Att ha haft den finaste stunden på hela veckan
Ja alltså, ord finns inte. Vissa stunder är bara lite bättre än andra.
Detta lilla, stora barn. Som är min son. Ett jävulskt humör många gånger, men stunder som i eftermiddags, då finns det inget ställe jag hellre skulle vilja vara på, än den brevid dig, Milton.
Och detta ställe. Sjön nere i byn. Jag är uppväxt ett stenkast därifrån och känner Miltons glädje, att gå där med en håv och hoppas på småfisk. Eller kasta pinnar och se dem försvinna mot "vattenfallet". Eller kasta sten så långt som möjligt. Eller sitta på stenbron och bara vara. Jag har också gjort allt det där, själv eller med kompisar. Det är guld för ett barn, att få utforska.
Blomnörden i mig kom givetvis fram. Vad detta är har jag ingen aning om, men de såg ut att trivas bra där, precis intill vattnet.
Och så Yda. Den där lilla älskade varelsen. Så liten, men med en så stor plats i vårt liv och i våra hjärtan. Hon följer oss som en skugga var vi än är och älskar att få vara med såhär. Medan vi grejar med vårt, grejar hon med sitt och ibland dyker hon upp såhär och tittar längtansfullt efter pinnarna som Milton kastar i vattnet.
Vid ett par tillfällen såg jag henne smyga iväg. En gång efter ett par ankor, givetvis på behörigt avstånd, hon är smart min hund. En annan gång efter en tjej på cykel. Men aldrig att hon går iväg så vi inte ser henne eller gör något hon inte får. Hon är fantastiskt, helt enkelt.
Marcus är iväg hela helgen och Milton somnade därför i pappas säng. Själv sitter jag nu framför tv'n och njuter av lugnet. Ett stort glas vatten och ett par chokladbitar gör mig sällskap. Men snart tänker jag svira om och gå upp och lägga mig, brevid den finaste lilla människan jag vet.
Kram och hej!
Kommentarer
Alle
Ja tänk alla härliga stunder man har med sina barn😁 Tänk att man kan få så underbara små gåvor som ett barn. Det är så underbart att få följa dem genom livet❤
Trackback
