Min Armani...
Tänk va, idag var vi hängt ihop i 10 år. Jag kan knappt förstå det själv, var tog dessa år vägen??
Men tänk vad mycket vi har hunnit med, men ändå så lite på något vis.. Svårt att förklara. Men mycket har ju hänt i livet sedan jag var 14, mycket icke häst-relaterat. Men mycket som har med hästarna att göra, framför allt med Armani. Han har varit riktigt dålig vid ett par tillfällen, så dålig att jag aldrig trodde att det skulle gå vägen, men han har minsann repat sig alla gånger, tack och lov!
Fotot nedan är visat tidigare, men vissa foton betyder lite extra mycket för mig, här är ett av dem. Togs i höstas, första riktiga ridpasset efter graviditeten och i helt fel kläder ;) Var egentligen medryttaren som skulle rida, men jag kunde bara inte hålla mig ifrån hästryggen, min fina fina Armaniel...
Hästarna har verkligen åsidosatts sista året och det känns inte helt bra. Jag har aldrig tyckt om att ha häst på sommaren, det är för varmt och hästarna går ute alltid och det tar mig 1-2 timmar bara att göra vid en häst inför ridpasset såhär års, eftersom de (givetvis) går nakna. Att det tar så lång tid beror på att jag är pedant, det är inte Armani, hahaha.. Konstant skitig och en vit häst passar inte en pedant som mig ;) Men jag tror att, till hösten när Mitt Stall (!!!) blir klart och det blir lite bättre väder och skönare temperatur så ser jag verkligen fram emot lite ridning och träning av min lilla Malva.
Men nu tillbaks till ämnet, tänk att 10 år har gått och att det har gått så fort.. Min fina Armani har gått från att vara en mörk grå 4-åring som jag absolut inte skulle ha (skrattar fortfarande åt mina åsikter kring detta; jag skulle inte ha en jäkla arab, absolut ingen unghäst och definitivt ingen flugskimmel - jag fick allt i ett! och är så glad och tacksam över att mamma övertalade mig att åka med till Höör och till världens bästa Maria!!) till en vit flugskimmel som kanske inte ser så mycket ut för världen och är kanske inte världens snyggaste. Men under ett ridpass på ridbana, som han verkligen älskar, är det som att komma till himlen.. Och 14 år har han hunnit bli, gamle man.
Nog om hästasnack för idag, jag kan sitta här hur länge som helst och prata om min Armani. Jag är så stolt över mina fina två hästar, de är ljuvliga och mina ögonstenar. Men någon måtta får det väl vara på skrytet ;)
Godnatt och kram säger jag!
Kommentarer
Trackback
