Att komma hem till en kram
Igår hade jag nog den pissigaste arbetsdagen någonsin. Jag hatade varenda minut av dagen och var väldigt låg när jag sedan körde hem och kom hem. Väl hemma möttes jag av dethär: en varm kram, en sådan som bara en femåring kan ge. Med min näsa i hans hår och två barnarmar om min hals, så kände jag att jag hittade tillbaka till mig själv.
Jag bad om en kram, men fick så mycket mer. Precis där och då i rätt stund. Han är världsbäst, min Milton.
Och idag då? Jag kom hem till samma femåring, som ritat en så fin teckning till mig på dagis! Jag blev rörd till tårar. Alla som känner min Milton vet hur opysslig han är, därför blir det kanske extra fint när han ansträngt sig så.
En sol, ett hus, en blomma och gräsmatta. Såklart. Fina, älskade barn.
Nu tv, innan sängen!
Kommentarer
Trackback
