Lille stalledrängen
Att ha gångavstånd för en ettåring, ut till hästhagen är ju fantastiskt. Ja även för oss andra. Men gångavstånd för en ettåring betyder ju att vi verkligen har nära ut till hästarna. Och det är ju givetvis underbart.
Att se vår ettåring tulta ut på grusgången och bort mot passagen. Att se hästarna stå där och titta förundrat på den där lilla människan. Det är fint.
Igår var vattnet mer intressant än pånnin. Men Malva var rätt nyfiken på den där lille Sparven.
Ochkrams blir ju helt varm i hjärtat av att se detta. Mina barn bland mina hästar.
Milton var tidigt genuint intresserad av alla djur, inte minst hästarna. Dante är inte alls sådan (tyvärr!). Men just då spelar det ju ingen roll, för det är så himla fint ändå.
Och så slår det mig än en gång, att vad fint och bra vi bor. Vilket guldläge!
Kommentarer
Trackback
