Att göra Stockholm med min fyraåring!
Ååååååhh vilken fantastisk helg vi har haft, Milton och jag! Så himla fin. Och viktig. Att få spendera tid med bara honom, värt allt liksom.
Att behöva stå upp och vänta, är ju inte Miltons (eller min, men som vuxen får man ju föregå med gott exempel ibland), så såhär hittar man ofta honom. Sittande på golvet (eller marken) framför fötterna.
Väl i Stockholm blev vi upphämtade av tre coola tjejer, en mamma och hennes två flickor. Dessa har vi sedan spenderat större delen av helgen med och igår tillkom ett gäng andra mammor och barn som jag velat träffa väldigt länge, åååhh så roligt att ses!!
Och tåget hem, efter att ha gått omkring några timmar i storstaden, var fantastisk. Milton tyckte nog att det var rätt skönt att få sitta ner ett par timmar. Sedan charmade han medpassagerare med att sjunga "låt oss ta en groupie", haha.. Godaste Milton!
Och att befinna sig mitt i en, för oss, stooooor stad med honom - vilket äventyr! Vi tar det från början.
Fredag kväll, på Sturup och SÅ redo för hans första flygtur. Och det gick ju galant. Ont i örat vid landning och då blev han rätt ledsen, men ville gärna flyga hem också och tyckte vi linne skippa söndagens tåg.
Att behöva stå upp och vänta, är ju inte Miltons (eller min, men som vuxen får man ju föregå med gott exempel ibland), så såhär hittar man ofta honom. Sittande på golvet (eller marken) framför fötterna.
Väl i Stockholm blev vi upphämtade av tre coola tjejer, en mamma och hennes två flickor. Dessa har vi sedan spenderat större delen av helgen med och igår tillkom ett gäng andra mammor och barn som jag velat träffa väldigt länge, åååhh så roligt att ses!!
Idag blev det en halvdag i centrum för Milton och mig, efter att vi sagt hejdå till våra vänner. Först lite lunch, sedan blev det till att leta efter en leksaksaffär, vilket var rätt spännande. Och det blev liksom den affären vi hann med (och liiiite Åhlens där Milton köpte kläder till Dante (?!)). Den billigaste shoppingtrippen för mig någonsin, tror jag. Milton är ju rätt duktig och redig, som högt poängterade om folk som gick mot röd gubbe eller att han tyckte det var himla äckligt med alla tuggummi på marken, haha..
Väl framme i leksaksaffären. Där fanns ju liksom hur mycket kul som helst!
Och tåget hem, efter att ha gått omkring några timmar i storstaden, var fantastisk. Milton tyckte nog att det var rätt skönt att få sitta ner ett par timmar. Sedan charmade han medpassagerare med att sjunga "låt oss ta en groupie", haha.. Godaste Milton!
Några citat kvällen till ära:
-mormor (som han pratade en sväng med i telefon med). Kan du önska dig ett tv-spel i julklapp så kan jag spela på det?
Smart grabb... Win, win liksom! Han fick chans att spela tv-spel, samtidigt som kan kunde önska sig andra julklappar, hahaha..
Eller när jag sa:
-Tack Milton för en riktig toppenhelg i Stockholm! Jag har haft så himla roligt med dig.
Milton svarade:
-Det var så lite så, mamma.
Klart slut. Typ. Nu vet jag att han tycker likadant, att det har varit kanon. Men hans svar, oslagbart ;)
Att få spendera hela helgen med bara honom, att lämna de två andra hemma, har varit så viktigt för oss. Det är viktigt att få tid med bara honom och det är ömsesidigt. Det har ju varit mycket jag-och-Dante och pappa-och-Milton sedan Dante föddes, för Dante har ju varit mer beroende av mig (av förklarliga skäl) fram till nu. Därför tar vi igen nu, jag och min stora lilla son. Detta måste vi göra om fler gånger, han och jag.
Nu ska jag strax sova i min egen säng. Milton knippade in för ett par timmar sedan. Det ska bli riktigt skönt att sova strax. Imorgon ska jag jobba.
Kram och godnatt
Mys. Mys. Mys.
Jag har berikats med två riktiga myspojkar. En som blivit det på "äldre dar" (Milton) och det är nog det absolut bästa jag vet, när han krokar fast sina armar runt min hals och håller hårt. Och den där rufsiga kalufsen som killar i mitt ansikte. Fina världens bästa storebror.
Och bebisen, som föddes med en gos-gen. Åh vad han är gosig! Jag saknade verkligen det med Milton när han var liten för han var precis tvärtom - totalt ogosig. Men den här Dante, gosets mästare!
Så jodå, någon brist på gos är det inte hemma hos oss, nu för tiden. Älskar det!
Första arbetsveckan!
Sådär ja, första veckan som anställd arbetande. Och den kan summeras med tre ord: Intensiv. Skitkul. Kanon!
Annars har jag ju förr stor förståelse för en massa olika saker, som att varför Marcus i vanliga fall är sjukt trött (och tråkig, haha..) på kvällarna. Jag är där nu, asatrött.
Japp, det har varit en jääääättebra första vecka. Galet lärorik och sjukt intensiv, men jag har samtidigt haft väldigt roligt och arbetat mycket varierande. Som i fredags till exempel, när tidningen var på plats. Jag kan väl säga såhär: Känd från pressen - check! ;) Hähähä..
Annars har jag ju förr stor förståelse för en massa olika saker, som att varför Marcus i vanliga fall är sjukt trött (och tråkig, haha..) på kvällarna. Jag är där nu, asatrött.
Och hur lite jag hinner med om dagarna nu, förutom på jobb. Och hur lite jag faktiskt bryr mig om hur hemmet ser ut eller om där är rena kläder till barnen, att jag redan har släppt det ansvaret till Marcus.
Och hur jobbigt det är att bara få typ två timmar/dag med barnen på vardagarna. Det suger massor. Men att komma hem till de där två minimänniskorna. Helt fantastiskt.
Imorgon är det dags igen och denna vecka är allt mer "på riktigt". Helgen har varit underbar och jag ser fram emot en ny arbetsvecka. Kram!
Att komma hem ikväll
Alltså natt ha varit ifrån barnen hela dagen. Behöver jag berätta att jag sprang in från bilen?! Eller att jag lagade mat med en bebis på höften, för att jag typ inte ville sätta honom ifrån mig?
Alltså. Fatta vad de har varit saknade idag! Vi hade kramkalas i soffan ikväll, min tokiga fyraochetthalvtåring, min trötta gosbebis och jag.
Dagen på nya jobbet har dock varit kanon! Kvällen svärtades dock ner av en skadad shettis, så nu inväntar jag veterinären. Suck.. Stackars Malva...
Kram och hej
Tvåbarnschocken och lite andra barntankar
Läste en annan blogg som tog upp ämnet tvåbarnschocken och hur det var för henne. Det fick mig att fundera på hur det var för mig. Jag kan inte skriva för oss, för det är väldigt olika och Marcus drabbades ändå av någon form av tvåbarnskris, det gjorde inte jag.
Jag var smått livrädd över hur det skulle bli, med en bebis i huset. Plus n fyraåring. Pluss mitt företag. Ja alltså jag var rätt nervös. För med Milton drabbades jag av en enorm förstabarnschock. Den omställningen alltså. Från inget barn, till ett kolikbarn. Det var verkligen skitjobbigt.
Jag var således rätt skitnervös inför barn nummer två.
Men det hände ju inte?! Alltså tvåbarnschocken uteblev och det är något jag fortfarande väntar på. Allt fungerade så himla bra redan från början. Milton med jordens tålamod som storebror och aldrig har klagat över att få vänta ifall Dante ska äta, sova, få ny blöja och så vidare. Det har underlättat massor tror jag.
Och så Dante, jordens goaste bebbe som för det mesta är rätt nöjd och go. Sömnbrist deluxe har jag "lidit" av första halvåret. Fast egentligen led jag enormt mycket mer med Milton, än av sömnbristen denna gång. Jag var nog mer inställd nu på vad som komma skulle, tror jag. Jag har aldrig sovit så lite i mitt liv som jag gör nu och ändå är jag väldigt lite trött på dagarna. Konstigt egentligen.
Milton har verkligen lärt mig att bli förälder. Jag kan ha lite dåligt samvete över att jag är en bättre mamma idag, än vad jag var för fyra år sedan. Inte för att jag egentligen var en dålig mamma, men med fyra års erfarenhet i bagaget har jag såklart utvecklats i min roll och blivit en tryggare och bättre förälder.
De där två miniorerna, så himla fina och två så olika individer.
Innan Dante föddes hävdade jag bestämt att jag absolut inte är en "bebismamma", utan tycker det är lite roligare efter det första året. Men efter dessa snart sju månaderna (hjälp!?) har jag verkligen ändrat inställning till det. Jag har älskat att ha en liten bebbe i huset. Han är så go och varm och glad och härlig och hänger liksom med på typ allt vi gör och bara är.
Jag har ju känt mig rätt snuvad på denna föräldraledighet då jag har jobbat en hel del samtidigt (även om det fungerat bättre än vad jag någonsin kunde ana att det skulle göra) och lämnar snart över på heltid till Marcus. Det känns sådär och inte få vara hemma mer. Nu börjar det verkligen kännas, att jag snart kommer missa massor av tid med barnen. Missförstå mig rätt, det ska på ett annat vis bli jättekul (och skönt!) att få komma iväg och jobba.
På måndag har jag bara en vecka kvar hemma med min älskade pojkar. Ja, det låter som att jag ska vara ifrån dem dygnet runt i tid och evighet och det är ju lite så det känns ;) Nästa vecka ska jag verkligen ta vara på tiden med barnen, framför allt med Dante då detta ändå är "hans" ledighet och hans första år. Och åh vad jag kommer sakna det. På grund av att denna förälraledighet blev så kort för mig och tack vare att Dante är den enklaste bebisen jag kunde få, så skulle jag nästan kunna tänka mig ett barn till, någon gång i framtiden. DET skulle jag aldrig sagt tidigare, två barn var verkligen min smärtgräns. Och det är vi egentligen helt överens om, två barn är ju perfekt för oss. Och jag är kanske tillbaka i de tankarna om ett par år, att två barn är helt perfekt. Det återstår att se. Men nu, just nu i tiden, skulle jag absolut kunnat tänka mig ett litet knyte till.
Jag är så galet förälskad i mina två barn. De är så perfekta och bäst på alla vis. Det är så himla jobbigt och enkelt på samma gång, att vara förälder är underbart och påfrestande. Att vara tvåbarnsförälder är för mig ingen skillnad, det har inte varit svårare med två än det var med ett barn.
En veckas ledighet kvar och jag ska verkligen göra det bästa jag kan, av den, tillsammans med mina småpojkar.
Kram
Bröderna Bäst
Alltså de här två. Världens bästa. Och tillsammans, helt oslagbara. Sitter där tillsammans vid bordet och är så jäkla fina.
Och nu börjar ju det roliga. Dante vet ju vem Milton är nu och blir SÅ glad när han ser honom. Milton är så omtänksam och fin med Dante att det gör lite ont i mig. Och de första "bråken" har börjat, haha.. När Dante kör på Miltons leksaker med gåstolen, hahaha! Milton blir småsur och Dante förstår inte i nuläget, att han gör fel och här ju helt omedveten om det. Och det är rätt gulligt. Än så länge.
Än så länge lever vi i "lugnet före stormen" skulle jag tro. För såklart kommer bråken, det här ju till mellan syskon (ellerhur Mimi?! ;) ). Men samtidigt. Den kärleken mellan syskon. Helt fantastisk och åh som jag älskar det!!
Det där med att ärva.
Ja alltså det kan vara bland det finaste jag vet typ. Som när Dante har Miltons gamla kläder, världsfint helt enkelt.
Som idag hade han Miltons gamla kofta och hand gamla mössa. Åh vad underbart! Koftan har ju dessutom Marcus farmor stickat, vilket såklart gör det sådär extra fint.
Och Dante då. Världens bästa bebis, helt enkelt.
Snart är Marcus hemma och jag ska då snabbt springa ut och ordna lite i stallet innan det är dags för middag.
Vi hörs!
En galet taggad och fancy fyraåring!
Åh vad han var laddad och taggad i morse. Att åka på äventyr med faster, hennes kille och kusinerna, det är grejer det!
Och han var bra fancy i morse i sina nya Nikeskor, Kånkenrygga, Espritjacka och jeans. Älskar Miltons röda mössa, från Maxi. Använder den själv ibland ;)
Min älskade unge. Världsbäst.
Väl på tåget hade han sagt:
Det är skönt att åka tåg... Det här behövde jag!
Söta unge. Såklart han behövde. Hur längesedan som helst, som vi åkte tåg. Klart han behövde en tågresa <3
Kram på er!
Plötsligt händer det
Ni vet sådana ögonblick där det bara sådär plötsligt händer. Det kan vara stora viktiga saker eller små och rätt obetydliga. Idag gällde det ett foto som jag tog på Milton. Jag älskar det. Han ville inte alls vara med på kört och skulle plötsligt gå därifrån när jag samtidigt tryckte på knappen. Och han fastnade på bild, lite suddig och med ett helt fantastiskt uttryck. Jag kan titta på fotot hur länge som helst. Han är så cool och fin, min fyraåring. Just nu odlar han längre hår, varför inte liksom.
Nu sover han här intill mig. Min underbara och bestämda fyraåring. Men själv tänker jag smyga ut härifrån nu och unna mig lite lugn och ro i soffan, förhoppningsvis. Kram i kvällen
Rutiner, rutiner, rutiner...
Milton, Marcus och jag är riktiga rutin-knarkare. Vi älskar rutiner helt enkelt, kanske mest Milton och jag egentligen, Marcus är lite mer flytande. Milton har alltid gjort det. Dante, not so mycket, om vi säger så. Det är lite jobbigt faktiskt. Han är liksom mycket mer flytande. Å andra sidan mycket mer jämn i humöret, precis som Marcus.
Kram och fortsätt njut helgen!
Vet inte vilket av det jag egentligen föredrar. Jo, det är ju nog rutiner. Det underlättar livet många gånger. Även om en person med förkärlek till rutiner är svår eftersom det då kan vara svårt att ändra på det som implementerats, är ni med?
När Milton var sex månader somnade han samma tid varje kväll och vaknade ett par gånger varje natt för att äta. Dante försöker vi verkligen få att somna ungefär samma tid varje kväll och det går ju bättre och bättre. MEN han vaknar alltid efter en stund och då får vi lägga en lång stund till på att få honom att somna om. Det suger. Han blir ju trots allt ett halvår imorgon och nu vill jag ha tillbaka mina kvällar utan vakna barn (med undantag såklart för vissa kvällar såklart).
Det är tur att han är våldsamt söt, den där bebisen. Idag körde vi på zebra-inspirerad outfit på den där bebben.
Tipsar återigen (för visst har jag gjort det förr?!) om Maxis barnkläder! Himla bra priser, helt okej kvalitet och så himla fina många gånger. Dessa zebrabyxorna köpte jag åt Dante, såldes tillsammans med ett par svarta. Så två par för 99 kr. Well done, Maxi!!
Kram och fortsätt njut helgen!
Att ha gjort stan
I förmiddags lämnade vi storebror på dagis och lillebror och jag åkte vidare mot stan för att uträtta lite ärenden. Och den där lillebroden alltså, en så enkel liten kille. En fröjd att ha med såhär.
Och tillslut kom vi hem med en storebror från dagis och så lite nyinköpta grejer. Bland annat en tvättkorg, äntligen. Milton tyckte dock att den var en perfekt liten koja. Jag känner att det ena inte behöver utesluta det andra :)
En liten fikadate på stan med bebben, mys rätt igenom. Det var vi och typ tjugo gymnasieelever och jag kände mig rätt gammal i gemet, om vi säger så. Dante kände sig nog rätt ung i sammanhanget istället.
Och tillslut kom vi hem med en storebror från dagis och så lite nyinköpta grejer. Bland annat en tvättkorg, äntligen. Milton tyckte dock att den var en perfekt liten koja. Jag känner att det ena inte behöver utesluta det andra :)
Nu, "Stoppa tjuven" på trean, ni missar väl inte?? För inbrott vill ni inte ha, det lovar jag er... Kram!
Det gäller att passa på!
I morse kom det lite snö. Och för att inte göra om misstaget vi gjorde härom dagen med att vänta till senare, så klädde vi raskt på oss, letade fram pulkan och gick till backen. Sååå roligt!
Dante satt nöjd i vagnen med en kudde bak ryggen och somnade sedan efter halvtid så Milton och jag kunde ordna med pulkaåkandet utan en bebis att roa.
Och tur var väl det, att vi gick ut direkt. För sedan har det regnat konstant så all snö är borta igen. Men vi hann och för oss är det det viktigaste. Speciellt efter som Milton sista ord innan han somnade var "vad roligt det var att åka pulka, mamma". Då mår jag bra.
När vi kom hem gjorde Milton sin alldeles egna snögubbe helt på egen hand.
Och tur var väl det, att vi gick ut direkt. För sedan har det regnat konstant så all snö är borta igen. Men vi hann och för oss är det det viktigaste. Speciellt efter som Milton sista ord innan han somnade var "vad roligt det var att åka pulka, mamma". Då mår jag bra.
Kvällen har spenderats hos mina föräldrar. Marcus är iväg med jobbet till på söndag så nu gäller det att underlätta mitt liv lite. Så tack för mat och underhållning ikväll, mamma och pappa. Och Mimi!
Sedan for vi hem, jag och småpojkarna. Dante somnade i bilstolen så när vi kom hem fick jag ypperlig hjälp i stallet med att utfodra hästar, byta täcke på Armani och släcka ner. Sedan in och förberedde Milton för natten och sedan fick han mysa ner sig i soffan.
Sedan vaknade Dante till, fick mat och har sedan sovit sedan dess - woohooo!
Men alltså Milton. Vilken klippa han är. Så fort Marcus är borta så är all den där pappigheten som bortblåst och vi är ett så himla bra team. Han vet att det inte fungerar att tramsa eller att säga emot, allt jag behöver hans hjälp vid dessa tillfällen och det är aldrig något snack om saken. Han är helt fantastisk. En sådan "småsak" som att jag inte kunde bära honom upp för trappan ikväll (som vi annars brukar göra) eftersom jag bar Dante hade han en vanlig kväll kunnat sura ihop över. Men inte när vi är själva, aldrig någonsin. Han säger "okej" och knatar på. Trots att det blev sent och han egentligen var skittrött. Fantastiska, underbara Milton.
Så. Nu ligger vi till sängs alla. Dante i spjälsängen. Milton och jag i dubbelsängen, tillsammans med en katt och så Yda. Åh så härligt!
Godnatt härifrån!
Utetimme
En timme hann vi med på lekplatsen idag i ett helt underbart väder. Kalaskläder under och så tjocka ytterplagg över så gick vi raka spåret till kalas efteråt, perfekt :)
...som sagt...
...medan andra nöjde sig med att titta på från vagnen :)
Och åh då skönt det var.
Vi gungade...
...som sagt...
...medan andra nöjde sig med att titta på från vagnen :)
Och så avslutade vi med balansgång och lite sådant där. Blir nog något liknande imorgon om vädret är på vår sida, för det är ju så skönt att vara ute och roligt att komma ut tillsammans.
Ikväll har jag inlett ett nytt mission; att få Dante att somna på kvällen. Sjukt tråkigt, men vi känner att det är dags nu liksom. Barn behöver rutiner och det har verkligen inte varit lätt att skapa rutiner med denna bebis. Nu ska vi servicen försöka, hej heja!
Så, kram och godnatt!
Nyår 2014-2015!
Alltås åh vilken mysig kväll vi hade igår. Vi åt jättetidigt och jag undrade hur vi skulle få tiden att gå till tolvslaget, speciellt eftersom vi lovade Milton att han fick vara uppe precis hur länge han ville. Men sedan körde han och jag ner till Miltons farmors jobb och önskade henne Gott Nytt År och efteråt stannade vi till en stund hos mina föräldrar och pratade (Milton och mormor spelade såklart hockeyspel, Miltons nya favoritgrej, haha). Sedan var ju klockan över halv elva innan vi var hemma och sista timmen gick fort.
För att bjussa på någon bild från kvällen får det bli denna, snodd från Marcus Facebook. Ni ser ju, väldigt enkelt igår ;)
Sista timmen innan tolvslaget gick fort och vi var alla fyra vakna vid tolvslaget. Pussades och kramades Gott Nytt År och Milton fascinerades av alla raketer. Dante hängde i min famn och vi var alla inomhus. Yda var som alltid väldigt rädd och då är det tryggast för henne att ha flocken samlad, med mycket ljud från oss och från tv'n etc. Lilla Loppan, en tuff dag för henne..
En nyår som inte var någon annan lik, väldigt oglittrig och väldigt lugn. Precis som vi ville ha den. Så den blev perfekt för oss i år.
Nu sover Milton. Dante lär få titta Beck med oss. Kram och hej!
Årsresumé 2014
Tänkte bjuda på en form av årsresumé för att sammanfatta mitt fantastiska 2014 lite. Så, vi börjar väl på en gång!
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Självklart :) Jag fick vara med om ett kejsarsnitt och således bli tvåbarnsmamma. Givetvis det största som hänt mig i år. Älskade Dante, du var så himla efterlängtad. Och kejsarsnittet? Helt fantastiskt!! Skulle kunna göra om det vilken dag som helst, älskade det.
Genomdrev du någon stor förändring?
Jag drev ju mitt lilla företag med allt vad det innebar och lärde mig massor. Jag avslutar ju året med att till stor del lägga företaget åt sidan för att bli anställd. Det ska bli så himla kul! Det får väl vara en av mina stora förändringar för i år, från ett ganska fritt liv först som student och sedan som egenföretagare, till anställd.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp. Bästa vännerna och även min kusin avslutade förra året med att bli föräldrar, Marcus syster började detta året med att få en bebis. För att nämna några.
Och så Jennie. Vad jag önskar att du fick uppleva mer av din flicka.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Jag har två datum jag alltid kommer bära med mig. Den 25 juli då vår fina Dante föddes. Att få bli föräldrar ännu en gång, att ge Milton ett syskon. Helt underbart och jag är så otroligt tacksam över det.
Sex dagar senare, den 31 juli, inträffar nästa datum som jag alltid kommer bära med mig. Datumet då jag förlorade min bästa vän. Den sorgen jag upplevde och för alltid kommer bära med mig är fruktansvärd. Hon är så saknad.
Vilka länder besökte du?
Hahaha.. Bara inom Sveriges gränser i år.
Bästa köpet?
Barnvagnen var ett toppenköp. Är galet nöjd med vår Buffalo. Annars älskar vi Marcus bil, men det är ju inget köp eftersom det är företagsbil. Så det får nog vara barnvagnen dårå :)
Eller nej förresten, det bästa köpet måste egentligen vara vår nya kamin, den är såååå bra!!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Barnen. Milton för att han är den han är. Dante för att just han föddes hos oss.
Saknar du något under 2014 som du vill ha år 2015?
Motivation till träning. Jag måste hitta den någonstans. Tror energin kommer komma tillbaka då fort Dante sover bättre på nätterna. Så indirekt är det väl sömn jag saknat i år och vill ha mer av nästa år ;)
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer föräldraledig. Hade jag vetat att jag skulle börja jobba nu i mars, hade jag inte jobbat i höst. Men det visste jag ju inte då tyvärr.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat då såklart.
Favoritprogram på TV?
Sons of Anarchy. Och så Orange is the new black (Netflix förvisso, men det ses ju på TV'n)
Bästa boken du läste i år?
Har inte hunnit läsa så många, men Läckberg fungerar alltid. Älskar hennes böcker!
Största musikaliska upptäckten?
Åh, jag har faktiskt ingen aning. Musik är inte alls mitt område, allätare som jag är..
Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Åh, det måste vara min anställning. För mig som aldrig varit anställd känns detta otroligt stort och roligt!
Största framgång på det privata planet?
Att vår familj, tack vare Dante, känns helt fulländad. Två fantastiska barn som kompletterar varandra så bra. Som är de finaste vi vet. De vi är så otroligt stolta och tacksamma över.
Största misstaget?
Att skjuta upp saker. Att jag inte åkte ner till Jennie när jag tänkt utan sköt upp det. Och sedan var det för sent.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Väldigt blandat av förklarliga skäl.
Vad spenderade du mest pengar på?
Dräneringen av huset. Det är helt klart den dyraste investeringen vi gjort i år. En trist kostnad, men mycket välbehövlig.
Något du önskade dig och fick?
Ett barn fött med kejsarsnitt. Vår "deadline" för ett eventuellt syskon åt Milton var nu i höst, Dante föddes ju i somras och det var verkligen så perfekt. Milton är världens bästa storebror och jag är övertygad om att de kommer ha så kul ihop sen, även om det skiljer fyra år på dem.
Något du önskade dig och inte fick?
En bebis som sover på natten, haha.. Dante är världens mest perfekta i alla andra avseenden utom just den detaljen att han inte sover på nätterna.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jag minns inte. Gud vad trist. Jag ska bli bättre på att göra det JAG vill på mina födelsedagar, fira med de jag vill och inte fira så som andra tycker. Inte för att min släkt och familj har direkta krav på mig och mitt firande, det är nog mer jag själv som har det tyvärr. Nästa år fyller jag på långfredagen = vi är lediga allesammans. Då skulle jag vilja fira med Marcus och pojkarna på morgonen, sedan lämna pojkarna hos barnvakt och åka på spa etc. Det är drömmen. Och då hade jag kanske kommit ihåg mitt firande till nästa års resumé ;)
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Halva mitt år har "svärtats" ner av saknad efter Jennie och alla tankar kring henne och det. Säkert mycket mer än vad folk runt mig har märkt. Att titta på min Dante och känna en sådan enorm glädje och samtidigt en sorg över vad hon missar, eftersom hennes flicka och Dante nästan är prick jämngamla. Jag låter kanske himla egoistisk, givetvis önskar jag inte tillbaka Jennie för min skull. Förstår ni hur jag menar?
Vad fick dig att må bra?
Barnen. Åh vad jag har dem att tacka för mycket. Som under svåra stunder har tvingat mig att upprätthålla någon form av fasad och vardag. Det har varit så skönt många gånger att fokusera på dem och den där underbara vardagen och lägga ner det jobbiga i en mental liten ask och stoppa in i hjärtat för en stund.
Vem saknade du?
Förutom Jennie? Anna såklart, den där bästavännen i Stockholm som jag träffar alldeles för sällan egentligen.
Mest stolt över?
Över mina barn.
Högsta önskan just nu?
Att jag, trots att jag kommer jobba heltid, kommer hitta tid till barn, hus, djur och mig själv.
Att vi alla får vara friska och må brA är ju såklart det viktigaste och inget som behöver skrivas egentligen.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill hitta mer tid för bara Marcus och mig. Utan barn. Typ bio, nätter att sova ut på, spa, promenader etc. Det hade varit guld. I år har det av förklarliga skäl inte blivit så mycket av den varan.
Hoppas ni alla har haft ett fantastiskt år som ni nu lämnar bakom er och ser fram emot ett helt nytt oskrivet år.
I min resumé låter det ju som att mitt år inte alls har varit bra. det har det, det har p åmånga vis varit helt fantastiskt. Att vi fick Dante är helt obeskrivligt underbart och jag är otroligt lycklig. Men det har varit tufft och jobbigt och kantats av en otroligt sorg.
Nu ska jag njuta av mina killar. Idag firar vi vårt nyår helt själva, beställt mat och allt. Otroligt skönt! Milton ska få titta på raketer, Dante ska gosas med. Och Marcus och jag, vi firar 12 år idag. Bara det är ju värt lite extra tid tillsammans. Han är så bra, min Marcus.
Inlägget blir faktiskt helt utan bilder. Texten får ni hålla tillgodo med.
Stor varm kram ger jag er och önskar er alla ett fantastiskt Gott Nytt År!
Bästa vän!
Att ha en bästa vän 60 mil bort, skojar man inte bort hur som helst. Vi är dessutom två upptagna personer som jämt ringer om varandra, glömmer ringa tillbaka och kommer på det en vecka senare, som hörs alldeles för sällan.
Åh vad ni är bra. Anna, jag saknar dig redan så mycket!!
Men när hon väl är hemma, är hon så himla närvarande. Och det viktigaste, hon är Miltons bästa vuxen-kompis. Anna är fantastisk, som vi älskar dig!
Och igår var hon äntligen här!!
Och dessutom med pojkvän! En kille som blev sjukt populär här hemma, omtyckt av mig men mest av Milton ;)
Åh vad ni är bra. Anna, jag saknar dig redan så mycket!!
Känner att jag ligger en dag back hela tiden nu här inne, men det får ni ta. Berättar om dagen idag imorgon istället :)
Kram och hej!
Julafton!
Och så vart julen över för i år, hips vips liksom så ligger juldagarna bakom oss. På gott och ont liksom. Jag älskar julen, den härligaste högtiden av dem alla. Men det är ju intensivt som tusan. Så juldagen och annandagen är himla härliga de också.
Dagarna (lillejulafton och julafton) gick åt till att äta, spela julklappsspel, träffa tomten, äta ännu mer, spela spel och åt reflektion över livet.
Hoppas ni alla hade fantastiska juldagar. Tid för traditioner, eftertanke och tid för varandra. Kram på er!
Julfina var vi alla fyra.
Anställd.
Ja. Så är det! Jag är fortfarande ganska kluven, men mitt samarbete med företaget jag jobbade som konsult åt köpte ut och dessvärre fungerade det inte med en förlängning = jag stod utan min tryggaste inkomst som egenföretagare. Det kändes helt enkelt inte så bra, även om det inte kändes väldigt panikartat eftersom Dante fortfarande är så liten och jag därför hade chans att vara föräldraledig ett bra tag till.
Men stressen att inte ha något att gå tillbaka till var jobbig och jag började så smått att kika på jobb. Jag hamnade i en telefonintervju för ett företag och sedan blev jag kallad till intervju. Sedan blev jag erbjuden jobbet!
Svårt det där. Jag som aldrig någonsin har behövt jobba heltid på bortaplan sedan jag fick barn och alltid kunnat styra mycket av min tid, ska nu pendla en bit till jobb och dessutom jobba heltid. Marcus kommer i mars ta över föräldraledigheten och då är Dante drygt sju månader.
Ni förstår kanske min kluvenhet? Å ena sidan är det fantastiskt och en enorm självföretroendeboost att få jobbet. Det är tryggt och "bekvämt" med en anställning och jag kommer ha en bättre och säkrare inkomst. Och semester! Dessutom tror jag det är himla bra att dela föräldraledigheten, både för barnen och för Marcus. Och jag är ganska säker på att jag kommer trivas väldigt bra med jobbet.
MEN. Det känns jobbigt att jag kommer vara borta mycket mer från barnen. Och så känns det jobbigt att Dante bara är sju månader. Jättejobbigt, om jag ska vara ärlig. Mest av egoistiska skäl, att jag ska vara borta från min bebis. Jag som alltid varit hemma så mycket med Milton, kommer inte ge Dante samma.
Å andra sidan är Milton enormt pappig, trots att jag varit hemma mest. Så Dante kommer kanske då fortsätta att vara mammig ;)
Fast jag är enormt tacksam och glad för denna chans. Nu har jag liksom landat lite i det och det känns inte lika jobbigt längre, även om det kanske låter så i texten. Det ska bli fantastiskt roligt och, i ärlighetens namn, vissa dagar hemma själv med barnen. Ja alltså. Då längtar jag verkligen efter att få komma hemifrån. Om vi säger så.
Jag tycker väl att jag är en bra mamma. Jo det tycker jag att jag är. Jag gör så mycket för och med barnen. Men efter en heldag hemma med dem är jag ganska trött på det. Inte trött på barnen, men på allt som rör det där vardagliga, det blir lite mycket vissa dagar helt enkelt. Dessutom blir jag oftast den "tråkiga" föräldern, den som alltid tar alla vardagsstrider. Den som tar det mesta tråkiga kring barnen.
Så ett jobb på bortaplan kanske får mig att bli en ännu bättre mamma, som liksom orkar med tempot och ljudnivån på ett helt annat sätt, när jag sedan kommer hem. Och så får Milton chans att vara mycket mer med pappa under en period och jag får chans att vara den "roliga" föräldern.
Ja nej, det är inte lätt, livet. Ganska svårt många gånger faktiskt. Men nu är jag anställd, jag kommer ha rätt till semester, ha en tryggare inkomst och så vidare. Många fördelar, absolut.
Nu har snart min fyraåring somnat och jag ska smyga ner till de två andra. Vi har haft en fiiiiin eftermiddag med mina kusiner, farmor, farfar, farbror, faster, mina föräldrar och syster. Åh vad jag tycker om dem, allesammans!
Jul i vårt hus!
Vi satte som sagt in granen här i söndags. Åh så mysigt!
Milton älskar att klä granen. Verkligen älskar det!
Bebben får nöja sig med att ligga under granen och kika :) Det går ju bra, det också.
Tänk va, mindre än en vecka kvar till jul och Marcus jobbar bara idag också, innan han går på lång ledighet. Så jädrans härligt och så fantastiskt att det så snart är jul! Imorogn ska vi försöka bli färdiga med de sista julklapparna, vi är sällan ute i såhär god tid, hahaha.. I dessa lediga dagar fram till jul, ska jag försöka bara julgodis med Milton. Han är ju som sagt inne i en riktig köksperiod och älskar att få hjälpa till, då passar julgodis bra nu dessa dagar :)
Dags att jobba undan det sista innen bebben vaknar och innan Snöret ska hem från dagis, längtar efter honom.
Kram och hej!
Inbrott
Hade en så himla spännande torsdag, upp som en sol liksom. Sedan ringde Marcus och spänningen steg till en helt ofattbar nivå som jag aldrig mer vill behöva uppleva. Vi hade haft inbrott. Någon hade tagit sig in i vårt hus. Någon hade rotat igenom alla våra saker. Någon hade skrämt våra älskade hundar och katt. Någon hade krossat Miltons spargris. Någon hade stulit våra saker.
Milton var så arg, ledsen och orolig. Och mitt i allt var han dessutom helt fantastisk. Vi försökte ju förklara för honom och svara på alla hans frågor kring tjuvarna. Och så fick han vara med och städa, vilken handlingskraftig unge vi har!
Han var typ såhär pissed. Arg blick och boxhandskar på. Ingen tjuv skulle våga gå in här igen, helt enkelt.
Gårdagens sämsta var allt som skulle ordnas nu efter inbrottet, så mycket praktiska saker. Och så luciatåg på dagis. Åååååhh dessa underbara barn! Jag blir helt gråtig när jag sitter där längst fram och tittar på min Milton och sjunger med i varenda sång som vi har övat på i flera veckor.
Milton, finaste tomten, ever!
Lillebror fick också stråla lite extra, i tomteluva. Gossparven!
Så. En massa udda-saker som hänt de senaste dagarna. Massor. Vi är helt slut mentalt vid det här laget. Dags att kasta in handduken för idag, imorgon håller vi söndag i lugnets tecken. Plus ett ettårskalas, som avbrott i det lugna ;)
Kram och godnatt
