är väldigt sällan arg nu för tiden, min fina unge). Jag var helt ny som förälder och det var svårt på så många olika vis. Mycket svårare än vad jag någonsin kunde föreställa mig.
Vi hade rätt nyligen gått igenom en vidrig förlossning och vi sov ingenting. Milton hade kolik och var alltid hungrig dessutom. Det var inte mycket som fungerade.
Men just precis där och då, var det fantastiskt. Milton sov gott hos mig och jag kände mig för första gången lite tillfreds. Jag ser i mina ögon, ett lugn och en harmoni. Och en lycka. En sådan där obeskrivlig lycka över att hålla det där lilla barnet nära mig.
 
 
 
Dante föddes under otroligt fina omständigheter. Det var lugnt och alla hade kontroll på allt. Kejsarsnitt är bra skit, helt enkelt. I alla fall i mitt fall. Aldrig har jag känt mig så tillfreds i en utsatt situation, som denna. Jag skulle kunna göra om det vilken dag som helst - det var så fantastiskt!
Som många andra var även jag lite orolig över att det skulle bli svårt att älska mitt andra barn lika mycket som det första. En oro som var helt obefogad. Så fort han kom ut ur magen, så kände jag en helt obeskrivlig känsla av lycka och kärlek till denna lilla människa. Från att varit lite nervös och orolig sedan kvällen innan (inför snittet och sådär) så rann den oron av mig tillsammans med tårarna som rann av lycka nerför mina kindben och mot öronen (eftersom jag låg ner, såklart).
Jag tror aldrig att jag någonsin känt ett sådant glädjerus, som när Dante kom och jag fick ha honom hos mig för första gången. Den känslan när denna bilden togs, kommer nog aldrig toppas.
 
 
 
 
Det finns så mycket att berätta egentligen och livet är så fantastiskt många gånger.
Nu har jag en sexåring och snart en tvååring och de är guld på alla vis. De lyfter mig, ger mig en identitet och en mening med livet. Helt omedvetet höll de mig på benen där och då för snart två år sedan, när min värld rasade och Jennie dog. Utan dessa två hade jag inte klarat hitta tillbaka till en dräglig vardag på lång tid tror jag. Milton tvingade mig att stundtals agera som vanligt för att han behövde det. Dante som en liten bebis hade ett stort behov av mig. Jag är dessa två evigt tacksam för det, mina hjältar.
Att just de där två barnen är mina barn, det är ju en helt svindlande tanke. Att få följa just dessa två genom livet, det är fantastiskt.
 

För ett år sedan vs idag

Hej på er!
 
För ett år sedan gick jag på semester idag, faktiskt.
Då slängde jag upp detta foto här i bloggen. En älskad bild, med de tre jag älskar mest av allt, på samma foto.
Marcus fiskar, Milton sitter och tittar spänt på. Dante framför mig, som på den tiden satt rätt still. Dante alltså, inte jag ;) Och så jag sittande bakom Dante, med fullt fokus på barnen (om än rätt avslappnad), eftersom jag är lite rädd för vatten.
Inlägget för ett år sedan handlade om att det är rätt jobbigt att arbeta heltid båda två, att mina barn under kommande höst skulle få gå långa dagar på förskolan. Mest jobbigt för mig, tror jag. Men det kändes jobbigt, att gå från att vara rätt lediga (barnen alltså) över lag, till att gå heltid. Att inte kunna styra det längre.
 
 
Idag? Idag blir det ingen bild, haha.. Jag jobbar idag och två dagar till innan jag går på semester. Det ska bli så himla skönt med ledighet sedan!
Hur blev det då med heltidsjobb och heltid på förskolan? Jo, det har varit ett tufft år, jag valde dessutom att byta jobb, just av den anledningen som en stor bidragande orsak. Att mina barn har gått från tidiga morgnar på förskolan, till att hämtas bland de sista barnen varje dag, har varit riktigt jobbigt för mig. Barnen har älskat det! Det har inte gått någon nöd på dem alls, de har trivts så otroligt bra hela tiden och inte gnällt en enda gång. Och inte en enda gång har Dante varit ledsen vid lämningar etc.
Men jag har tyckt det känts otroligt jobbigt faktiskt. Det har inte känts bra, att ha mina barn borta från oss så många timmar varje dag.
Nu går det åt rätt håll iallafall och snart är det semester även för mig! Kram

Kristianstad Pride 2016

Milton och jag for in till stan i lördags, klädda efter väder, såklart. Så jobbar vi, i vars ett par Hunter-stövlar och vars ett paraply, så var vädret inte ett problem. Så himla fab, den där ungen. Och så rolig - shit vad vi hade kul tillsammans! När vi satt och åt så sa han sådär sponant: "Mamma, vad roligt det är att hänga med bara dig". Åh. Det gjorde hela min helg och jag kände precis samma sak, vad roligt att hänga med bara honom!
 
 
När vi hade ätit, gått i en affär och sedan fikat (hahaha, vi gillar att äta!), så hörde vi Pride-festivaltåget utanför vid torget. Och det var egentligen därför vi åkte in till stan i lördags. Vi tittade på tåget och sedan anslöt vi och gick med. Och det var SÅ roligt!! Hela vägen till Tivoliparken gick med med för att sedan njuta av musik, folk och Tivoliparken, innan vi sedan åkte hemåt.
Att få ge Milton det, det är viktigt. Att visa honom att det är okej att människor är sig själva. Att människor är olika. Att det är okej att älska vem man vill. Det är så himla viktigt.
Heja Kristianstad Pride och TACK för att ni gjorde detta, hoppas på tradition! Vi hade en rolig och viktig eftermiddag tillsammans, min Milton och jag.
 
 

Midsommar och sömn

Midsommarafton här hemma med samma gamla gäng. Tre generationer Lindborg-Janernäs plus min kusin Sandra. Det var så otroligt roligt, precis som alltid. Så pass roligt att inte ett enda foto togs, haha!
Men vi åt gott, plockade blommor, dansade runt midsommarstång, röjde runt, hundpromenerade, skrattade, sprang vattenspridare och hade det allmänt bra.
Förutom alla miljoner flugor (kan vara det sjukaste jag någonsin varit med om), så var allt jätteroligt, som alltid.
 
Men alltså Dantes sömn. Efter att ha somnat vid midnatt (efter en jäkla massa midsommar-röj) och vaknat igen 01,30, sedan varit störig fram till 04 och upp som en sol 06,50. Är han ÄNDÅ typ den piggaste och gladaste i hela kommunen. HUR GÖR HAN?
Tur att han är vadå våldsamt söt och rolig större delen av dygnet (inte 03,35) iallafall.
 
 
 
Måndagslista kommer upp under dagen, håll i er!

De där två!

Bara eftermiddagen också, sedan väntar tre dagars helg. Med de där två och Marcus. Som jag längtar!
Tänk att vi fått vars en MiniMe.
Milton som är så otroligt lik mig, utseende mässigt och på humöret. På allt annat är han så skrämmande lik sin moster. Otroligt egentligen.
Och så Dante som är väldigt lik Marcus, utseendemässigt. Men i hans kropp bär han samma trygghet som jag bär.

Likheter och olikheter. De är världsbäst precis som de är, de där två.



Föräldraskap innan barn vs efter

"När vi får barn ska de aldrig få äta på McDonalds". Det var vårt hårdaste statement. Innan barnen föddes dårå.
Sedan föddes Milton och vi häll fast vid det (och mycket annat) hans första tre år i livet. Sedan började han förstå olika saker och ställde lite krav, hade önskningar och så vidare.
Dessutom satt han bakvänt i bilen (såklart!!!) och det var enkelt för oss där fram att smussla rätt friskt med godis, mat och dryck.

Och nu, när Milton är sex år, är det bästa han vet att då sitta uppe på kvällen med oss och äta lördagsgodis. Och det lyxigaste som finns är att då äta på McDonalds och att sitta där inne, alltså inte ta med maten hem. Haha.. Det är ändå inte jättesvårt att uppbringa om det nu är det som gör dagen "till den bästa dagen någonsin!".

Lillebror då? Jo, han hänger ju med på det mesta och har inte alls samma strikta förhållningsregler som storebror. Han har redan stenkoll på vad fika, glass, ketchup och godis är. Även om vi trots allt försöker undvika att äta sådant i hans närhet. Framförallt godis, det är rätt lätt att smyga med. Man skulle till och med kunna säga att småbarnsföräldrar är lite av proffs på smussling, smuggling och lögner rörande just godis.

Med McDonalds? Jorå, Dante har redan i sitt knappt tvååriga liv, hunnit äta där ett par, tre gånger. I somras när han var precis ett år, råkade jag dessutom mata honom med ett par skedar Sweet chili-sås, istället för fruktpuré, innan jag insåg vad jag gjorde, hahaha..
Igår när barnen och jag var där, på McDonalds alltså, så steg han in där som om han ägde stället; röda byxor med stjärnor, napp i munnen, tändare i handen (som vanligt, det har blivit lite hans signum typ), sin sjukt fräsiga keps och så Miltons medalj runt halsen. Så jädrans fancy!



Om han överlevde? Japp, nemas problemas. Han åt mest äppelbitarna. Om maten varit bättre idag? Japp, det gäller att kompensera dåliga dagar med bra.
Om jag fortfarande känner mig som en rätt bra förälder? Svar ja. Kanske inte lika bra som innan jag blev förälder, men trots allt rätt bra.

Morsdag idag!

Alla mammors dag. En viktig dag. Kvinnor behöver lyftas fram och att föda barn är en sak som verkligen behöver lyftas. Att bli mamma är ingen självklarhet, att föda barn är dessutom livsfarligt. Hade jag och Milton bott i ett annat land, hade nog varken han eller jag överlevt den förlossningen jag fick igenom med honom.
Att sedan få chans att föda Dante med kejsarsnitt var guld. Även det en möjlighet som alla borde ha att välja på.

Därför gav Mimi och jag vår mamma, ett bidrag där vi såg till ett en kvinna i ett U-land får chans att föda sitt barn på sjukhus. Något som borde vara en självklarhet för alla.



Dagen idag har varit himla fin!
Sovmorgon och sedan present från mina fina barn (genom deras pappa, hähähä..). Efter det en intensiv fika hos mina föräldrar. Det blir gärna det, när Dante är i farten, haha..
Senare i eftermiddag var det traditionsenlig korvgrillning hos Marcus mormor och morfar med hela släkten. Alltid himla härligt! Dessutom staket runt tomten = det kräver betydligt mindre punktmarkering av Dante ;)
Milton stöp i säng, när vi kom hem. Dante tog i sedvanlig ordning över en timme. Han är hopplös på att sova.
MEN när han väl sover och jag är påväg ut därifrån och jag tittar på honom. Då smälter hela jag och jag blir helt varm i kroppen. Tänk ändå att vi fick en så fin liten lillebror. Och jag får trots allt chansen att bråka med honom om sömnen ofta. Många andra får inte den möjligheten. Kram

Milton 6 år

För sex år sedan genomgick jag det värsta och bästa dygnet någonsin, i mitt liv. Förlossningen var ett helvete och det var jobbigt lång tid efteråt. Milton var fantastisk och det vackraste jag sett i hela mitt liv. Från att ha varit tvärsäker alltid på att jag skulle få döttrar i livet, insåg att det helt plötsligt var så självklart att just Milton skulle bli vår. Vår son. Här, fotad någon gång under sitt första dygn i livet.



Idag, sex år senare har såklart massor av vatten flutit under broarna och han är så himla självklar och är den människa jag gärna spenderar massor av tid med. Han är så klok, fantastisk, rolig, allvarlig och alldeles underbar. Och det vackraste jag någonsin har sett. Det långa håret. Den djupa blicken i de bruna ögonen. Den långa kroppen, som ofta ser ut som en kalv på grönbete. Han är så vacker, att det gör ont i mig. Stoltheten och lyckan liksom pressas ut från hjärteroten på mig och jag är oerhört lycklig som mamma.



Och idag har han firats. Hur mycket som helst! Och har nu 22,30 precis kastat in handduken, efter en superdag, enligt honom själv. I morse fick han gå på upptäcksfärd ute, för att tillslut stöta på sin alldeles egna kanin! Vem han är, tar vi senare.



Sedan efter frukosten var det en låååång väntan på gäster (medan vi andra for runt och fixade och fejade). Milton tog det hela med ro och hängde mest här, på sitt (än så länge) rätt tomma presentbord.



Sedan fanns inte tid för fotografering mer än på tårtan, som blev bra även i år!



Men nu är det mest slagna hjältar här hemma och vi kastar nog in handduken nu också, efter en himla fin dag.

Tack Milton, för att vi får fira just dig varje år. Tack för att du är just du. Tack! Vad jag älskar dig!

Älskar helg!

Helg med fint väder och tid för familjen. Oslagbart. Igår och idag har vi spenderat tiden utomhus mest. Igår blev det dessutom spontan-kväll med bästisar - underbart.
Idag har Miltons födelsedagspresent förberetts. Åh. Tänk att min förstfödde fyller sex år senare i veckan. Han och jag passade även på att dela ut födelsedagsinbjudningar idag. Någon är rätt laddad, minst sagt ;)

Men det bästa i helgen? Dessa två. Åh. Denna bild och detta ögonblick bär jag med mig. Två barn. Ett stall. Perfektion. Jag behöver inte mer än så.



Nu sängen. Godnatt!

Att njuta livet lite extra.

Lediga härliga torsdag. Inte en gång har jag tänkt på jobbet idag. Bara älskat livet lite mer än vanligt liksom.
Barnen och jag åt frukost och var utomhus redan vid 09 i morse. Första timmen spenderades mest ute i hagen; båda barnen, en häst, en hund och en katt. Den andra hunden satt utanför hagen tillsammans med mig. Att sitta där och titta på alla dessa familjemedlemmar får mig att känna mig helt komplett. Vad jag älskar dem allesammans. Just där och då njöt jag livet lite extra. Det är fantastiskt.


Armani är dessutom en så otroligt snäll häst. Han skulle aldrig närma sig varken barnen eller smådjuren, utan håller sig liksom till sitt och myser av sällskapet på avstånd, av de andra.

Annars har jag grävt rabatt idag också. Marcus har klippt och trimmat gräs. Vi har grillat korv och nu ikväll for Milton och jag iväg på utflykt tillsammans, bara vi två - så mysigt! Åkte och tittade på motorcyklar och åt glass. Vi missade morfar dessvärre, men sprang på min kusin, mitt kusinbarn och min faster och det var verkligen så roligt!
Och tänk va, attjag har ett så stort barn nu. Bara att få med telefon och plånbok, sedan är vi liksom good to go, han är mer som att hänga med en vän. Vi har så roligt tillsammans när vi är iväg.



Ett barn sover, dags för nästa! Kram!!
RSS 2.0