Ni vet känslan av att lämna frisörsalongen efter ex antal timmar och vara sådär galet nöjd? Tänk att jag har turen att känna så varje gång - Mija är fantastisk!
Känner mig så fin nu, att det nästan inte är klokt! Älskar det. Älskar kontrasterna av det riktigt mörka uppe och rätt så ljusa längre ner - sååå snyggt!

Sen är det inte bara det, att jag får chansen att bli sådär fin.
Jag får chans att umgås med Mija under dessa timmar, utan barn, utan jobb. Bara vi och en himla massa samtalsämnen. Att prata ostört. Att dricka en kopp te medan färgen sitter i, samtidigt som jag bläddrar runt lite på måfå i en tidning.
Och att få lite huvudmassage och bara ha det så allmänt gött. Livet alltså!

Ikväll sitter jag här, gräsänka eftersom Marcus är i Stockholm. Äter Polly för glatta livet och känner mig rätt fancy i mitt hår.
Dessutom var barnen och jag på strålande humör hela kvällen. Milton och jag slängde lillebror i säng. Sedan dukade vi fram godis och tittade på Fångarna på fortet. Så mysigt att bara hänga runt med min Milton.

Milton är inte ett barn som slänger sig med komplimanger hur som helst. Han har gått över till ett "coolare" stadie och har en enorm integritet. Men ikväll var han fantastiskt söt. Som när han såg fotot på mig här ovan och sa:
-Mamma du är så vacker att jag nästan blir kär i sig!

Eller som en stund senare, när det var dags att sova:
-Mamma, vet du hur mycket jag älskar dig egentligen?

Åh. Min fina unge.

I fredags morse for vi mot frukost i Lörby i Blekinge. Långbord utomhus med stora och små och det var så gott!
Mest glad var jag över att där var staket runt hela tomten, eftersom vårt yngstebarn är rätt rymningsbenägen, haha..

Efter det körde vi i en fyrabilarskaravan mot Öland. Det gick orimligt bra med våra barn i bilen. Vi var beredda på det värsta, med tanke på vad Dante tyckte om bilresan till och från Kolmården förra året.

Nu Öland. Vi bodde i Safari-stugorna med Zebror och strutsar som grannar. Och vi kunde se apor och lejon på avstånd, spännande (även om jag som vuxen och djurvän tycker det känns rätt fel med denna djurhållning i dessa inhägnader).

Dante var rätt "jädd" (rädd alltså) för djuren, första timmen, haha.. För mig är det så konstigt att han är rädd för djur, vi som ändå har så mycket djur hemma och är bland djur mycket. Milton har aldrig varit rädd för djur.
Dante fick därför sitta i mitt knä vid staketet och vänja sig lite.
Sedan gick barnen och jag längs med staketet och Milton pekade ut djuren för Dante.

Övrig tid med Dante utomhus, gick mest ut på att jaga honom. Han är hopplöst intensiv och självständig, min Sparv!

I lördags och söndags gjorde vi djurpark, karusellåkning och badland.
Djur är spännande och roligt, det tyckte vi allihop (om det nu inte vore för den där djurhållningen som inte överensstämmer med mitt samvete...).
Milton sprang mest omkring med min telefon och tog foto på alla djur.
Dante vågade till och med klappa getterna!

Och karusellåkningen var populär.
Milton fick ä.n.t.l.i.g.e.n åka sitt Pariserhjul! Som han har längtat efter att få åka det. Det var fint att få uppleva det med honom.

Dante (och tändaren) fick åka sin allra första karusell någonsin. Vi fick knappt av honom efteråt!

En fin semester med ett stort gäng vänner. En fantastiskt kul helg, som vi alla hade längtat väldigt mycket efter.
Milton ville inte hem och längtade tillbaka direkt efteråt, så det måste ses som ett gott betyg ändå.

Kram!

Hej där!

Lite spontant sådär och med ett väder som inte var på vår sida, så valde vi ändå en utflykt till Ven.
Vi missade färjan med en kvart, typsikt mig att ha dålig koll.. Nästa skulle inte gå förrän 1,5 timme senare, suck. Redan där
Var vi nära på att kasta in handduken, haha.. Vi gick upp i Landskrona centrum och åt vars en pizza. Jag kan ha ätit den godaste pizzan någonsin, med fem sorters ost. Oh my vilken pizza!!
Sedan kunde vi äntligen åka över till Ven!
Jag blev sjösjuk bara av att titta på färjan typ, hahaha.. Så jag höll mig mest ute på däck med ett eller två barn.
Väl i land så blåste och regnade det en del, så vi skippade cyklar. Tog istället traktorsläp upp till Tycho Brahe-museumet där vi tittade runt, lekte utanför och sedan fikade. Sedan tog vi traktorsläpet tillbaka ner mot hamnen igen.
Vi kände oss rätt blöta och blåsta (haha..), men otroligt lyckliga! En trött bebis dock, som inte sovit middag. Givetvis med tändaren i näven!

Som sagt, det blåste en hel del på färjan!
Milton och jag hade otroligt roligt åt det, på däcket.

Och om jag blev lite sjösjuk påväg till Ven, blev jag betydligt mer sjösjuk på tillbakavägen. Milton verkade det inte gå någon nöd på dock. Älsk!

Är SÅ glad att vi åkte över, trots miss av färja, trots väder och sådär. Vi hade en toppeneftermiddag!
Imorgon blir det en annan typ av utflykt, fast i mer vuxet sällskap, ser fram emot det. Hörs, kram!

Valp och valp. Hon är ju trots allt tre (!) år nu, våran Alba. För tre år sedan så var det en viss hatkärlek jag kände till henne. Vissa perioder så pass att jag nästan kände att jag knappt skulle sakna henne om hon försvann. Hemskt!

Den där känslan finns inte alls längre. Alba är en fantastisk hund. Energisk och full av liv. Blir totalt galen av glädje när det kommer folk - hon är otroligt social.
Samtidigt är hon stencool. Ligger slängd på golvet där barnen leker eller mitt på garagegolvet under kalas och är helt obrydd av omvärlden (efter att hon har hunnit hälsa på alla såklart). Den tryggheten bor inte alls i Yda.

Jag är heller aldrig orolig över att Alba ska få för sig något. Hundar har vid ett par tillfällen gett sig på henne och hon har hittills aldrig sagt ifrån tillbaka. Jag har väldigt svårt att se att hon någon gång skulle säga ifrån faktiskt.
Dessutom är hon underbar bland folk i alla åldrar. Hon älskar alla. Som när hon hade närkamp vet vildsvinet i vintras och veterinären sedan behövde röntga och känna på henne. Hon skrek till vid något tillfälle, men sedan fann hon sig i det och fick otroligt mycket beröm.

Hon är en självständig hund som tar sig en hel del friheter dock, haha..
Här är ett exempel. Hon får inte vara på ovanvåningen, så nu har hon kommit på att tredje trappsteget är toppen att sova på. Hon kommer då närmare ovanvåningen plus att hon ser ut genom fönstret.

Dessutom är hon otroligt vacker när hon ligger där. Fina Alba!

Hej där!

Igår hängde vi på stranden. Inte vilken strand som helst, utan min barndomsstrand. Där har vi badat mycket.
Fem minuter efter att vi landat på stranden dök min syster och mina föräldrar upp. En kvart senare min faster och farbror också. Åh! Precis som förr!!

Det skapades minnen när jag var barn. Det skapas minnen för mina barn nu. Milton mest i vattnet. Den här lille endast uppe på torra land. Han går i.n.t.e nära vattnet. "Dumma vatten" muttrade han ett antal gånger igår, haha.. Han är tydlig med vad han gillar och inte gillar, det får vi ge honom.
Men lockarna. Alltså lockarna! Dör vad fina!!

Idag efter kalas stannade barnen och jag till vid Ivösjön för ett kvällsdopp. Dante (och jag) satt tryggt på land en bit från vattnet. Milton däremot badade gärna. Insjövatten, det är ändå något rogivande med det.
Och Vånga. Där har vi hängt mycket. Mina föräldrars barndomskompisar, mina föräldrar, deras barn och så min syster och jag. Vilka barndomsminnen vi fick med oss därifrån!
Ikväll badade Milton alltså på badplatsen där jag har badat så otroligt mänga gånger som barn. Det är fint. Han är fin.

Nu sover barnen sedan länge. Jag ska snart göra detsamma. Kram!

Hej!

Åh. Vilket dygn vi har haft. Vi lämnade barnen hos mormor och morfar (tack!) igår morse för att sedan sluta upp med tre andra par och några bebisar för frukost. Så jädrans gott att äta frukost ute. Det borde göras oftare :)

Sedan körde vi vidare till dethär; en stuga ungefär en piss (haha, alltså inte ens ett stenkast) från vattnet där det har fiskats, badats, ätits, umgåtts, skrattat och massor annat. Så underbart! Och utsikten, den är det inget fel på <3

Tjejerna var pågång med bad. Alltså två av oss badade. Jag var fullt nöjd med att bara vada runt med benen i vattnet, haha ;) Men skönt var det. Och vi betade av många samtal där i vattnet. Bästa vännerna. Barndomskompisar, det är fint.

Vi drack också! Det blandades drinkar, Mojito är ju så himla gott. Och fint att titta på dessutom!

I morse gick strömmen, haha.. Och var inte tillbaka förrän i eftermiddags. Så det var bara att dra igång grillen till frukost, för frukostbullarna och kaffevatten. Detta gjordes till kluckandet av sjön. Jag hade ont i magen av allt det vackra.

Jag då? Som jag njöt. Att vara barnledig lite då och då är guld. Att få umgås med vuxna och ha möjlighet att sitta ner och göra det en vill är verkligen så skönt.
Det blir ett annat lugn och ett annat tempo. Ett sådant här dygn hade barnen ändå inte uppskattat på samma vis, därför var det skönt att bara vara vi.
Hoppas vi har möjlighet att göra detta fler gånger.