Ja! Nu är han ju två år, min Sparv. Och vilket fint kalas det blev i måndags. God mat (kall pastasallad i värmen visade sig vara uppskattat) och tårta på trädäcket i solen och skuggan var toppen.
Men! Vi tar det från början.
När en fyller år här hemma, får en alltid sång i sängen. Det hör till och är fint. Dante kommer förstå grejen när han blir äldre såklart, just nu är den grejen mest för Milton (och mig, som en gravt traditionsbunden, haha..).
Här har lillebror förvisso lämnat sin säng, eftersom han har så mycket spring i benen.

Lite senare vankades det kalas och Milton fick givetvis hjälpa till att öppna alla paket. Dante gav upp öppnandet efter ungefär ett halvt paket så Milton var rätt nöjd ;)
Och vilka fina paket han fick! En del leksaker såklart, men mycket sådant som han och vi har stor glädje och användning av. Böcker, legoförvaring, en cykel, kläder och mycket annat.

Vi åt som sagt pastasallad. Och som traditionen har blivit, så bakar jag tårta. I år fick lillebror en rosa tårta med svarta detaljer. Den blev ändå rätt fin tycker jag, även om innehållet hade mer att önska. Men man kan ju inte lyckas med allt alltid. Gästerna och Dante verkade nöjda, det är ändå det viktigaste :)
Såklart stod två ljus i tårtan, till Dantes glädje, haha.. Han älskar ju tändare. Och ljus. Hahaha!

På kalaset var barnen mest nere på gräsmattan och det blåstes såpbubblor. Det gäller att passa på med kameran när han väl står still, den där Dante ;)

När gästerna hade åkt stoppade vi ner Dante i vagnen och gav oss ut på promenad (och Pokémon-jakt, haha.. Det är inte jag som letar, det är Milton och Marcus). Och det var SÅ skönt att komma ut lite på kvällskvisten.

När vi kom hem var klockan mycket och vi tänkte stoppa barnen i säng. Milton somnade efter en längre stund. Dante däremot firade sin tvåårsnatt med oss i soffan fram till strax efter midnatt. Sedan sov han några timmar och tyckte att vi skulle gå upp igen vid 05. Vårt pigga lilla barn!

Så. Nu är han alltså 2 år, vår fantastiska Dante. Den där lille blonda ungen med blågröna ögon. Den där lilla goda glada pojken med så mycket bus att hälften vore nog. Han som får våra hjärtan att slå dubbla slag av lycka. Samtidigt som svetten lackas på våra pannor.
Han som är den häftigaste tvååring vi kan tänka oss. Han vi älskar så obeskrivligt mycket. Nu är han alltså två år!