Att flytta en rabatt.
Ja alltså. Vilken skitjobb. Jag har grävt bort ungefär en tjugondel av grässvålen och är redan trött på det, haha.. Sedan ska det på med ny jord, växter ska flyttas och den gamla rabatten ska sättas igen och där ska sås gräs.
Så där satt jag och funderade över vad jag har gett mig in på:
Sedan lyfter jag blicken och ser ut över min älskade trädgård och vet precis varför. För att jag har en trädgård att pyssla i. För att jag har två fina hundar och en katt som håller mig sällskap och njuter av mitt påtande. För att jag har två fantastiska barn som leker så fint tillsammans och som älskar trädgården. Det är ju för dem jag gör det här. Och för mig, för att jag älskar att vara där ute.
När sedan båda barnen kommer bort, kryper upp i mitt knä och vi sitter där, med solen i ryggen. Jag luktar i deras nackar och sparar deras dofter långt in i hjärteroten och känner precis där och då den enorma lyckan i att då vara just deras mamma. Tänk att de där två är mina barn.
En som är mer vild än tam, som kan vara den häftigaste unge jag någonsin stött på. Barnet som nog tog flest steg av alla under gårdagens Valborgsfirande vid sjön. Som alltid äger, var han än är. Dante.
En med en enorm integritet. Som är sådär fantastisk som bara han kan vara. Som går att ha så härliga samtal med och som förstår så mycket. Som är klok som en bok och samtidigt bara ett litet barn. Min minior. Milton.
Att börja anlägga rabatt idag var inte helt illa pinkat ändå, trots allt. Vi har haft en SÅ fin dag, barnen och jag. Och Marcus, när han anslöt.
Utöver rabattbygge har vi ju hunnit med att tvätta och ta fram utemöbler och jag har tvättat bilen. Fler sådana här dagar, tack! Veckans väder verkar vara på vår sida dessutom, så det kan hända att det blir många timmar utomhus :)
Kram och godnatt!
Bilbyte och akuten-besök
Helgen har varit fin, förutom sjuka och snoriga barn. I fredags bytte vi in min bil, äntligen! Vi har kikat runt ett tag, men valet föll tillslut på en helt annan, som vi således hämtade hem i fredags. En Kia Sportage - äntligen en SUV igen, älskar det! Snygg som tusan och barnen sitter så himla bra i den, viktigast såklart. Så välkommen till familjen!
Inatt for Dante och jag in till akuten en vända. Stackaren var helt otröstbar och hade så ont i örat. Som väntat gör inte akuten något, mer än boostar med Alvedon, Ipren och näsdroppar. Och det var precis som att det var tillräckligt för idag har han varit helt sig själv igen, äntligen!
Min lille krigar-sparv. Gående i en sjukhuskorridor och charmar som vanligt alla han möter utan att ens behöva anstränga sig. Åh. Så älskad att det gör ont i magen på mig när jag tittar på honom. Ni vet känslan jag beskrivit många gånger förr: lyckan och sorgen, liksom.
Nu sover snart båda barnen, förhoppningsvis en bättre natt framför oss än de senaste bakom oss. Kram!
I did it !
I torsdags fick jag nytt jobb, i fredags sade jag upp mig. Jag gjorde det och det känns så himla bra!!
Grav ångest över att åka till jobbet imorgon bitti förvisso, jag har så lätt till tårar och imorgon blir det liksom på riktigt när jag träffar alla mina kollegor.
Men åh vad det ändå känns bra! Nytt jobb, nya äventyr och allt det där. Men framför allt förmodligen bättre arbetsförhållande och mer normal arbetsbelastning än nu. Det väger tyngst av allt.
Dessutom med bättre lön och betydligt närmare till jobbet. Och på en marknadsavdelning. Jag ska äntligen skuta som säljare och arbeta som marknadskommunikatör. Så otroligt roligt!!
Praktikant-Yda
Åh. Min lilla Loppa. Min närmsta och bästa kollega, alla kategorier. Ingen kan någonsin toppa det. Hon är fantastisk, min Yda.
Vi hann med långa rundan på lunchen både igår och förrgår, med en kollega. Så härligt med en fyrbening som sällskap och inte bara en tvåbening. Jag föredrar ju fyrbenigt promenadsällskap framför ett tvåbenigt. Speciellt Yda såklart, som är så följsam och nästan alltid utan koppel.
Vi hann med långa rundan på lunchen både igår och förrgår, med en kollega. Så härligt med en fyrbening som sällskap och inte bara en tvåbening. Jag föredrar ju fyrbenigt promenadsällskap framför ett tvåbenigt. Speciellt Yda såklart, som är så följsam och nästan alltid utan koppel.
Jag säger ju det, hon är bäst min Yda.
Idag är vi (Yda och jag) hemma och vabbar med barnen. Mysigt!
Att hänga med Honom
I helgen är det barnen och jag som gäller. Intensivt, rätt jobbigt och samtidigt jätteroligt! Mina två barn är de jag allra helst hänger med. Dante är ju stentuff och så sjukt rolig.
Och Milton då? Jo, att hänga med ett så stort barn är bara så roligt och så enkelt. Han är fantastisk och jag är så glad att jag har honom hemma med två extra ögon på den vilda bebin.
Att Milton fyller sex år nästa månad är så svårt att förstå och ta in. Men det gör han och det är lite galet egentligen. Samtidigt så logiskt, han är så klok nu förtiden och så härlig att umgås med.
Och ni ser ju här nedan. Min fantastiska avkomma! Så cool.
Och nu? Lillebror sover och Milton och jag myser i soffan framför Gladiatorerna. Tradition liksom. Och så mysigt! Som Milton precis sa: "Mamma, jag tycker om att vara här nere utan Dante". Jag häll med, för det är såklart något visst att få umgås med bara ett barn i taget, barnen (Milton iallafall) känner såklart likadant.
Nu snart sängen för mitt storbarn. Kram!
Shoppat
Idag har Milton äntligen fått vårskor. Stackaren har ränt i kängor fram till nu, men nu var det dags. Lillebror sprang mest ärevarv i butikerna och älskade livet, som vanligt.
Storebror var mer seriös i sitt shoppande och har helt plötsligt lagt till med åsikter om vad han ska ha för skor. Suck, haha.. Det var väl dags nu, efter lugna är utan en enda åsikt. Vi medlade. Han köpte ett par skor, som han gillade bäst. Jag köpte snygg-skor till kalas, shopping-turer och sådär.
Pappa betalar, helt enkelt. Det var vi iallafall helt överens om ;)
Och kolla vad cool han är. Och stor. Bär påsarna själv, som om det är världens mest självklara sak i världen. Älskade storunge!
Nu sängen. Imorgon kalas!
Stor kram!!
Att ha gått med lite lättare steg.
I morse fick jag sovmorgon. Marcus tog varvet ut i stallet och ordnade frukost. Och så vaknade jag ett par timmar senare till eldlukt från kaminen, glada barn och frukosten framdukat. Lycka!
Milton propsade på en fika utomhus. Och så fick det bli, hur mysigt som helst! Till det drack vi te, bästa drycken när det är lite kallt.
...och har dem med sig vid provandet av ståbrädan. Han är så himla rolig, detta lilla barn. Vi har alltid så roligt med och åt honom. Har nog aldrig stött på ett roligare barn! Han är så cool!
Nu sover barnen och Marcus är iväg. Jag kom på mig själv att jag hetsåt mina popcorn innan. Här hemma vet man ju aldrig riktigt hur länge barnen sover, hahaha..
Jag svirade sedan om och tog mig ner till gymmet. Hög musik i öronen och ett tomt gym var rätt härligt.
Dagen har sedan spenderats mycket utomhus. Marcus åkte iväg, så barnen och jag började med en promenad till Ica. Milton fick sitta på en kudde på ståbrädan. Han blev lite handikappad tidigare idag, efter närkontakt med asfalten, stackaren. Och Dante? Alltid tändare i högsta hugg, helst två, haha..
Milton propsade på en fika utomhus. Och så fick det bli, hur mysigt som helst! Till det drack vi te, bästa drycken när det är lite kallt.
Som synes fick Sparven lägga ifrån sig den ena tändaren under fikan, haha..
För den som undrar. Jodå, han sover även med tändarna...
...och har dem med sig vid provandet av ståbrädan. Han är så himla rolig, detta lilla barn. Vi har alltid så roligt med och åt honom. Har nog aldrig stött på ett roligare barn! Han är så cool!
Nu sover barnen och Marcus är iväg. Jag kom på mig själv att jag hetsåt mina popcorn innan. Här hemma vet man ju aldrig riktigt hur länge barnen sover, hahaha..
Vi hörs, kram!
Attjag haft en fantastisk kväll med vänner!
Igår var vi på partaj, vi två! Barnen hos barnvakter. Och vi hade SÅ jäkla roligt, klackarna i taket och fullt ös - älskar sådana kvällar och älskar gänget vi var med. De är fantastiska på alla vis.
Såhär laddade vi på eftermiddagen, slumrande i vars en ände i soffan, haha.. Trötta småbarnsföräldrar...
...som sedan gjorde en helomvändning och försökte tagga till, till tusen!
På natten var vi såhär luriga och hade det så himla bra!
Karro, tack för en super25årsfest! Vi längtar redan till nästa gång vi ses <3
Att ha längtat galet mycket efter dethär.
Med våra barn är sömn liksom ingen självklarhet. Vi dras med våra stökiga barn varje natt och lider rätt ordentligt av sömnbrist. Jag vet att Marcus precis nu i skrivande stund toddar två vakna barn hemma i dubbelsängen.
Jag är SÅ tacksam över att vi trots allt nästan alltid är två, även om vi båda ibland (ofta!) kunde önska att någon annan bara tog våra barn ett par nätter i sträck så vi hade fått sooova. Men det händer ju aldrig.
Därför har jag längtat så oerhört mycket efter denna kväll. Jag ligget helt ensam i ett hotellrum i Stockholm. Och jag ska få sova ostört. Guld! Det är verkligen SÅ fantastiskt på alla möjliga vis!!
Tummen upp!
Det som trots allt drar ner det hela är ju just det, vetskapen om att mina barn är förkylda och att Marcus är själv med hela kalaset. Aja, inget att göra. Därför checkar jag ut nu och sover resten av natten - godnatt!
Kyla - på gott och ont.
Jag är ju en vinter- och snöälskare av rang. Alltså vi snackar verkligen förkärlek till snö. Som idag när jag kom hem från jobbet och killarna var iväg. Då for jag direkt ut i garaget, roffade åt mig snöskyffeln och började skotta. Och blev besviken över att det faktiskt inte var lönt att skotta. På riktigt, det är sant.
...som för övrigt konstaterade hur lik han var Zlatan idag, i fläta, innan han hoppade i säng :)
Men i morse när jag kom till mitt kontor var jag mindre pepp. Så att säga. På mitt kontor var där 10 plusgrader. Med värmefläkt igång. Tidigare på morgonen hade där varit 4-5 plusgrader, vilket det var i korridoren utanför kontoren hela förmiddagen. På riktigt, totalt vidrigt.
Jag skämtar alltså inte. Jag hade fruktansvärt ont i kroppen större delen av dagen, mest i fingrarna såklart.
Hur jag höll värmen? Två värmefläktar, vinterjacka på mig fram till 15 idag och massor av muggar te. Ingen höjdare alls.
När jag kol hem plockade jag fram dessa till Milton och kände direkt hur avundsjuk jag blev - sådana varma goda saker skulle jag ju haft på mig på jobbet! Milton kommer rocka i pulkabacken framöver, den där helfräsiga ungen...
...som för övrigt konstaterade hur lik han var Zlatan idag, i fläta, innan han hoppade i säng :)
Nu hoppas vi att snön ligger kvar ett tag, så vi kan testa både pulkor, skidor och sparken. Åååååhh, jag älskar detta!!
Måndagslista nr 267
Hej tisdag!
Var inte i rätt mood för ett inlägg igår. En måndag efter en lång ledighet, haha..
Men idag är jag extra glad över att...
...det är ledig dag imorgon igen ju, whoop whoop!!
...vi avslutade dagen med en tur med pojkarna i pulka, för här är det ju lite snö!! Det gick väl sådär att åka pulka, för lite för lite snö var det. Men lite gungande på lekplatsen och varm oboy med oss på vår lilla tur - så mysigt! Nu hoppas vi på mer snö :)
...vi kanske ha påbörjat ett bra arbete med att få Malvas hovar att fungera igen. Jag är mer hoppfull nu, än för ett par dagar sedan. Lilla hästen...
...det är snö ute. Alltså det är ju bara för härligt. Och vackert. Och fantastiskt!
Nu blir det lite tv, innan vi dyker i säng. Jag försov mig i morse, så jag är nog i behov av sömn. Hej!
Att avsluta julledigheten på ett bra sätt.
I eftermiddags blev Milton, Yda och jag upphämtade av mina föräldrar, för en kylig promenad nere på mossen. Älskar det! Kallt som tusan, men just promenad på mossen är lite speciellt. Det är så vackert!
Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.
Här tittade till och med solen fram en sväng :)
Efter det mötte Marcus och Dante upp oss andra, hemma hos mina föräldrar och så åt vi grillad korv. Dock inomhus eftersom det var så bitande kallt, men så himla gott! Kaminen värmde gott i min rygg under tiden och det är så mysigt hos mina föräldrar. Där är jag verkligen hemma.
Nu ska vi se klart filmen. Sedan blir det väl sängen för min del, som ska till jobbet imorgon bitti. Jag. Vill. Inte. Blä!
Allt gott!
Dagen efter Nyårsafton. Och lite Nyårsafton.
Många hade kanske en sen natt och känt sig rätt slitna idag. Tre av oss kramades på altandäcket i natt vid tolvslaget medan Dante sov och sedan rundade vi av och gick till sängs.
Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!
Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.
Vad vi åt tidigare på kvällen? Detta! Hamburgare med tomtebloss, populärt!
Vad vi åt senare på kvällen? Detta! Helt fantastiskt!!
Och till efterrätt ännu senare? Rosa vaniljpanakotta, haha.. Femåringen tyckte det var helfestligt! Jag gjorde även gröna isbitar kom jag på nu, men dessa glömdes bort.
Idag då? Vi spenderade förmiddagen och en bot på eftermiddagen på leklandet i stan, tillsammans med andra småbarnsfamiljer, som också verkar ha haft ett lugnt nyårsfirande.
Barnen älskade det. Alltså, verkligen älskade det. Båda två!
Jag bjuder på denna bild, haha.. Älskar Miltons hår! Och Dantes stenansikte, hahaha.. Dör. Han skrattade så han kissade i blöjan tror jag, så fort vi kom ner. Inte i farten tydligen, som synes på bilden ;)
Jag dog visst av skratt jag också, det syns kanske på bilden däremot. Och höll ett krampaktigt tag i mitt yngste barn. Var väl rädd att han skulle glida ifrån mig av bara farten. Eller att jag skulle åka över honom, haha..
Så året började kanonbra för vår del, fantastiskt till och med!
Nu sängen. Är själv med barnen inatt och borde egentligen sova för längesedan, för någon sovmorgon lär det inte bli. Eller noll uppvak fram till morgonkvisten. Men vad gör väl det!
Godnatt :)
13 år !
Idag, mina vänner, firar han och jag 13 år tillsammans. Det betyder att vi om två år har hängt ihop halva våra liv - fantastiskt och lite galet egentligen!
Men åh vad jag är lycklig med honom. Han är bäst. Min Marcus.
Det kunde vi väl aldrig tro där
Och då för 13 år sedan, att vi skulle hänga ihop typ hur länge som helst. Köpa lägenhet, hus, djur och skaffa två fantastiska barn ihop. Men egentligen så självklart, det är ju givet att det är han och jag.
Gott slut på 2015 och Gott Nytt 2016 önskar vi er! Kram!
God Jul!
Från mig och mina killar önskar vi att ni alla, har haft en fröjdefull Julafton!
Själv har jag haft en intensiv, men härlig dag. Mellan varven har jag kramat mina barn och andats in deras doft. Tänkt på Jennie och många, många andra som, av olika anledningar, inte får chansen att göra det. Jag är otroligt tacksam över det jag har. Över att mina barn får chans att fira fantastiska högtider som jag tror de kommer kunna se tillbaka och glädjas över. De kan alltid känna sig trygga och vi har varandra. Det är värt allt.
Nu delar jag säng med en älskad femåring, som sover helt utslagen efter allt ståhej. Och det är härligt, att ha honom här nära mig. Han är tryggast här. Det är jag också.
Godnatt!
Tidiga julklappar !
Av två älskade, har jag fått förtidiga julklappar - älskar det! För ett par veckor sedan tackade min trotjänare till plattång för sig, kastade in handduken och önskade mig lycka till i mitt forsatta liv. Typiskt. Jag som är så lockig liksom.
Harvade vid ett tillfälle sagt till Marcus att jag önskade mig en ny, eftersom jag hade en känsla av att den gamle började ge upp. Det hade han visst tagit fasta på och köpt mig en ny, ljuvlig sak. En rosa-bandet-plattång från Ghd och jag älskar den!! Så underbart av honom, att tänka så. Han vet hur viktigt det är för mig, att bidra med det jag kan till olika organisationer etc. ochbjust Cancerfonder står mig såklart nära.
Och så igår tittade min mamma hitom, med en förtidig julklapp till mig och jag blev SÅ överraskad och trodde väl aldrig att sen där lilla kartongen kunde innehålla det den gjorde - en Nordic Light, white. Jag älskar den och blev så himla glad!! Ljusen brinner så fint här i ljusstaken <3
Tack älskade ni! Vad jag är glad i er!! Givetvis inte för paketerna - det är jag ändå.
Att mötas av dubbla budskap vid matbordet.
Dante är just nu inne i en kasta-allt-period. Det är ju sådär roligt, för oss vuxna. Mindre roligt är det när barnet kastar mat som han tycker att han är färdig med. Vi försöker säga till honom på skarpen, för jag personligen är inte visare förtjust i att ha ostbitar i min tallrik med flingor.
Om han lyssnar? Verkligen inte. Han tittar istället på sin storebror som garvar läppen av sig och tycker det hela är helfestligt.
Han skrattar tillslut så pass mycket att han nästan gråter. Och då kan vi andra inte heller hålla oss för skratt längre.
För det där hjärtliga barnskrattet är ju så ljuvligt och smittar ända in i hjärteroten på oss andra.
Dante i sin tur skrattar också och drabbas av väldigt dubbla budskap. Å ena sidan skäller vi, å andra sidan skrattar vi. Det är tur att han alltid lever livet och inte tar mycket på allvar. Han kommer nog inte lida direkt av de där dubbla budskapen. Han slutar kanske kasta mat tids nog. Eller gör han det inte. Den som lever får se!
Ljuvliga småbarn! Han ser jämt oskyldig ut, fast han aldrig är det.
Traditioner, traditioner, traditioner!
December är FULL av traditioner och jag ÄLSKAR det!! Det vet ni ju redan förvisso, men ja.
Lillebror då? Han kom bort en sväng såklart. En måste ju börja någonstans.
Igår betade vi av en av alla våra årliga traditioner - pepparkaksbaket. Min älskade Minior var med. Han är numer med på alla mina traditioner.
Luggen i en tofs på svaj, mjöl överallt och barnet är det vackraste jag vet.
Lillebror då? Han kom bort en sväng såklart. En måste ju börja någonstans.
Om han lät pepparkaksdegen framför sig vara ifred? Eh. Nej. Sekunden efter att fotot togs, käkade han snabbt upp ett deg-hjärta. Men vad gör väl det om hundra år?! Jag är mer förvånad att han inte är uppe på bordet. Det är liksom mer han. Goda Bebben! Den roligaste jag känner tror jag.
I veckan blir det lussebullar tror jag! Återkommer med en lista ikväll, måndag och allt. Kram och hej!
En helg i Västerås!
Min helg har spenderats i vackra Västerås. Så himla härlig helg har vi haft, min syster och jag hos vår kusin.
Kom
Upp sent i fredags, men igår hade vi en full dag tillsammans! Vi började med att äta frukost och tittade på utsikten från köksfönstret över en bit av Mälarens vatten. Så vackert!
Efter det tog vi en lång promenad och njöt i fulla drag. Sedan gjorde vi oss i ordning, drack ännu mer te och tog sedan en lunch på ett trevligt ställe i närheten. Efteråt gjorde vi stan några timmar och avslutade det med ett besök på ett museum. Kul med kultur!
Efter det tog vi en promenad hem och dök ner i soffan och fåtölj med vars ett täcke och tittade på film. Frost - för vi tre är riktiga Disney-nördar :)
Sandra styrde upp middag och bubbel korkades upp. Vi svirade om och gjorde kvällen och en bit av natten på stan. Så jäkla roligt!!
Tidigt i förmiddags sa vi hejdå till kusinen för denna gång och gav oss av mot Stockholm. Äntligen, äntligen fick jag träffa min Anna och hennes Anders. Som Jag Har Längtat efter dessa två!
Det blev en lunch med dem och tiden gick så fort att vi tillslut fick panikstressa lite till mitt tåg, haha..
Nu sitter jag således på tåget hem och kommer mätas på stationen av alls killarna, som jag längtar efter! Inte nog med det, där är SNÖ i Skåne ju!! Det ser jag fram emot hur mycket som helst.
Ha det fint, kram och hej!
Sparven är sjuk.
Den lille då? Någon kanske undrar om inte han fick hänga med på kyrkogården. Nä, han fick inte följa med faktiskt. Han var sjuk, stackaren. Det har inte varit mycket med honom alls de senaste dagarna. Stackars honom och stackars oss.
I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Sömnbrist 2.0 skulle vi kunna kalla det.
Sparven somnade på mig i eftermiddags. Goa unge. Kolls in den där pussmunnen. Alltså, han är så jäkla ljuvlig, mitt yngstebarn!
Jan är anledningen till att jag skulle kunna tänka mig typ hur många bebisar som helst, för jäklar i havet vad han är härlig.
I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Han piggnade på sig nu i eftermiddags och kväll dock så nu hoppas vi att det vänder.
Hej och hå!
