Att se likheter och olikheter
I två dagar unnade jag mig att verkligen vara sjuk och låg mest såhär på soffan, som Dante efterliknar, dock var jag inte lika nöjd och glad över det, även om det var rätt skönt och mycket välbehövligt:
Vi är förresten fortfarande så sjukt nöjda med vår fina soffa! Den är snygg och skön - grym kombo!!
Våra barn är förresten väldigt mycket varandras motsatser (än så länge) på många punkter: Milton är temperamentsfull och samtidigt väldigt känslig. Dante är mycket lugnare och mildare. Milton hade mycket lättare till tårar och skratt som bebis. Dante är mer jämn hela tiden, varken arg eller superglad.
Men vissa saker har de definitivt gemensamt: Att de till exempel är rätt så sena, motoriskt sett, båda två. Milton kröp när han var ett år och var nästan 1,5 år innan han gick. Dante är nu över tio månader och sitter bara fortfarande på stället. Han flyttar sig runt i en cirkel och kanske en halvmeter/halvtimme framåt.
Och när man lägger honom ner på mage, så lägger han huvudet, såhär som han gör på bilden ovan, på sidan och vilar det lite. Milton var exakt likadan!
Fina Milton!
En annan markant skillnad: Milton är mörkhårig och brunögd och väldigt lik mig. Dante är blond och blåögd och väldigt lik Marcus. Och ändå så tycker jag ibland, att de är lika varandra. Det är häftigt, det där.
Kommentarer
Camilla
Fina pojkar!
Lina
äsch det är överreklamerat att ha tidiga barn ;) ska bli såååå spännande och se om Felix är lika sen och seg som Isabella :D
Svar:
Fanny Lindborg
Lina
Allt är bara bra :) det är ganska roligt att vara tvåbarnsmamma om än stor omställning iom att jag inte kan vara ler och långhalm med Isabella längre. Men det fungerar för han är ju förbaskat rolig den där Felix ;) fast oavsett hur mysigt det är med bebis ser jag framemot ett barn som kan gå själv :D
Svar:
Fanny Lindborg
Mimi
världens finaste <3<3<3<3
Trackback
