Att flytta en rabatt.
Ja alltså. Vilken skitjobb. Jag har grävt bort ungefär en tjugondel av grässvålen och är redan trött på det, haha.. Sedan ska det på med ny jord, växter ska flyttas och den gamla rabatten ska sättas igen och där ska sås gräs.
Så där satt jag och funderade över vad jag har gett mig in på:
Sedan lyfter jag blicken och ser ut över min älskade trädgård och vet precis varför. För att jag har en trädgård att pyssla i. För att jag har två fina hundar och en katt som håller mig sällskap och njuter av mitt påtande. För att jag har två fantastiska barn som leker så fint tillsammans och som älskar trädgården. Det är ju för dem jag gör det här. Och för mig, för att jag älskar att vara där ute.
När sedan båda barnen kommer bort, kryper upp i mitt knä och vi sitter där, med solen i ryggen. Jag luktar i deras nackar och sparar deras dofter långt in i hjärteroten och känner precis där och då den enorma lyckan i att då vara just deras mamma. Tänk att de där två är mina barn.
En som är mer vild än tam, som kan vara den häftigaste unge jag någonsin stött på. Barnet som nog tog flest steg av alla under gårdagens Valborgsfirande vid sjön. Som alltid äger, var han än är. Dante.
En med en enorm integritet. Som är sådär fantastisk som bara han kan vara. Som går att ha så härliga samtal med och som förstår så mycket. Som är klok som en bok och samtidigt bara ett litet barn. Min minior. Milton.
Att börja anlägga rabatt idag var inte helt illa pinkat ändå, trots allt. Vi har haft en SÅ fin dag, barnen och jag. Och Marcus, när han anslöt.
Utöver rabattbygge har vi ju hunnit med att tvätta och ta fram utemöbler och jag har tvättat bilen. Fler sådana här dagar, tack! Veckans väder verkar vara på vår sida dessutom, så det kan hända att det blir många timmar utomhus :)
Kram och godnatt!
Bilbyte och akuten-besök
Helgen har varit fin, förutom sjuka och snoriga barn. I fredags bytte vi in min bil, äntligen! Vi har kikat runt ett tag, men valet föll tillslut på en helt annan, som vi således hämtade hem i fredags. En Kia Sportage - äntligen en SUV igen, älskar det! Snygg som tusan och barnen sitter så himla bra i den, viktigast såklart. Så välkommen till familjen!
Inatt for Dante och jag in till akuten en vända. Stackaren var helt otröstbar och hade så ont i örat. Som väntat gör inte akuten något, mer än boostar med Alvedon, Ipren och näsdroppar. Och det var precis som att det var tillräckligt för idag har han varit helt sig själv igen, äntligen!
Min lille krigar-sparv. Gående i en sjukhuskorridor och charmar som vanligt alla han möter utan att ens behöva anstränga sig. Åh. Så älskad att det gör ont i magen på mig när jag tittar på honom. Ni vet känslan jag beskrivit många gånger förr: lyckan och sorgen, liksom.
Nu sover snart båda barnen, förhoppningsvis en bättre natt framför oss än de senaste bakom oss. Kram!
Att ha gått med lite lättare steg.
I morse fick jag sovmorgon. Marcus tog varvet ut i stallet och ordnade frukost. Och så vaknade jag ett par timmar senare till eldlukt från kaminen, glada barn och frukosten framdukat. Lycka!
Milton propsade på en fika utomhus. Och så fick det bli, hur mysigt som helst! Till det drack vi te, bästa drycken när det är lite kallt.
...och har dem med sig vid provandet av ståbrädan. Han är så himla rolig, detta lilla barn. Vi har alltid så roligt med och åt honom. Har nog aldrig stött på ett roligare barn! Han är så cool!
Nu sover barnen och Marcus är iväg. Jag kom på mig själv att jag hetsåt mina popcorn innan. Här hemma vet man ju aldrig riktigt hur länge barnen sover, hahaha..
Jag svirade sedan om och tog mig ner till gymmet. Hög musik i öronen och ett tomt gym var rätt härligt.
Dagen har sedan spenderats mycket utomhus. Marcus åkte iväg, så barnen och jag började med en promenad till Ica. Milton fick sitta på en kudde på ståbrädan. Han blev lite handikappad tidigare idag, efter närkontakt med asfalten, stackaren. Och Dante? Alltid tändare i högsta hugg, helst två, haha..
Milton propsade på en fika utomhus. Och så fick det bli, hur mysigt som helst! Till det drack vi te, bästa drycken när det är lite kallt.
Som synes fick Sparven lägga ifrån sig den ena tändaren under fikan, haha..
För den som undrar. Jodå, han sover även med tändarna...
...och har dem med sig vid provandet av ståbrädan. Han är så himla rolig, detta lilla barn. Vi har alltid så roligt med och åt honom. Har nog aldrig stött på ett roligare barn! Han är så cool!
Nu sover barnen och Marcus är iväg. Jag kom på mig själv att jag hetsåt mina popcorn innan. Här hemma vet man ju aldrig riktigt hur länge barnen sover, hahaha..
Vi hörs, kram!
Finast
De där två pojkarna. Fantastiska.
Milton med sitt långa hår. Sina bruna ögon. Sin personlighet med de där djupa tankar och allvarliga uppsyn. Men också en fantastisk humor.
Och jo, på bilder som denna, kan till och med jag se att han är rätt lik mig.
Barnet jag alltid är lite mer beskyddande över och tänker lite extra på, vad det än gäller. Mitt älskade Snöre.
Och den där lillebroren. Min Sparv. Det härligaste barnet jag vet. Han med det ljusa håret och de blå ögonen. Han som ger skrattet ett ansikte.
Barnet som gärna kryper upp i knät och myser, men också är helvild och är överallt och ingenstans mest hela tiden. Jobbar i det tysta och garvar läppen av sig när en kommer på honom med bus.
Tryggheten bor i min Sparv, alltid. Finns inget som rår på honom.
De är fantastiska, de där två. Som individer och tillsammans. Båda med ett fruktansvärt humör. Vad jag älskar de där två. Störst av allt är kärleken.
Att avsluta julledigheten på ett bra sätt.
I eftermiddags blev Milton, Yda och jag upphämtade av mina föräldrar, för en kylig promenad nere på mossen. Älskar det! Kallt som tusan, men just promenad på mossen är lite speciellt. Det är så vackert!
Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.
Här tittade till och med solen fram en sväng :)
Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.
Nu ska vi se klart filmen. Sedan blir det väl sängen för min del, som ska till jobbet imorgon bitti. Jag. Vill. Inte. Blä!
Allt gott!
Dagen efter Nyårsafton. Och lite Nyårsafton.
Många hade kanske en sen natt och känt sig rätt slitna idag. Tre av oss kramades på altandäcket i natt vid tolvslaget medan Dante sov och sedan rundade vi av och gick till sängs.
Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!
Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.
Vad vi åt tidigare på kvällen? Detta! Hamburgare med tomtebloss, populärt!
Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!
Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.
Idag då? Vi spenderade förmiddagen och en bot på eftermiddagen på leklandet i stan, tillsammans med andra småbarnsfamiljer, som också verkar ha haft ett lugnt nyårsfirande.
Barnen älskade det. Alltså, verkligen älskade det. Båda två!
Jag bjuder på denna bild, haha.. Älskar Miltons hår! Och Dantes stenansikte, hahaha.. Dör. Han skrattade så han kissade i blöjan tror jag, så fort vi kom ner. Inte i farten tydligen, som synes på bilden ;)
Jag dog visst av skratt jag också, det syns kanske på bilden däremot. Och höll ett krampaktigt tag i mitt yngste barn. Var väl rädd att han skulle glida ifrån mig av bara farten. Eller att jag skulle åka över honom, haha..
Så året började kanonbra för vår del, fantastiskt till och med!
Nu sängen. Är själv med barnen inatt och borde egentligen sova för längesedan, för någon sovmorgon lär det inte bli. Eller noll uppvak fram till morgonkvisten. Men vad gör väl det!
Godnatt :)
13 år !
Idag, mina vänner, firar han och jag 13 år tillsammans. Det betyder att vi om två år har hängt ihop halva våra liv - fantastiskt och lite galet egentligen!
Men åh vad jag är lycklig med honom. Han är bäst. Min Marcus.
Det kunde vi väl aldrig tro där
Och då för 13 år sedan, att vi skulle hänga ihop typ hur länge som helst. Köpa lägenhet, hus, djur och skaffa två fantastiska barn ihop. Men egentligen så självklart, det är ju givet att det är han och jag.
Gott slut på 2015 och Gott Nytt 2016 önskar vi er! Kram!
God Jul!
Från mig och mina killar önskar vi att ni alla, har haft en fröjdefull Julafton!
Själv har jag haft en intensiv, men härlig dag. Mellan varven har jag kramat mina barn och andats in deras doft. Tänkt på Jennie och många, många andra som, av olika anledningar, inte får chansen att göra det. Jag är otroligt tacksam över det jag har. Över att mina barn får chans att fira fantastiska högtider som jag tror de kommer kunna se tillbaka och glädjas över. De kan alltid känna sig trygga och vi har varandra. Det är värt allt.
Nu delar jag säng med en älskad femåring, som sover helt utslagen efter allt ståhej. Och det är härligt, att ha honom här nära mig. Han är tryggast här. Det är jag också.
Godnatt!
Tidiga julklappar !
Av två älskade, har jag fått förtidiga julklappar - älskar det! För ett par veckor sedan tackade min trotjänare till plattång för sig, kastade in handduken och önskade mig lycka till i mitt forsatta liv. Typiskt. Jag som är så lockig liksom.
Harvade vid ett tillfälle sagt till Marcus att jag önskade mig en ny, eftersom jag hade en känsla av att den gamle började ge upp. Det hade han visst tagit fasta på och köpt mig en ny, ljuvlig sak. En rosa-bandet-plattång från Ghd och jag älskar den!! Så underbart av honom, att tänka så. Han vet hur viktigt det är för mig, att bidra med det jag kan till olika organisationer etc. ochbjust Cancerfonder står mig såklart nära.
Och så igår tittade min mamma hitom, med en förtidig julklapp till mig och jag blev SÅ överraskad och trodde väl aldrig att sen där lilla kartongen kunde innehålla det den gjorde - en Nordic Light, white. Jag älskar den och blev så himla glad!! Ljusen brinner så fint här i ljusstaken <3
Tack älskade ni! Vad jag är glad i er!! Givetvis inte för paketerna - det är jag ändå.
En helg i Västerås!
Min helg har spenderats i vackra Västerås. Så himla härlig helg har vi haft, min syster och jag hos vår kusin.
Kom
Upp sent i fredags, men igår hade vi en full dag tillsammans! Vi började med att äta frukost och tittade på utsikten från köksfönstret över en bit av Mälarens vatten. Så vackert!
Efter det tog vi en lång promenad och njöt i fulla drag. Sedan gjorde vi oss i ordning, drack ännu mer te och tog sedan en lunch på ett trevligt ställe i närheten. Efteråt gjorde vi stan några timmar och avslutade det med ett besök på ett museum. Kul med kultur!
Efter det tog vi en promenad hem och dök ner i soffan och fåtölj med vars ett täcke och tittade på film. Frost - för vi tre är riktiga Disney-nördar :)
Sandra styrde upp middag och bubbel korkades upp. Vi svirade om och gjorde kvällen och en bit av natten på stan. Så jäkla roligt!!
Tidigt i förmiddags sa vi hejdå till kusinen för denna gång och gav oss av mot Stockholm. Äntligen, äntligen fick jag träffa min Anna och hennes Anders. Som Jag Har Längtat efter dessa två!
Det blev en lunch med dem och tiden gick så fort att vi tillslut fick panikstressa lite till mitt tåg, haha..
Nu sitter jag således på tåget hem och kommer mätas på stationen av alls killarna, som jag längtar efter! Inte nog med det, där är SNÖ i Skåne ju!! Det ser jag fram emot hur mycket som helst.
Ha det fint, kram och hej!
Johanna+Fredrik
Vi var ju på bröllop för ett par veckor sedan. Det var f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t på alla vis och de tu var de vackraste en kan tänka sig, Johanna såg ut som en dröm!
Och Marcus och jag var rätt fina, vi också :)
Det var gråt och skratt i kyrkan och vacker musik.
Efteråt kastades det ris och blåstes såpbubblor, som sig bör. Sedan fick vi se brudparet åka iväg och vi andra körde vidare till festlokalen för mingel, snittar och champagne en timme innan brudparet slöt upp.
Sedan bjöds det på fantastisk mat och tal i världsklass. Brudens bror, tillika min kusin och bordsherre för kvällen häll bröllopets BÄSTA tal. Det handlade om hundskit. Japp, på riktigt. Och det var så jäkla bra! Han är bäst, den där Linus! Här tillsammans med sin syster/bruden.
Sedan var det DJ och dans innan vi begav oss hemåt. Denna dag kommer vi att minnas länge. Oj vad fint det var!
Vårt ställe
Idag hängde mina småkillar och jag vid sjön. Eller ja, vid bäcken. Jag känner mig så hemma där och har så mycket minnen från där. Jag lekte där som barn. Jag har hängt där som tonåring. Jag har firat Valborg där. Jag har promenerat med alla mina hundar där vid den där sjön och bäcken. Jag är uppväxt så nära där att jag varit där i tid och otid. Stället betyder massor, helt enkelt.
Den där femåriga trollungen och så min mer korthåriga Sparv. Jag är verkligen begåvad med två fantastiska pojkar. Det är så roligt att hänga med dessa två. Vilken skatt. Två barn.
Därför känns det extra fint att få ge lite av det till mina barn. Det är som ett arv. Min mamma bidrar såklart också till det, hon och Milton hänger där oftare än vad jag gör nu för tiden. Men att få vara där med pojkarna, sitta där på stenbron och gå längs stigar och grusgången. Eller som idag att först sitta på gräset och äta en väldigt enkel picknick. Så betydelsefullt.
Den där femåriga trollungen och så min mer korthåriga Sparv. Jag är verkligen begåvad med två fantastiska pojkar. Det är så roligt att hänga med dessa två. Vilken skatt. Två barn.
Att ta vara på
Idag är det ett år sedan. Ett år sedan jag förlorade en kär vän, en av mina bästa vänner. Ett helt år har gått. Och det är fördjävligt och så orättvist. Jag hade ljugit om jag tyckte annorlunda.
Idag har jag tänkt på Jennie mer än vanligt tror jag, och försökt göra sådant som gör mig glad. Att ta vara på livet liksom. Att vara tacksam över det jag har, mitt i all sorg.
Hela förmiddagen hängde jag med mina barn. Det bästa som finns. Milton var med mig och släppte ut hästarna till exempel, så fab i min hoodtröja och gummistövlar. Älskar honom så det gör ont i magen. Igår tog han mitt ansikte mellan sina händer och sa: "Mamma, jag älskar dig mest av hela världen, du är bäst". I de där stunderna känner jag att jag gjort rätt mycket rätt ändå, med mitt Snöre.
Efter lunch körde jag mot stan och till min älskade frissa Mija. Även Jennies frissa och vi hade såklart mycket att prata om rörande Jennie och tankar om livet. Och döden. Ibland tacksamhet i rösten, ibland med glansiga ögon på grund av sorg.
Håret? Galet nöjd. Det är okej att vara lite ytlig också sådana här dagar. Det behövs.
Sedan snabb fika med min familj och bästa vänner. Välbehövligt liksom.
Kvällen? Snart sover båda barnen och Marcus och jag ska äta kräftor tillsammans. Som jag längtar. Tända ljus, mitt emot varandra. Mellan oss står vitlösbröd, ägg, brieost, salta kex och kräftor. Precis lagom. Och tid tillsammans. Guld.
Så mitt i dagens sorg, är jag tacksam över livet. Och tar vara på det.
Jennie, du är så otroligt saknad.
En jämförelse!
Alltså de där två prinsarna. Ljuvliga!!
Här är bild på dem, Milton var nog bara 10 månader dock och Dante är ju 1 år på sin bild. Men ändå!
De sitter "under" vars ett soffbord och busar. Älsklingarna.
Milton med sin superkalufs och runda goa kinder. Dante med bus i ögonen och glad som vanligt (även om han börjat få lite humör, tro det eller ej!).
En brunögd. En blåögd. Två helt olika barn. En lik mamma. En lik pappa. Två lika älskade. Oj vad vi tycker om er!
Älsklingarna. Snöret och Sparven.
Världsbästa båda två.
Ettårsdagen och för ett år sedan.
Grattis vår älskade Dante som idag fyller 1 år!
För ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Den bästa var inte när Milton föddes, för det var en fruktansvärd upplevelse. Det betyder ju inte att Milton inte är det bästa som hänt mig, för det är han. Han och Dante. Frank Edvin Dante.
Men för ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Jag fick bi tvåbarnsmamma på ett helt fantastiskt vis, kejsarsnitt. Det var det bästa jag kunde få uppleva och jag älskade det. det gick verkligen så fint till och när Dante kom ut ur min mage, så brast det. Jag skrattade och grät samtidigt och kände en otrolig lättnad, över att det gått så bra som jag väntat mig. Över att jag fött ännu en frisk pojke (jo, jag tycker man föder sitt barn, även genom kejsarsnitt). Över att Dante var pigg och arg och skrek från början. Över att allt var fantastiskt och omvälvande.
Fotona under har jag nog inte visat innan, tror jag? Dessa har legat som bomull kring mitt hjärta sedan då, dagen för exakt ett år sedan, när vi kommit upp till BB och jag tittade igenom bilderna i lugn och ro.
Här hade jag ändå hämtat mig, och det gjorde jag fort. jag var livrädd över att gråta och skratta där och då, över att omedvetet röra kroppen och kanske göra jobbet svårare för de där proffsen. Men denna bilden är min favoritbild från förlossningen, av någon anledning. Jag tror det är mina ögon som gör det. Jag kände mig lugn och otroligt lycklig och jag tror det lyser igenom.
08,37 föddes denna lilla Sparv, 50 cm lång och bara 3220 gram. Vår älskade lille Sparv. Äntligen fick Milton sin lillebror. Vår Dante som gör livet lite bättre, för oss alla. Aldrig trodde jag i min vildaste fantasi att det gick att älska ett barn till sådär gränslöst. Aldrig trodde jag att jag, tack vare Dante, kunde älska Milton ännu mer än vad jag redan gör, bara genom att se Milton tillsammans med sin lillebror.
Dante har under året utvecklats till att vara en fantastiskt liten individ. Han har alltid varit den bästa lillebroren, vi kunde inte haft mer tur. Så säger såklart alla och så måste man ju få känna. Att just det där barnet, passar bäst in i vår familj, för så är det ju.
Idag firar vi vår ettåring med paket på sängen (som nog mest är för Miltons skull, för Dante förstår ju inte mycket) och kalas senare idag. Idag ska han få smaka tårta för första gången. Det kan man ju få, på sin egen födelsedag. Och vet ni? I veckan har han äntligen börjat ta sig fram, den där lille. Nu går det undan!
När ni läser detta har han nog firats på morgonen och vi förbereder för fullt för kalas. Så en uppdatering om dagen i år kommer ju såklart också, senare.
Idag är det Dantes dag!
Att ha spaat oss ett dygn
Ja alltså det började väldigt kaotiskt. Det måste jag säga. I förgår kväll 22,31 (tisdag kväll alltså) uppdagades det att vi skulle på spa onsdag-torsdag och inte torsdag-fredag. Ni förstår ju paniken då inget var packat till varken oss eller barn, husvakt och barnvakter var ordnade till FEL dygn. Ja nej, magsåren var inte långt borta, om vi säger så.
De åt och åt och åt... Där fanns väl att äta, antar jag, haha..
Tillslut fick vi ihop allt, barnen lämnade vi tidigt och husvakten dök upp under förmiddagen. Vi hämtade våra vänner och körde vidare och mötte upp andra vänner för en frukostbrunch innan det var dags att köra vidare mot Kosta art Hotel. Ett himla häftigt spa/hotel. Och FANTASTISK mat! Och det bästa sällskapet man kan tänka sig. Tack gänget!! Och tack Sofie som fick oss på rätt köl då i tisdags kväll klockan 22,31.
Och här är vi. Andra spaet för i år, vi kan det där och är SÅ värda det där lugnet och sova hela natten, guld! Idag var en jättehärlig dag, igår kväll led jag av huvudvärk och mådde sådär efter en rätt stressig dag av olika anledningar. Men idag var det bättre och jag kände mig lugn som en filbunke.
Kanske berodde lugnet på minna Lena fötter tack vare de där fiskarna?! För jodå i förmiddags testade jag och Sandra på fiskspa, rätt härligt på något vis.
De åt och åt och åt... Där fanns väl att äta, antar jag, haha..
Efteråt shoppades det och vi fick med oss skor hem till Marcus och massor av barnkläder inför dagisstarten till båda barnen. Älskar att handla barnkläder, nästan lite löjligt mycket får jag väl erkänna.
Om det var härligt att få hem barnen ikväll? Svar ja!! Det är det bästa av allt, att få hem de där yrväderna, som nu har somnat båda två.
Kram på er!
Kolmården
Hade skrivit ett lååångt inlägg, men kastades ut från appen och allt försvann, suck. Så vi börjar om.
Han fick låna ipaden lite. Han förstår ju inget med den, men blir sådär himla nöjd, när han får ha något som egentligen är förbjudet, haha.. Det förstår han däremot ;)
Vi har ju gjort Kolmården ett par dagar och åkte tidigt i torsdags morse. Trots att vi försov oss, så satt vi alla fyra i bilen 05,00. Haha, så typiskt oss att försova oss... ;)
Fullpackad bil, minst sagt. Är så nöjd med bilstolarna. Milton sitter otroligt bra i sin!
Vi körde direkt till Kolis och första dagen var inte jättebra faktiskt. Massor av folk och galet varmt. Trötta djur i djurparken. Men Milton var nöjd som fick se både snöleoparderna och hans älskade elefanter. Det är nog hans favoritdjur all time.
Och Sparven? Nöjd som alltid typ. Förutom i bil, har vi konstaterat denna semester. Men i djurparken, nöjd hela tiden, den där lille. Han hängde mest med, som alltid.
Vi bodde bra på ett trevligt hotell utanför Nyköping. Barnvänligt och så. En ny upplevelse dock, det där att äta hotellfrukost med barn. Milton var ju duktig, han är mer världsvan än den lille. Dante däremot vek vi bort den vita duken från och så fungerade det. Sedan pt han upp sina rester på golvet nedanför. Han är omtänksam på så vis, tänker på personalen och allt. Mindre för dem att städa.
Dag två på Kolis var mycket mycket bättre. Mindre varmt och mindre folk. Vi började med Tropikariet utanför som verkligen var toppen! Så spännande med krokodiler, fiskar, ormar, sköldpaddor, hajar och så vidare. Rekommenderas varmt!!
Så på det stora hela var det några riktigt bra dagar!! Resan upp gick ändå rätt bra, förutom att Dante var lite missnöjd. Där uppe var det bra. Första natten var tuff. Dante är ju som sagt ingen sovare och alla i samma rum var tufft, kunde vi konstatera.
Hemresan då? Mindre bra. Dante var SÅ ledsen sista två timmarna. Lille Sparven, som annars alltid är nöjd. Men inte då, inte alls.
Han fick låna ipaden lite. Han förstår ju inget med den, men blir sådär himla nöjd, när han får ha något som egentligen är förbjudet, haha.. Det förstår han däremot ;)
Milton är ju underbar att ha med sig sådana här semestrar nu, verkligen i rätt ålder. Han uppskattar det massor och det är så roligt att hänga med honom och uppleva allt med honom.
Och vi har fått mersmak, jag vill åka på småsemestrar hela tiden. Milton och jag smider planer på Astrid Lindgrens, High Chaparall, Lisseberg och så vidare. Ja inte allting nu, men det kommer ju andra tillfällen. Det är underbart med barnsemestrar. Det tyckte jag när jag var liten också, både syrran och jag älskade att åka på semestrar med mamma och pappa.
Nu, kväll! Kram och hej!
När jobbdagarna tar över
Alltså jag trivs så bra på mitt jobb. Jag gör verkligen det. Men det ÄR jobbigt att gå från hundra procent självstyrd i alla avseenden, till hundra procent fast på en arbetsplats. Det har verkligen sköljt över mig och nockat mig lite. Jag saknar mina barn och mitt hem så himla mycket om dagarna. Att Milton varje morgon frågar om jag verkligen måste till jobbet. Att stänga ytterdörren i ansiktet varje morgon på Dante, när han kommer farande i gåstolen. Ja, nej det är verkligen jobbigare än vad jag trodde, att vara anställd på bortaplan.
Jag vill ha fler sådana här lediga dagar med barnen och Marcus. Att hinna göra allt och ingenting. Nu har Milton gått läsårets sista dag på dagis och jag känner en enorm avundsjuka på Marcus som får vara hemma med barnen. Och en liten sorg över att inte jag får vara där. Jag går på semester idag och det är jag så galet glad över, men tre veckor går ju så rysligt fort.
Det är såklart inte bara jobbigt. Det är skönt att äta lunch ifred och att prata med vuxna människor lite. Men hade jag sagt att det inte skulle vara jobbigt, ja då hade jag ljugit. För det är det. Mycket mer än jag trodde.
Och jobbigare blir det, i höst när Sparven ska in på dagis. Det blir långa dagar för våra barn, eftersom vi jobbat samma arbetstider. Vi får se hur vi löser det.
Jag ser ju nu, hur "bortskämda" vi har varit tidigare, först när jag pluggat och sen när jag har jobbat med det egna företaget, där jag/vi kunnat styra väldigt mycket själva. Detta är helt nytt för mig.
Men nu, nu njuter vi av några veckors semester tillsammans. Barnen och vi.
Sommarhelg
Alltså. Vilken helg. Vilket väder. Som vi har svettats och njutit, hahaha..
Igår drog vi till stranden, vi fyra och min syrra. Tre som turades om att bada med Milton. Perfekt. I övrigt höll jag mig i skuggan med en varm, men rätt nöjd, bebbe. Han är så otroligt enkel att ha med sig precis överallt, våran bebbe.
Idag blev det Frillan, badet i byn. Så jäkla lagom liksom, nära och bra. Många kompisar till barnen och alltid någon för föräldrarna att snicksnacka med. Milton röjde runt rätt friskt i vattnet, han börjar bli ett riktigt baddjur. Dante badade han också, lika nöjd som alltid. Han bara är liksom, alltid.
Nu då: barnen sover, hundarna är nere på gräsmattan och myser, Marcus lägger fortfarande Milton och jag ska strax ta hundarna på en promenad. Till dess njuter jag på däcket i bara en tunn strandklänning, nyduschad och håret på alls håll och kanter :)
Imorgon jobb, en vecka kvar till semester, whoop whoop!! Vi hörs!
Midsommar!
Jag hoppas ni alla hade en fantastisk midsommar och att ni inte deppade ihop på grund av lite regn. För egentligen; det är ju bara regn! Det spelar ju inte så stor roll egentligen. Det skog mig i torsdags att just på den dagen, för ett år sedan, träffade jag Jennie för allra sista gången. Och den tanken bar jag med mig igår flera gånger. Jag fick trots allt fira midsommar igår med mina barn. Och det är värt allt.
Och midsommar då? Fantastisk!! Vi var tre generationer kompisar! Alltså SÅ roligt! Våra föräldrar är barndomskompisar. Vi är barndomskompisar (och så ett gäng respektive som slutit upp med årens lopp) och våra barn i sin tur är barndomsvänner nu ju. Dessa står oss så nära att de är så nära släktingar utanför blodsband, man kan vara. Så fint.
Och Sparven firade sin första midsommar i år ju. Bara det liksom.
Och det gjordehan med råge! Nöjd och glad alltid och hela tiden. Sov en halvtimme på eftermiddagen och var sedan vaken till dess att han slöt sina blå i bilen påväg hem runt midnatt.
Milton hade sin time-of-his-life med lek, skattjakt, dans runt midsommarstången, jordgubbar, kubb, godis och ännu mer lek. Underbart!
Nu sover båda barnen. Jag ska ut, ut, ut! Ut med en hund och ut och ta in hästarna. Vädret verkar lovande, kram!!
