Vi bodde dock i husvagnen hos mina föräldrar under denna tid och fyra veckor framåt, med Milton, haha.. Renoverade badrummet i lägenheten, därav vårt provisoriska boende ;)

Om en vecka går Milton på sommarlov.

Om två veckor går Marcus på semester.

Om knappt fyra veckor kommer bebisen.

Behöver jag säga fler gånger att tiden går i en rasande fart just nu?! Nä, tror knappast det. Nu tv innan jag kastar in handduken. Lite sömnbrist natten till idag (tack vänner för igår!!!) och så full rulle hela dagen = jag är trött för en gångs skull. Kram och godnatt snart.

Hejsan!

 

Idag var det således äntligen dags, Tusen Trädgårdar!! Två år sedan sist och i år var det dags igen. Dessutom är jag såklart glad över att det var såhär tidigt på säsongen, så jag kunde vara med :) Har för mig att det, för två år sedan, var i slutet på juli.

I alla fall. Fem trädgårdar hann vi med. Färlöv, Kristianstad, Åhus och så två i Vinslöv. Så korta avstånd mellan trädgårdarna gjorde ju att vi hann med så många. Dessutom är det ju på hemmaplan så det var lätt att hitta = ytterligare en fördel, tummen upp!

Och åååååååhh vad det är roligt att komma iväg såhär med mamma, jag ä.l.s.k.a.r det! Och så mycket inspiration vi får med oss efter en sådan här dag. I år blir det ju som sagt inte mycket gjort här hemma av förklarliga skäl. Men det spelar ingen roll - inspirationen bär jag med mig, både i minnet och via kameran.

 

Det bästa jag hittade idag, var dock inte växtrelaterat i den bemärkelse. Nej, för en höggravid kvinna som jag, så var det ändå denna solsäng, byggd som ett litet trädäck strax nedanför det befintliga trädäcket. Aaaaaa.. Där hade jag kunnat bli liggande länge och väl.

 

Och vad fin den blev! Från blank ljusgul till matt svart.

Bättre bild kommer när den är på plats i tv-rummet. Än står den fortfarande i källaren och väntar på att Marcus ska komma hem från träningen och bära upp den. Jag har längtat hela morgonen!

Kram och hej

På vår trapp vid vår entré doftar det helt fantastiskt. En Smultronschersmin har fått planteras i kruka, tills den kan planteras ut i trädgården. Och vilket välkomnande då, att mötas till den doften!

I nuläget är den sådär klen och stripig, men vacker på något vis. Med åren hoppas jag att den blir riktigt stor och därmed kommer dofta ännu mer. Det påminner mig om mitt föräldrahem, där mamma har en fantastisk schersmin i trädgården och det är verkligen hemma för mig.

Jag hoppas att denna någon gång ska stå i närheten av trädäcket, så vi kan sitta där ute och känna doften av schersmin.

 

När Milton skulle födas var ju allt verkligen helt nytt för oss, första barnet och vi hade inte koll på någonting egentligen. Jag googlade massor och läste mig till en hel del. Vad behöver ordnas innan, vilken vagn var bra, bilbarnstol och dess montering, vad för typ av kläder till en nyfödd i maj månad, vad behövde jag själv innan, säng, vagga - you name it, allt skulle kollas upp!

 

Vi är tillbaka där. Från ruta ett. Fyra år har gjort att vi helt har glömt bort vad som behövs inför en bebisfödsel. Vi är nybörjare på nytt! Och jag vet att jag är en person som gärna målar fan på väggen och förstorar upp saker, helt i onödan. Det är väl bara att köpa det vi märker fattas, i efterhand. Men jag är ju en förberedelsernas kvinna, kontrollfreak är det många som kallar det. Amningsinlägg, amningsnappar, blöjor, nappflaskor och en hel massa andra praktiska grejer är redan inhandlade. Vagnen har stått klar ett tag, så när som på ett örngott till kudden. Bästa vännen Malin har sytt ett babynest som jag inte fått än, men som jag är så galet nyfiken på att jag nästan smäller av!

Vaggan ordnar svärmor. Och vet ni vad jag nu dragit igång med för projekt? Nej hur skulle ni kunna veta det. Men jag har i alla fall ä.n.t.l.i.g.e.n tagit tag min älskade gungstol, som stått i källaren i ett par år och bara väntat på mig. Den är SÅ fin. Dock var den ljusgul innan och det ska den inte vara. Inte heller ska det bli vit. Nej, den ska bli svart, som jag har för mig att "originalfärgen" var en gång i tiden. Den skulle fungera som amningsstol när jag fick Milton, men då bodde vi mer trångt. Därför måste den ju bli klar till detta barn, så vi kan sitta där och gunga tillsammans. Jag och Milton kommer inviga den i veckan, gissar jag på. Sitta där och prata och gunga tillsammans, framför tv'n. Oj så mysigt!

 

Igår handlades i alla fall, vad jag tror, de sista bebiskläderna; en mjukisoverall, två pyjamaser och så ett fint set med body och byxor.

 

Idag mina vänner, har Marcus och jag varit förlovade i 10 år! Hur gick det till?!

För 10 år sedan, en midsommaraftonskväll, stod två 17 år unga snorvalpar och bytte ringar, hahaha.. Fint på ett sätt. Och lite löjligt på ett annat. Men mest sött. Så unga och naiva vi var. Unga är vi väl fortfarande, dock 10 år äldre och betydligt mindre naiva.

10 år gör mycket. Då gick vi på gymnasiet, bodde hemma och bara var.

Nu står vi här, med ett hus, två hundar, två hästar, en katt, en med fast anställning och en med ett företag. Och det finaste av allt, ett barn och snart ett till. 10 år gör verkligen mycket.

Det känns ändå inte som att vi har hunnit med speciellt mycket på dessa 10 åren, men när jag skriver ner det såhär, om de största sakerna vi ändå har gjort, så har vi hunnit med en del.

 

Vi har hunnit med student och examen, tre lägenheter och sedan flytt till hus. Vi köpte vår lilla Yda, som någonstans ändå blev starten på vår familj - tänk att hon blir 7 år i höst. Vi har jobbat, sparat pengar, slösat pengar, levt gott och levt betydligt mer fattigt vissa perioder. Jag har hunnit med tre år av studier och en del jobb både före, under och efter studier. Drygt ett år av föräldraledighet drog jag till med där mitt i allt också.

Marcus har hunnit med ett antal jobb efter studenten, en jägarexamen och så lite pappledighet. Nu har han ju äntligen landat i ett jobb som är så mycket han, där han nog kommer bli kvar länge till och trivs så himla bra. Det värmer gott att se honom så nöjd över en arbetssituation.

 

Sedan vi fick Milton, har vi varit dåliga på att unna oss saker på egen hand, utan barn. Inte så konstigt, alltid vill vi ha vårt barn med oss i stort sett. Ibland gör jag saker, ibland Marcu soch den andre är hemma. Vid ett fåtal gånger har vi gjort saker tillsammans vi två, helt utan barn. Det är vi värda liksom, efter allt vad föräldraskap innebär. Snart står vi med en bebis på nytt och samma sak kommer upprepa sig under en period. Därför passar vi på nu, att unna oss saker tillsammans. Ullared härom veckan, en heldag på tu man hand liksom. SÅ värt hur mycket som helst. Barnvakt ett dygn för några veckor sedan, då vi passade på att gå ut och äta, bara vi.

Idag tänker vi unna oss en lunch ihop, för att vi kan liksom. Och om ett par veckor blir det ett helt barnfritt dygn, med vänner på ett spa. Bara få chans att njuta och vila upp oss inför det som komma skall. Att få chans att rå om varandra och bara vara. Just det kommer vi leva länge på, tänka tillbaka på när allt är upp och ner med två barn, få en vardag att gå ihop, djur som ska få sin kärlek och ett hus som behöver en viss omvårdnad.

 

Om ytterligare 10 år sitter vi kanske här, med vårt yngsta barn som då är 10 år, vårt äldsta som är tonåring (HJÄLP!!) och ser tillbaka på dessa fantastiska 10 åren. Åren går så himla fort, så snart är vi där, vare sig vi vill eller inte.

Han är bra fin, min Marcus.

Kram!

Det har än så länge inneburit nollkommanoll födelsedagstraditioner, vilket nog är värst för mig. Jag vill bjuda på frukost, ge paket, låta födelsedagsbarnet vakna till (skön?)sång och så vidare. Jag väckte Marcus med en kram och ett grattis. Sedan for han till jobbet en stund senare, Milton väckte jag först en timme senare. Vi har verkligen vänta på dygnet, trots att vi inte har semester än.

I eftermiddag ska Milton och jag köpa vars en glass till oss alla och så fort Marcus kommer hem ska vi äta glass och sjunga för honom :)

Om han får några paket idag? Eeeehh.. Alltså... Nej. Hahaha! Han köpte "sin" födelsedagspresent från mig härom veckan och den där jaktjackan hänger redan i jaktgarderoben i källaren.

Igår firades han lite av sina föräldrar ju och senare idag blir det lite firande med mina föräldrar. Lugnt ovh skönt :)

Men oavsett vilket. Grattis älskade, älskade Marcus. Den finaste människa jag vet. Han som alltid finns där och alltid står stadigt när jag själv vinglar omkring. En helt fantastisk människa!

Kram och hej!

Hej i kvällen!

 

Klockan är redan snart 21, klockan har verkligen en tendens att bli mycket mer innan läggdags, såhär års. Milton sover nog nu där uppe hoppas jag (Marcus somnar honom idag), för vi kan inte ta sovmorgon varje morgon, haha..

 

Idag är jag lite extra glad över att...

 

...det är Marcus födelsedag imorgon. Det är väl ändå något att fira? Att vi båda från och med imorgon är 27 år. Vi alla i denna familj fyller år en "bra" tid på året, då allas födelsedagar (utom möjligen min) kan firas utomhus eller i garaget. Vi fyller helt enkelt år i april (jag), maj (Milton), juni (Marcus) och så juli (bebisen) :)

 

...vi blev färdiga med sovrumstaket och -fönstret förra veckan, vilken tillfredsställesle det är! Det är så skönt att lägga sig där inne och kika upp på det ljusa taket, att slippa se furufesten. Är så sanslöst sugen på att måla väggarna också, men nej, det får faktiskt vänta ett år eller så. Men det kan jag verkligen stå ut med, nu med målat tak och fönster.

 

...vi går in i vecka 35 på onsdag, kära någon!! Jag orkar inte, vad fort tiden går! Det är ju snart dags för tusan!!

 

...Marcus och jag firar vår 10:de förlovningsdag på onsdag! Alltså ärligt talat, vad hände med dessa tio åren?! Och hur unga var inte vi för tio år sedan? Alltså tio. 10. Tio år. Jag fattar inte det. Och inte är vi gifta än ;)

 

...min röst är tillbaka! Den försvann någon gång under midsommarnatten och hittade tillbaka i morse, underbart! För jobbigt att tappa rösten, jag känner mig helt handikappad utan den. Nu ska bara förkylningen helt försvinna, sedan är jag fit for fight, även om jag tidigare idag skrev att jag nästan har uppskattat att vara förkyld för att få känna mig frusen igen. Men att vara täppt i näsan gör mig klaustrofobisk och det är ingen höjdare.

 

...vi har haft en mysig kvällsmatstund/tidig födelsedagsfirande för Marcus ikväll med hans föräldrar och hans yngsta syster. Mysigt och precis sådär lagom, så som Marcus och jag gillar det.

 

Nu blir det tv för resten av kvällen. Kram och hej!

Alltså, det absolut jobbigaste med att vara gravid är värmen i kroppen som infinner sig varje kväll. Jag hatar det. Det kryper i kroppen, bränner i fötterna och allt är varmt, varmt, varmt. Ingen får sitta nära mer än en väldigt liten stund, sedan måste jag ha luft omkring mig. Jag vill helst inte sitta nära mig själv!

Men nu när jag varit sjuk har den där vanliga gamla känslan infunnit sig, när jag är småfrusen varje kväll och precis tvärt emot den där gravidvärmen - aaaaaaaahh... Jag älskar det! Detta gör att jag nästan (bara nästan) kan tänka mig att vara förkyld resten av graviditeten ;)

 

Igår satt jag uppkrupen i fåtöljen med en luddig filt bak ryggen och njöt. Upp hoppar Vilse, som alltid, och lade sig tillrätta i famnen. Underbart! Där får han gärna ligga, nu när jag är krasslig, då passar det helt fantastiskt bra. En varm spinnande katt, så njutningsfullt och avslappnande för oss båda. Så pass att vi slumrade till båda två en kort stund. Det är sövande.

 

Vecka 34 alltså. Tänk vad tiden går fort! Vi var ju och gjorde ultraljud i veckan, kollade moderkakan (som nu låg rätt) och lite tillväxt på bebisen eftersom Milton var stor. Denna bebbe verkar dock normalstor hittills. Det kan ju kvitta egentligen nu, eftersom ett snitt är bestämt. Men eftersom vi ändå skulle in på ultraljud så kollade dem det också, inte oss emot :)

Såhär ser jag i alla fall ut nu

Jag älskar att vara gravid. Ja nej inte vid varje tillfälle eller ens varje dag. Men över lag är det verkligen en fantastisk känsla.

Kram och hej!

Men sovrummet blev i alla fall härligt ljust. Vi har en mörkblå rullgardin och den gjorde sig helt plötsligt väldigt mycket bättre mot det vita fönstret, än mot furufesten som var där innan. Vi kommer byta den ändå i sinom tid för vi vill ha en som är lite bredare och ger noll ljusinsläpp.

Vita skira gardiner är så himla härligt, ännu mer nu!

Dags att få i oss lite friskluft, Milton vill cykla och hundarna behöver ut, vare sig de vill eller inte (<--- det regnar..).

Kram!

Fick ju ett infall i onsdags, att det var dags att måla sovrumstaket och -fönstret och att det s.k.u.l.l.e vara klart till midsommar. Det blev det också, men det var knappt värt att slita på det viset mitt i alla andra midsommarförberedelser, phu.. Dessutom drog jag på mig jordens förkylning och spenderade midsommaraftonen mitt i allt firande med feber och förkylning, men oj vilken härlig midsommarafton det blev!!

Igår slog vi ihjäl några timmar med stora delar av Marcus familj och släkt, i husvagnen. Trevligt på många vis och Milton älskade det som vanligt :)

Men idag. Idag ska vi bara ta det lugnt. Så välbehövligt. Jag har nollkommanoll röst ungefär och förkylningen gör sig fortfarande påmind.

Snart ska jag väcka Marcus och vi ska äta en sen frukost. Milton och jag har spenderat morgonen och förmiddagen i soffan, framför sommarlovsmorgon, iPad och ännu mer barnprogram.

Och så har vi gått igenom alla hans bilar.

Min favorit, med sin favorit.

Snöret behöver nog en lugn hemmadag lika mycket som vi andra. Det mest ansträngande blir nog dammsugning (<--- för Marcus så mina fogar slipper få ont), tvätta sängkläder och vika tvätt. Men i övrigt blir det lugnt och skönt, lite inne och lite ute.

Dags att väcka Marcus. Kram och hej!

Igår spenderade jag halva min dag med en fantastisk vän. Som jag har saknat henne.

Vi hade SÅ mycket att prata om; högt och lågt och det mesta mellan himmel och jord. Och en hel del bebisprat, eftersom vi ska ha vars en liten bebis precis i samma veva - hur fantastiskt är inte det? Ni kan ju bara tänka er hur mycket vi hade att prata om, kring det. Och jämförde magar var ju bara att glömma, jag är ungefär dubbelt så stor som henne, hahaha.. Om det ens räcker?! Undrar hur det kan bli så?

 

Men oj vad mysigt vi hade det, tiden bara sprang iväg och jag hade lätt kunnat bli sittande där den dubbla tiden, även om vi redan slagit ihjäl ett antal timmar ihop. Hoppas det inte dröjer lika länge tills nästa gång vi ses, jag längtar redan!

 

Tänk ändå vad viktigt det är med fina vänner. Jag har två sådana där, bästa vänner som jag pratar alldeles för sällan med, men när vi väl ses så är det so att tiden stått still, som att det var igår vi sågs. Det är exakt så vänskap ska vara. Vänskap ska inte vara påtvingat eller styras av dåligt samvete. Vi hörs när vi hörs och då hörs vi ordentligt eller bara genom ett sms eller två. Det spelar liksom ingen roll. Båda vännerna finns ständigt i mitt bakhuvud och hjärta, jag tänker på dem varje dag. Jag saknar dem ibland, men vet ju var jag har dem. Därför känns det helt okej, att vi inte hörs så ofta som vi gjorde tidigare, vi vet liksom ändå var vi har varandra.

 

 

Gårdagen kommer jag glädjas länge åt. Det var de bästa timmarna på länge. Tänk vad lite som krävs för att man ska må sådär riktigt bra; en vän, en frukost och en hel massa samtal. När jag tänker efter så är det givetvis inte så lite, jag menar att det behöver inte vara så förbestämt, välplanerat, festligt eller annat extraordinärt för att vissa dagar/timmar ska vara lite bättre än många andra.

 

Kram och hej

Så ikväll målades första varvet, bara tre kvar. Och så ska fönstret målas fyra varv med start imorgon när vi köpt ny maskeringstejp. Hatar detta just nu, jag har redan ont i hela kroppen, men oj vad jag kommer älska det när det är färdigt!

Alltså detta börjar bli lite trist, känns som att jag alltid börjar veckorna med vab, Snöret är krassligt igen. Eller var *peppar peppar*, något som började i söndags och höll i sig igår. I morse började det vända och under dagen har han varit oförskämt pigg - förhoppningsvis dagis imorgon. Denna gång "bara" förkyldning, men det räcker.

 

Meckigt är det i alla fall och jag/vi känner oss som sådär bra föräldrar.. I måndags förmiddag barnvakt för ultraljud som vi givetvis båda ville vara med på. Igår barnvakt för att jag hade ett viktigt möte att åka iväg på och Marcus hade något viktigt på jobbet i förmiddags han också. Annars har jag vabbat båda dagarna och Marcus tog lite vab idag. Och jobbat lite när det passat. Meckigt är det i alla fall. Även om Milton är världens enklaste, så kräver han ju sitt givetvis. Och när man är sjuk så ska man få extra ompyssling, så är det bara. Det hör liksom till :)

 

Såhär såg jag ut när jag for på möte igår; byxorna köpte jag i Ullared - världens skönaste!! Sedan gravidlinne och en, för närvarande, för liten kavaj. Härligt att få klä upp mig lite ibland, även till vardags :)

 

 

Kram och hej!

Nu med nummer två går tiden i en rasande fart, alldeles för fort. Vi vet ju dessutom exakt när det är dags, vilket gör att vi har ett datum att fokusera på och tiden till dess går verkligen sjukt fort. Milton bidrar såklart mest till det, men även jobbet med mitt företag. Det tar en del tid och mycket ska fixas innan dess..

Men oj vad spännande det är att få göra allt igen, fast inte på samma vis. Jag är verkligen ingen "bebis-människa", om ni förstår hur jag menar. Däremot att ha en fyraåring i huset är helt underbart roligt!!

Men nu, att stå och förbereda allt, vika bebiskläder, bädda vagnen och veta att vi får en bebis sen. Det är något visst och det är verkligen så roligt!

Och snart är det ju ändå dags. Om en månad och nio dagar. Nedräkningen är här och det är lite galet egentligen. Vi är bra nyfikna på vad det är för liten bebis som kommer ut. Idag på ultraljudet fick vi en bild framifrån på bebben och den är lik Milton och har Marcus haka, haha.. En riktig Karlsson-haka ;) Ååååhh, nu längtar jag om möjligt ännu mer!

Nu ska jag sätta mig och surfa bebiskläder! Kram!!

Hej på er och hej måndag!

Idag är jag extra glad över att...

 

...Marcus och jag hade en så fin dag tillsammans igår. Han är bra fin, den där Marcus.

 

...Milton ändå är förhållandevis pigg idag, trots förkylning. Vab idag, dessvärre. Men himla mysigt att dega på soffan tillsammans :)

 

...veckan började med ultraljud, älskar det! Allt såg fint ut och bebisen är precis normalstor, just nu mindre än vad Milton var vid samma tidpunkt. Sedan var det någon form av hälsokoll inför snittet, bara en månad och nio dagar kvar, hjälp!

 

...det är kortvecka. På fredag är det midsommar, mysigt!! Det ska firas med mina föräldrar, förhoppningsvis min syster sent på kvällen och en familj som vi kallar vår extrafamilj, som vi gjort det mesta med under alla våra år. Det ska bli så roligt! Och vårt garage på då även titulera sig midsommarfirande-lokal ;)

 

...det är en vecka närmare bebis och närmare semester - två saker som vi alla här hemma längtar väldigt mycket efter. Hur mycket semester det nu kan bli, med två barn, varav en nyföding ;) Men vi börjar ju med lite semester och tid för bara vår fyraåring, innan ett litet småsyskon kommer in i bilden. Åååååhh! Idag är vagnen lite bäddad, fler bebiskläder är vikta och inlagda i garderoben och det är ju så himla mysigt!!

 

...min lilla Malva verkar väldigt fräsch och inte någon tillstymmelse till fång *peppar peppar*. Idag var hon nämligen på rymmen och när hon sedan gick bredvid mig påväg tillbaka till hagen (suck ;) ) så såg hon nästan oförskämt fräsch ut och taktade vid min sida. Det bådar gott för inridningen i sommar!

Jag har även löst sällskap till Armani dessa veckor, ett annat sto (om än betydligt större) kommer och gästspelar här några veckor. Detta betyder att två av mina svägerskor kommer ha det stora ansvaret över hästarna, vilket passar mig jättebra just denna sommar, så jag slipper bry mig speciellt mycket om dem, när det är tid för bebis och allt.

Men oj vad Malva kommer vara saknad! Måste ut och hälsa på henne där några vändor, för att stilla min abstinens, tror jag...

 

 

Nu måste jag kila, har ju vabbat idag så jag får jobba nu istället när Marcus kommit hem. Jag kan ju förvisso jobba en del på dagen också, när jag vabbar med Milton, men samvetet vill inte det utan då kollar jag mest av mailen etc. och låter resten vara till såhär dags, om inget akut dyker upp.

Hej på er!

Efter en underbar dag med min andra hälft kastar jag strax in handduken. Vi har spenderat hela dagen i Ullared medan Snöret varit hos farmor och farfar i husvagnen. Vi har haft en riktigt fin dag på tu man hand; shoppat, ätit, pratat, hållit handen, shoppat ännu mer, skrattat och bara haft det fint tillsammans. Det är härligt för relationen helt enkelt, viktigt det där :) Vi boostar oss med saker utan barn nu, för sedan lär det dröja :)

I alla fall, vecka 33 nu ju! Dock har jag ingen jämförelsebild sedan Milton-magen denna vecka då vi visst har missat den, synd!

Men såhär ser magen ut nu. Det ser ut som jag ligger inne med en hängbuk. Så är nog inte riktigt fallet tror jag, utan byxorna luras nog lite. Fast man vet ju aldrig ;) Jag ser ju inte själv magens undersida, så kanske går jag lyckligt ovetandes med en hängmage!

Bjuder förresten på en selfie på Marcus och mig, istället för jämförelsebild helt enkelt.

Det är ju verkligen helt underbart ute nu. Jag älskar verkligen min trädgård, dock är det lite frustrerande att vara så gott som höggravid denna tid på året när jag vill vara ute så mycket som möjligt och fixa.

Igår gick Marcus och jag en sväng längs med rabatten, efter vi hade grejat i garaget och alla hade åkt hem. Jag måste ut med kameran och fota allt fint, för där är massor! Jag måste bygga ut min långa rabatt, för den är fullproppad med massor av växter som snart inte får plats. Men det får jag nog göra nästa år, för i år är jag som sagt lite begränad både nu före och ett tag efter förlossningen.

 

Men i alla fall. Det är lite rufrigt i rabatten, på grund av alla aklejor. De sprider sig som ogräs och jag älskar det! De är verkligen ljuvliga och finns i så många olika färger och former och så gör de rabatten sådär ovårdad som jag älskar :) Jag har ingen aning om vad dessa heter, men de är nog min favorit bland de aklejorna jag har; ljus, ljus rosa, nästan vita. Hur rufsiga och stökiga som helst, men bland de vackraste jag vet.

 

Nog om mig. Igår var det uteritt som stod på schemat med avslutningsfika efteråt - en härlig eftermiddag med andra ord :) Milton fick hästen Xaga som är en riktig klocka = Milton kunde rida själv större delen av rundan utom i traven då jag sprang bredvid (flåsande som under sista kvarten av ett maratonlopp ungefär, nu börjar denna kropp säga ifrån ordentligt, haha.. Jag svettades på sådana ställen där jag aldrig trodde det gick att svettas, helt galet!).

Såhär fint var ekipaget iallafall igår. Milton på Xaga :)

Nu ska vi gå och sova (vi och vi.. Milton iallafall). Kram på er!

Hej på er!

 

Idag är jag lite extra glad över att...

 

...det är studentvecka! Det är väl härligt, grattis alla studenter, speciellt Matilda och Gustaf som är de två som jag tänker fira lite extra på fredag, underbart! Tänk att det är 8 (?!?!) år sedan vi tog studenten, Marcus och jag *slänger ett getöga till vänster om min arbetsplats där det hänger tre studentfoton på oss*. Vänner konstaterade att Marcus ändå förändrats en del sedan dess. Det hade tydligen inte jag, hahahaha..

 

...vi lämnar en FANTASTISK helg bakom oss. Först och främst: vädret! Vilket väder vi har tilldelats dessa dagar. Vi började dessutom ledigheten i dubbel bemärkelse; barnfritt! Restaurangbesök, godisätande, sovmorgon, serietittande mitt på dagen. Japp, det är sådant vi passar på att göra när vi är barnlediga.

Sedan grillade vi vid husvagnen när vi skulle hämta Milton. I lördags hade vi vänner här; ännu mer grillning och så busande hundar till de knappt orkade stå på benen mer (inte Yda, men Alba och en annan).

Igår vankades det marknad här i byn med vänner; karusellåkning, hanlande av foppa-tofflor till barnen, godissnören, munkar, ballonger till barnen och ännu mer karusellåkning. Efteråt stack vi allesammans hem här och grillade, barnen lekte och vi tog en promenad tillsammans innan efterrätten.

Ja ni hör ju, vilken helg!

 

...Milton och jag hade möjlighet att ta en sovmorgon i morse. Det behövde han. Två gånger ringde min klocka utan att han vaknade, så då valde jag att stänga av den från snooze-läge och låta han sova tills han vaknade. Det är verkligen så lyxigt att kunna göra så.

 

...det är kväll. Vi sitter i soffan och tittar ett avsnitt av Orange is the new black (<--- bästa serien!!!). Förmodligen blir det ett avsnitt till, eller två. Altandörren är öppen och fåglarna kvittrar ute. Alltså, vilka härliga kvällar vi har!

Nu ska jag återgå till serien! Kram

Vi är mitt i vecka 32 här hemma nu. Ska sluta tjata om hur fort tiden går, men den gör verkligen det. Hur fort som helst!

Igår handlade jag lite "bra-att-ha"-grejer på Maxi igår, nu inför bebistiden. Lika bra när jag ändå var där liksom :)

Men i alla fall. Här har ni magen, vecka 32.

Såhär ser i alla fall jämförelsebilden ut från sidan :)

Nu kommer snart vänner, dags att sätta fart! Kram på er

Han är bra fin, den där Marcus!

Efteråt gick vi upp till Hemmakväll, köpte godis och läsk. Körde hem, slängde oss vid tv'n och tittade film :)

Idag tog vi sovmorgon till 10 och nu ska vi strax bege oss mot husvagnen för att grilla och hämta hem älskade barnet, för nu är han bra saknad!!

Men så tacksamma över ett dygn själva och att vi fått sova en hel natt utan uppvak, så himla skönt!

Kram och hej!

Nu får den stå på Miltons rum, tills det är dags för användning :)

Vi som visst får ganska stora och långa barn kommer nog gilla denna vagn då liggdelen är lång och ganska så rymlig :) Hoppas nästa bebis blir lika mycket vagnälskare som Milton alltid varit.

Och Milton då? Mest pepp över att han äntligen ska få en ståbräda, haha ;) Och det första han sa när han såg vagnen: "nej, men vilken söt, mamma!", Sötsnöret!!

Dags att sova, tidigt idag! Kram och godnatt

Igår kväll började jag äntligen att tvätta bebiskläder som Milton hade. Vi hade mest könsneutralt till honom, nästan enbart när jag tänker efter, så oavsett kön på bebisen så kvittar just en sådan löjlig detalj som färger på kläder.

 

I alla fall, bebiskläder tvättades och jag blev helt nostalgisk. Har min idag store kille varit SÅHÄR liten?! Kan ni förstå det? Att det går så fort. Milton är ju en stor fyraåring, snarare som en femåring. Och tänk då att vi snart ska ha en så liten till! Det är svårt att greppa, för i mina ögon är Milton fortfarande ganska liten.

 

Hur söt är inte denna riddare då?

Att det regnade lite kvittade helt klart, vi hade så roligt att vi inte ens tänkte på det.

Nu, en sen kvällsmat! Kram

Hej soliga måndag, Hej juni och Hej vänner!

Idag är jag lite extra glad över att...

 

...dagen började på bästa sätt; inte direkt utvilad, men förhållandevis lätt att ta mig upp ändå. Sedan mysmorgon med mitt älskade Snöre, dagislämningen som gick över förväntan och sedan jordgubbsfrukost i solen på däcket.

 

...vi har haft en riktigt härlig långledighet med bad två gånger och så gjorde ju Milton och jag stan i lördags när det var powermeet; tittade på häftiga bilar och hoppade i hopptorn. Vi har tagit vara på tiden; tagit det piano, varit ute, pausat inne, njötit av varandras sällskap, ätit gott och så vidare.

 

...det är kortvecka denna veckan också! Fredag är ju röd dag = det ger oss tre dagars ledighet denna vecka. Nackdelen med eget företag är väl att jag "tvingas" jobba lite på fredag ändå. Men samtidigt har det så många fördelar och jag har ju möjlighet att styra tiden lite som jag vill, så det känns ändå helt okej :)

 

...bebisens vagn kommer i veckan! SOM jag längtar, hahaha.. Ligger lite efter (i jämförelse med hur jag låg till med Milton) och har inte fixat eller förberett något alls, än så länge. Ja alltså, givetvis hänger det inte bara på mig, men det är ju jag som "boar" och fixar nu innan bebisen kommer. Samtidigt känner jag mig lugn över det, det är väl det som är den största skillnaden mellan första bebisen och sedan nu med andra och så kan det väl få vara :)

 

...solen skiner där ute och har gjort flera dagar. Nu ska det väl komma in regn och det känns helt okej - så välbehövligt för min oerhört torra trädgård. Gärna några dagar med riktigt blött väder, för att sedan bli bättre.

 

...jag verkligen har upptäckt pod-världen - älskar att lyssna på poddar och har alltid en pod igång. Lever ju lite under en sten (<---mitt stående skämt, haha..) nu när jag jobbar hemifrån. Har varken radio i stallet, i bilen eller hemma och vi har heller ingen tidning att läsa. Tittar på Nyhetsmorgon när jag hinner. Detta betyder alltså att nyhetsflödet in till mig är väldigt begränsat, på gott och ont. Detta gör alltså att poddarna är helt underbara! Inte så mycket nyhetsflöde direkt, men härligt att lyssna på andra människors röster och de säger ofta oerhört viktiga saker och pratar om sådant som verkligen berör.

 

 ...jag har ett SÅ fint kontor! Jag blir helt pepp varje gång jag sätter mig här och har allt som rör jobb, inom en armlängs avstånd; skrivare, datorn, tangentbord, mus, papper, pärmar - rubbet! Vad lat jag låter, hahaha.. Men det ÄR skönt att ha allt samlat på samma ställe. Dessutom är här så ljust och fräscht och jag blir bara av den anledningen helt lycklig. Dessutom gör det mig pepp att ta tag i de två sista taken - woohooo! Måste prata med Marcus. De två sista SKA vara klara, innan bebisen kommer!

 

Nu måste jag fortsätta. Kram på er!

Först ena sidan...

Och jämförelsebildensom är den absolut roligaste, enligt mig. Som alltid, Miltonmagen till vänster och så Småsyskonet till höger. Fortfarande störst med Milton, men magen ser spetsigare ut nu va?

Jättekonstigt då jag, som hela denna graviditet, känner mig SÅ mycket större denna gång än med Milton. Allt handlar såklart om i vilken form jag var i innan varje graviditet och jag var verkligen mycket mer tränad med Milton än denna gång. Nu - bild!

Kram och godnatt!

Eller som idag när han och jag var på utflykt i stan och tittade på häftiga bilar. Där fanns dessutom hopptorn och jag såg i Miltons ögon hur gärna han ville hoppa i de där tornen. Men jag såg också den där tveksamheten som jag har svårt att referera till och ibland svårt att veta hur jag ska hjälpa honom att våga.

Vi gick i alla fall dit och hittade ett tomt hopptorn bland flera stycken andra och då vågade han tillslut hoppa. Efter att jag lyft upp honom och lovat att stå och titta på honom hela tiden.

Han klarade det såklart galant. Och ÄLSKADE det så himla mycket. Efter en stund var det ju som att han aldrig gjort annat och vågade till och med hoppa bland de andra barnen OCH åka rutchkanorna som fanns i ett par hopptorn. Mot slutet fick jag knappt honom därifrån. Då vet jag att jag gjorde rätt från början, när jag lyfte in honom i ett torn.

Älskade barnet. Så försiktig och allvarlig i sådana här situationer. För att, när det väl har släppt, vara som vilken tokig fyraåring som helst!

Kram och godmorgon!