En fab kväll efter flera dagars sjukdom

Hej på er!
 
Jag har mest varit sjuk i två veckor nu, känns det som. Har försökt jobba mellan varven, men denna vecka har jag varit mer sjuk än frisk. Jag som sällan är sjuk, men nu så var det visst min tur.
Bihålorna är det som spökar nu. Och ont i ena örat. Men nu med lite medikamenter så hoppas jag att detta ordnar upp sig :)
 
I alla fall. Efter att mest ha legat på soffan och tyckt synd om mig själv i två dagar, tog jag tag i mig själv igår kväll, svirade om och åkte mot stan, för att möta upp kollegor. En god middag och härligt umgänge stod på schemat. Så roligt och maten var SÅÅÅÅ god! Verkligen en lyckad kväll!
 
Jag tog tillfället i akt att matcha nagellack och jacka, med (det alkoholfria) bubblet i glaset :) Tyckte det var snyggt liksom.
 
 
 
Sedan efter en härlig kväll, for jag hem. Slängde mig på soffan igen och kikade ett par avsnitt av Sex and the city, haha.. Har jag sagt att jag älskar serier?! ;)
Kram och hej!

Ny frisyr!

Ni vet känslan av att lämna frisörsalongen efter ex antal timmar och vara sådär galet nöjd? Tänk att jag har turen att känna så varje gång - Mija är fantastisk!
Känner mig så fin nu, att det nästan inte är klokt! Älskar det. Älskar kontrasterna av det riktigt mörka uppe och rätt så ljusa längre ner - sååå snyggt!

Sen är det inte bara det, att jag får chansen att bli sådär fin.
Jag får chans att umgås med Mija under dessa timmar, utan barn, utan jobb. Bara vi och en himla massa samtalsämnen. Att prata ostört. Att dricka en kopp te medan färgen sitter i, samtidigt som jag bläddrar runt lite på måfå i en tidning.
Och att få lite huvudmassage och bara ha det så allmänt gött. Livet alltså!

Ikväll sitter jag här, gräsänka eftersom Marcus är i Stockholm. Äter Polly för glatta livet och känner mig rätt fancy i mitt hår.
Dessutom var barnen och jag på strålande humör hela kvällen. Milton och jag slängde lillebror i säng. Sedan dukade vi fram godis och tittade på Fångarna på fortet. Så mysigt att bara hänga runt med min Milton.

Milton är inte ett barn som slänger sig med komplimanger hur som helst. Han har gått över till ett "coolare" stadie och har en enorm integritet. Men ikväll var han fantastiskt söt. Som när han såg fotot på mig här ovan och sa:
-Mamma du är så vacker att jag nästan blir kär i sig!

Eller som en stund senare, när det var dags att sova:
-Mamma, vet du hur mycket jag älskar dig egentligen?

Åh. Min fina unge.

Att träna ofta

Jag har ju som sagt tränat mycket denna vår. Mycket mer än jag någonsin gjort, sedan jag skaffade barn. Innan jag blev gravid med Milton tränade bästis-Alexander och jag massor. Alltså vi snackar 8 pass/vecka typ, plus att jag red 5 pass i veckan typ.
Sedan har tiden eller lusten inte funnits där för träning. Förrän nu. Tiden finns väl egentligen inte heller, men jag försöker ta mig tid och prioritera mycket annat.
Att träna är verkligen inte roligt, inte alls. Alltså inte ett dugg. Jag hittar sällan den där euforiska känslan som många snackar om. Jag blir glad när jag känner att jag blir starkare och det känns härligt att se att kroppen förändras, motiverande liksom. Men nä, aldrig roligt.
 
 
 
Men jag mår ju så mycket bättre. Det är fantastiskt. Alltså verkligen! Jag är gladare och härligare hemma, det är framför allt det som är det mest positivt såklart. Min nacke (som överlag kan vara Vinslövs kanske sämsta nacke) mår mycket bättre och jag får mindre ont. Jag orkar mer och får mer gjort, hundarna får komma ut på rejäla turer med mig. Och så vidare.
Ofta tränar jag när barnen gott och lagt sig, men ibland prioriterar jag träningen framför dem, ordnar barnvakt om Marcus är iväg eller om han är hemma så är det ju inga problem. Morgonträning innan jobb är verkligen inte min grej. Det har hänt typ en gång, men nä. Det undviker jag, haha..
Jag boostar mig själv med youtube, träningssidor på Facebook och instagram och sådär. Det är skitbra. Man kan få mycket nya tips och idéer på träning som jag inte alls tänkt på innan.
Häromdagen googlade jag löptekniker, haha.. Eftersom min är urusel. Jag är värdelös på att springa och orkar ingenting. Efter googlandet, gav jag mig ut och testade en annan löpteknik och jo, det var faktiskt lättare. Älskar sådant!
 
Att jag sedan går med ständig träningsvärk någonstans i kroppen är en annan femma, haha.. Värst är benen. De är förjävliga att ha träningsvärk i. Jag kan inte gå ordentligt på ett par dagar, efter ett ben-pass. Inte klokt egentligen, att ändå utsätta sig för det varje vecka, hahaha..
 
Vad jag tränar? Aldrig pass. Det är mer min syster grej. Jag vill träna själv liksom, ren styrketräning med fria vikter, jogging och pw's med Yda. Det är mer min kopp te.
 
Är ändå så jäkla nöjd med mig själv, att jag har fortsatt såhär länge sedan sent i vintras. Jag har försökt ge det en chans då och då tidigare, kört ett par veckor men sedan, nä.. Men nu så, nu har jag varit igång ordentligt rätt länge.
Nästa steg? Att lägga om kosten, suck.. Det svåraste av allt. Med den ständiga sömnbristen jag (vi) lever med, så är det så svårt att inte äta för mycket. Och inte bara för mycket, utan ett par mackor istället för ordentlig frukost, godis på kvällen och så vidare. Jag ska försöka skärpa kosten, efter semestern och se vad som händer. Små steg i taget, så kanske en förrändring lyckas. Ingen press, inget tvång utan bara lite förbättringar då och då, tänker jag.
 
 

Sista dagen

Åh. Idag jobbade jag min sista dag på gamla jobbet. Så Himla Vemodigt. Förmiddagen var jobb som vanligt, men eftermiddagen var lite guldkantad och extra fin. Lunch med kollegor, avtackning, fika ute på gräsmattan, massor av kramar. Vad jag kommer sakna dem alla, fina kollegor!
Så. Idag sa jag hejdå till mitt kontor...


...precis innan jag lämnade och tog mina sista saker.

Imorgon väntar nya äventyr och det ska bli himla spännande!

I did it !

I torsdags fick jag nytt jobb, i fredags sade jag upp mig. Jag gjorde det och det känns så himla bra!!
Grav ångest över att åka till jobbet imorgon bitti förvisso, jag har så lätt till tårar och imorgon blir det liksom på riktigt när jag träffar alla mina kollegor.

Men åh vad det ändå känns bra! Nytt jobb, nya äventyr och allt det där. Men framför allt förmodligen bättre arbetsförhållande och mer normal arbetsbelastning än nu. Det väger tyngst av allt.



Dessutom med bättre lön och betydligt närmare till jobbet. Och på en marknadsavdelning. Jag ska äntligen skuta som säljare och arbeta som marknadskommunikatör. Så otroligt roligt!!

Äntligen!

Äntligen har jag hamnat där igen. Där där jag känner suget och längtan efter att träna. Viljan att vilja träna varje dag. Och även om det inte är genomförbart att lägga varje vardagskväll på gymmet, då finns ändå viljan och saknaden efter det. Åh, vad jag har längtat efter det, i flera år!



Innan Milton föddes så tränade jag massor. Alltså oftast minst ett pass på gymmet varje dag, ibland två. Det går såklart inte att uppbringa nu. Och morgnarna är inte att tänka på (denna vecka har jag jobbat 06,30-16 varje dag, då har jag dessutom en halvtimmes resa till jobbet utöver det). Men kvällarna på gymmet, aaaahh... Älskar det!
Nu måste jag bara hamna i schemat igen. Två muskelgrupper per träningspass. Strukturen saknas idag och jag tränar det jag har lust med. Men nu ska den tillbaka, strukturen.

Och gymmet i byn? Awesome! Alltså det är så himla bra!! Stort, fräscht och massor av olika alternativ. Jag kör mest lösa vikter av olika slag och sådana övningar där jag använder kroppen, sällan maskinerna. Men de finns ju där för andra, som hellre kör på med det.

Japp, nog om det. Men den känslan, att hitta tillbaka, om än inte helt ut, så iallafall till viss del, att känna igen känslan. Där vill jag ju egentligen vara alltid, där i den känslan.

Godnatt

Det uuunderbaraste jag vet!!

Igår kväll ringde min frisör, som hade fått en lucka för klipp och färg som idag. Alltså, vilket jäkla flyt!! Givetvis tog jag tiden, utan att blinka.
Att sedan få slå ihjäl ett par timmar i en stol under hennes händer, att få prata om allt möjligt och bara andas, är verkligen prick det jag behöver då och då. Egentligen oftare än vad jag gör, men i alla fall ett par gånger om året. Älskar det!
Att efter gå ut från salongen och känna sig så himla fin och nöjd. Håret mår bra och jag mår bra. Det är guld!
Mörk botten och lite ljusare toppar, precis som sist. Lockarna ligger perfekt och håller till jag duschar (därför vill jag inte duscha på en vecka eller två, haha.. Vilket såklart är rätt otänkbart). Underbart!



Tidiga julklappar !

Av två älskade, har jag fått förtidiga julklappar - älskar det! För ett par veckor sedan tackade min trotjänare till plattång för sig, kastade in handduken och önskade mig lycka till i mitt forsatta liv. Typiskt. Jag som är så lockig liksom.
Harvade vid ett tillfälle sagt till Marcus att jag önskade mig en ny, eftersom jag hade en känsla av att den gamle började ge upp. Det hade han visst tagit fasta på och köpt mig en ny, ljuvlig sak. En rosa-bandet-plattång från Ghd och jag älskar den!! Så underbart av honom, att tänka så. Han vet hur viktigt det är för mig, att bidra med det jag kan till olika organisationer etc. ochbjust Cancerfonder står mig såklart nära.



Och så igår tittade min mamma hitom, med en förtidig julklapp till mig och jag blev SÅ överraskad och trodde väl aldrig att sen där lilla kartongen kunde innehålla det den gjorde - en Nordic Light, white. Jag älskar den och blev så himla glad!! Ljusen brinner så fint här i ljusstaken <3



Tack älskade ni! Vad jag är glad i er!! Givetvis inte för paketerna - det är jag ändå.

Teadventskalendern

Vilken grej! I år blev jag äntligen färdig att beställa en till mig själv. Och jag som älskar te, ni kan ju tänka er grejen liksom.
Så denna månad enda fram till jul, avnjuter jag fantastiska smaker och njuter till max!



Som idag den fjärde december; då dricker jag Törnrosa, ett svart te.
Kram och hej!

Traditioner.

Där är två traditioner som är lite viktigare för mig än andra. Det är mandeln i gröten på julen med min pappas sida av släkten. Superviktig och SÅ rolig. Och så är det påskäggsletande hos mina föräldrar. Jag älskar det. Mimi älskar det. Milton älskar det. Marcus tycker två av oss är för stora för detta, haha..
Men jodå. I morse fick Milton leta påskägg hemma hos oss först. Vi skippar alltid godis i hans påskägg hemma, för han får så mycket av den varan ändå. Så idag fick han ett tv-spel. Och att leta är ju liksom halva grejen!
I år hade påskharen lagt ägget i källartrappan.


Sedan åkte vi hem till mina föräldrar och letade vidare. "Two and a half man", som min syrra kallade oss, hahaha..



Nu är Dante lämnad hos farmor och farfar och vi andra tre har landat hemma. En kväll med bara Milton och en hel natts sömn väntar. Det ska bli SÅ skönt och så himla mysigt med bara Milton.
Nu ska jag sätta en bulldeg på jäsning och sedan ska stallet ordnas. Kram!

Att inte hinna med riktigt

Alltså dagarna går så g.a.l.e.t fort nu, phuuuu.. Jag inser hur "bortskämd" jag varit med att ha barn och kombinera studier och jobb tidigare. Inte för att jag slitit och jobbat mindre tidigare, utan för att jag kunnat styra min tid mycket mer än vad jag nu kan göra. För jag trivs så jäkla bra på jobbet, så det är inte det. Men det är ju inte alls så fritt som jag är van vid att ha det.
Jag träffar barnen tyå två timmar varje vardag. Dante ibland tre timmar, då han brukar gå med mig upp vid 06 på morgnarna. Och det är så mysigt. Jag uppskattar den timmen med honom så mycket! Jag äter frukost, han smakar av min frukost. Jag plockar ihop mina saker, han sitter på köksgolvet och leker under tiden. För jodå, denna bebis har lärt sig sitta!
 
 
Jag tar på mig kläder, vi leker tittut under påklädningen. Jag borstar tänder, han tittar förundrat på min tandborste. Jag gör mig iordning i badrummet, han sitter på golvet i badrummet och leker med något.
 
Och kvällarna, då har jag som sagt två timmar med båda pojkarna. Allt annat får vänta till dem har somnat för natten. Hästarna får gå ute länge och stallet görs på kvällen.
Eller som i torsdags, när jag ä.n.t.l.i.g.e.n tog mig till gymmet. Mellan 20 och 21 tränade jag och det är ju rätt sent, men så får det liksom bli.
 
 
Eller som denna lördagförmiddag; en liten sovmorgon till mig (efter en stökig natt med en mycket förkyld bebis), frukost och sedan nu då, jobb med mitt eget företag. Jag borde kanske avveckla det, men jag vill inte. Det ÄR roligt att ha något alldeles eget! Och dessutom håller jag på med ett, för mig, rätt viktigt projekt som jag vill och måste slutföra.
Dags att fortsätta, det gäller att passa på när andan faller på och orken finns där. Hej!

Första arbetsveckan!

Sådär ja, första veckan som anställd arbetande. Och den kan summeras med tre ord: Intensiv. Skitkul. Kanon!
Japp, det har varit en jääääättebra första vecka. Galet lärorik och sjukt intensiv, men jag har samtidigt haft väldigt roligt och arbetat mycket varierande. Som i fredags till exempel, när tidningen var på plats. Jag kan väl säga såhär: Känd från pressen - check! ;) Hähähä..


Annars har jag ju förr stor förståelse för en massa olika saker, som att varför Marcus i vanliga fall är sjukt trött (och tråkig, haha..) på kvällarna. Jag är där nu, asatrött.
Och hur lite jag hinner med om dagarna nu, förutom på jobb. Och hur lite jag faktiskt bryr mig om hur hemmet ser ut eller om där är rena kläder till barnen, att jag redan har släppt det ansvaret till Marcus.
Och hur jobbigt det är att bara få typ två timmar/dag med barnen på vardagarna. Det suger massor. Men att komma hem till de där två minimänniskorna. Helt fantastiskt.



Imorgon är det dags igen och denna vecka är allt mer "på riktigt". Helgen har varit underbar och jag ser fram emot en ny arbetsvecka. Kram!

Att komma hem ikväll

Alltså natt ha varit ifrån barnen hela dagen. Behöver jag berätta att jag sprang in från bilen?! Eller att jag lagade mat med en bebis på höften, för att jag typ inte ville sätta honom ifrån mig?

Alltså. Fatta vad de har varit saknade idag! Vi hade kramkalas i soffan ikväll, min tokiga fyraochetthalvtåring, min trötta gosbebis och jag. 



Dagen på nya jobbet har dock varit kanon! Kvällen svärtades dock ner av en skadad shettis, så nu inväntar jag veterinären. Suck.. Stackars Malva...
Kram och hej

Årsresumé 2014

Tänkte bjuda på en form av årsresumé för att sammanfatta mitt fantastiska 2014 lite. Så, vi börjar väl på en gång!
 
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Självklart :) Jag fick vara med om ett kejsarsnitt och således bli tvåbarnsmamma. Givetvis det största som hänt mig i år. Älskade Dante, du var så himla efterlängtad. Och kejsarsnittet? Helt fantastiskt!! Skulle kunna göra om det vilken dag som helst, älskade det.
 
Genomdrev du någon stor förändring?
Jag drev ju mitt lilla företag med allt vad det innebar och lärde mig massor. Jag avslutar ju året med att till stor del lägga företaget åt sidan för att bli anställd. Det ska bli så himla kul! Det får väl vara en av mina stora förändringar för i år, från ett ganska fritt liv först som student och sedan som egenföretagare, till anställd.
 
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp. Bästa vännerna och även min kusin avslutade förra året med att bli föräldrar, Marcus syster började detta året med att få en bebis. För att nämna några.
Och så Jennie. Vad jag önskar att du fick uppleva mer av din flicka.
 
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Jag har två datum jag alltid kommer bära med mig. Den 25 juli då vår fina Dante föddes. Att få bli föräldrar ännu en gång, att ge Milton ett syskon. Helt underbart och jag är så otroligt tacksam över det.
Sex dagar senare, den 31 juli, inträffar nästa datum som jag alltid kommer bära med mig. Datumet då jag förlorade min bästa vän. Den sorgen jag upplevde och  för alltid kommer bära med mig är fruktansvärd. Hon är så saknad. 
 
Vilka länder besökte du?
Hahaha.. Bara inom Sveriges gränser i år.
 
Bästa köpet?
Barnvagnen var ett toppenköp. Är galet nöjd med vår Buffalo. Annars älskar vi Marcus bil, men det är ju inget köp eftersom det är företagsbil. Så det får nog vara barnvagnen dårå :)
Eller nej förresten, det bästa köpet måste egentligen vara vår nya kamin, den är såååå bra!!
 
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Barnen. Milton för att han är den han är. Dante för att just han föddes hos oss.
 
Saknar du något under 2014 som du vill ha år 2015?
Motivation till träning. Jag måste hitta den någonstans. Tror energin kommer komma tillbaka då fort Dante sover bättre på nätterna. Så indirekt är det väl sömn jag saknat i år och vill ha mer av nästa år ;)
 
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer föräldraledig. Hade jag vetat att jag skulle börja jobba nu i mars, hade jag inte jobbat i höst. Men det visste jag ju inte då tyvärr.
 
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat då såklart.
 
Favoritprogram på TV?
Sons of Anarchy. Och så Orange is the new black (Netflix förvisso, men det ses ju på TV'n)
 
Bästa boken du läste i år?
Har inte hunnit läsa så många, men Läckberg fungerar alltid. Älskar hennes böcker!
 
Största musikaliska upptäckten?
Åh, jag har faktiskt ingen aning. Musik är inte alls mitt område, allätare som jag är..
 
Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Åh, det måste vara min anställning. För mig som aldrig varit anställd känns detta otroligt stort och roligt!
 
Största framgång på det privata planet?
Att vår familj, tack vare Dante, känns helt fulländad. Två fantastiska barn som kompletterar varandra så bra. Som är de finaste vi vet. De vi är så otroligt stolta och tacksamma över.
 
Största misstaget?
Att skjuta upp saker. Att jag inte åkte ner till Jennie när jag tänkt utan sköt upp det. Och sedan var det för sent.
 
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Väldigt blandat av förklarliga skäl.
 
Vad spenderade du mest pengar på?
Dräneringen av huset. Det är helt klart den dyraste investeringen vi gjort i år. En trist kostnad, men mycket välbehövlig.
 
Något du önskade dig och fick?
Ett barn fött med kejsarsnitt. Vår "deadline" för ett eventuellt syskon åt Milton var nu i höst, Dante föddes ju i somras och det var verkligen så perfekt. Milton är världens bästa storebror och jag är övertygad om att de kommer ha så kul ihop sen, även om det skiljer fyra år på dem.
 
Något du önskade dig och inte fick?
En bebis som sover på natten, haha.. Dante är världens mest perfekta i alla andra avseenden utom just den detaljen att han inte sover på nätterna.
 
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jag minns inte. Gud vad trist. Jag ska bli bättre på att göra det JAG vill på mina födelsedagar, fira med de jag vill och inte fira så som andra tycker. Inte för att min släkt och familj har direkta krav på mig och mitt firande, det är nog mer jag själv som har det tyvärr. Nästa år fyller jag på långfredagen = vi är lediga allesammans. Då skulle jag vilja fira med Marcus och pojkarna på morgonen, sedan lämna pojkarna hos barnvakt och åka på spa etc. Det är drömmen. Och då hade jag kanske kommit ihåg mitt firande till nästa års resumé ;)
 
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Halva mitt år har "svärtats" ner av saknad efter Jennie och alla tankar kring henne och det. Säkert mycket mer än vad folk runt mig har märkt. Att titta på min Dante och känna en sådan enorm glädje och samtidigt en sorg över vad hon missar, eftersom hennes flicka och Dante nästan är prick jämngamla. Jag låter kanske himla egoistisk, givetvis önskar jag inte tillbaka Jennie för min skull. Förstår ni hur jag menar?
 
Vad fick dig att må bra?
Barnen. Åh vad jag har dem att tacka för mycket. Som under svåra stunder har tvingat mig att upprätthålla någon form av fasad och vardag. Det har varit så skönt många gånger att fokusera på dem och den där underbara vardagen och lägga ner det jobbiga i en mental liten ask och stoppa in i hjärtat för en stund.
 
Vem saknade du?
Förutom Jennie? Anna såklart, den där bästavännen i Stockholm som jag träffar alldeles för sällan egentligen.
 
Mest stolt över?
Över mina barn.
 
Högsta önskan just nu?
Att jag, trots att jag kommer jobba heltid, kommer hitta tid till barn, hus, djur och mig själv.
Att vi alla får vara friska och må brA är ju såklart det viktigaste och inget som behöver skrivas egentligen.
 
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill hitta mer tid för bara Marcus och mig. Utan barn. Typ bio, nätter att sova ut på, spa, promenader etc. Det hade varit guld. I år har det av förklarliga skäl inte blivit så mycket av den varan.
 
 
Hoppas ni alla har haft ett fantastiskt år som ni nu lämnar bakom er och ser fram emot ett helt nytt oskrivet år.
I min resumé låter det ju som att mitt år inte alls har varit bra. det har det, det har p åmånga vis varit helt fantastiskt. Att vi fick Dante är helt obeskrivligt underbart och jag är otroligt lycklig. Men det har varit tufft och jobbigt och kantats av en otroligt sorg.
Nu ska jag njuta av mina killar. Idag firar vi vårt nyår helt själva, beställt mat och allt. Otroligt skönt! Milton ska få titta på raketer, Dante ska gosas med. Och Marcus och jag, vi firar 12 år idag. Bara det är ju värt lite extra tid tillsammans. Han är så bra, min Marcus.
 
Inlägget blir faktiskt helt utan bilder. Texten får ni hålla tillgodo med.
Stor varm kram ger jag er och önskar er alla ett fantastiskt Gott Nytt År!

Anställd.

Ja. Så är det! Jag är fortfarande ganska kluven, men mitt samarbete med företaget jag jobbade som konsult åt köpte ut och dessvärre fungerade det inte med en förlängning = jag stod utan min tryggaste inkomst som egenföretagare. Det kändes helt enkelt inte så bra, även om det inte kändes väldigt panikartat eftersom Dante fortfarande är så liten och jag därför hade chans att vara föräldraledig ett bra tag till.

Men stressen att inte ha något att gå tillbaka till var jobbig och jag började så smått att kika på jobb. Jag hamnade i en telefonintervju för ett företag och sedan blev jag kallad till intervju. Sedan blev jag erbjuden jobbet!

Svårt det där. Jag som aldrig någonsin har behövt jobba heltid på bortaplan sedan jag fick barn och alltid kunnat styra mycket av min tid, ska nu pendla en bit till jobb och dessutom jobba heltid. Marcus kommer i mars ta över föräldraledigheten och då är Dante drygt sju månader.

Ni förstår kanske min kluvenhet? Å ena sidan är det fantastiskt och en enorm självföretroendeboost att få jobbet. Det är tryggt och "bekvämt" med en anställning och jag kommer ha en bättre och säkrare inkomst. Och semester! Dessutom tror jag det är himla bra att dela föräldraledigheten, både för barnen och för Marcus. Och jag är ganska säker på att jag kommer trivas väldigt bra med jobbet.

MEN. Det känns jobbigt att jag kommer vara borta mycket mer från barnen. Och så känns det jobbigt att Dante bara är sju månader. Jättejobbigt, om jag ska vara ärlig. Mest av egoistiska skäl, att jag ska vara borta från min bebis. Jag som alltid varit hemma så mycket med Milton, kommer inte ge Dante samma.
Å andra sidan är Milton enormt pappig, trots att jag varit hemma mest. Så Dante kommer kanske då fortsätta att vara mammig ;)

Fast jag är enormt tacksam och glad för denna chans. Nu har jag liksom landat lite i det och det känns inte lika jobbigt längre, även om det kanske låter så i texten. Det ska bli fantastiskt roligt och, i ärlighetens namn, vissa dagar hemma själv med barnen. Ja alltså. Då längtar jag verkligen efter att få komma hemifrån. Om vi säger så.

Jag tycker väl att jag är en bra mamma. Jo det tycker jag att jag är. Jag gör så mycket för och med barnen. Men efter en heldag hemma med dem är jag ganska trött på det. Inte trött på barnen, men på allt som rör det där vardagliga, det blir lite mycket vissa dagar helt enkelt. Dessutom blir jag oftast den "tråkiga" föräldern, den som alltid tar alla vardagsstrider. Den som tar det mesta tråkiga kring barnen.
Så ett jobb på bortaplan kanske får mig att bli en ännu bättre mamma, som liksom orkar med tempot och ljudnivån på ett helt annat sätt, när jag sedan kommer hem. Och så får Milton chans att vara mycket mer med pappa under en period och jag får chans att vara den "roliga" föräldern.

Ja nej, det är inte lätt, livet. Ganska svårt många gånger faktiskt. Men nu är jag anställd, jag kommer ha rätt till semester, ha en tryggare inkomst och så vidare. Många fördelar, absolut.

Nu har snart min fyraåring somnat och jag ska smyga ner till de två andra. Vi har haft en fiiiiin eftermiddag med mina kusiner, farmor, farfar, farbror, faster, mina föräldrar och syster. Åh vad jag tycker om dem, allesammans!

Sömnbristens ansikte

En kvart i timmen har Dante (och därmed även jag) varit vaken hela natten. Där fick jag för att han somnade tidigt igår.. Idag är jag så, så trött. Jag orkar knappt med mig själv idag, suck.
Såhär ser sömnbristens ansikte idag, bakom en stor mugg te.



Strax ska vi köra mot dagis! Äntligen hälsar både Milton och jag; han har längtat efter att gå tillbaka och jag behöver få jobba och förhoppningsvis sova när Dante sover.
Kram och hej!

Ny frippa

Igår, ääääääntligen, sjönk jag ner i Mijas frisörstol och gjorde en ordentlig hår-makeover. Jädrans skönt med nytt, men framför allt; jädrans skönt att få sitta där och bli ordentligt ompysslad av världens bästa Mija.
Såhär blev det, den nya frippan, tummen upp!


Och att unna mig det där några gånger varje år - så värt det!! Jag älskar att få sätta mig där, ännu mer nu sedan jag fick barn. Att ta den tiden till bara mig. Att lägga de pengarna på bara mig. Så värt!
Nu ska jag försöka få bebben att sova så jag kan fixa stallet och packa ihop, för ikväll blir det allhelgonamiddag hos mina föräldrar. Det är en tradition och givetvis innefattar kvällen även en promenad på kyrkogården. I år tänds ljus för Jennie. Jag önskar så att jag slapp göra det.
Kram

Mina fredagar ett tag framöver

Äntligen. Lite arbetsro såhär på fredagar året ut känns förjäkla bra! Marcus har åkt iväg med barnen en sväng så jag kan få jobba ostört. Jag har fått massor gjort och det är så skönt och så välbehövligt.
 
Såhär såg mitt skrivbord ut för ett par timmar sedan:
 
 
För jodå, jag slipper på fredagar sitta i soffan och jobba. Slipper jonglera en bebis samtidigt. Slipper hatta iväg till dagislämningar och -hämtningar. Kan få jobba ostört. Älskar det! Perfekt eftersom resterande vecka är allt det andra (<--- vilket jag är jätteglad för, såklart).
Så. Dags att fortsätta innan alla mina pojkar kommer hem igen, hepp! Hejdå!

Att inspireras till att fortsätta

Att driva företag och ha småbarn och just nu då en bebis, är verkligen inte lätt alla gånger. Jag älskar fördelarna med det flera gånger om, men det ÄR jobbigt och svårt och motivationen dalar då och då. Då jobbar jag för att hitta inspiration och motivation, för att orka vidare.
Som nu för stunden sitter jag med "En economistas podcast" i öronen och DrivaEget-tidningen på bordet.
Lyssnar ni inte på podar? Gör det! Finns så mycket roligt och intressant att ta del av. Jag lyssnar på podar om ekonomi, barn, relationer och mer allmänna. Perfekt vid dammsugning, mockningen i stallet eller promenader etc.
Jag får ta del av så himla mycket matnyttigt för mig både i arbetslivet och i det privata.

Just nu är Milton iväg en sväng med farmor och Dante sover. Jag vågar inte stänga av dammsugaren då jag tror att Dante vaknar då. Nä, den får vara igång så jag kan fortsätta lyssna och läsa en liten stund till, lätt värt ;) Jag är så mycket mamma alltid, att det faktiskt är skönt att roffa åt mig dessa stunder och vara Fanny och hon den där arbetande personen. Bebben kan med andra ord sova en stund till!

Kram och hej!

#imittsverige

Nu är det årets viktigaste vecka. Valveckan. Äntligen! Ju äldre jag blivit, desto viktigare känns detta. Ju större familjen blir, både med barnen och de äldsta i släkt och familj, desto viktigare blir det. Ju mer jag lyssnar på politikerna och deras åsikter om invandringen, desto viktigare känns  frågan om invandringspolitik.

I mitt Sverige tror jag på alla människors lika värde. Här gör vi inte skillnad på hudfärg, etnicitet, sexuell läggning, utbildning eller arbete. Eller vad det nu kan vara.

I mitt Sverige tror vi på yttrandefrihet och religionsfrihet. Jag vill att mina barn får växa upp i ett samhälle där de får ta plats. Där de inte behöver vara rädda för att ta plats.

I mitt Sverige är det viktigt att mina barn får leva i ett samhälle med mångfald, ett samhälle där alla får plats. Ett samhälle där vi hjälper människor så mycket vi bara kan. I mitt välfärdssverige hjälper vi svårt utsatta människor världen över. I mitt Sverige släpper vi in människor i landet, istället för att hålla dem utanför. Människor behöver hjälp, de överlever inte utan vår hjälp. Människor dör som flugor runt om i världen, flyr i skräck och har inget val än att fly hals över huvud. Vilka är vi att hindra dem från att komma hit?

I mitt Sverige är vi rädda om miljön. Vi äter helst närproducerat kött (gärna vilt!), ekologiska ägg, vi hoppas att bussarna kommer tillbaka till byn, vilket gör det lättare att åka kollektivt till stan med barnen (och roligare, enligt Milton).
Utan en fungerande miljö fungerar ju inget annat. Jorden förstörs lite mer varje dag, det är hög tid att hjälpas åt att försöka göra något åt det.

I mitt Sverige har vi en väl fungerande vård. Alla ska ha råd att gå till tandläkaren. Alla har rätt till samma vård. Blivande mammor ska inte behöva vänta och åsidosättas på förlossningen för att där är för dåligt med personal. Svårt sjuka ska inte få vänta på livsavgörande behandlingar. Vårdpersonal ska inte gå på knäna.
För att nämna ett par, för mig, viktiga exempel.

I mitt Sverige har mina barn rätt till en ordentlig utbildning, oavsett vilken skola de går på. De har rätt till trygga och kompetenta pedagoger och lärare runt sig.

I mitt Sverige månar vi om den äldre generationen. Jag är så tacksam över att ha mina mor- och farföräldrar kvar i livet. Dessa är jag rädd om och vill ha kvar länge till. Om inte allt för många år är mina föräldrar pensionärer. De där två som alltid gjort sitt yttersta för att min syster och jag ska få ett så bra liv som möjligt. Jag vill såklart ge tillbaka så mycket jag bara kan till dem. Att rösta klokt är det minsta jag kan göra.

I mitt Sverige sätter jag mina barn i främsta rummet. De där två individerna som jag sätter främst och slåss starkast för. De där två som gör att jag ryter ifrån och vill ge det bästa. Milton var bebis när vi förra gången röstade (första gången vi fick chans att rösta!) och denna gång går vi till val med två barn. Två individer som vi vill ge det finaste vi kan, ett väl fungerande Sverige.
På söndag går jag till val och ser till mina åsikter ovan och röstar utifrån det. Jag hoppas innerligt att fler gör det.
RSS 2.0