Lite mat (och ett par mail) senare somnade han om hos mig, härligt!

Nu tar jag därför den där pausen. Milton ska hem tidigare idag så det gäller att ta tillvara på tiden :) Kram

Hejsan!

Igår (för jag glömde av att publicera detta igår), mina vänner, var jag lite extra glar över att...

 

...vi får en ny kamin installerad, woohooo! Ja, vi får ju inte börja elda i den än på ett tag, men den sattes på plats igår och det blev så himla bra!

 

...vi plockade svamp i söndags och fick ihop en hel del. Jag som aldrig plockade svamp älskade det! Tävlingsandan (som typ är obefintlig i vanliga fall) griper tag i mig och jag vill plocka flest av alla, hahaha.. Det blev ju inte så, men lite fick jag tag på och det är ju höjden av lycka! Marcus fick ihop betydligt mer, och det är ju bra för det går ju rakt ner i vår gemensamma stekpanna ;)

 

...vi hade en jättefin söndag med först en långpromenad, sedan hann Marcus trimma en av mina hästhagar och så avslutade vi med svampplockning, som sagt. Milton sov gott på natten och sov dessutom längst av oss alla i morse.

 

...vi var på ett jätteroligt kalas i lördags. Det är så härligt att vara hos just dessa människor. Så kravlöst och barnen (Milton och Linas) kan leka bäst de vill och de har så roligt tillsammans. Vi vuxna kan sitta och prata relativt ostört (om än i en högljudd miljö med tre härjande busiga barn runt omkring) och ja, det är bara så trevligt.

 

...det har varit lönehelg, hahaha.. Alltid lika trevligt med pengar in på kontot, även om mycket försvinner ut från kontot fort igen ;)

 

 ...jag igår tvättade tre maskiner tvätt, fick undan mycket jobb, diskade en maskin, lagade middag, bäddade rent och hann med lek med Milton, Dante-sysslor och kvällspromenad med en vän (och våra två små pojkar). Så jäkla skönt att få så mycket gjort!

...Milton ska klippas idag - välbehövligt! Han är galet långhårig och jag älskar det egentligen, men luggen hänger ner i ögonen på honom så det är hög tid för en klippning hos bästa Mija :)

Nu ska pojkarna göras i ordning innan dagen drar igång. Nu frukost med Milton. Kram och hej!

Men så läste jag detta precis och så är det ju.

Kära gud hade jag kunnat skippa, jag är inte troende. Jag tror på ödet och att mycket händer av en anledning, inte allt men mycket.

För så är det ju; jag vaknade, jag har hälsan, jag lever - TACK! Jag må vara hur trött, sur, icke-tålmodig, men jag lever och har hälsan - tacksamhet!

För dessa två pojkar är ju egentligen det bästa jag har. De finaste. Mina ögonstenar och stoltheter på en gång. Älskade barn, vad ni är fina.

Där låg de i soffan ikväll under en filt och bara mös tillsammans. Så fint att det gör ont i magen på mig när jag tittade på dem.

Så nu när de andra tre somnat tog jag tag i ett annat projekt som jag lovat Milton. Att göra pom poms att hänga över sängen, som en mobil. Milton har beställt "så stora blommor det bara går!" Och Dante ska få ett par storlekar mindre.

Projektet får fortsätta imorgon. Nu är jag trött, godnatt :)

Idag efter två månader av sömnbrist, bebisjonglerande och tvåbarnsliv är jag så tacksam över att jag får uppleva just det och att få leva.

Och Dante då? Jo, en ganska lätt liten bebis fortfarande. Dock större än för två månader sedan. På tvåmånaderskontrollen vägde han 5630 gram och 57 cm lång. Det tar sig!

Inga "vattenslangar" till ben längre och inte ett för stort huvud i förhållande till den taniga kroppen. Utan ordentliga valkar och är bara så perfekt det går att vara. Ja alltså missförstå mig rätt, han var exakt lika perfekt med sina vattenslangar till ben och det stora huvudet. Så himla perfekt!

Aldrig trodde jag att det skulle gå att älska ett barn till precis lika mycket. Det är en fantastisk känsla. Tänk att jag har två så fina barn.

Denna vecka blir Dante 2 månader gammal, på torsdag närmare bestämt. Hur gick det till?! När jag är gravid känns ju två månader ganska länge, men sedan när bebisen väl är utanför magen går ju tiden helt tokigt fort.

Nu är han mer vaken och ler stort åt oss flera gånger varje dag. Det är fantastiskt, vilken bekräftelse liksom.

Ja det är ju inte bara dagarna som går fort när man har barn, åren går ju galet snabbt. Titta på Milton liksom, snart 4,5 år gammal och det känns som om han var bebis typ förra veckan.

Bilden är den från tidningen, vi tog för ett par veckor sedan. Dante tog det med ro och Milton var mäkta stolt och glad över att få hålla lillebror.

 

 

Och jodå, förutom sömnbrist och därmed en kortare stubin och sämre tålamod, så är ändå livet som tvåbarnsförälder lättare än vad jag trodde, vilket jag är så glad för! Det där lilla spädbarnet är fantastiskt och Milton är jordens bästa storebror. En fyraåring med ett hiskeligt humör (precis som jag..), men det går aldrig ut över Dante utan där är han bara sådär himla bra.

Snart ska storebror hem från dagis, så det är dags för mig att sätta fart här med allt. Kram!

Hej i kvällen!

Idag är det måndag och jag är extra glad över att...

 

...Milton har varit ledig med oss idag. Jag fick lite uppbackning i eftermiddag av svärmor (tack!) så jag kunde ringa jobbsamtal. Efteråt gick vi ut, Milton cyklade och jag gick med Dante i vagn till affären. Väl hemma stannade vi utomhus och Milton gungade som aldrig förr medan jag fixade stallet och grävde ner lökar. Så även om första halvan av dagen mest var galet seg så var resterande kanon!

 

...det är höst. Jag älskar hösten! Jag älskar alltid när det byter årstid, det är något visst liksom. En nystart typ och det gillar jag.

 

...hästarna kommer staplas in denna vecka. Det är dags nu för nu är det som sagt höst på riktigt.

 

...vi har bestämt oss för att få ordning på vardagsrummet under hösten. Och nu innan det drar igång är ju allt himla roligt, förberedelser, planerande och så vidare. Åh vad jag tycker om det! Väggarna ska göras vid, det runda valvet ska väck, sideboard till leksaker ska fixas, även en ny tv-bänk. Och det bästa av allt - en ny kamin. Som jag längtar!!

 

...min älskade lille Dante fyller två månader på torsdag! Tiden springer iväg, som alltid. Och han är så jädrans fin, vår lille bebis.

 

...jag träffade större delen av min fina släkt igår, lycka! Min syster höll kalas och det är liksom sådär himla roligt att träffa släkten, love it!

 

...vi ändå börjar komma in i liiiiite rutiner nu. Verkligen med betoning på lite. Det jag menar är att Dante har förstått lite mer att man sover på natten och är vaken på dagen, det går åt rätt håll - heja, heja!

 

...vi mår bra. Efter en tragisk och fruktansvärd händelse utanför byn i fredags kväll då en ung kvinna dog i en bilolycka (hon var bekant till oss och därför känns det nog än mer påtagligt) och en liten flicka förlorade sin mamma. Det är så jäkla fruktansvärt och onödigt och tragiskt att det inte är sant. Just då, precis som när min fina vän gick bort, så sköljs känslan av rädsla och tacksamhet över mig, på en och samma gång. Tacksam över att det inte var oss det drabbade och rädslan att det kan vara vår (o)tur nästa gång. Livet är så skört och det kan vända på ett ögonblick.

 

Detta får avsluta min lista. Snart kommer nog Marcus ner och då ska vi mysa ner oss i soffan framför tv'n med vars en stor mugg te. Vansinnigt höstigt och mysigt! Kram och hej

Ja alltså vilken skatt, gamla vänner från samma by. Vi har ju så mycket att prata om, både nya färska ämnen om livet som är nu. Och så gamla goda ämnen om minnen och människor vi alla känner eller kände. Det är ju så roligt! Ja som sagt, vilken skatt det är med fina vänner, sådana där som hängt med sedan tidigt i livet. Två av oss har hängt ihop sedan dagistiden, de andra sedan låg- och mellanstadiet. Vi var ju bara barn när vi lärde känna varandra. Sedan efter skolan så gled vi ifrån varandra, för att nu ha hittat tillbaka till varandra igen.

 

Igår var vi fem tjejer som träffades, tillsammans med två bebisar (som för övrigt skötte sig helt exemplariskt). Vi åt hur mycket och hur gott som helst. Och vi pratade typ hela kvällen och halva natten. Helt fantastiskt. Och värdinnan hade gjort så fint och allt var bara sådär jättebra. Dante och jag var inte hemma förrän klockan var närmare 03 (!!). Dante sov sig igenom hela kvällen, så vi märkte knappt av att han var med. jag var beredd på att han sedan skulle hålla sig vaken när vi kom hem, men icke. Han sov vidare en stund till, åt och somnade sedan igen. Han kan han, när han vill :)

Hörs senare. Kram!

Och OJ vilken härlig eftermiddag vi har haft; Mimi, mamma, jag och Dante. Sol på näsan, härliga samtal, lite florerande på stan och avslutningsvis middag på Mimis favoritställe. Så underbart att göra något, bara vi. Dante märkte vi inte ens av då han sov sig igenom det mesta. Skönt, en perfekt restaurangbebis helt enkelt ;)

Och det är ju inte så konstigt, eftersom han var såhär vaken under från morgon och typ till att vi åkte mot stan.

Nu är det snart sängen, välbehövligt!

Kram

Ändå, konstigt nog är det inte svårt att gå upp eller orka med dagen, när jag väl rest mig från sängen. Det är precis som jag har vant mig vid sömnbristen sedan Milton var bebis för det är inte lika jobbigt längre. Trots att jag med denna bebis inte har samma möjlighet på dagarna att ta igen lite sömn i och med jobbet.

Inatt har dock den där Dante sovit helt okej. Vi gick och lade oss vid midnatt, han sov till strax innan 05 då han åt och sedan var vaken till runt 06. Då somnade han om och så sov vi till 07,30. Så vem är jag att klaga efter en sådan natt? Även om sådana nätter är relativt ovanliga så blir de vanligare och vanligare och vi älskar det!

Nu ska jag jobba sista rycket, innan bebisen ska äta och sedan ska storebror äntligen hem. Jag saknar honom och behöver lite Milton-tid känner jag. Kram

Oj! 200 veckor sedan jag drog igång denna Måndagslista. Det är ju rätt fräsigt egentligen.

Och idag, även om denna måndag kan tyckas vara årets tråkigaste, med tanke på valresultatet, är jag ändå glad över att...

 

...vi är MÅNGA som förfasas över valresultatet igår. Vi är trots allt 87 % som gillar olika och som inte vill ha främlingsfientlighet. Det måste vi också se och det är glädjande. Om fyra år s.k.a siffran se annorlunda ut, åt det positiva.

 

...Marcus och jag tog ett ryck här igår; klippte gräs, rensade ogräs, renbäddade, städade hela huset, piffade lite med nya ljus i ljusstakar och så vidare. Aaaaaaahh... Att igår kväll komma innanför dörren till ett nystädat hem och idag vakna upp till nystädat är ju fantastiskt rogivande och får oss att må lite extra bra.

 

...jag har med åren lärt mig älska politik. Det är himla intressant och att sitta en hel kväll med en bebis i famnen och följa valvakan och allt vad det innebär. Nu gick det inte riktigt som vi hoppades på, i och med SD, men valvakan är spännande ändå.

 

...min faster och farbror kommer på besök i veckan. Oj vad jag längar efter dem! De är fantastiska, de där två.

 

...Dante slog sömnrekord igår natt och åt inte mellan 23 och 05,15 - kryss i taket! Dock höll inte rkordet i sig inatt och bebisen var uppe betydligt fler gånger, hahaha.. Men förra natten gav mig hopp ;)

...jag ska iväg på en superhärlig tjejkväll på lördag. Ja, inte bara jag utan även min "sidekick" Dante ;) Det ska bli så himla roligt!

Nu ska jag hålla kväll. Kram och godnatt

Folk menar att dekomkrati är att vi får tycka till och, som igår, rösta på vad man vill. Jag tycker inte det. Jag vill leva i ett demokratiskt samhälle, inte ett främlingsfientligt. För det, det tycker jag är skrämmande.

Demokrati för mig är alla människors lika värde, där alla människors åsikt väger lika tungt. Och därför passar inte ett främlingsfientligt parti in i den bilden. För mig står det parti inte för demokrati.

 

Jag är verkligen obeskrivligt ledsen över gårdagens valresultat. Jag tittar på pojkarna och blir orolig över deras framtid i ett icke solidariskt samhälle. Det är skrämmande och gör mig förbannad. Jag vill ge dem bättre än så och jag vill vara stolt över det Sverige jag lever i. Inte som nu, detta är inte det Sverige jag vill visa upp, inte det land jag vill att mina barn växer upp i.

 

Samtidigt blir jag stolt och lycklig i själen över människors starka reaktioner över det. Att det här i vår lilla by finns en liten verksamhet som arbetar mot främlingsfientlighet och att denna lilla grupp blir större hela tiden. Ett Vinslöv för alla - heja oss! Någonstans inger det hopp. Jag vill tro att människor i min närhet röstar som jag, ja eller inte som jag men som röstar på annat än främlingsfientliga partier. Jag hoppas verkligen att så är fallet (även om statistiken visar annat).

Nu har vi tillsammans fyra år på oss att se att vi får till en förändring för såhär kan vi ju inte ha det. Det är väl ändå inte detta vi vill ge framtida generationer. Jag hoppas att detta är toppen på en våg som nu härjat under några år, att vi nu kommer se till att denna trend dalar. Att våra andra partier lyfter invandrar- och integrationsfrågor för att göra SD-väljare mindre missnöjda och därmed (förhoppningsvis) kan få dem att rösta annorlunda till nästa val.

Att se till att det dalar, det måste vara målet de närmaste fyra åren. Jag kommer försöka bidra med det jag kan. För min egen skull, för byns skull och mest för mina barns skull. För det finns inget fel med mångfald. Med oliktänkande. Olika religioner. Olika historier. Olika över huvud taget. Snarare tvärtom! Här hemma gillar vi olika, olika är bra. Olika är viktigt. Vi vill olika. Men även om vi vill olika hoppas jag att vi vid nästa val är fler som vill samma, mer mångfald i Sverige.

Kanske den näst viktigaste för oss, viktigaste dagen för oss måste ändå ha varit när Dante föddes. Men för landet är ju ändå detta årets viktigaste dag. Jag hoppas ni alla (som kan och får) har tagit vara på er rättighet (och i mitt tycke er skyldighet!) och röstat. Idag är allas röster lika mycket värda.

Och såhär är det ju, väljer du att inte göra din röst hör och att inte rösta, så kommer någon annan dra nytta av din tystnad.

 

Vi hade givetvis med oss barnen. Milton var med för fyra år sedan också. I år fick han vara med och välja valsedlar och hänga med oss och lägga valsedlarna i kuverten. Han förstår ju än så länge inte så mycket, men jag vill ändå visa honom redan i tidig ålder vilken fantastisk möjlighet vi har i Sverige. Jag hoppas och tror att det är bra för framtiden, att resan tidigt lära barnen allvaret och fördelen med att få denna möjlighet.

 

Vi har röstat, har ni?

 

Nu: Valvaka!!

I mitt Sverige tror jag på alla människors lika värde. Här gör vi inte skillnad på hudfärg, etnicitet, sexuell läggning, utbildning eller arbete. Eller vad det nu kan vara.

I mitt Sverige tror vi på yttrandefrihet och religionsfrihet. Jag vill att mina barn får växa upp i ett samhälle där de får ta plats. Där de inte behöver vara rädda för att ta plats.

I mitt Sverige är vi rädda om miljön. Vi äter helst närproducerat kött (gärna vilt!), ekologiska ägg, vi hoppas att bussarna kommer tillbaka till byn, vilket gör det lättare att åka kollektivt till stan med barnen (och roligare, enligt Milton).

Utan en fungerande miljö fungerar ju inget annat. Jorden förstörs lite mer varje dag, det är hög tid att hjälpas åt att försöka göra något åt det.

I mitt Sverige har vi en väl fungerande vård. Alla ska ha råd att gå till tandläkaren. Alla har rätt till samma vård. Blivande mammor ska inte behöva vänta och åsidosättas på förlossningen för att där är för dåligt med personal. Svårt sjuka ska inte få vänta på livsavgörande behandlingar. Vårdpersonal ska inte gå på knäna.

För att nämna ett par, för mig, viktiga exempel.

I mitt Sverige har mina barn rätt till en ordentlig utbildning, oavsett vilken skola de går på. De har rätt till trygga och kompetenta pedagoger och lärare runt sig.

I mitt Sverige månar vi om den äldre generationen. Jag är så tacksam över att ha mina mor- och farföräldrar kvar i livet. Dessa är jag rädd om och vill ha kvar länge till. Om inte allt för många år är mina föräldrar pensionärer. De där två som alltid gjort sitt yttersta för att min syster och jag ska få ett så bra liv som möjligt. Jag vill såklart ge tillbaka så mycket jag bara kan till dem. Att rösta klokt är det minsta jag kan göra.

I mitt Sverige sätter jag mina barn i främsta rummet. De där två individerna som jag sätter främst och slåss starkast för. De där två som gör att jag ryter ifrån och vill ge det bästa. Milton var bebis när vi förra gången röstade (första gången vi fick chans att rösta!) och denna gång går vi till val med två barn. Två individer som vi vill ge det finaste vi kan, ett väl fungerande Sverige.

På söndag går jag till val och ser till mina åsikter ovan och röstar utifrån det. Jag hoppas innerligt att fler gör det.

De där två små pojkarna. Oj vad fina de är. Milton och Dante. Aldrig trodde jag väl att det skulle gå att älska en individ lika mycket som jag älskar Milton. Men jo, från första stund.

Vad säger ni? Är de lite lika, de där två bröderna? Jag älskar dessa två fotona, hahaha.. Gosegurkorna!

Milton i blått och Dante utan tröja.

 

 

Jag tycker mig kunna se både likheter och olikheter i de båda. Som fotot över, lägg på 1,5 kg på Dante (eller dra ifrån på Milton) så är de ändå lite lika tycker jag. Här ser man tydligt att Milton hade mer kalufs än Dante.

Här kör vi inte bara jämförelsebild på magen, utan vi fortsätter väl och kör lite jämförelsebilder såhär utanför magen också ;)

Och de där två pojkarna, så fantastiska. Det bästa jag vet!

Hej på er!

Redan måndag kväll och dagen har väl gått som de brukar - i ett!

Idag är jag extra glad över att...

 

...vi var i tidningen idag, haha.. Sådan där Nyfödd-bild på Dante och oss andra. Alltid lite speciellt och roligt att se sig själv i tidningen.

 

...vädret har varit så skönt och fint i dagarna, även kvällarna och det gör så mycket för humöret.

 

...jag kommit igång med promenader lite mer ordentligt, svettigt och härligt! Barnvagnspromenader är det härligaste som finns, gärna med en vän och/eller en hund som sällskap.

...Milton är en fantastisk storebror! Han är så omtänksam med sin lillebror; pyssla med honom, sjunger för honom, ska hålla och helst bära (hjälp?!). Han ska gosa och vara nära honom och jag blir helt varm i hjärtat av att se den där kärleken som bara finns för sitt syskon. Den där kärleken och omtänksamheten ett Milton känner för sitt småsyskon, den känner jag själv igen och känner själv gentemot min lillasyster. Det är fint att ha syskon!

...det gick fantastiskt bra att vara själv med båda barnen ikväll. Milton fick duscha och komma i säng i tid trots att jag var ensam med båda barnen, heja mig! Men mest heja Milton som verkligen har förståelse när Dante låter lite samtidigt som Milton försöker somna eller vad det nu kan vara :)

...jag har jobbat på bra idag och nu i eftermiddag fick jag rätt på alla mina ekonomipapper som ska lämnas till min ekonomikille i veckan, så skönt! En tyngd mindre på axlarna.

...Marcus strax kommer hem och då ska jag lägga ifrån mig den där fästingen/bebisen (hähähä...) och sörpla i mig en stoooor mugg te, lyx!

Kram och hej!

Så härom dagen var vi på vårdcentralen han och jag. Än så länge "bara" en vanlig förkylning, kan vi konstatera.

Sötungen

Nu hoppas vi förkylningen vänder igen, för såhär kan han ju inte ha det, stackaren. Nu ska jag strax göra vid mig. Idag väntar barnklädesparty hos en bekant, kul!

Kram, hoppas ni får en finfin söndag

Kvalitetstid med storbarnet härom kvällen. Marcus skulle iväg med Alba till ett vildsvinshägn så vi andra hängde på. Dante sov sig igenom det, men vi andra två roade oss med att plocka blommor, kasta stenar, titta på Alba och vildsvinen och prata. Och tänk så viktigt. Att låta den där fyraåringens mun prata om allt möjligt utan att avbrytas, vilket annars är vanligt för att andra ska få chans att prata. Att låta honom slippa konkurrensen om uppmärksamheten och att bara hänge mig åt honom. Vi hade det SÅ mysigt tillsammans och jag insåg där och då att det skulle vi behöva göra oftare, han och jag. Min fantastiska Milton. 

 

 

För det är ju verkligen härligt. Att få spendera tid med mina barn. Inte alltid, men väldigt ofta. Och det är just vid sådana här tillfällen, som den där kvällen i vildsvinshägnet, som jag tänker lite extra på min fina vän och hennes dotter. Att de aldrig får göra detta tillsammans. Att J aldrig får se sin dotter växa upp, aldrig ha de där samtalsämnena en sensommarkväll. Sitta nära varandra och prata om blommor, stenar, kompisar och en hel massa annat. Då känner jag mig fruktansvärt ledsen över situationen, över det de missar. Och tacksam över det jag har här och nu. Båda känslorna blir så påtagliga och lika starka. Den där saliga blandningen som utspelar sig i min kropp, som får magen att knyta sig och hjärtat att slå ett extra slag på en och samma gång.

Livet är så skört och snabbt kan livet omkullkastas. Därför känns kvällar som denna extra viktig, för imorgon kan det vara för sent.

Kram

Småpojkarna in action. Nåväl, ett av dem in action, det andra inte så mycket action.

Nu intensivt arbete, sedan BVC och ännu mer arbete efteråt. Hej!

...första arbetsveckan är gjord och den har gått fantastiskt bra tycker jag ändå. Jag rattar ju två barn på morgonen, varav Milton ska iväg till dagis. Sedan rattar jag jobb och föräldra"ledighet" under dagen för att sedan få hem min Milton från dagis. Det har gått bra helt enkelt :)

...vi har sålt vår ena bil - så skönt!!! Nu väntat vi på ny bil, men så länge är jag tacksam över att få låna mammas bil, tack mamma!

...vi har en bra vecka framför oss tror jag. Sensommarvärme ute. Friska och krya. Kusinmys med två kusiner och ett judinnan på fredag, tillsammans med mina barn - längtar!

...jag nu känner mig helt återställd efter snittet. Alltså kroppen är ju inte återställd än, om den ens blir? Men jag känner mig återställd så pass att jag knappt har ont alls längre. Även om jag mått oförskämt bra hela tiden, är det dock skönt att känna mig så gott som helt obegränsad igen, såklart.

...jag har fått min högsta lön någonsin denna månad. Oj vad skönt det är med ordentlig ekonomi! Jag som först efter studenten jobbade som vikarie, sedan föräldraledighet, ett par års studier och så jobb nu ett år, känns denna lön välkommen och jag känner mig stolt!

...hemmets nedanvåning är nystädad. Den känslan, aaaaahh.. Sitta här i soffan och njuta av nystädad miljö och inga leksaker så långt ögat når. Avslappnadände helt enkelt.

Nu ska jag snusa vidare på Dante, som är lite av ett plåster på mig alltid, haha.. Men åh vad mysigt!

Kram på er