Torsdagen

Ännu en dag har gått. Vi har spenderat eftermiddagen i andra delen av Skåne, Marcus och jag, då vi varit på begravning. Marcus farmor har avlidit. Tråkigt såklart, men nu slipper hon lida. Och begravning är aldrig roligt :( Samtidigt var det roligt att äntligen få träffa denna sida av släkten, vilket jag aldrig har gjort.
Kvällen har spenderats här hemma med eftermiddagens barnvakter, min syster och Macke :) Vi körde på filmkväll här.

Nu är jag verkligen jättetrött och min röst är nästan helt borta. Godnatt på er och kram!

Hästarna i motljus

I morse. Mina hästar. Världens finaste. Herrejisses vad jag älskar er!

Måndagslista nr 75

En sen lista denna måndag :) Idag är jag himla glad över...

...den fina söndagen jag hade tillsammans med Mimi, Milton och Yda!

...fina våren, behöver jag säga mer?!

...att Marcus tog ut komp. så vi åkte tillsammans till dagis och hämtade Milton :)

...att jag snart fyller år! Eller ja, inte just över att jag fyller år, jag har lite åldersnojja... Men över att träffa min älskade släkt!!

Kram på er, hoppas er vecka blir kanon!

I morse...

...när jag gick hemifrån mot bussen, såg det ut såhär i hagen. Två frukostätare och båda utan täcke - så trots frost i gräset på morgonen så är det ändå vår i luften, det är härligt!

Hoppas ni får en fin dag! Kram från mig

Mina Älskade Djur...

Från en riktig skitförmiddag som har gjort mig så arg, så arg, så kom jag hem för att inta lunch och ge hästarna lunch. Mina småttisar var givetvis med. Och det här med djur, jag själv hade aldrig velat leva utan djur omkring mig, det är en så stor del av mig och en lika stor del av familjen som vi tvåbeningar. De är så obeskrivligt viktiga för mig, eller för oss rättare sagt.
Det ger ett så otroligt lugn och en sådan glädje att få umgås med dessa fyra, i grupp som nu för en stund sedan, eller en och en. De ger så mycket tillbaks, mest genom bara att finnas där eller genom att hitta på lite upptåg, som bara dem kan!
Min Armani och min Malva stod plikttroget vid staketet och väntade på sitt hö. Det slog mig, att detta är första vintern på många år, som mina hästar har rejäla hagar att gå i. Inte enorma, men så de kan röra sig ordentligt.




Min Vilse-bus. Passade på att öva sina klättrar-färdigheter och klättrade här lite upp och ner till fågelholken ovanför. Kanske i hopp om att finna en fågel?


Min lilla Yda var nog allt lite avundsjuk över kattens klättrande, hon fick nöja sig med stengärdet. Inte fy skam det heller kanske?




Foton tagna med iPhonen, att det alltid är den man har närmst till hands! Dessutom helt oredigerade foton, men det får ni ta ;)
Nu ska jag fortsätta med mina studier. Inte alls motiverad, efter denna förmiddag. Men nu är jag iaf hemma och kan sitta för mig själv i lugn och ro, innan Milton ska hem från dagis. Honom saknar jag och börjar redan nu räkna ner, dryga 2,5 timmar kvar!!
Kram på er alla, vi hörs lite senare :)

Malva på promenad

Ja jisses vilken underbar snö-promenad, min lilla Malva och jag tog i eftermiddags. Hon överraskade stort genom att sköta sig ända tills vi nästan var hemma, då hörde och såg hon en tokig Armani i hagen och då är det svårt att hålla kroppen i styr ;)
Men i övrigt var hon helt underbar, pigg men ändå harmonisk och bara sådär skittrevlig som jag vill ha mina hästar. Hon har fått en ofrivillig paus från all träning under hela hösten, då jag helt enkelt inte hunnit med. Det har nog gjort henne gott, även om det inte stillar mitt dåliga samvete. Men jag är så taggad på att dra igång hennes tömkörning nu lite smått. Tror till och med att jag hade kunnat tömköra henne idag, så trevlig som hon var, men det visste jag ju inte innan vi gick ut =) Och en promenad med en fyrbening, oavsett art, är väl alltid härligt, inte sant?
Ett par bilder togs idag, givetvis med iPhonen då jag aldrig hade vågat ta systemkameran på en Malva-promenad utan medhjälpare. Visst är hon fin?





Men matte, kommer du eller?! Vi tränade nämligen halter idag, vilket gick superbra. Det som är Armanis lättaste grejer, är oftast Malas svåraste och vice versa, de är så himla olika de här två hästarna!



Nu är hästarna inne, en nöjd och lugn Malva och en genomsvettig Armani, som tydligen har "tränat i hagen" (läs sprungit och skrikit av ensamhet och saknat ihjäl sig efter Malva i ungefär 30 minuter, suck!). Marcus, Milton och Yda är iväg, bara jag och Vilse inne med andra ord. Jag är pepp för att avsluta mitt individuella arbete nu och sedan ta tag i städningen litegrann här hemma, förhoppningsvis innan de andra kommer innanför dörren.
Kram på er, vi hörs!

Hästarna har givetvis också en gran

Fast i hagen =) De brukar få granarna från både oss och mina föräldrar, när de ska slängas ut där kring Knut där i januari. Mammas och pappas granar brukar vara underbara för fin-hästarna, eftersom de allt som oftast slår skott och håller sig fräscha. Värre är det med våra. . . I år får de som sagt en redan nu och sedan får de de gamla granarna i januari också givetvis.
Min Malva var ju inte sen med att haka på den idén, Sötloppan ;) Det är ju sådan hon är.



Snart sängen för oss, jag är skittrött. Gick upp tidigt i morse och gjorde stallet innan skolan, skönt. Men det känns nu på kvällen. Hade tänkt göra samma imorgon, allt för att Milton ska slippa hänga med mig i stallet på eftermiddagen. Det är skönt att ha det gjort också på morgonen, det är mysigt sedan att komma in, titta på julkallendern och (förhoppningsvis) få ta det lugnt och skönt =)
Ikväll har jag haft en så fin kväll med mina två bästa vänner, ni är bäst!

Hoppas ni andra mår fint, kram från mig!

En helt vanlig söndag

Milton sover middag, Marcus jobbar och jag pluggar. Ja, så är det, varken mer eller mindre. Fryser gör jag också, och jag får inte fyr i kaminen, skit också.. Det är lite synd om mig. Sista dagen det är julmarknad i stan och det ser tveksamt ut till att jag ska hinna in där i år, första gången på säkert 5 år som jag missar det, vilket känns bitter.

Jaja, sluta suta nu Fanny! Igår var som sagt medryttaren här och tog ut stora fina hästen. Idag sprang jag på grannarna (jaja, jag gör en "Sofie" (hon förstår om hon läser här, haha..) och kallar hela gatan numera för grannar som erbjud mig en shettissadel, underbart och så himla snällt! Malva är ju faktiskt 4 år nu så det är hög tid att sadelvänja loppan och vem vet, snart kanske Milton kan sitta i en egen sadel?

Det finns något i hästens yttre, som är bra för människans inre. Jag är så glad att jag har dessa två varelser. De kräven en hel del jobb och slit, men det är värt det flera gånger om. Och just det där jobbet och slitet, får mig för en stund att glömma och/eller bearbeta andra saker i mitt liv.

 


Nu ska jag fortsätta plugga och sörpla i mig mitt te, så jag blir lite varm i kroppen i alla fall.
Kram på er, hoppas er helg har varit fin.

11-11-11...

...var det ju igår, men jag hann verkligen inte blogga (eller kunde inte i och med att det inte fungerade mellan telefonen och blogg-appen). Men det senaste dygnet har varit intensivt, men fullt av energi-boostar - oj, vad jag har laddat energi (och gjort av med, men mest laddat). Igår efter skolan och efter dagishämtning träffade jag två underbara kompisar på en snabb kopp kaffe, som jag tycker om er, Karro och Jossan, tack för att ni finns!

Sedan var det bara att svira om och göra vid mig, då jag skulle på en invigning i nya blomsteraffären här i Byn - Vilda Blomster - det var SÅ trevligt, tack tjejer för inbjudan, det var en lyckad kväll!

Sen gjorde jag ytterligare en "omsvirning" av klädbyte (som jag skulle visat er igår, men det funkade inte som sagt och nu får jag inte in fotona rätt i datorn, så det får vara så för idag med det) eftersom jag skulle möta upp ett gäng klasskompisar i stan för att sedan gå ut med ett annat gäng - rörigt kanske, men det fungerade det med ;) Så Harrys restaurang först och sedan vidare för min del när klasskompisarna skulle hemåt, ner till dansgolvet och andra vänner. En hel-festlig kväll med andra ord och jag hade jätteroligt. Och sent blev det ;)


Men vadå då? Det var ju bara att stiga upp i tid idag, för hästar var utsvultna och ville ut. Slängde ut fina hästarna och sprang in igen för att hämta kameran, det var en så fin morgon och hästarna var på topphumör, likaså jag och mina två andra fyrbenta djur. Dessa två små fyrbenta, följer mig (och de andra) vart jag än går; mockar jag så är de där, är jag i hagen så är de där, eller som nu när vi sitter i soffan så nog är de där, flockdjursbeteende? Ja visst!

 



Min lilla indianhäst.. Fina Malva, så fin du är! Här fortfarande med spån på ryggen, det brukar i och för sig finnas kvar lite när hon ska in också för kvällen, hon har så mycket päls och man så allt fastnar ;)


Armani är inte alls lika lätt att fotografera, men han är min klippa i alla lägen så det gäller att försöka vänta ut ett bra läge och vara snabb, detta var det bästa jag kunde få fram idag =) Fina Armani vill helst vara ifred och få äta sin frukost. Han är sådan som person helt enkelt och har alltid varit, han är en "riktig häst" till skillnad från min lilla Malva som nog mer är som en hund.


Finns det något bättre sätt att starta morgonen på? Jag tror faktiskt inte det. Mina djur betyder så otroligt mycket för mig. De gör så gott i mig att ha dem nära, få lukta på dem, känna på dem, veta att de finns där för mig och veta att de tycker om mig. Älskade djur!

I eftermiddags tog jag Milton och Yda på en lång promenad, ytterligare en energi-boost med andra ord, svettigt och härligt och vi alla tre gillade det, precis som det ska vara helt enkelt. Mina föräldrar kom hitom snabbt och hade med sig Dusty. Fina hunden, jag var så ledsen härom dagen då han var väldigt sjuk och inte alls mådde bra. Idag var han en helt annan hund och det gjorde mig så himla glad.

Kvällen har tillbringats mest här i tv-rummet, taket är nu målat en tredje gång, jaaa! En gång till, men det är m.y.c.k.e.t arbete kvar; taklistor ska målas, jag vill ha fram murstocken, bestämma oss över panel-väggen (färgval..), bort med väven på ett eller annat sätt. .  . Listan kan göras lång, men vi får ju börja någonstans och valde taket =)

Nu ska vi alldeles strax gå och lägga oss. Det blev ju inte så många timmars sömn i natt så det tänkte vi ta igen i natt istället, kanske kan behöva ;)
Ska bara hinna förbereda ett, eller kanske två, blogginlägg till. Gäller att ta igen lite missade inlägg nu! Säger godnatt så länge, kram från mig!

ÄNTLIGEN!!

Idag har jag ridit! Första gången sen i maj månad, vilket känns jättekonstigt. Så långt uppehåll har jag inte haft sen jag var gravid. Men åååååååhhhh vad underbart det var! En liten tur givetvis, vå får ju börja lite mjukt för hästen även om han var väldigt laddad och låg på ordentligt.
Outfit på och redo för en ridtur =) Jag älskar mina ridstövlar, de är så sköna och dessutom ger dem ett ordentligt stöd, när jag sitter på min studsboll, det behövs ;)


Ridtur =)


Efter ridtur påväg bort till hagen igen. Spanar efter Malva...


Som är skitsur över att få ha tillbringat ensamtid i hagen, stackaren!


Nu ska jag fortsätta kurera min röst, som inte är vad den borde vara, suck.. Hoppas ni har haft en fin helg, kram!

Liten social flicka

Det finns en liten social shettis-flicka, som kommer travande, galopperande eller skrittande så fort hon ser mig. Det värmer gott i hjärtat och hon är SÅ fin , min Malva. Herregud vad vacker hon är..
Den store vite han lyfter knappt på huvudet när man kommer, hahaha.. Så jag har verkligen en av varje ;)
Ytterligare en kväll har vigts åt målande i stallet. Det kommer ta tid det där, men jag har förhoppningar om att det ska bli klart i helgen, för sedan är det slut på hemma-myset ju och då hinner jag nog inte med så mycket målande. Dessutom ska stolpar ner i marken, phu.. Det kommer ta sin lilla tid tror jag, och jobbigt är det. Men hästarna behöver ha större hage, eller i alla fall en hage till att byta med.
Idag blir det tidigt i säng. Jag är galet trött och ögonen går redan i kors på mig, vilket dem väldigt sällan gör vid denna tiden på dygnet i vanliga fall. Det måste betyda att jag faktiskt är trött på riktigt idag!

Godnatt på er!

Lite roligare foton!

Blev lite leden och nedstämd av Armani och hans hov, men lite gladare blev jag av dessa foton. Typiskt att vi inte tog med fina kameran, dessa togs som synes med iPhonen och håller noll kvalitet. Men åh, fina hästar, fina unge och stolt mamma/matte ;) Milton tycker i alla fall att det är helfestligt med hästarna, han blir lite sådär tyst och stel i kroppen och vet inte riktigt hur han ska bete sig. Fast han blir helt till sig när han ser hästarna, å jag tror att han tycker om dem.
Visst passar de bra ihop, Milton och Malva? Tänk er shettis-galoppen i globen, herrejisses!!!
Och så min klippa Armani.. Finner inga ord för vad denna häst betyder för mig, Malva likaså.. Oj vad jag blir varm i kroppen när jag tänker på dessa två. Och stolt. Och allt det där positiva som bara andra hästmänniskor kan förstå.
Mina två hästar är så olika. Malva som ofta kommer springande mot en och som helst av allt skulle vilja sitta i knäet eller få följa med in på en fika i köket. Armani som helst står en bit ifrån, men som ändå gillar sällskapet, på avstånd.
Man får passa Malva lite ;) Hon skulle nog gärna smaka på Miltons hand, eller min. Eller ett par skor eller lite lösk fläsk från min mage, eller eller eller ;) Lilla loppan bus!

 

Genast känner jag mig lite gladare. Lite oro i kroppen känner jag i och för sig, som tar bort lite av glädjen jag känner i dessa fotona. Armanis hov ligger just nu som en tyngd över mina axlar. Jag hoppas att min oro är överdriven, men jag vet inte..

Var rädda om er, kram

Alltid är det något...

Hovslagaren var här idag (Tack Tilda som ställde upp som barnvakt!) och hästarna var duktiga :) Men Armani har fått något som heter Hålvägg och är något som jag aldrig har hört talas om tidigare men som tydligen ska vara ganska vanligt. Han har nu ett ganska stort hål mellan hoven och skon.
Min Armani är verkligen otursdrabbad, blir lite less faktiskt, alltid är det något..

Nog för nu, nu ska jag ut och plocka upp efter hästarna. Vi stod utomhus eftersom stallet inte är färdigt, så där ska städas. Annars har jag en liten hund som snart blir sjuk, hahaha...! Hovbitar är tydligen underbart gott ;)

Kram!!

Min Armani...

Tänk va, idag var vi hängt ihop i 10 år. Jag kan knappt förstå det själv, var tog dessa år vägen??
Men tänk vad mycket vi har hunnit med, men ändå så lite på något vis.. Svårt att förklara. Men mycket har ju hänt i livet sedan jag var 14, mycket icke häst-relaterat. Men mycket som har med hästarna att göra, framför allt med Armani. Han har varit riktigt dålig vid ett par tillfällen, så dålig att jag aldrig trodde att det skulle gå vägen, men han har minsann repat sig alla gånger, tack och lov!
Fotot nedan är visat tidigare, men vissa foton betyder lite extra mycket för mig, här är ett av dem. Togs i höstas, första riktiga ridpasset efter graviditeten och i helt fel kläder ;) Var egentligen medryttaren som skulle rida, men jag kunde bara inte hålla mig ifrån hästryggen, min fina fina Armaniel...
Hästarna har verkligen åsidosatts sista året och det känns inte helt bra. Jag har aldrig tyckt om att ha häst på sommaren, det är för varmt och hästarna går ute alltid och det tar mig 1-2 timmar bara att göra vid en häst inför ridpasset såhär års, eftersom de (givetvis) går nakna. Att det tar så lång tid beror på att jag är pedant, det är inte Armani, hahaha.. Konstant skitig och en vit häst passar inte en pedant som mig ;) Men jag tror att, till hösten när Mitt Stall (!!!) blir klart och det blir lite bättre väder och skönare temperatur så ser jag verkligen fram emot lite ridning och träning av min lilla Malva.

Men nu tillbaks till ämnet, tänk att 10 år har gått och att det har gått så fort.. Min fina Armani har gått från att vara en mörk grå 4-åring som jag absolut inte skulle ha (skrattar fortfarande åt mina åsikter kring detta; jag skulle inte ha en jäkla arab, absolut ingen unghäst och definitivt ingen flugskimmel - jag fick allt i ett! och är så glad och tacksam över att mamma övertalade mig att åka med till Höör och till världens bästa Maria!!) till en vit flugskimmel som kanske inte ser så mycket ut för världen och är kanske inte världens snyggaste. Men under ett ridpass på ridbana, som han verkligen älskar, är det som att komma till himlen.. Och 14 år har han hunnit bli, gamle man.

Nog om hästasnack för idag, jag kan sitta här hur länge som helst och prata om min Armani. Jag är så stolt över mina fina två hästar, de är ljuvliga och mina ögonstenar. Men någon måtta får det väl vara på skrytet ;)

Godnatt och kram säger jag!

Hästapållarna!

Nu är de här! Precis utanför tomtgränsen går dem just nu och myser och jag har varit där några gånger och tittat till dem, kliat och kelat, såå ljuvligt och jag njuter! de var toppen vid lastningen också, vilket alltid är skönt och underlättar enormt. Finaste hästarna, vad jag älskar er!
Älskade Armani...



...och så ljuvliga Malva.

 

Världens bästa sambo gick samtidigt med röjsågen och såg till så inget gräs ligger mot tråden, fint blev det och nu går strömmen runt ordentligt =)



Nu ska jag strax gå ut sista vändan för idag till mina fina djur. Yda behöver ju kvälls promenaden och då passerar vi hästarna på tillbakavägen och kan kela lite med dem också. Ja jag njuter och jag är så himla glad över att detta har blivit som det har blivit, att vi bor där vi gör, att vi kan ha möjlighet att ha hästarna hemma. Jag är så glad!
Godnatt med er, hörs. Imorgon är det ytterligare en intervju för en utbildning jag har sökt, kram!

Som ett barn på julafton...

Precis så känner jag mig idag! Imorgon ska äntligen mina fina hästar flytta HEM. Ni förstår inte vilken otrolig känsla det är för mig. När jag var liten lekte jag (med vänner) häst på tomten hemma hos föräldrarna, byggde stall, hoppade hinder, sprang runt och "krumbuktade" oss och döpte våra hästar till alla möjliga tänkbara namn.
Vi hängde på ridskolan och avundades privatryttarna som vi visste hade sina hästar hemma i ett eget stall och vi drömde om att våra föräldrar skulle flytta ut till hästgårdar på landet. Eller att vi själva när vi blev stora, skulle flytta ut på landet med hästarna.
I morgon kommer denna dröm besannas. Mina hästar ska få flytta hem. I sommar ska här byggas stall, som just nu planeras för fullt. I sommar ska de gå utanför Vårt hus på sommarbete. Jag kan gå ut varje morgon, varje kväll, varje dag och prata med mina hästar. Så fort jag är hemma. När jag vill.

Kram!

Arbetsbyxor på!

idag ska här jobbas! Milton sover nu så ett snabbt inlägg här bara innan det är dags att sätta fart. Jag ska slå ner sista raden med stolpar till hästarnas hage, skruva ett gäng isolatorer och dra tråd.
I eftermiddag ska sakerna i stallet packas och flyttas hit HEM för på tisdag kommer hästarna!!
Även vinterhagen ska mockas ur och världens bästa Lina ska hjälpa mig att mocka ur hästarnas boxar, min kropp (nacke..) är inte riktigt gjord för såhär mycket fysiskt arbete, hur roligt det än är och hur mycket jag än längtar efter att få hem älsklingarna!

Nähä, over and out - vi hörs!

Ett snabbt inlägg.

Hämtning av hästsläp igår kväll, gårdagens höjdpunkt faktiskt!
På hemvägen fick jag ett anfall av magkatarr som höll i sig resten av kvällen. Mycket psykisk stress nu i och med dagens färd till hästklinik, så jag tror det var därför.
Nu ska jag slänga i mig en snabb frukost, packa ihop Armanis papper och ringa försäkringsbolaget.
Vid lunch ska vi lasta honom och bege oss till kliniken. Vi hörs senare troligtvis.
Kram

Jag har sagt det förr och jag säger det igen...

Hästarna är verkligen min balsam för själen! Min dag har varit lite upp och lite ner, mest ner faktiskt. Har så mycket att stå i just nu att till och med allt det roliga blir jobbigt, eftersom det är så mycket att tänka på nu helt enkelt! Samtidigt är det så himla roligt allting med flytten, men jobbigt är det. Och så är det andra (himla spännande!!) saker som ligger och gnager i mig, som både gäller mig och andra och som jag inte kan släppa eller låta bli att tänka på - hej magkatarr ungefär!

Men så ikväll så var jag hos mina hästar och tog med mig min Armani på en skogstur och herregud vilken helt underbar ridtur vi hade, jag älskade varenda stund och jag tror att han gjorde detsamma. När jag kom tillbaks till stallet så hade trycket i magen lättat och min kropp mådde bättre. Armani verkar kurerad efter sin hälta, vilket också det gör mig lycklig!

Fina, fina Armani - vad har jag gjort utan dig?

Älskade Malva, grattis!

Idag blir min älskade Malva 4 år. Det passar verkligen henne att fylla år på Valborgs mässoafton, vet inet varför men det känns fint på något sätt. Den som har kommit på att ett stall aldrig är hundra procent färdigt, om det inte bor en shetlandsponny där, denne person visste vad han eller hon talade om. Två shettisar har jag haft under mina häst-år. Den första ägde jag inte, men lilla Kurt, du satte enorma spår i mitt hjärta och lärde mig det jag kan idag.
Malva har, om möjligt, satt ännu djupare spår i mitt hjärta och jag är så otroligt glad över att jag övertalade Marcus till att vi skulle köpa mitt älskade lilla sto.
Är dock lite arg på mig själv över att hon inte är inkörd än. Skyller på graviditet och under året nu med Milton har prioriteringarna legat på annat än hästar..
Givetvis slängs ett par fina bilder in på min älskade Malva!

Om min Armani inte tycker om att kela nära, så är Malva precis tvärtom ;) Hon vill vara så nära det bara är möjligt! Och jag älskar det!


Busig är hon också, mitt lilla sto ;) Hon kan krumbukta och busa hejvilt länge, ofta, mycket och gärna, det är härligt att se. Lyckliga hästar gör mig lycklig. Lägg märke till den mindre tokiga araben i bakgrunden som helst bara myser och äter, hahaha! Tänk att de är så olika ;) Mavla har ju dessutom världens finaste färger och teckning. Lägg märke till hjärtat här på högra skinkan som man skymtar, det är fint tycker jag.





Såhär ser man ofta Malva, busiga ögon under lugg. Man, lugg och svans lite sådär fint ostyrigt som toppas med ett och annat löv eller hö-strå som göms inne bland stråna.




I eftermiddag ska jag ner till älskade hästarna innan det är dags att fira Valborg. Givetvis ska de få lite extra gott i form av vars ett äpple, dagen till ära. Jag älskar mina hästar, de förgyller min tillvaro ofta och gör mig lycklig och varm inombords.
RSS 2.0