Traditioner.
Jag är ju löjligt traditionsbunden. Det är nog ett arv som både min syster och jag har ärvt. Och jag älskar det. Både att ge mina barn nya traditioner (som adventspresenterna jag införde förra året där barnen (från och med nu båda barnen, förra året fick bara Milton) och som Milton redan laddar för. Men även att låta mina barn få ta del av de traditionerna jag bär med mig från min barndom. Som att gå på kyrkogården på Alla Helgonnahelgen. De senaste två åren har vi tagit med ett ljus, Milton och jag, som vi tänt. Jag önskar så att vi inte hade behövt tända ljuset, att hon hade funnits här för oss.
Såhär såg alltså vår kväll ut igår.
Men det är fint, att gå där och minnas. I mörkret med Milton och mamma som sällskap. Att ha med barn på kyrkogården är ju rätt fantastiskt. Igår var jag nästan för trött för att orka engagera mig i Miltons energi, men utöver det och min attityd igår så är det bra härligt. Milton lyser på typ alla gravstenar vi passerar och så ska mamma eller jag läsa på stenen, vem som är begravd där. Barns nyfikenhet och enkelhet är fantastiskt.
Det enda spöket på kyrkogården var Milton igår ;) Vi körde "Bus eller godis" en sväng igår också nämligen.
Såhär såg alltså vår kväll ut igår.
Nu, tv. Kram!
Kommentarer
Trackback
