Dante 1,5 år.
Hej Dante!
Idag är du 18 månader gammal. Ett och ett halvt år. Och om jag tyckte tiden med Milton gick fort fram till samma ålder, så har tiden gått om möjligt ännu fortare med dig.
Dante. Du är det gladaste barn jag någonsin träffat tror jag, det finns än så länge inget eller ingen som kan göra dig ledsen. Precis som din storebror har du ett himla humör, när det inte går din väg, men du är aldrig långsint och snart är du glad igen.
Hela du lyser av livsglädje och energi - alltid! Du har alltid bus på gång och det bästa du vet är att klättra. För allt går att klättra på, det har du lärt oss.
Redan tidigt, när du först fick sitta i din gåstol, förstod vi att du var ett barn med mycket bus, energi och nyfikenhet. Det håller än så länge i sig. Vi visste att du skulle ge oss händerna fulla och så blev det.
Du pratar massor, men mest är det ett språk vi inte förstår. Mamma säger du jättemycket. Pappa också och "Milimi" som betyder Milton. "Balaban" betyder banan och sedan förstår vi när du pratar om hästarna, fåren (BÄÄÄÄ) och tända. Tända ja, allt ska tändas: ljusslingor, elden i kaminen, lampor, ficklampor och så vidare. Det är bland det bästa du vet, att se till att saker tänds.
Du är ett väldigt tryggt barn. Det finns ingen oro i dig och jag behöver aldrig oroa mig över dig och hur du känner eller mår, för du mår alltid bra. Det spelar liksom ingen roll. Du stövlar in i ett rum med femtio vuxna människor och börjar prata med dem på ditt vis. Du bara gör det liksom. Det är häftigt att se!
Du är alltid väldigt omtyckt. Alla tycker om dig, vuxna och barn. Det har vi fått bekräftat ett flertal gånger på olika vis. Och vi är inte förvånade - du charmar precis alla, bara genom att vara Du.
Du tycker om att vara utomhus och upptäcka olika saker. Hästarna tittar du på med skräckblandad förtjusning. Dessa stora djur vill du helst inte vara för nära, men tittar nyfiket på dem på avstånd. Du är inte så förtjust i leksaker än, förutom bilar och bollar. Men du går gärna igenom köksskåpen efter intressanta föremål.
Din enda "akilleshäl" är din bristande sömn. Du är verkligen urdålig på att sova. Det går förvisso bättre och bättre, det är vi alla tacksamma över. Att du är så härlig annars väger upp din dåliga nattsömn.
Mest av allt tycker du om din storebror. Roligast har ni när ni sitter mitt emot varandra vid matbordet. Milton tycker du är hysteriskt rolig jämt och du skrattar å andra sidan åt alla Miltons påhitt. Det är det bästa jag vet, att se er tillsammans och ha roligt ihop. Tänk att Milton fick just dig som Lillebror.
Aldrig trodde jag väl att det skulle gå att älska ett barn till, precis lika mycket som första. Men det gör det ju. Det blev så självklart på en gång, när jag först såg dig. Direkt älskade jag dig mer än allt annat. Det är en så fantastisk och omvälvande känsla.
Dante. Dig tittar jag fortfarande på varje dag med både glädje och lite sorg. Jag är så tacksam över dig och allt jag får uppleva med och genom dig. När jag tittar på dig väller tacksamheten över mig och jag ser det som Jennie aldrig fick uppleva med T. Den känslan har jag burit med mig sedan du var sex dagar gammal. Jag tror aldrig den kommer släppa. Jag är så otroligt lycklig över att få ha Milton och dig. Att jag får finnas här för er.
Ni tvingade mig in i en vardag, mitt i en avgrundslös sorg. För det är jag er alltid tacksam.
Dante, min älskade Sparv. Du är mitt allt. Tack för att du är just du, fortsätt med det. Alltid. Jag älskar dig!
2016-01-25
Måndagslista nr 270
Hej ny vecka!
Idag är jag extra glad över att...
...vi har fått lite vinter, trots allt. I Skåne får vi vara nöjda med några dagar verkar det som. Och vi har ändå hunnit med pulka- och snowrace-åkning, skridskoåkning och bygge i snö. Himla härligt!
...vi har hittat Downton Abbey. Marcus och jag har blivit riktiga serie-nördar och har precis upptäckt DA. Och vi älskar serien! Betar av minst tre avsnitt varje kväll. Älskar det!
...det faktiskt känns som att jag äntligen kommit igång med någon form av träning. Jag tänker liksom annorlunda kring det och har ett annat fokus. Äntligen, hoppas motivationen håller i sig. För jag behöver detta.
...vi har fått varmare på kontoret, äntligen! 10 grader inomhus var sådär. Nu är det kanske 18-20 grader - också för kallt, men betydligt skönare.
...idag har vi varit officiella husägare i fem år. Fem år sedan vi skrev på papperna och slängde upp handpenningen på bordet (nåja..). Jag kan aldrig tacka min pappa nog, som "hittade" huset åt oss.
...vår Sparv är 1,5 år idag. Jag kan knappt förstå det. Ettochetthalvt liksom. Hur gick det till? Vår älskade Lillebror.
Det kommer ett inlägg åt honom senare ikväll.
Detta får avsluta, nu DA! Kram
Måndagslista nr 269
Hejsan!
Idag är jag extra glad över att...
...ha fått en extra dag med barnen. Dante har varit lite lätt risig i helgen så vi kände att han behövde en extra dag hemma. Så idag var årets första vab. Milton bröt ihop totalt i morse när jag glatt sa att han skulle få vara hemma idag, så vi tog ety gemensamt beslut, att han fick vara några timmar på förskolan. Och det är rätt härligt att bara ha ett barn hemma sådär några timmar ibland.
...arbetsveckan således blir kortare. Rätt härligt ändå :)
...jag har en sjuk träningsvärk idag. Alltså helt galen träningsvärk. Och det är ju rätt vidrigt, men ändå härligt såklart.
...vi inatt är fyra i sängen; två vuxna, en hund och Milton. Givetvis är det inte roligt med ett oroligt barn, som är rädd för olika saker. Men att ha honom mellan oss i sängen, är en sådan sak jag uppskattar nu för tiden. Något jag till och med kan tänka mig var och varannan natt. Gärna båda barnen. Älskar att ha dem nära och får aldrig nog.
Nu ska jag sova. Kram och godnatt!
Finast
De där två pojkarna. Fantastiska.
Milton med sitt långa hår. Sina bruna ögon. Sin personlighet med de där djupa tankar och allvarliga uppsyn. Men också en fantastisk humor.
Och jo, på bilder som denna, kan till och med jag se att han är rätt lik mig.
Barnet jag alltid är lite mer beskyddande över och tänker lite extra på, vad det än gäller. Mitt älskade Snöre.
Och den där lillebroren. Min Sparv. Det härligaste barnet jag vet. Han med det ljusa håret och de blå ögonen. Han som ger skrattet ett ansikte.
Barnet som gärna kryper upp i knät och myser, men också är helvild och är överallt och ingenstans mest hela tiden. Jobbar i det tysta och garvar läppen av sig när en kommer på honom med bus.
Tryggheten bor i min Sparv, alltid. Finns inget som rår på honom.
De är fantastiska, de där två. Som individer och tillsammans. Båda med ett fruktansvärt humör. Vad jag älskar de där två. Störst av allt är kärleken.
Måndagslista nr 268
Idag är jag extra glad över att...
...jag varit på gymmet ikväll. Alltså. Det händer inte ofta. Om vi säger så.
...vi har äntligen fått varmare på kontoret, haha.. Så skönt!
...jag är frisk. Jag får leva. Med mina barn.
Jag sitter just nu och fulgråter. Nej till cancer på tv och det är så jobbigt för mig att titta på. Jag saknar henne så. Och fortfarande varje dag, tittar jag på min Dante och ser vad hon aldrig får se, i hennes barn. Det är så orättvist.
Det får avsluta listan. Det finns inget mer att skriva. Än om tacksamhet över att finnas för mina barn. Det är ändå det allra viktigaste. Dom två är de viktigaste.
Kyla - på gott och ont.
Jag är ju en vinter- och snöälskare av rang. Alltså vi snackar verkligen förkärlek till snö. Som idag när jag kom hem från jobbet och killarna var iväg. Då for jag direkt ut i garaget, roffade åt mig snöskyffeln och började skotta. Och blev besviken över att det faktiskt inte var lönt att skotta. På riktigt, det är sant.
...som för övrigt konstaterade hur lik han var Zlatan idag, i fläta, innan han hoppade i säng :)
Men i morse när jag kom till mitt kontor var jag mindre pepp. Så att säga. På mitt kontor var där 10 plusgrader. Med värmefläkt igång. Tidigare på morgonen hade där varit 4-5 plusgrader, vilket det var i korridoren utanför kontoren hela förmiddagen. På riktigt, totalt vidrigt.
Jag skämtar alltså inte. Jag hade fruktansvärt ont i kroppen större delen av dagen, mest i fingrarna såklart.
Hur jag höll värmen? Två värmefläktar, vinterjacka på mig fram till 15 idag och massor av muggar te. Ingen höjdare alls.
När jag kol hem plockade jag fram dessa till Milton och kände direkt hur avundsjuk jag blev - sådana varma goda saker skulle jag ju haft på mig på jobbet! Milton kommer rocka i pulkabacken framöver, den där helfräsiga ungen...
...som för övrigt konstaterade hur lik han var Zlatan idag, i fläta, innan han hoppade i säng :)
Nu hoppas vi att snön ligger kvar ett tag, så vi kan testa både pulkor, skidor och sparken. Åååååhh, jag älskar detta!!
Måndagslista nr 267
Hej tisdag!
Var inte i rätt mood för ett inlägg igår. En måndag efter en lång ledighet, haha..
Men idag är jag extra glad över att...
...det är ledig dag imorgon igen ju, whoop whoop!!
...vi avslutade dagen med en tur med pojkarna i pulka, för här är det ju lite snö!! Det gick väl sådär att åka pulka, för lite för lite snö var det. Men lite gungande på lekplatsen och varm oboy med oss på vår lilla tur - så mysigt! Nu hoppas vi på mer snö :)
...vi kanske ha påbörjat ett bra arbete med att få Malvas hovar att fungera igen. Jag är mer hoppfull nu, än för ett par dagar sedan. Lilla hästen...
...det är snö ute. Alltså det är ju bara för härligt. Och vackert. Och fantastiskt!
Nu blir det lite tv, innan vi dyker i säng. Jag försov mig i morse, så jag är nog i behov av sömn. Hej!
Att avsluta julledigheten på ett bra sätt.
I eftermiddags blev Milton, Yda och jag upphämtade av mina föräldrar, för en kylig promenad nere på mossen. Älskar det! Kallt som tusan, men just promenad på mossen är lite speciellt. Det är så vackert!
Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.
Här tittade till och med solen fram en sväng :)
Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.
Nu ska vi se klart filmen. Sedan blir det väl sängen för min del, som ska till jobbet imorgon bitti. Jag. Vill. Inte. Blä!
Allt gott!
Dagen efter Nyårsafton. Och lite Nyårsafton.
Många hade kanske en sen natt och känt sig rätt slitna idag. Tre av oss kramades på altandäcket i natt vid tolvslaget medan Dante sov och sedan rundade vi av och gick till sängs.
Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!
Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.
Vad vi åt tidigare på kvällen? Detta! Hamburgare med tomtebloss, populärt!
Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!
Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.
Idag då? Vi spenderade förmiddagen och en bot på eftermiddagen på leklandet i stan, tillsammans med andra småbarnsfamiljer, som också verkar ha haft ett lugnt nyårsfirande.
Barnen älskade det. Alltså, verkligen älskade det. Båda två!
Jag bjuder på denna bild, haha.. Älskar Miltons hår! Och Dantes stenansikte, hahaha.. Dör. Han skrattade så han kissade i blöjan tror jag, så fort vi kom ner. Inte i farten tydligen, som synes på bilden ;)
Jag dog visst av skratt jag också, det syns kanske på bilden däremot. Och höll ett krampaktigt tag i mitt yngste barn. Var väl rädd att han skulle glida ifrån mig av bara farten. Eller att jag skulle åka över honom, haha..
Så året började kanonbra för vår del, fantastiskt till och med!
Nu sängen. Är själv med barnen inatt och borde egentligen sova för längesedan, för någon sovmorgon lär det inte bli. Eller noll uppvak fram till morgonkvisten. Men vad gör väl det!
Godnatt :)
