Finast

De där två pojkarna. Fantastiska.
Milton med sitt långa hår. Sina bruna ögon. Sin personlighet med de där djupa tankar och allvarliga uppsyn. Men också en fantastisk humor.
Och jo, på bilder som denna, kan till och med jag se att han är rätt lik mig.
Barnet jag alltid är lite mer beskyddande över och tänker lite extra på, vad det än gäller. Mitt älskade Snöre.



Och den där lillebroren. Min Sparv. Det härligaste barnet jag vet. Han med det ljusa håret och de blå ögonen. Han som ger skrattet ett ansikte.
Barnet som gärna kryper upp i knät och myser, men också är helvild och är överallt och ingenstans mest hela tiden. Jobbar i det tysta och garvar läppen av sig när en kommer på honom med bus.
Tryggheten bor i min Sparv, alltid. Finns inget som rår på honom.



De är fantastiska, de där två. Som individer och tillsammans. Båda med ett fruktansvärt humör. Vad jag älskar de där två. Störst av allt är kärleken.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0