Mors Dag
Idag är det förvisso Miltons dag eftersom det var hans kalas. Men det är även alla mammors dag. Och mammor är ju himla bra, så det är klart att det ska firas. Min mamma är iaf den bästa. Och jag är så glad att jag ser att jag ärvt många av hennes mamma-gener, att jag fostrats till att bli den jag är. Mycket är hennes förtjänst. För som hon ställt upp. Och alltid satt min syster och mig i första rummet. Jag märker att jag nu gör samma för mina barn. Värt allt i världen.
Tack mamma, för att du är du!
Och i år känns det extra speciellt för mig med mors dag. Jag har i år två barn att vara mamma till. Två anledningar att vara lite extra tacksam över. Två helt fantastiska barn som gör mig hel.
Och i år känns det extra speciellt för mig med mors dag. Jag har i år två barn att vara mamma till. Två anledningar att vara lite extra tacksam över. Två helt fantastiska barn som gör mig hel.
Milton och Dante. De bästa jag vet.
Syskonmatchning 2.0
Alltså jag matchar inte pojkarna sådär värst ofta. Ibland tycker jag det är roligt att de har lite samma färger på sig, om vi ska iväg eller så. Det är dessutom lite svårt att matcha barn med fyra års mellanrum tycker jag.
Men så ibland dyker det upp tillfällen då jag kan matcha dem sådär underbart fint som jag bara älskar. Att verkligen matcha, men utan att det sticker i ögonen liksom. Som nu, med likadana ryggsäckar; En i storlek stor till Storebroren och en Mini till Lillebroren. Jag pratar såklart om Kånken.
Nu har de alltså äntligen vars en att packa i. Jag har letat begagnade, busat och hållit på och nu så gick det vägen.
Att sedan gå hand i hand med vars en rygga på ryggen. Det är en fin tanke iallafall. Dante verkar inte gå än på ett tag, men sedan så kan de, om de vill, bära runt på sina grejer i vars en Kånken. Tillsammans. Det är fint. Väskorna är fina. Pojkarna är finast.
Milton fem år.
Idag var det äntligen dags. Miltons födelsedag. Miltons femårsdag. I morse gick vi upp tidigt för att förbereda, sedan vankades det skönsång så födelsedagsbarnet skulle vakna. Paketöppning på sängen och sedan jakt efter överraskningen i trädgården.
Milton bestämde hamburgare till middag och sedan har kvällen har varit lugn med lite kompisar här och barnens mormor. I helgen vankas mer kalas och det har vi en laddad femåring inför!
Och glad blev han, samtidigt som han blev ställd. Han viskade till mig när vi gick på Lillahuset att "detta var den bästa överraskningen i hela världen". Då vet man, att man gjort något bra. Den lyckan är värd allt.
Milton bestämde hamburgare till middag och sedan har kvällen har varit lugn med lite kompisar här och barnens mormor. I helgen vankas mer kalas och det har vi en laddad femåring inför!
Tänk va, för fem år sedan var han ett litet knyte (om än rätt stor med sina 4380 gram och 53 cm långa kropp) med ett jäkla humör redan från start.
Men åh så fin. Så fruktansvärt fin. Världens bästa. En av mina favoritbilder på Snöret, han är så ljuvlig just precis där!
Nu ska jag försöka sova. De andra sover sedan länge, men nattsuddaren är som vanligt uppe. Kram!
Födelsedagspresenten
Ja denna vecka kretsar typ allt runt Miltons födelsedag. Jag menar, man fyller ju bara år en gång om året. Och man fyller ju bara fem år en gång i livet. Så det är ju inte så konstigt. Men åh, vad stort det är, för en liten att få fylla fem. Och för hans föräldrar, som snart varit mamma och pappa i fem år. Det är stort. Vårt älskade Snöre.
Jag tror att vi imorgon har en rätt lycklig femåring. Nu ska jag förbereda det sista i för morgondagen, innan jag ska dyka isäng. Kram!
Och jo, vi hann! Födelsedagspresenten är på plats i trädgården och jag tror inte han har listat ut det, trots allt smusslande och gömmande i garaget den senaste veckan.
Här är den, hans (och i framtiden Dantes) alldeles egna Lillahus! För i Miltons värld heter det inte lekstuga, utan Lillahus.
Jag tror att vi imorgon har en rätt lycklig femåring. Nu ska jag förbereda det sista i för morgondagen, innan jag ska dyka isäng. Kram!
Gungstolen och en tiomånaders.
Gungstolen används varje kväll, av Dante och mig. Att gunga till sömns har blivit vår grej och Sparven blir helt avslappnad av det.
Och det är så fint, det är vår stund varje kväll. Och extra fint är det att sitta i just den stolen. Gungstolen från min mormor och morfar. Det gör mig varm i hjärtat liksom. Sådana där generationssaker.
Och igår, förutom detta, så blev vår älskade Lillebror tio månader. Det är rätt galet, vad tiden bara rusar ifrån oss.
Den där blonde blåögde saken (den enda i vår familj med blå ögon!), som bara sitter där vi sätter honom. Den där klåfingriga bebben som tar allt han kommer åt och som har en förvånansvärd framfart med sin gåstol, han som annars mest bara sitter.
Han som först nu börjar visa lite humör, han som tillför vår familj obeskrivligt mycket. Han som vi andra tre älskar så ofantligt mycket. Han, just han, har vi fått i vår familj. Våran Sparv Dante!
Måndagslista nr 236
Hej!
Idag är jag extra glad över att...
...det är Miltons vecka. Födelsedagsveckan är äntligen här och SOM han har längtat och laddat! Den glädjen inför ett barns stundande födelsedag, är ju fantastisk på så många vis.
...denna dag snart är gjord. Alltså, först var natten till idag den sämsta på vääääldigt länge med två sjuka barn. Marcus var uppe nästan hela natten med Dante och jag var uppe ett par timmar med Milton. Sen till jobbet i morse körde jag först på en hare (usch och fy...) och sedan fick jag stå i bilkö vid vägarbete en kvart. Ja nej, vissa dagar borde vi bara stanna i sängen.
...det är löning idag, woohooo! Nice ;)
...dagen slutade bättre, än den började. Miltons födelsedagspresent i garaget börjar ta form och jag fick en lugn stund ute hos hästarna. Men bäst av allt, att komma hem till två fina barn, mina barn. Det är jag så otroligt tacksam över.
Nu måste jag platta håret och göra mig iordning för sängen. Känner jag mina barn rätt så blir det en stökig natt...
Kram!
Första barnkalaset
Ja, check på den! Första barnkalaset är gjort. Sååå befriande, hahaha.. Barn är ju rätt intensiva ;) Men Milton hade roligt nästan hela tiden (liksom de andra barnen) och det är trots allt det viktigaste. Vi hann med hamburgare, glass och skattjakt. Resten var fri lek utomhus. Precis lagom och vi hade fantastiskt tur med vädret ju!
Liten roade sig kungligt. Ballong i högsta hugg och sedan mös han mest omkring och tittade förundrat på alla de andra. Lille Sparven!
Liten roade sig kungligt. Ballong i högsta hugg och sedan mös han mest omkring och tittade förundrat på alla de andra. Lille Sparven!
Milton fastnade inte på en enda mobilbild, bara kamerabild, så dessa bilder är de enda jag bjuder på :)
Nu ska vi bara lyckas på barnen i säng, lättare sagt än gjort verkar det som.
Kram!
Den att aldrig riktigt lära mig
Idag lovade jag mig själv att gå och lägga mig i tid. Mhmm. Det gick, sådär?
Men det går ju inte, framför allt inte såhär års. Det är ljust länge. Det luktar himmelskt utomhus. Och själen mår så bra. Ända till imorgon bitti, när kroppen vägrar vakna...
För jodå, det blev trädgårdsjobb ikväll igen. Och åh vad jag älskar det!
Ikväll flyttade jag min kompost och rafsade runt i den. Sedan drog jag väck en slagg som legat bak häcken och retat mig länge. Men nu är den väck! Och så fortsatte jag att kantskära lite, det gör sådan skillnad!
Där ute blir jag en helt annan. Stressen rinner av. Ingen telefon som stör eller andra människor. Bara jag och två hundar. En katt som smyger förbi ibland. Och så hästarna. Och fåglar med fågelsång. Och min fina trädgård, som jag tycker så otroligt mycket om. Den blir bara finare och finare! Snart har vi insynsskydd på alla sidor utom en. Häckar mot väg och mot fårhagen, täta som väggar. Avenbokshäcken är den finaste jag vet.
Och där ute trivs jag. Jag älskar att ha trädgård. Ett intresse i rakt nedstigande led från mormor och mamma. Det är fint, ett arv jag gärna bevarar och hoppas kunna föra vidare.
Men det där att inte riktigt lära sig, det kunde ju varit värre, visst? Och imorgonkväll står jag väl där igen. Men sedan är det helg och då känns det ju mer okej att vara uppe (ute!) länge!
Måndagslista nr 235
Hej måndag!
Idag är jag lite extra glad över att...
...vi varit lediga fyra dagar tillsammans. Dagar som förvisso kantats av sjuk bebis. Men ändock, tid tillsammans. Guld! Kalas, middag och Pidde Pannkaka har vi hunnit med också. Roliga dagar, helt enkelt :)
Dante verkar dessutom vara på bättringsvägen, peppar peppar... Hoppas!
...det är kalasvecka! Milton är SÅ taggad. Alltså, första barnkalaset, hur häftigt?! På söndag smäller det och vi räknar ner!
...det växer i mitt trädgårdsland. Sallat, morötter och rädisor växer för fullt. Resten verkar ta längre tid på sig. En låda till ska upp, fullproppad med jordgubbsplantor tror jag den ska vara.
...det luktar Syrén utomhus. Den doften, så underbar! Jag plockade in en kvist i morse som nu står vacker här inne i vardagsrummet.
...jag har börjat dra i en helt ny spännande tråd som jag inte kan berätta mer om, förrän den är helt spikad. Det är inte ens säkert det blir något av det eller att det ens är genomförbart. Men hoppas kan vi ju alltid göra. Fortsättning följer...
...vi ska städa garaget idag. Och köra till tippen. Älskar att få undan sådant!
...Miltons födelsedagspresent kommer imorgon. Sedan ska här smygas, byggas, målas och smygas ännu mer. Jag vill inte att han ser den innan han fyller år. Det ska bli SÅ roligt!!
Nu måste jag kila. Vi hörs, stor kram!
Tid tillsammans
Älskar sådana här veckor, när vi vinner tid att spendera tillsammans. Så värt!
Natten spenderade jag i vår extrasäng i barnrummet med Dante = rätt lite sömn med en rätt krasslig bebbe. 39,5-40 grader feber är rätt maffigt. Så jag tog sovmorgon, såklart.
Efter frukost tog Marcus sin Alba på promenad och sedan tog jag min Yda på promenad. Skönt att ta dem var för sig ibland.
Efteråt packade vi in barn och Dantes vagn i bil och körde ner till sjön. En liten, liten utflykt. Feber-Dante hängde bara i vagnen. Som vanligt utan ett ljud, men idag lite tröttare än vanligt. Storebror däremot, skulle visa oss det ena och det andra. Och vi skulle ta foto på honom lite överallt tydligen, haha.. Älskade!
Därför bjuder jag idag på bilder av honom, våran nästanfemåring!
Tänk va, en sådan där liten utflykt kan ge så mycket för själen. Och som kan ge så mycket för ett litet barn.
Att tänka tillbaka
Idag för fyra år sedan, firade jag och min vän hennes födelsedag i Stockholm. Idag är en dag att tänka tillbaka på. Idag är det Jennies dag, men idag finns hon inte mer.
Fina Jennie. Det är inte klokt egentligen. Hur orättvist livet är.
Fotot togs där och då. En födelsedagsmorgon i Stockholm.
Idag är det tomt på ord. Milton kom ut och såg min ryggtavla i köket ikväll. Direkt frågade han om jag var ledsen. Och om jag var ledsen för Jennie som har dött. Kloka barn, tänk att det märks så tydligt. Och att han lägger märke till det.
Jag var ju det. Otroligt ledsen precis då. Oftast är jag ledsen inombords. Oftast släpper jag bara ut det när jag är helt själv. Som i bilen påväg hem från jobbet. Det har blivit Jennies stund liksom. Men ikväll grät jag öppet. Det gick inte att hålla tillbaka.
Måndagslista nr 234
Hej vänner!
Idag är jag extra glad över att...
...det är kortvecka. Behöver jag säga mer? Åh. Så. Skönt. Som jag längtar!!
...Miltons födelsedagspresent är beställd. Nästa vecka kommer det ett stort paket, som vi verkligen ska försöka gömma för honom tills det är dags. Tänk att han snart fyller år.
...Milton och jag är tightare än någonsin. Vi vill helst göra allt ihop och har så roligt tillsammans. Jag älskar det. En av få fördelar med att vara ifrån barnen såhär mycket.
...vi har varit ute ikväll. Igen ;) Marcus har äntligen klippt gräset (gräsklipparen är sönder, men tvingades liksom igång) medan pojkarna och jag hängde på studsmattan. Och när barnen somnat, smet jag ut en halvtimme till. Händerna rakt ner i ogräset utan handskar och smutsade ner mig ordentligt, himla härligt. Hundar, katt och hästar gjorde mig sällskap. Precis så som det ska vara. Terapi liksom.
...Dante är Dante. Vilken bebis vi fick då för snart tio månader sedan. Så älskad, världens bästa lillebror. Han är så häftig, trygg och cool liksom. Han bara är mest hela tiden.
Våren alltså. Fantastisk.
Vi spenderar många sena eftermiddagar utomhus just nu. Så fort jag kommer hem från jobbet slänger jag av mig de kläderna och dyker i mjuka, stora kläder. Sedan äter vi kvällsmat. Och sedan går vi ut. Dante placerar vi på en filt eller i gungan (där han visst råkade somna igår, hahaha..). Milton och jag hoppar studsmatta eller planterar frön. Sedan fortsätter jag påta lite på egen hand och Milton återgår till studsmattan.
För Dante är ju att gunga favoriten just nu. Men att sitta på en filt med en liten blomma i hand är också rätt härligt. Det finns så mycket för en såhär Liten att inspektera och undersöka.
Marcus då? Alltså han tycker inte det är riktigt lika härligt som jag tycker. Men han brukar också hänga med oss ut. Igår försökte han få igång gräsklipparen (som inte lyckades. Tyvärr för vår gräsmatta ser nu ut som en jäkla äng!), sedan städade han hundgården och gjorde så fint.
Innan vi gick in satt jag och Marcus med Dante och Yda i vars ett knä på däcktrappan medan Milton och Alba lekte SÅ mycket på gräsmattan. Det var verkligen ljuvligt att se. Och grattis till Milton, som lyckades få Alba andfådd, hahaha.. Och Alba, vilken hund egentligen. Så otroligt snäll i alla lägen. Positiv och glad och accepterar all hantering. Milton kunde utan problem ta leksakerna från henne för att sedan kasta igen. Och efter ett par tillsättningar från Milton, så slutade hon även att försöka ta leksaken från honom innan han hann kasta.
En liten parentes, men väl värd att nämna. Jag är ofta så himla trött på Alba, men långt ifrån alltid. Hon är himla härlig också.
Nu ska jag få ut lite, innan jag måste hoppa i duschen för vi ska iväg. Kram!
Måndagslista nr 233
Idag är det redan måndag igen och jag är extra glad över att...
...vi har haft en så fin långledighet. Och vädret, underbart. Jag hade kunnat vara ledig flera dagar till. Vi har haft så sköna dagar tillsammans och samtidigt fått massor gjort. Så mina axlar känns verkligen lättare idag :)
...även om barnen var aaassvåra att få att somna idag. Så är vi ändå oftast två. Och vi har två barn. Som dessutom har varandra. Vad mer kan man begära?
...och efteråt gick jag ut för att släppa in hästarna. Och det luktade SÅ gott ute, så som det gör bara efter det regnad, det är kväll och det är vår. Och jag fick lite ro i min lite irriterade själ. Och så fick jag lite perspektiv till kvällens vägra-sova-koncept som mina minimänniskor körde. Vad gör väl sådana här kvällar om hundra år?
...det är maj månad. Och vi har snart en femåring i huset. Och i år väntar det dubbelkalas, barnkalas är ju givet! Tänk va, för fem år sedan var han nästan här. Älskade barn! Jag blir så gråtig när jag tänker på det.
Detta får räcka för idag. Lite tv nu innan säng. Stor kram!
Mycket trädgård är det.
Marcus och jag blir är lite olika på framför allt en punkt. Han blir absolut lyckligast av ett rent och städat hem och gärna med lite nya möbler, ommålat och sådär.
Och jodå. Yd var med. Som vår skugga och ständiga följeslagare. Alba var också med, någonstans. Henne såg vi passera lite då och då. Hon är rätt mycket mer självständig, om vi säger så.
Jag blir mest lycklig av ordnade rabattkanter, rensat ogräs, en uppfart som är iordning och vårblommor.
Idag prioriterades mitt och uppfarten är som ny. Gick ju så fort när vi var två.
Och visst håller väl alla med om att ogräs är vackrare i spann, än på mark?
Och jodå. Yd var med. Som vår skugga och ständiga följeslagare. Alba var också med, någonstans. Henne såg vi passera lite då och då. Hon är rätt mycket mer självständig, om vi säger så.
Fast inomhus, är det hon som slänger sig på golvet så fort Milton eller Dante befinner sig där. Hon är så glad för barnen!
En röd dags kontraster.
I förmiddags när Lillebror sov och Milton grejade med sitt, satt Marcus och jag vid vars en dator i köket och jobbade. Mmm. På en röd dag. Trevligt sällskap dock.
Sedan har större delen av dagen spenderats i trädgården för mig, med en, två eller tre killar som sällskap. Underbart! Jag gjorde iordning rabatterna nedanför hästarnas fönster och gjorde iordning den blivande häcken utanför hundgården.
Det behövdes, som synes. Om vi säger så, haha..
Sista halvan av denna röda dag var solklart bättre än den första. Jag åkte dessutom på att gå upp 06,15 med Liten i morse. Hej småbarnslivet ;)
Kran på er!
