Generationsintresse

Min mamma skickade över en massa foton till mig, från min barndom. De flesta var foto på mig, tillsammans med en häst och min morfar. Jag blev så himla lycklig och varm in i hjärteroten. Älskade morfar! Denna snälla, fina krutgubbe. Och alltid har vi delat detta intresse - hästarna. Djur i det stora hela liksom.
Här tillsammans med deras ponny Gulli. Ser ni lyckan i mina ögon? Åh!
 
 
Och det där hästintresset ligger ju i mina gener på båda sidorna, både från morfar och från min pappa. Det är så fint egentligen, det är roligt när intressen går i arv. Att alltid ha det samtalsämnet och det att landa i. Att engagera sig i samma saker och älska samma sak så otroligt mycket.
Såklart behöver inte samma intresse betyda något, eller att man har olika intressen. Min mamma till exempel är i grund och botten ingen hästmänniska, men har alltid engagerat sig djupt i Armani och mitt hästintresse. För det är jag så tacksam över.
 
Det verkar dock stanna vid mig (eller hoppa över en generation ifall mina barn får egna barn någon dag, som kanske återupptar intresset), för Milton är färdig med hästar (som han själv uttrycker det, haha.. och Dante tittade på en hästtavla häromdagen och sa "hästarna, livsfarlig" Hahahaha! Och det gör såklart inget, barnen får välja helt fritt själva, jag lägger ingen vikt alls i det.
Det är samma med det, även om jag inte i grund och botten delar deras intressen, kommer jag ju göra som min mamma - engagera mig ändå.
Som nu när jag i princip är på alla Miltons fotbollsträningar. Det kommer jag fortsätta med, oavsett vilken hobby som mina barn landar i. Det är viktigt.


Kommentarer
Anonym

Så det är du på bilden, trodde det var Milton! Kram Camilla Fritzson

Svar: Åh ja det är jag! Vi är nog rätt lika till utseendet, Milton och jag ;)Kram fina Camilla!
Fanny Lindborg

2016-09-06 @ 12:38:13


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0