2012-11-26 - 11,26

Den dagen och det klockslaget kommer vi aldrig glömma. Dusty försvann från oss då. Dog och finns inte mer hos oss. Och är så fruktansvärt saknad. Hela förmiddagen igår är som en enda dimma. Den enda glädjen var att Mimi kom ner från Stockholm. Det betyder massor att vi fyra, tillsammans med Dusty, fick denna stund tillsammans. Och att vi fyra fick tid tillsammans efteråt.
Vi grät, pratade och bara var, om vartannat hemma hos mina föräldrar, tillsammans med Dusty. Innan det var dags. Resan till veterinären minns jag inte ens, jag bara grät. Kommentarerna om bilderna här är överflödiga, detta är Dustys inlägg och bilderna betyder så himla mycket för mig. De tre första togs igår.
Det känns viktigt att vi alla fick vara nära Dusty. Han och jag låg på golvet flera omgångar, bara nära. Ett par hemligheter viskades i hans öra, annars sa vi ingenting.
 
 
Nära nära....
 
Fina älskade hund. Du betyder allt för oss, precis som de andra djuren. Du är så himla saknad och tomrummet är enormt...
 
Det var tomt att komma hem efteråt, till mamma och pappa utan honom. Ingen hund som mötte oss i hallen, inga tassar på parketten, ingen Dusty.
Vi begravde honom på samma ställe där vi hämtade honom, hos pappas vän, där Dusty mellanlandade innan vi fick hem honom. Det känns fint och viktigt på något vis, att han är tillbaks där och att han nu finns på ett ställe där han älskade att vara.

Han landade hos oss den 26/2 2006, en 7,5 månader riktig skitunge. Som hade haft en ganska tuff start i livet innan vi fick honom, och han fick oss.
Den 26/11 klockan 11,26 (konstigt med siffrorna va?) somnade våran Dusty in och han är så otroligt saknad. Vi fick exakt på dagen 6 år och 9 månader tillsammans. Fina år, skitjobbiga år, år av framgångar och bakslag, men framför allt år av kärlek. Dessa år med Dusty bär vi med oss i all evighet. Precis som vi bär med oss år tillsammans med alla djur vi har haft - och har.
 
Det är såhär vi minns vår fina kille - stor, stark, vacker, egen, dominant och allt det där som bara han var.
Fotot togs för ett år sedan ungefär. Sedan dess har det gått upp och ner, med hans hälsa och nu var det dags. Pappa och mamma har gjort allt för honom, provat precis allt. Det är viktigt att inse när det är nog, för Dustys del, för pappas och mammas del. Och det gjordes nu, nu var det dags. Nu hade allt provats.
 
Finaste älskade saknade Dusty - hur ska vi klara oss utan dig? Just nu känns det hopplöst. Och det känns som att jag alltid kommer känna såhär. Det gör det alltid, så fort en älskad försvinner. Tillslut lär jag mig leva med det, det vet jag. Men nu får det kännas såhär.
Dessa djur, som vilken familjemedlem som helst. De betyder så fruktansvärt mycket i våra liv, för oss.


Kommentarer
Anonym

Usch kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom. Tårarna rinner på mig bara jag läser detta. Jag har själv en snart 11årig hund som börjar bli gammal...

Det går inte ens att beskriva i ord hur mycket dessa underbara älskade djur betyder.

Kram <3

Svar: Känner precis som du skriver, det är så tungt och tårarna rinner ofta nu, jag saknar Dusty väldigt mycket :( Hoppas du får flera fina ord med din hund, trots att han/hon börjar bli till åren, kram
Fanny Lindborg

2012-11-28 @ 00:06:30
malin

Så fint skrivet, fällde en tår när jag läste. Dess älskade djur <3

Svar: Kram vännen, dessa djur de blir så himla saknade när de inte finns längre :(
Fanny Lindborg

2012-11-28 @ 07:31:07
URL: http://malinnor.blogg.se
Therese

Jag beklagar, han var en av de bästa hundarna jag träffat! <3 styrkekramar till er alla!

2012-11-28 @ 12:40:47
Anonym

:( Dessa älskade djur, så mycket de betyder...känner din sorg genom dina ord:(

Svar: Ja dessa djur, det är fruktansvärt vad de saknar oss när de inte finns längre :( Tack för din kommentar, kram
Fanny Lindborg

2012-11-30 @ 21:43:30


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0