Första ridlektionen
Idag var det hästar på schemat igen, fast idag för Miltons del. Hans första ridlektion någonsin och, i ärlighetens namn, var det nog mest jag som var pepp, Milton visste inte riktigt vad som komma skulle, såklart. Men jag tror att han tyckte det var riktigt roligt, jätteroligt!
Min fina lilla ridkille, kolla sitsen, rak i ryggen som en fura. Dessutom håller han fingrarna rätt. Jag blir ju sådär löjligt stolt bara, hahaha! Att ponnyskolan sedan har både hjälmar och säkerhetsvästar att låna ut är ju så himla bra.
Efter ridskolan var det dags att gå tillbaka med lilla hästen Spirea och här går man själv med hästen, med lite uppbackning av föräldrar eller så. Jag var ju bara tvungen att ta ett steg tillbaka för att fota Milton ;)
Skorna köpte jag idag på skopunkten faktiskt, 199 kr kändes helt okej för en liten kille som ska prova på att rida och som, oavsett vilket, växer ur skor innan en annan hinner blinka.
Superrolig dag helt enkelt!
Kram och hej!
Den lillas tur!
Igår var medryttaren på plats och jag gav därför min lilla Malva lite tid. Vi gick bort på stubbåkern och herrejisses så jobbigt, haha.. Malva är ett riktigt energiknippe och for i luften några gånger och var allmänt pigg.
Söta lilla tuffa Malva!
Idag blir det andra hästar, mer om det senare!
På tur!
Jag och min Armani tog en ridtur ikväll och jag har precis landat i fåtöljen :)
Goa glada fina Armani. Rufsig och lite skitig, så som han ofta ser ut, dessvärre ;) Svårt att hålla efter en skimmel, det hade varit ett heltidsjobb!
Idag för 12 år sedan...
...var det en 14 årig tjej som var galet förväntansfull. Idag skulle min häst hämtas hem. Min Armani skulle få flytta från Höör till Vinslöv. Min alldeles egna häst. Ja eller där ljuger jag, för han blev inte min precis då utan knappt ett år senare, men idag är datumet för 12 år sedan, som min Armani kom till mig.
Jag som aldrig skulle ha en arab, definitivt ingen unghäst och framför allt inte en flugskimmel, fick allt på en gång - det har jag mamma att tacka för. Och inte har jag ångrat det en enda gång!
Älskade Armani, du har gett mig så mycket, jag hoppas du kommer fortsätta med det i många år till.
Ett gammalt foto, men så mycket Armani. Han är alltid gärna i närheten när jag är ute i hagen, gärna sådär en 2 meter ifrån, med ett avslappanat men intresserat uttryck och alltid ett öra riktat mot mig.
Kloka gamle häst. Så mycket vi har gått genom och gjort. Så duktig du är på så mycket. Ingen häst är så rolig att träna med, du ger så mycket och du älskar dressyren lika mycket som jag. Det är du som fått mig att älska det så mycket som jag gör!
Kram!
Tomtefläta
Min lilla Malva har ständigt tomteflätor i manen, till min stora glädje!
Dessa flätor är så svåra att reda ut, men de betyder något så väldigt fint.
Tomteflätor betyder, enligt historien, att tomtarna eller vättarna vakar lite extra över just den hästen, att hästen för dem betyder lite extra.
Det känns fint tycker jag. Malva har alltid tomteflätor i manen. Att det beror på att hon har lång man och är en rufsig liten ponny väljer jag att ignorera - såklart beror tomteflätorna på vår gårdstomte, den tanken är fin!
Att befinna sig i sitt rätta element
Att befinna sig i sitt rätta element, det måste vara viktigt ibland. Här sitter jag på en riktig tuff liten häst, vid namn Kurt. Ingen häst har slängt av mig så många gånger, aldrig har jag känt mig så värdelös som ryttare som när skithästen slängde av mig tre gånger på en ridtur, medan han var from som ett lamm när min syster satt på honom. Inte någon gång i mitt liv har jag fått så många grenar i huvudet, åkt av en och samma häst så många gånger eller inte lyckats bemästra en häst.
MEN aldrig har jag heller känt mig så stolt som den dagen jag lyckades överlista honom. Aldrig har jag känt mig som en så bra ryttare som när jag klarade en hel ridtur i alla gångarter, utan att åka av. Aldrig har jag väl lärt mig så mycket om just ridning, som jag gjort av denna lille häst.
En ryttare ska trilla av hästryggen hundra gånger, innan denne är en riktigt bra ryttare, sägs det. Jag vet inte om det stämmer, men på en shettis (<--- i alla fall på Kurts) rygg trillas det av massor av gånger och mina hundra trillades nog från just denna hästrygg. Jag har denna shetlandsponny att tacka för mycket!
Fotot hittade jag hos mina föräldrar, när jag satt och jobbade härom dagen. Så himla fint och ett viktigt foto för mig. I Kurt ser jag massor av Malva. Malva är himla lik honom och det känns sådär superviktigt, utan att jag kan förklara varför (kanske behöver man bara läsa det jag skrev ovan, för att förstå).
Inte för att jag direkt hoppas att Milton ska få mitt intresse för hästar, det är något han helt kommer få välja själv och inget jag vill påverka honom i. Jag bryr mig inte heller, missförstå mig rätt - jag kommer dela Miltons fritidsintresse, vare sig det är fotboll, hästar, hockey eller balett - helt fritt. Men lite skulle jag vilja, om några år, att jag får se honom då och då på Malvas rygg och lära sig allt det där som jag lärde mig på en annan shettisrygg. Det är bra för självförtroendet på många plan. Och så hade det varit så fint att ha en likadant foto på Milton och Malva, som jag har på mig och Kurt.
Kram på er
Vilken kväll!!
Och jag vill inte att den tar slut! Vädret är sådär superperfekt som det bara är typ en gång per år känns det som; det går att sitta ute halva natten, fortfarande går jag i shorts och jag har varit ute och gått en lång ganska långsam runda med min Yda, vi har öppnat alla dörrar och fönster och nu börjar här bli behagligt inne, Milton fick somna på soffan ikväll och sova kvar där ett par timmar för det var SÅ varmt på ovanplan.
Tidigare ikväll satt jag dock bänkad vid tv'n, klockan 20,00 var det ju dags för Sommar med Ernst - äntligen!! Jag "festade" därför till det lite extra och korkade upp en flaska rosé som jag var bra nyfiken på. Och vinet uppfyllde verkligen mina förväntningar - riktigt gott och läskande, rekommenderas varmt!
Light as a feather - lägg det på minnet och löp och köp!!
Till det åt jag jordgubbar, givetvis ;) Minst två skålar jordgubbar med gräddmjölk äter jag såhär års, varje dag.
Blomjakt under promenaden med Yda ikväll, inför morgondagen, givetvis! Blommor från naturen, men även ett par kvistar från Schersminen och ett par blå Aklejor fick vara med, så himla fint! Sådant gör mig glad :)
Ikväll funderade jag över vad det var som lät och kom fram till att det var hästarna som sprang som galningar. Det är ganska ovanligt att dessa två springer och busar, utan anledning så jag blev lite förvånad och orolig faktiskt. Dessa två är två lugna individer som sällan stressar upp sig.
Jag gick ut såklart och jodå, båda två sprang som tokar! Jag vet inte alls varför, kanske var det knott som irriterade dem, eller så lekte de faktiskt bara? Suddiga mobilfoton...
Dagens (eller kvällens!) bildskörd. Härliga underbara sommarkväll! Nu ska jag gå ut en sväng igen och njuta av ett litet litet glas rosé till, så gott var det!
Stor kram på er, vi hörs imorgon!
Schersmin och Fläder...
Igår kväll var jag ute i hagen och ute i trädgården.Först var jag ute i hagen och borstade på två mycket skitiga hästar, som njöt av kliandet som den hårda borsten bidrog med. Himlen var fantastiskt fin, helt eldröd och så vacker!
Tog vägen genom stallet, när jag skulle gå ut
Taget från hästhagen!
Sedan blev det en promenad i trädgården, så himla avkopplande och rogivande. Och vet ni? Jag fann två nya växter, som jag inte alls har lagt märke till tidigare något år, så konstigt och roligt!! Jag har ju röjt upp under kastanjen en hel del under de två tidigare somrarna och dessa två har omedvetet fått komma fram i ljuset nu, underbart! Fläder och en Schersmin - inte nog med att de är fina att titta på så doftar de ju himmelskt!!
På vårt däck har vi inbyggd belysning i golvet. Det är verkligen jättefint, lyser upp sådär lagom och ramar in hela altanen liksom. Dessa uppskattar vi mycket, året om och både från vardagsrummet och utomhus.
Hoppas ni får en fin dag. Idag är Milton och jag lediga och ska nog ta oss ner till friluftsbadet och bada lite tillsammans, senare idag. Kram på er!
Fång....
Hej på er!
Min lilla Malva är sjuk och detta är verkligen jobbigt. Hon har fått en pytteliten släng av fång. Utan att gå in på detaljer hit och dit, så innebär det att hon inte klarar av att gå på gräs speciellt mycket. Detta är tufft eftersom vi bara har gräshagar. Betesreducerare (en mask över mulen) är köpt och medicin är insatt. Förhoppningsvis kommer hon slippa bekymren framöver, håll tummarna för min lilla häst!
Här går lilla tjejen ute på gräs, så som jag vill att en häst ska kunna göra. Det gör galet ont i mig och att hon inte kan det just nu, kanske aldrig mer?
Ikväll har jag tränat och efteråt tog jag med mig Yda på en 45-minuters pw. Så skönt för kropp, men idag framför allt för skäl, det var så skönt att få rensa tankarna lite, bena ut allt som händer för tillfället.
Nu ska jag försöka sova. Godnatt och kram!
Malva 6 år.
Inte nog med att Vaborg firades den 30 april, min lilla Malva fyllde 6 år, dagen till ära!
Fotot togs tidigt i vintras, så det är inte dagsfärskt, det syns kanske på gräset, om inte annat :)
Tänk vad liten hon var när hon kom till mig, drygt ett år gammal, halvt avtuggad man, en liten tjej som var så tuff och positiv till allt, hade åsikter om det mesta och var hundra resor värre än min lugna och tillmötesgående Armani, att arbeta med. Det är hon fortfarande, precis allt det där som hon var som ettåring, lite mer tillmötesgående, det kommer kanske med åldern? Men i övrigt precis som tidigare och jag älskar det!
Fina lilla Malva, 6 år gammal, ingen unghäst längre, tiden bara rusar!!
Sol i sinnet
Idag känner jag mig lycklig. Jag har något så fruktansvärt ont i min käke, smärtan är både olidlig och obeskrivlig för tillfället. Men jo, jag känner mig lycklig ändå. Jättelycklig. Jag tror det var ridturen igår som gjorde det. Tänk att något (i mångas ögon ganska litet) kan göra en så lycklig. En halvtimmes skrittur på en pigg häst och superont i käken hela tiden. Att få lyssna till min Armanis hovar och bara insupa våren.
Att sedan gå ut i hagen strax innan 20,00. Fylla på vatten och borsta på lilla Malva en stund, få lite kärlek tillbaks från hennes sida. Även det gjorde mig full av lycka. Den vänskapen som uppstår, det lugnet som infinner sig. Den harmonin i mig. Det ger mig sol i sinnet, samtidigt som kvällssolen håller på att gå ner bakom björkarna.
Snart hoppas jag att käken är bra igen. Det lär förvisso dröja om jag får tro min känsla, dessvärre... Inflammation i käkleden är inte att leka med, kan jag tala om för er och då tycker jag mig ändå ha en relativt hög smärttröskel. Till dess får jag härda ut helt enkelt och hoppas att jag orkar med att motionera en eller två hästar litegrann, vi är på gång igen nu, mina storglin och jag! Idag eller imorgon är det Malvas tur att få komma ut, tömkörning står på schemat. Förmodligen imorgon, idag ska jag smörja hennes sele, så den blir lite mer medgörlig :)
Nog för nu, vi hörs! Stor kram
Energiboost!
Japp, idag igen! Idag är det min Armanis förtjänst, tack vare en härlig ridtur för första gången på evigheter! Först lite pyssel i stallet, den förvildade hästen behövde en putsning ;)
Efter dbesatte jag upp på en sprallig sextonåring, jag var en anings ringrostig, haha.. Men oh så härligt det var!!
Efteråt mös vi (jag, Armani är inte sådär värst kelen..) i stallet
Lilla fina Malva väntade avundsjukt i hagen
Dagens bildskörd på finaste storglinen, åååååhh vad jag är lycklig över att jag har dem! Tänk att de dessutom bor här. Här hemma med oss. Vilken lycka!! Vilken enrgiboost sådana här kvällar ger mig!
Stolthet, Kärlek och Fanny
Hahaha, vilken rubrik!
Jag har precis kommit in från stallet, där jag har befunnit mig sedan Milton somnade.
Armani fick motion tidigare, av medryttaren (äntligen äntligen äntligen medryttare igen!!) och det känns så skönt! Jag ska själv försöka rida lite i veckan, men just nu idag blev det fokus på lilla Malva.
Armani fick motion tidigare, av medryttaren (äntligen äntligen äntligen medryttare igen!!) och det känns så skönt! Jag ska själv försöka rida lite i veckan, men just nu idag blev det fokus på lilla Malva.
I alla fall. Malva är inte tömkörd sedan i höstas (för de som inte vet, tömkörning = när jag kör hästen, fast utan vagn, alltså jag går bakom hästen), så det har alltså gått bra lång tid sedan sist och nu var det verkligen hög tid. Selen var för liten, så det var bara att svira om till Morfars och hans Luddes gamla sele, som i nuläget är på tok för stor, men oj vad mycket kärlek det finns i den selen, jag var rörd till tårar (ja det är faktiskt helt sant) när jag såg min Malva i den selen, det är stort och viktigt för mig. Den selen kommer jag behålla i hela Malvas liv.
Väl efter ett halvt sekel (enligt Malva) i stallet, så var vi ute. Dessutom bäckmörkt vid det här laget. Jag kände väl ungefär att det fick bära eller brista. Det bar. Malva bar selen som om hon aldrig gjort annat och, trots mina dåliga försök till att hålla tömmarna rätt och gå ordentligt bakom, så spatserade damen runt där jag bad henne. Först i tryggheten på vår gräsmatta där vi cirkulerade runt leksaker, tvättställningen, flaggstången och ved. Sedan gick vi ut på vägen, gick en liten bit bort och vände sedan hemåt (till Malvas stora sorg, hahaha..). Nu var jag istället stolt till tårar, fina lilla häst, vad du är duktig!
Ett gammalt foto, men äsch. Hon är ju så fin min lilla Malva.
Jag kan bli riktigt arg på mig själv ibland. Jag vet att jag en gång sa till min mamma, när jag var gravid att jag skulle minsann hitta tid för mina hästar och det skulle jag absolut inte lägga ner. Mmmhmmmmm. Vad fan?!?!?! Två av de finaste individerna går ute i hagen och väntar varje dag, men jag prioriterar all tid med Milton. Och det är väl inget fel med det så, men vad hände med Fanny? Nu har ju Marcus bytt jobb och kommer hem tidigare, så jag hoppas att det blir skillnad nu, att jag tar mig tid att gå ut. Än så länge går det ju bra och jag känner just nu hur mycket jag älskar att spendera tid i stallet, med hästarna.
Det är ju så det ska vara, det är ju såhär jag vill ha det. Jag älskar mina hästar så mycket. De ger mig så mycket tillbaks och jag får känna mig som jag gjorde, innan jag fick Milton. Där är jag ju jag, jag är ju en riktig hästtjej. Det är ju det jag vill vara - en riktig hästtjej. Det är Fanny.
16 år
Det är en respektfull ålder för en häst. Inte gammal direkt, men ändock en ålder där många hästar har varit vid sina glansdagar, men har några år kvar med en pigg och fräsch kropp, förhoppningsvis. Ja Armani har kanske inte en fräsch kropp med tanke på tidigare bekymmer, men pigg är han, min fine vän. Ja det är min Armani som idag fyller 16 år, fina fina kompis. 12 år har vi snart hängt ihop, han var bara en skitunge på den tiden, jag också !
Klok som få och en häst att lita på, perfekt beskrivning av A. Trygg, pigg, kanske inte den vackraste hästen, men de vackraste ögon och i mina ögon är han alltid bäst, min första egna häst <3
Genom åren har han lärt mig massor. Hemför allt har han lärt mig vad en häst egentligen är. Armani är snäll, men det betyder inte att jag (eller någon) kan göra som jag vill med honom. Han är tydligheten själv, om man som jag, lärt sig tyda hans tecken. Jag har svurit, varit totalt vansinnig ibland, kastat saker efter honom i hagen (<--- japp..). Men vad han har lärt mig mycket. Det händer aldrig längre. Jag andas, tittar surt på honom och vet att han bara vill tala om något. Kloke hästen. Vad jag håller av dig!!
Home delivery
Vissa blir glada för hemleverans av mat, paket, blommor och så vidare. En hästägare (jag i alla fall) blir glad åt hemleverans av spån - lyx (även om jag givetvis betalar för det)! Imorgon blir det träning för mig, i form av att få in alla spånbalar i garaget :)
På återseende, stor kram!
20 februari
Jag läste häromdagen om att våren, rent statistiskt, brukar starta så smått i Skåne den 20 februari. I år stämmer inte det ;) Jag sitter och pluggar just nu i min fåtölj precis intill fönstret i vardagsrummet. Kaminen värmer bakom mig och utanför fönstret dalar små snöflingor sakta ner. Ibland ser jag hästarna skymta förbi i hagen och känner hur lycklig jag är på direkten.
I morse när jag släppte ut hästarna hade jag som vanligt sällspar av småglinen. Yda sprang överallt som vanligt och nosar, förmodligen letar hon efter möss. Vilse däremot satt i tryggt förvar på stengärdet och väntade tålmodigt på mig, fina kloka katt. När jag var klar, var det bara att ropa på honom och så kom han springande.
Igår kväll pratade jag med min allra bästa vän, när jag var ute och nattade hästarna. Efteråt så satte jag mig i Malvas box och fällde ett par tårar. Precis just då för minuten kände jag mig inte alls lika lycklig.. Ibland är saknaden efter bästa vännen SÅ stor och just nu finns det inte mycket jag mer önskar, än att vårt land var lite mindre avlångt, eller att jag hade haft att par dagar över och kunnat spendera dem hos henne. Världens bästa A!
Nu ska jag fortsätta här, stor kram på en stund :)
Hjälp i stallet
Igår kväll när hästarna skulle in, hade jag en liten medhjälpare med mig. Han ville så gärna hjälpa till också, lyssnade fint på mig och gjorde precis som han skulle, duktiga fina Milton, han kan när han vill :)
Först stod han fint och väntade i stallet, medan jag gick till hagen och hämtade hästarna. Han vet exakt var han ska stå också, i hörnet vid Armanis box, så jag bara kan släppa Malva i dörrhålet och hon kan gå in och äta, utan att riskera att Milton står i vägen. Efter det frågade han om han fick hålla Armani, givetvis fick han det, Armani är en toppenhäst att pyssla med, snällare finns nog inte! Så medan Milton höll Armani passade jag på att slå bort snö från Armanis hovar. När Armani var klar gick vi tillsammans in med honom i stallet, Milton var mäkta stolt över att få hålla i hästen :)
Efteråt skulle Malvas rumpa puttas in, Milton knuffade och sa "akta Malva" och lilltjejen vek in rumpan i boxen så vi kunde stänga om henne. Sedan stängde vi om Armani.
Här följer ett bildbevis på vilken fin hjälpreda jag hade med mig igår, undrar om han vill hänga med ikväll igen? Ni ser även Malvas rumpa, så står hon och äter tills någon ber henne gå lite längre in, haha.. Hon har bråttom till maten, lilla Malva ;)
Nu studier igen, kram på er!
Mitt eviga tjat...
...men det får ni helt enkelt överleva ;) Men jag formligen älskar vädret just nu. Ikväll var jag ute och gick en rask powerwalk med lilla Yda, det snöade, var kallt och så fint helt enkelt, som jag njöt!
Fotot på mina två tussar i hagen fotade jag igår, när de kom springande. Ja det gör de ju inte bara för att jag kommer, utan för att jag kom med mat ;) Men visst är det fint med all snö och rimfrost?
Men vi är givetvis inte ute hela tiden, Milton och jag spenderar massor av tid inomhus också, mest för att vi kan och för att det är så jädrans mysigt med en tänd brasa, gärna dygnet runt (som nu till exempel).
Och här är det inget fancy alls med oss, helst pyjamas alltid, för det är ju absolut skönast :) Här hade han i alla fall svirat om till tights på benen, men pyjamaströjan är fortfarande på, detta var runt lunch idag.
Hoppas ni andra har haft en fin helg. Vi var iväg igår kväll ju hos vänner, det blev sent och vi alla hade SÅ kul!! Annars har helgen flytit på bra och vi har inte gjort allt för många knop, så kan det vara ibland :)
Kram på er, vi hörs imorgon!
Halvt ändrade planer
Gick ut runt lunch och gav hästarna hö. Allt är så vitt och fint ute (utom mina hästar som är mörkbrun respektive beige, haha..) och hästarna kommer springande, hungriga två!
Sedan blev det en snabb skogspromenad med min lilla Yda. SÅ fint ute, men lite ändrade planer blev det. Jag skippade kameran och bara telefonens kamera fick hänga med ut. Så fint uppe i skogen, framför allt är rimfrost nog bland det finaste jag vet!
Nu sista rycket här hemma för mig, sedan ska mitt Snöre hämtas hem från dagis. Jag längtar efter honom!!
Kram på er
Precis som alla år...
...när julen städats ut och granen dansats ut, så får hästarna granen att knapra på. Ja det brukar bli två granar då mina föräldrar sponsrar med sin också, den kommer i dagarna den också. Hästarna tycker kanske inte det är så gott, men det blir lite nytt i hagen och DET gillar dem. Vår fina fina gran gav skott dessutom och dessa skott tycker hästarna är goda att smaska i sig.
Hästarna tyckte först det var lite spännande...
Armani, min gamle vän, är som han är. Inte vidare social, eller rättare sagt social på avstånd. Sådan är han helt enkelt och har alltid varit. Skitgrisen, men som jag tycker om honom... Första egna hästen, det är speciellt!
...medan Malva är tvärtom! Hon ska vara nära, nära. Mest hela tiden. Se på Armani där på avstånd, alltid ett öra riktat mot mig. Lyssnar noga på vad som sägs och vad som görs. Malva ser ni knappt, lilltjejen står och snusar mig i nacken. Älskade hästar!
Lilla Malvan.. Fina lilla häst, du är guld!
Hoppas allt är väl med er. Vad ni än tycker om vintern så njut ändå! Det finns alltid små ljusglimtar med det mesta, visst? Stor kram!
