Sparven är sjuk.
Den lille då? Någon kanske undrar om inte han fick hänga med på kyrkogården. Nä, han fick inte följa med faktiskt. Han var sjuk, stackaren. Det har inte varit mycket med honom alls de senaste dagarna. Stackars honom och stackars oss.
I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Sömnbrist 2.0 skulle vi kunna kalla det.
Sparven somnade på mig i eftermiddags. Goa unge. Kolls in den där pussmunnen. Alltså, han är så jäkla ljuvlig, mitt yngstebarn!
Jan är anledningen till att jag skulle kunna tänka mig typ hur många bebisar som helst, för jäklar i havet vad han är härlig.
I natt kände jag förvisso inte alls samma sak. Sömnbristen tog ut sin rätt och bebisen (jaja, fast jo. Min bebis är han) bara skrek. Alltså hur mycket som helst. Han som aldrig skriker, var så ledsen och hysterisk.
Han piggnade på sig nu i eftermiddags och kväll dock så nu hoppas vi att det vänder.
Hej och hå!
Kommentarer
Trackback
