Att plocka plommon

I år verkar det vara ett riktigt bär- och fruktår - härligt!!
Vi har förvisso inga fruktträd alls på vår tomt, tyvärr. Men utanför har vi (vi och vi, men ja, ändå, haha..) och där plockar vi frukt när det ges tillfällen.
Som igår kväll, när Milton och jag gick ut med en liten skål. Och där fanns massor av plommon. Sååå härligt och så gott! Hela trädet är fullt av dem och vi njöt en stund av ätande och plockande.
Så idag var det en nöjd kille med plommon mer sig till skolan.
 
Att plocka sin egen frukt, för att sedan ta med sig den till skolan - vilken lyx.
Och vädret alltså. Varmt och skönt och vi hade det så himla mysigt tillsammans, han och jag.
 
 
Och som vanligt slås jag av känslan, av vad bra vi bor. Vi bor så otroligt galet himla fint. Vi älskar det. Kanske mest jag. Jag är den hemma hos oss som älskar vårt hus allra mest. Sedan är det nog Dante, som kan röra sig fritt bäst han vill typ. Och se andra två på delad tredjeplats, nöjda liksom.
Men jag, jag älskar det så himla mycket. Så mycket att det nästan gör ont i magen och jag tänker att det är för bra för att vara sant, någon gång kommer jag väckas ur bubblan. Så löjligt egentligen kanske.
Vi bor som sagt himla fint!

Vilken skatt!

När barnen somnat och alla djur var utfodrade (minus Armani som valde att stå kvar i stallgången och klias med Malva som stod i sin box, de ge den möjligheten om kvällarna) så hängde jag några minuter i trädgården medan jag väntade på att Armani skulle gå in till sig. Japp han har den friheten.
Och i mitt jordgubbsland hittade jag dessa! En hel näve jordgubbar och smultronjordgubbar.
Alltså, den skatten! Vilken lyx. Att gå ut i trädgården och plocka helt obesprutat och närodlat. Sådant gör mig så lycklig.
Yda? Såklart alltid nära mig. Älskade hon.



Sedan gick jag in, sköljde och skar upp dem. Och åt upp den, alldeles själv. De jag plockar imorgon ska barnen få.
Nu sängen. Kram och godnatt!

Att njuta livet lite extra.

Lediga härliga torsdag. Inte en gång har jag tänkt på jobbet idag. Bara älskat livet lite mer än vanligt liksom.
Barnen och jag åt frukost och var utomhus redan vid 09 i morse. Första timmen spenderades mest ute i hagen; båda barnen, en häst, en hund och en katt. Den andra hunden satt utanför hagen tillsammans med mig. Att sitta där och titta på alla dessa familjemedlemmar får mig att känna mig helt komplett. Vad jag älskar dem allesammans. Just där och då njöt jag livet lite extra. Det är fantastiskt.


Armani är dessutom en så otroligt snäll häst. Han skulle aldrig närma sig varken barnen eller smådjuren, utan håller sig liksom till sitt och myser av sällskapet på avstånd, av de andra.

Annars har jag grävt rabatt idag också. Marcus har klippt och trimmat gräs. Vi har grillat korv och nu ikväll for Milton och jag iväg på utflykt tillsammans, bara vi två - så mysigt! Åkte och tittade på motorcyklar och åt glass. Vi missade morfar dessvärre, men sprang på min kusin, mitt kusinbarn och min faster och det var verkligen så roligt!
Och tänk va, attjag har ett så stort barn nu. Bara att få med telefon och plånbok, sedan är vi liksom good to go, han är mer som att hänga med en vän. Vi har så roligt tillsammans när vi är iväg.



Ett barn sover, dags för nästa! Kram!!

Att flytta en rabatt.

Ja alltså. Vilken skitjobb. Jag har grävt bort ungefär en tjugondel av grässvålen och är redan trött på det, haha.. Sedan ska det på med ny jord, växter ska flyttas och den gamla rabatten ska sättas igen och där ska sås gräs.
Så där satt jag och funderade över vad jag har gett mig in på:



Sedan lyfter jag blicken och ser ut över min älskade trädgård och vet precis varför. För att jag har en trädgård att pyssla i. För att jag har två fina hundar och en katt som håller mig sällskap och njuter av mitt påtande. För att jag har två fantastiska barn som leker så fint tillsammans och som älskar trädgården. Det är ju för dem jag gör det här. Och för mig, för att jag älskar att vara där ute.
När sedan båda barnen kommer bort, kryper upp i mitt knä och vi sitter där, med solen i ryggen. Jag luktar i deras nackar och sparar deras dofter långt in i hjärteroten och känner precis där och då den enorma lyckan i att då vara just deras mamma. Tänk att de där två är mina barn.



En som är mer vild än tam, som kan vara den häftigaste unge jag någonsin stött på. Barnet som nog tog flest steg av alla under gårdagens Valborgsfirande vid sjön. Som alltid äger, var han än är. Dante.
En med en enorm integritet. Som är sådär fantastisk som bara han kan vara. Som går att ha så härliga samtal med och som förstår så mycket. Som är klok som en bok och samtidigt bara ett litet barn. Min minior. Milton.

Att börja anlägga rabatt idag var inte helt illa pinkat ändå, trots allt. Vi har haft en SÅ fin dag, barnen och jag. Och Marcus, när han anslöt.
Utöver rabattbygge har vi ju hunnit med att tvätta och ta fram utemöbler och jag har tvättat bilen. Fler sådana här dagar, tack! Veckans väder verkar vara på vår sida dessutom, så det kan hända att det blir många timmar utomhus :)
Kram och godnatt!

Lille stalledrängen

Att ha gångavstånd för en ettåring, ut till hästhagen är ju fantastiskt. Ja även för oss andra. Men gångavstånd för en ettåring betyder ju att vi verkligen har nära ut till hästarna. Och det är ju givetvis underbart.
Att se vår ettåring tulta ut på grusgången och bort mot passagen. Att se hästarna stå där och titta förundrat på den där lilla människan. Det är fint.



Igår var vattnet mer intressant än pånnin. Men Malva var rätt nyfiken på den där lille Sparven.
Ochkrams blir ju helt varm i hjärtat av att se detta. Mina barn bland mina hästar.
Milton var tidigt genuint intresserad av alla djur, inte minst hästarna. Dante är inte alls sådan (tyvärr!). Men just då spelar det ju ingen roll, för det är så himla fint ändå.
Och så slår det mig än en gång, att vad fint och bra vi bor. Vilket guldläge!

Att älska lite udda saker

Ja jag gör ju det. Älskar lite udda saker. Sådant som många andra kanske inte riktigt lägger märke till. Som detta:



En upptrampad väg som hästarna tillsammans har skapat. Från trädgården och ut till hästhagen. Allt annat växer rufsigt omkring, men precis där. Där är det tomt och avslöjar att någon eller några går den vägen ofta.
Och det är så vackert, naturen liksom. Allt det där naturligt vackra, som får mitt hjärta att klappa lite extra.
Och de där två hästarna. Som verkligen får mitt hjärta att slå. Ofta lägger jag pannan på Armanis sida och tänker på Jennie och våra ridturer tillsammans. Andra gånger står jag och drar fingrarna genom Malvas man och reder ut början på en tomtefläta.

Men tillbaka till trädgården. Jag har nog en förkärlek för gångar. Mina absoluta favoritplatser i vår trädgård är gången mellan fårstaketet och min avenbokshäck. Och så hästgången på bilden här ovanför. Det är vackert och bra för själen, helt enkelt.

Födelsedagspresenten

Ja denna vecka kretsar typ allt runt Miltons födelsedag. Jag menar, man fyller ju bara år en gång om året. Och man fyller ju bara fem år en gång i livet. Så det är ju inte så konstigt. Men åh, vad stort det är, för en liten att få fylla fem. Och för hans föräldrar, som snart varit mamma och pappa i fem år. Det är stort. Vårt älskade Snöre.

Och jo, vi hann! Födelsedagspresenten är på plats i trädgården och jag tror inte han har listat ut det, trots allt smusslande och gömmande i garaget den senaste veckan.
Här är den, hans (och i framtiden Dantes) alldeles egna Lillahus! För i Miltons värld heter det inte lekstuga, utan Lillahus.


Jag tror att vi imorgon har en rätt lycklig femåring. Nu ska jag förbereda det sista i för morgondagen, innan jag ska dyka isäng. Kram!

Den att aldrig riktigt lära mig

Idag lovade jag mig själv att gå och lägga mig i tid. Mhmm. Det gick, sådär?
Men det går ju inte, framför allt inte såhär års. Det är ljust länge. Det luktar himmelskt utomhus. Och själen mår så bra. Ända till imorgon bitti, när kroppen vägrar vakna...
För jodå, det blev trädgårdsjobb ikväll igen. Och åh vad jag älskar det!
Ikväll flyttade jag min kompost och rafsade runt i den. Sedan drog jag väck en slagg som legat bak häcken och retat mig länge. Men nu är den väck! Och så fortsatte jag att kantskära lite, det gör sådan skillnad!
Där ute blir jag en helt annan. Stressen rinner av. Ingen telefon som stör eller andra människor. Bara jag och två hundar. En katt som smyger förbi ibland. Och så hästarna. Och fåglar med fågelsång. Och min fina trädgård, som jag tycker så otroligt mycket om. Den blir bara finare och finare! Snart har vi insynsskydd på alla sidor utom en. Häckar mot väg och mot fårhagen, täta som väggar. Avenbokshäcken är den finaste jag vet.
Och där ute trivs jag. Jag älskar att ha trädgård. Ett intresse i rakt nedstigande led från mormor och mamma. Det är fint, ett arv jag gärna bevarar och hoppas kunna föra vidare.

Men det där att inte riktigt lära sig, det kunde ju varit värre, visst? Och imorgonkväll står jag väl där igen. Men sedan är det helg och då känns det ju mer okej att vara uppe (ute!) länge!

Våren alltså. Fantastisk.

Vi spenderar många sena eftermiddagar utomhus just nu. Så fort jag kommer hem från jobbet slänger jag av mig de kläderna och dyker i mjuka, stora kläder. Sedan äter vi kvällsmat. Och sedan går vi ut. Dante placerar vi på en filt eller i gungan (där han visst råkade somna igår, hahaha..). Milton och jag hoppar studsmatta eller planterar frön. Sedan fortsätter jag påta lite på egen hand och Milton återgår till studsmattan.



För Dante är ju att gunga favoriten just nu. Men att sitta på en filt med en liten blomma i hand är också rätt härligt. Det finns så mycket för en såhär Liten att inspektera och undersöka.



Marcus då? Alltså han tycker inte det är riktigt lika härligt som jag tycker. Men han brukar också hänga med oss ut. Igår försökte han få igång gräsklipparen (som inte lyckades. Tyvärr för vår gräsmatta ser nu ut som en jäkla äng!), sedan städade han hundgården och gjorde så fint.

Innan vi gick in satt jag och Marcus med Dante och Yda i vars ett knä på däcktrappan medan Milton och Alba lekte SÅ mycket på gräsmattan. Det var verkligen ljuvligt att se. Och grattis till Milton, som lyckades få Alba andfådd, hahaha.. Och Alba, vilken hund egentligen. Så otroligt snäll i alla lägen. Positiv och glad och accepterar all hantering. Milton kunde utan problem ta leksakerna från henne för att sedan kasta igen. Och efter ett par tillsättningar från Milton, så slutade hon även att försöka ta leksaken från honom innan han hann kasta.
En liten parentes, men väl värd att nämna. Jag är ofta så himla trött på Alba, men långt ifrån alltid. Hon är himla härlig också.

Nu ska jag få ut lite, innan jag måste hoppa i duschen för vi ska iväg. Kram!

Mycket trädgård är det.

Marcus och jag blir är lite olika på framför allt en punkt. Han blir absolut lyckligast av ett rent och städat hem och gärna med lite nya möbler, ommålat och sådär.
Jag blir mest lycklig av ordnade rabattkanter, rensat ogräs, en uppfart som är iordning och vårblommor.
Idag prioriterades mitt och uppfarten är som ny. Gick ju så fort när vi var två.
Och visst håller väl alla med om att ogräs är vackrare i spann, än på mark?


Och jodå. Yd var med. Som vår skugga och ständiga följeslagare. Alba var också med, någonstans. Henne såg vi passera lite då och då. Hon är rätt mycket mer självständig, om vi säger så.

Fast inomhus, är det hon som slänger sig på golvet så fort Milton eller Dante befinner sig där. Hon är så glad för barnen!



En röd dags kontraster.

I förmiddags när Lillebror sov och Milton grejade med sitt, satt Marcus och jag vid vars en dator i köket och jobbade. Mmm. På en röd dag. Trevligt sällskap dock.



Sedan har större delen av dagen spenderats i trädgården för mig, med en, två eller tre killar som sällskap. Underbart! Jag gjorde iordning rabatterna nedanför hästarnas fönster och gjorde iordning den blivande häcken utanför hundgården.
Det behövdes, som synes. Om vi säger så, haha..



Sista halvan av denna röda dag var solklart bättre än den första. Jag åkte dessutom på att gå upp 06,15 med Liten i morse. Hej småbarnslivet ;)
Kran på er!

När båda barnen och jag glömmer bort tiden

Kvällen spenderades utomhus med båda barnen. Marcus och hans pappa snickrade ihop en låda till mig eftersom jag tycker pallkragar är för små att odla i. I alla fall, sedan stoppade jag fingrarna i jorden och planterade. Vi hann med att sätta ut våra halvvissna solrosor, plantera en rad med sallad och en rad med morötter. Men mer kommer och det är ju så härligt!


Snöret hjälpte till med jorden. Såklart. Gräva är ju liksom alltid roligt :)
Ser ni rabarberplantan? Den fick hoppa ner här i jorden lite provisoriskt härom dagen. Tack Sofie för den!!



Och Liten då? Han hängde här hela tiden. Gungstolen står precis bredvid odlarplatsen, så han satt och tittade på oss hela tiden. Nöjd som alltid, den där lille.



Sedan kom Marcus hem igen efter att ha varit uppe i skogen. Och meddelade oss om att klockan var över 20. Det är så lätt tt glömma tiden, utomhus i trädgården tillsammans med mina minimänniskor. Sådana här kvällar är precis som igår, sådana som lägger sig som bomull kring hjärtat och som jag plockar fram när jag behöver.

Nu tv med en älskad hälft. Kram

Att äta kvällsmat utomhus

Alltså kvällen, hur härlig?!
När jag kom hem serverades det grillad korv, hallumi och grillade majskolvar. Sedan åt vi årets första kvällsmat utomhus. Alltså den känslan. Dantes första kvällsmat ute. Inte för att han åt något alls, haha.. Men han satt med hela tiden, nöjd och glad som alltid. Och Milton äter väl aldrig så bra som han gör när vi sitter ute. Alla är nöjda, glada och lyckliga. Hundarna tigger under bordet, fåglarna kvittrar, Vilse smög förbi nere i trädgården och hästarna hördes frusta på avstånd.
Efteråt stannade Milton och jag ute och hoppade studsmatta en stund. Det är härliga kvällar nu, som vi har framför oss.
 
Det var så hörligt att vi lät telefoner och annat ligga där inne och jag tog inte ens ett foto. Vi bara njöt av varandras sällskap och sådan där riktig ute-mat. Det är sådana här stunder, som lägger sig som bomull kring hjärtat. Sådant jag plockar fram när livet känns tufft och jag är ledsen. Sådant som jag minns och kan se tillbaka med bara lycka. Allt i livet är ju inte alltid såhär härligt.
Det är inte mycket som krävs egentligen. I det enkla bor det vackra, säger man ju. Det ligger mycket i det.
 
Och. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Vi bor Så Himla Bra. Verkligen jättebra. Jag älskar att bo här och känner mig så himla hemma. Jag har några sådana ställen; hos min mormor och morfar, mitt föräldrahem är självklart, Marcus första lägenhet och så här. Och här, här kände jag verkligen mig hemma första gången jag klev in i huset, trots att jag då kom hit med pappa på en liten privat visning. Som jag älskar vårt hus och vår trädgård.
 
Nu ska jag snart runda av. Jobbat hela dagen, varit igång sedan jag kom hem och har jobbat vid datorn här ikväll. Ögonen börjar bli tunga :)
Kram och godnatt.
 

Äntligen!

Äntligen. Milton har nu så pass långt hår att det (typ) går att få med allt i en tofs. Alltså han är så cool när han har tofs. Han vill inte ha det mer än korta stunder (tyvärr). Nästa steg är nu att invänta luggen tills den går att ta bak örat. Den är på gång, men än hänger den mest överallt i ansiktet på honom och ser sådär kul ut. Han är så fin, min stora kille. Tänk att han snart blir fem år!



Solen skiner och Dante har precis somnat. Jag har planerat att vi ska vara utomhus typ hela dagen, så det är snart dags att bege oss ut. Förmodligen blir det kosläpp om ett par timmar och senare måste Milton och jag plantera. Vi har morötter, sallad och solrosor som måste planterad om. Och så har vi en jätteklump rabarber som måste ner i jorden. Härliga tid... Kram!

Äntligen den där taklampan. Och så världens bästa Milton.

Ja. Nu har vi således äntligen skaffat oss en taklampa över soffbordet. Det var ju på tiden, om en säger så.
Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, sägs det ju. Det blev jättebra och precis sådär lagom starkt sken från den. Dessutom prisvärd - heja Ullared!!



Nu ska jag försöka få min stora son i säng. Eftermiddagen har jag spenderat med småpojkarna utomhus. Dante sov sig igenom stallfixet och satt sedan i mItt knä och tittade medan Milton räfsade löv. Och Milton under stallfixet? Idag tog han det på största allvar; egen grep, egen skottkärra, egen hökorg, fixade kraftfoder och hjälpte mig att hälla i vatten. Och så sopade han. Och jag dör en smula när han går ut från stallet med sin skottkärra lastad med hästbajs för att tömma den. Han är så fin. Och så är det så sött när han intar den där "viktiga" rollen och tar sin uppgift på största allvar. Fina Milton.



Och jodå. Vi har sorkar. Ja, minst en jäkel i alla fall, suck..
Hej så länge!

Här händer det grejer!

Medan jag ligger halvt utslagen på soffan med mjölkstockning (<--- fy fasen!!) så händer det massor utomhus. Önskar så att jag var piggare, för då hade jag hållit mig utomhus. Fast med tanke på allt som görs är det kanske tur att jag tvingas vara inne, grävarkillen har ju inte fått vara ifred för mig annars :)

I alla fall. Vi har ju haft Vinslövs kanske fulaste och mest pinsamma uppfart sedan vi flyttade hit för drygt tre år sedan. Stenhård och med massor av ogräs. Som jag skämts över den... Men den har liksom inte prioriterats och vi har funderat fram och tillbaka över hur vi skulle göra med dräneringen (som nu är gjord) och därför väntat med den.
Senast jag tittade ut såg uppfarten ut såhär; avskalad och så påbörjat arbete med något undermaterial.


Men jag har hört från en säker källa (Marcus) att singeln/krossen läggs på i skrivande stund, woohooo!
Sedan grävs det en grusgång från stallet till hagarna, åt hästarna. Och allt det där igenvuxna som har stått som ett störigt utropstecken framför min älskade avenbokshäck, det är nu ett minne blott. Där kommer läggas samma singel/kross som på uppfarten och hästarnas gång, sedan ska där odlas i pallkragar eller enenbyggda större kragar, kommer bli så bra!!


Bättre bilder kommer jag bjuda på när arbetet är klart och/eller jag mår bättre än nu. Så summa sumarum, trots mjölkstockning är jag bra upprymd just nu! Vilka killar vi har fått tag på!!
Kram

Att ladda batterierna

Värmen suger väl musten ut många just nu, inte bara mig. Men som höggravid är livet lite tufft just nu. Fast värst är det i och för sig inte att vara höggravid nu. Nej det värsta är allt passande i värmen; hästar som måste in och ut på dagarna då de lider hur mycket som helst. Hundar som försöker hitta svala platser att befinna sig på. En fyraåring som sover oroligt om nätterna. Och så, som pricken över i:et passade vi på att så gräs idag. Så nu måste ju det passas så det inte torkar, flytta vattenspridaren en gång i kvarten ungefär, haha.. Behöver jag säga att jag är evigt tacksam över att Marcus har semester? Eller över min katt, han är den ende som klarar sig själv här hemma.

Vi har ju en hel del att få färdigt innan fredag, men nu kan vi bocka av bilen från den listan; tvättad, städad och babyskyddet är på plats, woohooo!

I eftermiddags åkte Milton med farmor och farfar till husvagnen. Jag var tvungen att krama och pussa på honom ungefär hur många gånger som helst innan han åkte och halvtimmen innan de kom satt jag mest och klappade på honom och tittade på honom. Alltså jag har ju varit borta från honom såhär många dagar förr, men nu känns det helt klart lite speciellt. Och OJ vad jag saknade honom direkt när han åkt.
Denna älskade fyraåring. Tänk, nästa gång vi ses har han äntligen blivit Storebror!



Men nu ikväll handlade vi hem kinamat och tittade på förra veckans Sommar med Ernst. Efteråt tog jag en filt och min bok, gick ut på däcket (<--- som är helt på plats igen!!) och satte mig i en solstol. Katten ligger i en annan stol, lillhunden innanför altandörren på en filt och storhunden njuter nu av vädret här ute på däcket. Detta är att ladda batterier efter en varm och intensiv dag och inför det som komma skall. Jag älskar sommarkvällar!



Nu ska jag återgå till min bok, innan vi om en stund ska ta hundarna på en promenad. Gäller att passa på såhär på kvällskvisten när vädret är humant. Och det är väl också att ladda batterierna; gå med en person jag tycker så galet mycket om, med vars en fyrbening. Hans fyrbening i koppel som han håller i. Min älskade lilla fyrbening ständigt lös. Härligt!
Kram!!

Nattliga inlägg...

Ja nej alltså nätterna är ingen höjdare just nu. Jag kan ta värmen på dagarna, det är inte ett jätteproblem. Men nätterna. Dessa jäkla nätter. Jag kan ju inte sova - det är så hiskeligt varmt och det kryper i hela min kropp av obehag. Usch och fy...
På tal om något helt annat.
Ikväll har det dock hänt roliga saker här hemma - trädäcket är snart på plats, woohooo! Det ska verkligen bli galet skönt med lite uteliv igen :)
Duktiga grabbar, som har hållit igång här hemma.
Själv har jag också försökt bidra med något, bankat ner plaststolpar (för att sedan stängsla in delar av gräsmattan där vi måste så nytt gräs), dammsugit, hängt tvätt, jobbat. Så nej jag har inte legat på latsidan när de andra jobbat. Inte bara i alla fall ;)



NU ska jag försöka somna!
Kram och godnatt, basta.

Måndagslista nr 191

Hej årets kanske bästa måndag, hittills!
Idag är jag extra glad över flera saker. Till exempel över att...

...Marcus har påbörjat sin semester nu. Alltså, förstå hur skönt! Ledig tid tillsammans. Ledig tid för sig själv. Fixande och planerande tillsammans. Och så vidare. Så mycket vi ska hinna med under semestern, typ som att göra allt och ingenting!

...jag ska till frisör-Mija imorgon. Det behöver mitt hår, framför allt med tanke på att det lär dröja bra länge tills jag har tid att sätta mig i frisörstolen nästa gång. Och det är ju så underbart att sätta sig där och bli ompysslad. Och inte bara det, min frisör har liksom blivit som en god vän under åren, att sitta där och prata i lugn och ro med en god vän under ett par timmar, det är ju lika mycket värt som att få bli ompysslad.

...vi hade ett f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t dygn på Ystad Saltsjöbad med sex goda vänner. Och att få spendera tid sådär på tu man hand, Marcus och jag. Ja alltså, det är verkligen obeskrivligt underbart, kanske för alla småbarnsföräldrar? Och kanske extra mycket för oss nu då, före det som komma skall med en liten bebis. Att liksom njuta extra extra mycket av lugnet nu. Att, inför en ganska lång period, där vi återigen blir nyblivna föräldrar och inte så mycket sambos. Där allt kommer handla om vardag, rutiner, småbarnsliv etc. där blir ett sådant här dygn kanske extra viktigt. Något vi kan minnas under våra vakennätter och längta efter att få göra tillsammans igen :)
Och dessa vänner, hur bra är inte dem?
Här sov vi gott inatt, kan ni tro :)




...vara hemma igen, med våran Milton. Alltså, som vi sa i morse. Det bästa med att åka iväg, är ju att komma hem igen. Till allt man saknar! Och mest till Milton. Som vi gosat i soffan ikväll, säkert saknat varandra både Milton och jag och Milton och pappa. Kärlek!

...Marcus är så himla fantastisk. Det slår mig ofta att vi tar varandra för givet lite väl mycket, men efter ett såhär härligt dygn tillsammans så känner jag hur mycket jag uppskattar honom. Hur lycklig jag är över alla våra år tillsammans. Hur sammansvetsade vi är och hur roligt det är att planera ännu mer inför framtiden tillsammans.
Han är bra fin, min Marcus.
Här är vi, helt ovårdade inför spat i galet härliga badrockar :)



...grävarna här hemma är fantastiska. I helgen hittade de två jättestora stenar när de grävde. Dessa ville jag givetvis ta fasta på och låta Milton ha som klätterstenar. Grävarna var lika lyckliga de, som slapp frakta bort dem - win-win liksom. Så med glädje placerade de dem precis där jag ville ha dem, som jag ville ha dem. Dessa ska såklart inte ligga där rakt upp och ner i framtiden, utan bakas in delvis i växtlighet, kommer bli fint!

...jag precis nu, när jag skrev här, fick kanske det bästa besked och det finaste sms/mms någonsin. Flera tårar av lycka och lättnad rann nerför min kind.

Det får helt enkelt avsluta listan, som helst enkelt inte blir mycket bättre än såhär. Ett mag-inlägg dyker upp senare förresten, för den intresserade.
Kram fina ni!

Att känna sig rätt otymplig

Phuuu.. Svettigt, även om vädret är lite mer humant idag för en höggravid, än vad det varit senaste dagarna. Milton och jag passade på att gå ut och greja lite medan Marcus körde iväg med Alba för spårträning. Jag fick för mig att rensa ogräs runt min senaste häckplantering. Ett dumt drag. Svetten lackade från början till slut och jag får ju sitta ner och hasa mig fram, för att kunna andas. Jag kan alltså inte luta mig fram stående för då får jag ingen luft och blir rejält framtung, haha.. Men alltså, et gick ju. Alla sätt är bra, inte sant?
I framkant på varje sida lade jag en bräda, för att på så vis försöka hålla ute gräsmattan från rabatten och hålla jorden i rabatten kvar på rätt sida. Inte det snyggaste alternativet, men helt klart praktiskt. Och häcken behöver få chans att ta sig ordentligt, vilket den inte fått hittills. Men nu hoppas jag på underverk :)
 
Imorgon ska denna kropp också kanske drabbas av underver, hahaha.. Vi sticker på spa ett dygn med härliga vänner! Lite som en uppladdning inför det som komma skall ;) Milton ska spendera tiden med farmor och farfar och djur- och husvakt är ordnat - detta ska bli så jädrans gött och välbehövligt! Som vi har längtat och jag känner mig lite som ett barn strax innan julafton, woohooo!
 
Nu ska jag övervaka vädret en stund, innan det blir sängen. Kram på er!
RSS 2.0