En pojke med tofs
Alltså. Igår kväll dog Marcus och jag sötdöden typ.
Dante hade tofs i sitt lilla, lockiga, blonda hår. En liten liiiiten Zlatan-knut och han var lite coolare än vanligt. Dante alltså, inte Zlatan. Alltså Så fint!
Med detta barn tänker jag försöka vänja honom vid tofs redan nu, så kanske han uppskattar det och vill ha det med åren. Milton har aldrig velat ha tofs, jag kanske började med det för sent på honom tänker jag. Eller så spelar det ingen roll.
Så länge Dante inte misstycker, så får han ha tofs helt enkelt. För det kan vara det sötaste jag någonsin har sett. Han rockar förresten fredagen på förskolan med tofs såklart.
Ser ni vad ljus han är? Vi andra brunetter och brunögda. Och så kommer denna lilla unge; blond och blåögd. Älskar den kontrasten från oss andra.
Tror förvisso att han kommer bli mörk med åren (inte ögonen dårå, men håret). Marcus var också blond som liten. Men det är ändå himla fräsigt med denna lilla blondinen. Kontraster är härligt!
Nu är det fredag, helgen knackar på och vi ser fram emot det otroligt mycket!
Marcus är iväg ett dygn, så jag och småpojkarna är själva. Ikväll slänger vi Dante i säng, sedan gosar Milton och jag ner oss i soffan framför Fångarna på fortet. Japp, en riktig fredag!
Vi hörs, stor kram
Kommentarer
Trackback
