Föräldraskap innan barn vs efter

"När vi får barn ska de aldrig få äta på McDonalds". Det var vårt hårdaste statement. Innan barnen föddes dårå.
Sedan föddes Milton och vi häll fast vid det (och mycket annat) hans första tre år i livet. Sedan började han förstå olika saker och ställde lite krav, hade önskningar och så vidare.
Dessutom satt han bakvänt i bilen (såklart!!!) och det var enkelt för oss där fram att smussla rätt friskt med godis, mat och dryck.

Och nu, när Milton är sex år, är det bästa han vet att då sitta uppe på kvällen med oss och äta lördagsgodis. Och det lyxigaste som finns är att då äta på McDonalds och att sitta där inne, alltså inte ta med maten hem. Haha.. Det är ändå inte jättesvårt att uppbringa om det nu är det som gör dagen "till den bästa dagen någonsin!".

Lillebror då? Jo, han hänger ju med på det mesta och har inte alls samma strikta förhållningsregler som storebror. Han har redan stenkoll på vad fika, glass, ketchup och godis är. Även om vi trots allt försöker undvika att äta sådant i hans närhet. Framförallt godis, det är rätt lätt att smyga med. Man skulle till och med kunna säga att småbarnsföräldrar är lite av proffs på smussling, smuggling och lögner rörande just godis.

Med McDonalds? Jorå, Dante har redan i sitt knappt tvååriga liv, hunnit äta där ett par, tre gånger. I somras när han var precis ett år, råkade jag dessutom mata honom med ett par skedar Sweet chili-sås, istället för fruktpuré, innan jag insåg vad jag gjorde, hahaha..
Igår när barnen och jag var där, på McDonalds alltså, så steg han in där som om han ägde stället; röda byxor med stjärnor, napp i munnen, tändare i handen (som vanligt, det har blivit lite hans signum typ), sin sjukt fräsiga keps och så Miltons medalj runt halsen. Så jädrans fancy!



Om han överlevde? Japp, nemas problemas. Han åt mest äppelbitarna. Om maten varit bättre idag? Japp, det gäller att kompensera dåliga dagar med bra.
Om jag fortfarande känner mig som en rätt bra förälder? Svar ja. Kanske inte lika bra som innan jag blev förälder, men trots allt rätt bra.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0