Dante 1 vecka
Idag blir han en vecka, den där lille sparven. För liten, det är han, den där bebben. Men ack så ljuvlig och fantastisk. Han fyller knappt ut blöjor storlek 1 än.
På tal om ljuvlig, fantastisk och bäst i världen så är Milton det. Och just idag har jag verkligen behövt det. Han har varit så fin och förstående när jag har varit ledsen. En klok fyraåring. Och en, än så länge, fantastisk storebror. Oj vad bra han är.
Denna dag har varit än av de tyngsta någonsin tror jag. Idag kramar jag mina barn lite extra och är lite mer tacksam över mitt liv. Därför sitter jag nu med Dante i famnen och väntar otåligt på att Milton och Marcus ska komma hem från kvällens kräftfiske.
Kram
Välkommen Dante!
Nu är han här och, precis som vi visste men valde att hålla hemligt, fick vi en son till - till vår stora glädje!
Och så fin han är, våran Dante. Världens finaste alla kategorier. Precis som storebror. Imorgon åker vi hem från BB, Dante och jag. Till de andra killarna. Milton är bra saknad nu och jag tror det är ganska ömsesidigt.
Milton var här och hälsade på på BB igår. Han var SÅ fin med sin lillebror!
Marcus är ju lite blandad här och sov på BB första natten, åkte hem igår, hämtade Milton, åkte in här och hälsade på med Milton, åkte hem och sov hemma, lämnade Milton hos mormor och morfar idag och har spenderat dagen här, åker sedan hem och hämtar Milton, sover hemma och sedan kommer de hit och hämtar Dante och mig imorgon. Phuuu!
Och jag då? Ja nej jag mår alldeles förträffligt faktiskt. Mycket bättre än vad jag trodde jag skulle göra. Lite av en toppen-patient känner jag mig som, av personalens beröm att döma i alla fall ;) Jag är ovanligt rörlig och "igång" efter ett snitt, har jag fått höra. Det känns ju bra och jag känner mig ändå ganska pigg trots ett så pass stort ingrepp. Jag har nog relativt hög smärttröskel tror jag och är seg som person, reder mig själv liksom. Det gör säkert sitt till.
Det är nätterna som är lite jobbiga, att hoppa upp och ner från sängen, att vända och vrida mig i sängen och att gå från liggande till sittande och tillbaka igen. Det är anledningen till att jag stannar en natt till, för här kan jag ju hissa och sänka sängen åt alla håll och kanter och har dessutom handtag att ta tag i, som hjälp. Det finns ju inte hemma. Så det är anledningen till att jag stannar en natt till, annars hade jag fått åka hem idag om jag velat.
I alla fall. Bild på godingen. Den där Dante alltså. Fantastisk! Första riktiga outfiten på.
Nu ska vi mysa vidare. Kram!
Att ladda batterierna
Värmen suger väl musten ut många just nu, inte bara mig. Men som höggravid är livet lite tufft just nu. Fast värst är det i och för sig inte att vara höggravid nu. Nej det värsta är allt passande i värmen; hästar som måste in och ut på dagarna då de lider hur mycket som helst. Hundar som försöker hitta svala platser att befinna sig på. En fyraåring som sover oroligt om nätterna. Och så, som pricken över i:et passade vi på att så gräs idag. Så nu måste ju det passas så det inte torkar, flytta vattenspridaren en gång i kvarten ungefär, haha.. Behöver jag säga att jag är evigt tacksam över att Marcus har semester? Eller över min katt, han är den ende som klarar sig själv här hemma.
Vi har ju en hel del att få färdigt innan fredag, men nu kan vi bocka av bilen från den listan; tvättad, städad och babyskyddet är på plats, woohooo!
I eftermiddags åkte Milton med farmor och farfar till husvagnen. Jag var tvungen att krama och pussa på honom ungefär hur många gånger som helst innan han åkte och halvtimmen innan de kom satt jag mest och klappade på honom och tittade på honom. Alltså jag har ju varit borta från honom såhär många dagar förr, men nu känns det helt klart lite speciellt. Och OJ vad jag saknade honom direkt när han åkt.
Denna älskade fyraåring. Tänk, nästa gång vi ses har han äntligen blivit Storebror!
Men nu ikväll handlade vi hem kinamat och tittade på förra veckans Sommar med Ernst. Efteråt tog jag en filt och min bok, gick ut på däcket (<--- som är helt på plats igen!!) och satte mig i en solstol. Katten ligger i en annan stol, lillhunden innanför altandörren på en filt och storhunden njuter nu av vädret här ute på däcket. Detta är att ladda batterier efter en varm och intensiv dag och inför det som komma skall. Jag älskar sommarkvällar!
Nu ska jag återgå till min bok, innan vi om en stund ska ta hundarna på en promenad. Gäller att passa på såhär på kvällskvisten när vädret är humant. Och det är väl också att ladda batterierna; gå med en person jag tycker så galet mycket om, med vars en fyrbening. Hans fyrbening i koppel som han håller i. Min älskade lilla fyrbening ständigt lös. Härligt!
Kram!!
Nattliga inlägg...
Ja nej alltså nätterna är ingen höjdare just nu. Jag kan ta värmen på dagarna, det är inte ett jätteproblem. Men nätterna. Dessa jäkla nätter. Jag kan ju inte sova - det är så hiskeligt varmt och det kryper i hela min kropp av obehag. Usch och fy...
På tal om något helt annat.
Ikväll har det dock hänt roliga saker här hemma - trädäcket är snart på plats, woohooo! Det ska verkligen bli galet skönt med lite uteliv igen :)
Duktiga grabbar, som har hållit igång här hemma.
Själv har jag också försökt bidra med något, bankat ner plaststolpar (för att sedan stängsla in delar av gräsmattan där vi måste så nytt gräs), dammsugit, hängt tvätt, jobbat. Så nej jag har inte legat på latsidan när de andra jobbat. Inte bara i alla fall ;)
NU ska jag försöka somna!
Kram och godnatt, basta.
Måndagslista nr 191
Hej årets kanske bästa måndag, hittills!
...jag precis nu, när jag skrev här, fick kanske det bästa besked och det finaste sms/mms någonsin. Flera tårar av lycka och lättnad rann nerför min kind.
Idag är jag extra glad över flera saker. Till exempel över att...
...Marcus har påbörjat sin semester nu. Alltså, förstå hur skönt! Ledig tid tillsammans. Ledig tid för sig själv. Fixande och planerande tillsammans. Och så vidare. Så mycket vi ska hinna med under semestern, typ som att göra allt och ingenting!
...jag ska till frisör-Mija imorgon. Det behöver mitt hår, framför allt med tanke på att det lär dröja bra länge tills jag har tid att sätta mig i frisörstolen nästa gång. Och det är ju så underbart att sätta sig där och bli ompysslad. Och inte bara det, min frisör har liksom blivit som en god vän under åren, att sitta där och prata i lugn och ro med en god vän under ett par timmar, det är ju lika mycket värt som att få bli ompysslad.
...vi hade ett f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t dygn på Ystad Saltsjöbad med sex goda vänner. Och att få spendera tid sådär på tu man hand, Marcus och jag. Ja alltså, det är verkligen obeskrivligt underbart, kanske för alla småbarnsföräldrar? Och kanske extra mycket för oss nu då, före det som komma skall med en liten bebis. Att liksom njuta extra extra mycket av lugnet nu. Att, inför en ganska lång period, där vi återigen blir nyblivna föräldrar och inte så mycket sambos. Där allt kommer handla om vardag, rutiner, småbarnsliv etc. där blir ett sådant här dygn kanske extra viktigt. Något vi kan minnas under våra vakennätter och längta efter att få göra tillsammans igen :)
Och dessa vänner, hur bra är inte dem?
Här sov vi gott inatt, kan ni tro :)
...vara hemma igen, med våran Milton. Alltså, som vi sa i morse. Det bästa med att åka iväg, är ju att komma hem igen. Till allt man saknar! Och mest till Milton. Som vi gosat i soffan ikväll, säkert saknat varandra både Milton och jag och Milton och pappa. Kärlek!
...Marcus är så himla fantastisk. Det slår mig ofta att vi tar varandra för givet lite väl mycket, men efter ett såhär härligt dygn tillsammans så känner jag hur mycket jag uppskattar honom. Hur lycklig jag är över alla våra år tillsammans. Hur sammansvetsade vi är och hur roligt det är att planera ännu mer inför framtiden tillsammans.
Han är bra fin, min Marcus.
Här är vi, helt ovårdade inför spat i galet härliga badrockar :)
...grävarna här hemma är fantastiska. I helgen hittade de två jättestora stenar när de grävde. Dessa ville jag givetvis ta fasta på och låta Milton ha som klätterstenar. Grävarna var lika lyckliga de, som slapp frakta bort dem - win-win liksom. Så med glädje placerade de dem precis där jag ville ha dem, som jag ville ha dem. Dessa ska såklart inte ligga där rakt upp och ner i framtiden, utan bakas in delvis i växtlighet, kommer bli fint!
...jag precis nu, när jag skrev här, fick kanske det bästa besked och det finaste sms/mms någonsin. Flera tårar av lycka och lättnad rann nerför min kind.
Det får helt enkelt avsluta listan, som helst enkelt inte blir mycket bättre än såhär. Ett mag-inlägg dyker upp senare förresten, för den intresserade.
Kram fina ni!
En varm dag
Vilken värme sommaren bjuder oss på just nu - helt fantastiskt!! Utan att på något vis vilja klaga, är det dock lite jobbigt att vara höggravid nu, jag medger det. Men ändå, jag vägrar klaga. Denna värme är vi alla väl värda just nu!
Nu gör jag som resten av familjen; kastar in handduken och säger godnatt.
Efter många om och men kom så även jag iväg till stranden idag. Snöret åkte i förväg med mormor, moster och mosters Macke. Jag kom på efterkälken och Marcus jobbade så han fick väl nöja sig med ac i bilen som svalka antar jag ;). Höga vågor, varma vindar, behagligt i vattnet. Ja, stranden kunde inte gett oss bättre förutsättningar. Milton vill ändå inte bada, så de höga vågorna kvittade för hans del.
Kvällen sedan spenderades i mina föräldrars helt underbara trädgård (min mamma hon kan sin sak, helt enkelt). Så enkelt som beställda pizzor till middag och så vars en glass till efterrätt. Det behöver liksom inte vara mer komplicerat än så. En liten promenad, Miltonlek och lite badminton, sedan kände vi oss ganska nöjda allihop och vi begav oss hemåt efter en toppendag!!
Min älskade lilla Yda var med såklart. Hon med de vackraste ögonen jag någonsin skådat. Kolsvarta, men så mjuka. Min stolthet och ögonsten här i världen. Älskade hund. Ja ni ser ju, hur kan man annat än älska?
Nu gör jag som resten av familjen; kastar in handduken och säger godnatt.
Kram!
Att känna en otrolig tacksamhet
Mitt i natten ligger jag då här i min säng och tänker. Yda ligger nära min rygg, Milton var jag inne och klappade på innan jag gick till sängs, Marcus snarkar på sin sänghalva.
Vad jag är tacksam över mycket. Mest över livet och det liv jag berikas med och får chans att leva. Så mycket som för mig och många andra är en självklarhet, kan snabbt vändas och ställa livet på sin spets.
Livet alltså, något att inte ta som en självklarhet. Att ta vara på livet, se det positiva i livet och skapa drömmar som går att uppfylla.
Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag har ett friskt barn, ett till påväg och som förhoppningsvis får må lika bra som sin storebror.
Marcus och jag mår bra och har det bra tillsammans. Ett sammansvetsat team liksom. Vi bor bra, klarar oss ganska väl ekonomiskt och har möjlighet att leva så som vi vill.
Vi är lyckliga. Tänk om alla fick chans att känna och må som vi. Eller rättare sagt, att alla får chans att känna och må så som de vill.
Japp. Massor att vara tacksam över just idag, inatt. Jag hoppas så innerligt att vi alltid får känna så. Det är ingen självklarhet.
Älskade de där på bilden ovan. Vad jag är lycklig av att ha er i mitt liv. Och tacksam. Så tacksam att jag får dela mitt liv med er.
Att ha träffat ett härligt gäng!
Igår hade vi en SÅ bra eftermiddag och kväll. Femkamp utomhus i en fantastisk trädgård, god mat i en lika fantastisk lada, barn som leker, vuxna som leker, barn med lördagsgodis och massor av spring i benen, vuxna i djupa samtal och lika lätt till skratt. Japp, eftermiddagen och kvällen var fulländad :)
Föräldrar, barn, barnbarn, en hund, svärsöner och svärdöttrar; sammanlagt var vi 33 personer tror jag vi fick det till. Fem år sedan vi var samma gäng som sågs senast. Så mycket som hänt sedan dess och flera barn och vuxna som tillkommit. Hoppas det inte dröjer fem år till nästa gång.
En del bilder togs igår, men eftersom jag inte vet vilka som vill hängas ut här, så bjuder jag bara på denna. Förutom två av dessa vuxna förmågor är resten barndomskompisar till mig. Och så min sambo. Japp, det är han som kryper, hahaha!
Och vilka killar, vilket gäng!! Underbara och fantastiska allesammans!
Det blev sent och vi tog en ordentlig sovmorgon idag, Milton sov till halv elva idag, hjälp!! Dagen idag började lugnt, innan vi satte oss i bilen, körde till P-hus där vi pt vara en glass innan vi badade fötterna i havet; underbart, lugnt och skönt.
Nu ska vi försöka få ett trött barn i säng. Imorgon börjar här ett nytt äventyr här hemma, dränering. Gulp!
Stor kram!
10 år!
Idag mina vänner, har Marcus och jag varit förlovade i 10 år! Hur gick det till?!
För 10 år sedan, en midsommaraftonskväll, stod två 17 år unga snorvalpar och bytte ringar, hahaha.. Fint på ett sätt. Och lite löjligt på ett annat. Men mest sött. Så unga och naiva vi var. Unga är vi väl fortfarande, dock 10 år äldre och betydligt mindre naiva.
10 år gör mycket. Då gick vi på gymnasiet, bodde hemma och bara var.
Nu står vi här, med ett hus, två hundar, två hästar, en katt, en med fast anställning och en med ett företag. Och det finaste av allt, ett barn och snart ett till. 10 år gör verkligen mycket.
Det känns ändå inte som att vi har hunnit med speciellt mycket på dessa 10 åren, men när jag skriver ner det såhär, om de största sakerna vi ändå har gjort, så har vi hunnit med en del.
Vi har hunnit med student och examen, tre lägenheter och sedan flytt till hus. Vi köpte vår lilla Yda, som någonstans ändå blev starten på vår familj - tänk att hon blir 7 år i höst. Vi har jobbat, sparat pengar, slösat pengar, levt gott och levt betydligt mer fattigt vissa perioder. Jag har hunnit med tre år av studier och en del jobb både före, under och efter studier. Drygt ett år av föräldraledighet drog jag till med där mitt i allt också.
Marcus har hunnit med ett antal jobb efter studenten, en jägarexamen och så lite pappledighet. Nu har han ju äntligen landat i ett jobb som är så mycket han, där han nog kommer bli kvar länge till och trivs så himla bra. Det värmer gott att se honom så nöjd över en arbetssituation.
Sedan vi fick Milton, har vi varit dåliga på att unna oss saker på egen hand, utan barn. Inte så konstigt, alltid vill vi ha vårt barn med oss i stort sett. Ibland gör jag saker, ibland Marcu soch den andre är hemma. Vid ett fåtal gånger har vi gjort saker tillsammans vi två, helt utan barn. Det är vi värda liksom, efter allt vad föräldraskap innebär. Snart står vi med en bebis på nytt och samma sak kommer upprepa sig under en period. Därför passar vi på nu, att unna oss saker tillsammans. Ullared härom veckan, en heldag på tu man hand liksom. SÅ värt hur mycket som helst. Barnvakt ett dygn för några veckor sedan, då vi passade på att gå ut och äta, bara vi.
Idag tänker vi unna oss en lunch ihop, för att vi kan liksom. Och om ett par veckor blir det ett helt barnfritt dygn, med vänner på ett spa. Bara få chans att njuta och vila upp oss inför det som komma skall. Att få chans att rå om varandra och bara vara. Just det kommer vi leva länge på, tänka tillbaka på när allt är upp och ner med två barn, få en vardag att gå ihop, djur som ska få sin kärlek och ett hus som behöver en viss omvårdnad.
Om ytterligare 10 år sitter vi kanske här, med vårt yngsta barn som då är 10 år, vårt äldsta som är tonåring (HJÄLP!!) och ser tillbaka på dessa fantastiska 10 åren. Åren går så himla fort, så snart är vi där, vare sig vi vill eller inte.
Han är bra fin, min Marcus.
Kram!
Grattis min älskade!
Idag fyller min Marcus år!
Det har än så länge inneburit nollkommanoll födelsedagstraditioner, vilket nog är värst för mig. Jag vill bjuda på frukost, ge paket, låta födelsedagsbarnet vakna till (skön?)sång och så vidare. Jag väckte Marcus med en kram och ett grattis. Sedan for han till jobbet en stund senare, Milton väckte jag först en timme senare. Vi har verkligen vänta på dygnet, trots att vi inte har semester än.
I eftermiddag ska Milton och jag köpa vars en glass till oss alla och så fort Marcus kommer hem ska vi äta glass och sjunga för honom :)
Om han får några paket idag? Eeeehh.. Alltså... Nej. Hahaha! Han köpte "sin" födelsedagspresent från mig härom veckan och den där jaktjackan hänger redan i jaktgarderoben i källaren.
Igår firades han lite av sina föräldrar ju och senare idag blir det lite firande med mina föräldrar. Lugnt ovh skönt :)
Men oavsett vilket. Grattis älskade, älskade Marcus. Den finaste människa jag vet. Han som alltid finns där och alltid står stadigt när jag själv vinglar omkring. En helt fantastisk människa!
Kram och hej!
Vecka 33
Hej på er!
Byxorna köpte jag förresten idag uppe i Ullared. Gaaaaalet sköna!!
Efter en underbar dag med min andra hälft kastar jag strax in handduken. Vi har spenderat hela dagen i Ullared medan Snöret varit hos farmor och farfar i husvagnen. Vi har haft en riktigt fin dag på tu man hand; shoppat, ätit, pratat, hållit handen, shoppat ännu mer, skrattat och bara haft det fint tillsammans. Det är härligt för relationen helt enkelt, viktigt det där :) Vi boostar oss med saker utan barn nu, för sedan lär det dröja :)
I alla fall, vecka 33 nu ju! Dock har jag ingen jämförelsebild sedan Milton-magen denna vecka då vi visst har missat den, synd!
Men såhär ser magen ut nu. Det ser ut som jag ligger inne med en hängbuk. Så är nog inte riktigt fallet tror jag, utan byxorna luras nog lite. Fast man vet ju aldrig ;) Jag ser ju inte själv magens undersida, så kanske går jag lyckligt ovetandes med en hängmage!
Byxorna köpte jag förresten idag uppe i Ullared. Gaaaaalet sköna!!
Bjuder förresten på en selfie på Marcus och mig, istället för jämförelsebild helt enkelt.
Nu, sovdags! Kram och godnatt
Barnledigt!
Ihår hängde Snöret med farmor och farfar till husvagnen så vi blev barnlediga, förutom den inbakade bebisen dårå :) Vi svirade om och begav oss mot stan för att äta en bit mat på tu man hand, härligt!!
Han är bra fin, den där Marcus!
Efteråt gick vi upp till Hemmakväll, köpte godis och läsk. Körde hem, slängde oss vid tv'n och tittade film :)
Idag tog vi sovmorgon till 10 och nu ska vi strax bege oss mot husvagnen för att grilla och hämta hem älskade barnet, för nu är han bra saknad!!
Men så tacksamma över ett dygn själva och att vi fått sova en hel natt utan uppvak, så himla skönt!
Kram och hej!
Då och Nu
Igår kväll började jag äntligen att tvätta bebiskläder som Milton hade. Vi hade mest könsneutralt till honom, nästan enbart när jag tänker efter, så oavsett kön på bebisen så kvittar just en sådan löjlig detalj som färger på kläder.
I alla fall, bebiskläder tvättades och jag blev helt nostalgisk. Har min idag store kille varit SÅHÄR liten?! Kan ni förstå det? Att det går så fort. Milton är ju en stor fyraåring, snarare som en femåring. Och tänk då att vi snart ska ha en så liten till! Det är svårt att greppa, för i mina ögon är Milton fortfarande ganska liten.
Det är oavsett vilket, så roligt att få plocka upp bebiskläderna. Jag hittade Miltons vagnmobil (även om jag tänkt beställa en egen till denna bebis) och pinglan som också hängde i vagnen (som ska få hänga där denna gång också). Jag höll dem båda mot mitt bröst och blir sådär tårögd som nog bara en förälder kan bli. Och idag kanske vagnen kommer, åååååååh! Nu helt plötsligt längtar jag lite extra efter bebisen! Påminn mig om det i höst när jag lider av sömnbrist, bebiskräk, en störig hund, ett stökigt hem och ett företag som måste skötas, haha... Då ska jag se tillbaka på just sådana här inlägg och tänka att livet ändå är himla bra, trots allt.
Kram!
Milton fyllde ju fyra häromdagen
Och vi hade såklart kalas! Vi har ju dessutom en fantastisk festlokal tillika lastbilsgarage där examensfest, 25-årsfest, kräftskivor, kalas och snart student firas. Vi älskar vårt garage!!
I tårtan hade jag päronmousse och kolagrädde. Spacklad med grädde och sedan marsmallowsfondant färgat grönt som lock. Bilen är av sockerpasta och ätbar färg.
Såhär såg det ut en stund innan, Milton väntade och väntade och väntade...
Ni ser väggen va? Två av väggarna är målade med stora konstverk, helt täckta och så häftiga!
Det var perfekt väder för Miltons kalas där så vi dukade långbord och fixade med ballonger innan alla kom. Barnen kunde vara ute och leka bäst de ville och vi andra fick tid och möjlighet att sitta ner och prata och umgås.
Milton fick så mycket fint i sina paket och var himla nöjd över tårtan jag ordnat (Blixten-bilen uppe på tårtan är beställd, tårtan gjorde jag). Och alla gäster var nog rörande överens om att det var perfekt med kalas där ute. Att sitta ute och inne på samma gång liksom.
Älskade barnet när vi sjöng för honom. Han är bra fin, min Milton.
I tårtan hade jag päronmousse och kolagrädde. Spacklad med grädde och sedan marsmallowsfondant färgat grönt som lock. Bilen är av sockerpasta och ätbar färg.
Alla dessa fina saker som fanns i paketen - kan tro vi hade en nöjd kille efteråt (som redan längtar efter att fylla fem år!).
Hoppas allt är väl med er. Redan söndag imorgon. Denna långledighet går alldeles för fort.. Snart måndag igen.
Kram på er
Ledig fredag
Jag har förvisso jobbat lite, men mest har vi varit lediga tillsammans alla tre.
En imponerad son ;)
Först fyraårskontroll, så himla kul! Älskar att se Miltons framsteg och utveckling.
Men i eftermiddags gjorde vi något som vi alla längtat så mycket efter - bad på frillan! Eller okej, killarna badade och jag tittade mest på ;)
Milton är ingen tuffing precis och behöver övertalas ibland. Eller som idag helt sonika lyftas ner i bassängen för vi visste ju att han skulle älska det, bara det att han inte vågar försöka.
Givetvis hade vi rätt. Barnet älskade det!
Stolt som en tupp simmade han hundsim i hela den stora bassängen med en pappa som simmade bakom och höll koll (<--- och en mamma ståendes vid kanten och var skitnervös då hon inte gillar vatten så mycket som hon önskar...). Milton tjatade mest på sin pappa "Men kan du sluta simma efter mig, pappa? Jag kan faktiskt simma själv" och så fortsatte han med sitt hundsim iförd blå badring och rosa armpuffar. Goding!
Sedan var vi så trötta att ögonen gick i kors. Marcus somnar som vanligt som en klubbad säl. Milton och jag hamnar i någon form av övertrötthetsmood och tar ungefär två år på oss att somna. Milton somnade efter drygt en timme. Jag har inte somnat än och verkar inte göra det än på en bra stund. Blir så trött på mig själv..
Jaja, dags att försöka igen dårå. Kram och godnatt förhoppningsvis
Tre år!
Idag på dagen, har vi bott här i vårt älskade lilla hus i tre år, galet vad tiden går fort. Tanken slog mig tidigare ikväll när jag hängde på en smutsig, solvarm och avslappnad hästrumpa ute i hagen, men den andra hästen tätt bakom mig, betandes.
Kram och godnatt!
Tänk att vi bott här tillsammans allihop i redan tre år, det bästa beslut vi någonsin har tagit. Åh. Vad jag älskar vårt hus. Så galet mycket!!
Tänk att jag dessutom har lyckan att ha två hästar här precis utanför hos mig varje dag. Mina hästar i mitt stall. Den känslan!
Kram och godnatt!
Tid till familjen
Hej fredag, hej solen, hej snart ledighet tillsammans!
Aaaaaahh, snart är det ju helg igen, skönt :) Jag får aldrig nog av just det, ledighet tillsammans allihop. Det är som en drog och den blir bara värre och värre. Jag har så mycket egentid i veckorna att det nog är därför jag alltid älskar ledigheten tillsammans.
Mitt lilla fina Snöre. Världens bästa. Han är nog som jag, älskar ledigheten lika mycket. Älskar att vara hemma.
Ikväll vankas grillat i svärföräldrarnas husvagn. Imorgon kalas för siste man i gänget, Gurra. Allas våran lillebror!
På söndag förmodligen trädgårdsmässa med mamma.
Vi blir alltid ganska uppbokade på helgerna, så mycket vi vill hinna göra. Lite dumt för det blir sällan så mycket ledighet som vi skulle behöva. Men imorgon på dagen ska vi bara vara tror jag, alla tre. Göra precis det vi vill och känner för. Förhoppningsvis ;)
Från det ena till det andra. Nu sitter jag vid min nya fina arbetsplats och myser, superfint är här. Så ljust och fräscht det blev, tänk vad färg kan göra! På spotify hörs Kent, frukosten är intagen. Djuren är utfodrade, hästarna i hagen. Jobb en timme till, sedan lunch. Farmors kålpudding, mmmmmmm...! Bland det bästa jag vet!
Vi hörs, stor kram!!
Valborg!
Dagen blev inte riktigt som planerat då våra vänner blev sjuka. Men oj vilken fin och mysig Valborg vi fick ändå. Grillade några korvar här hemma och sedan tog vi bilen och vidare ner till valborgsfirande nere vid sjön, enligt tradition. Så många gånger jag har firat Valborg där nere. Milton älskade det; massor av kompisar, en eld, kasta sten i sjön, sång, dans och ännu fler kompisar. Vi passade också på att hälsa på hos mina föräldrar lite snabbt där de plus min faster och farbror var.
Sedan for vi hem, Milton somnade och vi åt sedan glass och tittade film i soffan. En sådär precis lagom och kravlös kväll, perfekt!
Idag är det svalare ute, men solen skiner från en molnfri himmel. Ute ska vi vara, på ett eller annat vis :)
Stor kram, hoppas er första maj är välkommen och blir fin!
Att ha haft den finaste stunden på hela veckan
Ja alltså, ord finns inte. Vissa stunder är bara lite bättre än andra.
Detta lilla, stora barn. Som är min son. Ett jävulskt humör många gånger, men stunder som i eftermiddags, då finns det inget ställe jag hellre skulle vilja vara på, än den brevid dig, Milton.
Och detta ställe. Sjön nere i byn. Jag är uppväxt ett stenkast därifrån och känner Miltons glädje, att gå där med en håv och hoppas på småfisk. Eller kasta pinnar och se dem försvinna mot "vattenfallet". Eller kasta sten så långt som möjligt. Eller sitta på stenbron och bara vara. Jag har också gjort allt det där, själv eller med kompisar. Det är guld för ett barn, att få utforska.
Blomnörden i mig kom givetvis fram. Vad detta är har jag ingen aning om, men de såg ut att trivas bra där, precis intill vattnet.
Och så Yda. Den där lilla älskade varelsen. Så liten, men med en så stor plats i vårt liv och i våra hjärtan. Hon följer oss som en skugga var vi än är och älskar att få vara med såhär. Medan vi grejar med vårt, grejar hon med sitt och ibland dyker hon upp såhär och tittar längtansfullt efter pinnarna som Milton kastar i vattnet.
Vid ett par tillfällen såg jag henne smyga iväg. En gång efter ett par ankor, givetvis på behörigt avstånd, hon är smart min hund. En annan gång efter en tjej på cykel. Men aldrig att hon går iväg så vi inte ser henne eller gör något hon inte får. Hon är fantastiskt, helt enkelt.
Marcus är iväg hela helgen och Milton somnade därför i pappas säng. Själv sitter jag nu framför tv'n och njuter av lugnet. Ett stort glas vatten och ett par chokladbitar gör mig sällskap. Men snart tänker jag svira om och gå upp och lägga mig, brevid den finaste lilla människan jag vet.
Kram och hej!
Dop igen!
Ja igår var vi på vårt tredje dop på sex veckor. Nu dröjer det till nästa gång ;)
Våra bästa vänners lilla Nova döptes och Marcus tillsammans med Novas ena faster var faddrar. Den andra fastern sjöng så fint så det var inte klokt - duktiga Jossan!!
Idag är det vab och jobb för mig igen. Milton är krasslig igen, eller nja. Sover dåligt på nätterna. Så han får vara hemma idag, stackaren. Fast han verkar å andra sidan inte misstycka direkt, när jag jobbar får han i princip göra vad han vill. Här blir galet stökigt och han leker med allt samtidigt. Samtidigt ska man väl ha någon fördel när mamman jobbar.
Fast helt misslyckad som förälder är jag inte idag, vi har pyntat ett påskris, lagat middag (som jag ätit då barnet vägrar, suck..) och skurat duschen. Ja och plockat lit emellan varven (och fått barnet att plocka undan vissa saker).
Hörs senare. Stor kram
