Kräftfiske
Hej på er!
I fredags kväll var vi allesammans hos Marcus mormor och morfar med de andra kusinbarnen, för kräftfiske.
I fredags slängdes burarna i, barnen fick provsitta i traktorn och vi fikade och barnen lekte. En fin kväll, helt enkelt.
I lördags morse sågs vi där ute igen, för att vittja burarna. Och det är ju så roligt, vi alla jämförde det med julafton och paketöppningen då. Vi hann även med fika och lek, viktigt det också.
Jag vågade faktiskt hålla i en kräfta, har aldrig hänt tidigare!
Milton är bra mycket tuffare än mig!
Här är en av hinkarna med fångst, påväg mot nästa kräftdamm.
Och Dante. Med tändaren. Som vanligt.
Men det är fint. Alla får hjälpa till, i den mån de kan och vill.
Dessutom är det ett fantatiskt minne, för barnen att få ta med sig i livet. Det är fint att deras gammelmorfar och gammelmormor gör detta med barnen. Nästkusinerna får chans att göra något tillsammans och det är så roligt att ses!
Och det där minnet att bära med sig. Barnen pratar om detta länge efteråt och kommer med största sannolikhet se tillbaka på detta när de är äldre, som ett fint minne.
Jag älskar barndomsminnen. Det är viktigt att få med sig fina minnen. Jag kan se tillbaka på min egen barndom som en otroligt lycklig tid med massor av minnen. Det har gjort mig trygg. Jag hoppas det blir samma för mina barn.
Vad gäller djuren, så tycker jag det är bra, att barnen får se vad som händer. Först fiskar vi kräftorna, sedan ska dessa kokas, för att sedan kunna äta dem. Lite som var köttet kommer ifrån (vi tittade förresten på ett dött vilt (typ ett rådjur eller en hjort) som hängde i en bod där vi fiskade kräftorna. För barnen är det inget konstigt. Det var ett vilt, nu är det snart kött som kan ätas, inga konstigheter liksom).
Och så älskar jag närproducerat, för mig är det viktigt. Och kräftorna är odlade en knapp mil hemifrån - guld!
Kommentarer
Trackback
