Måndagslista nr 254
HEJ!!
Dåligt med uppdatering, men livet tuffar på och allt hinns inte med. Idag är jag extra glad över att...
...vi var på ett f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t bröllop i lördags, Marcus och jag. Älskade det! Min kusin var den vackraste bruden jag skådat och min andra kusin (hennes bror) höll kvällens i särklass BÄSTA tal - det bästa tal jag någonsin hört! Vad det handlade om? Hundbajs. Såklart. Hahaha, det handlade faktiskt om hundbajs!
...både min klänning och skor kom i tid och passade på bröllopet - score! En sådan jäkla tur.
...måndagen är gjord. Jag längtar redan till helgen, helt enkelt.
...Marcus och jag ligger nerbäddade i soffan, skafföttes med Yda tätt intill. Alltså, så jäkla mysigt. Dessutom spännande serie på tv'n. Älskar det.
...Dante lärt sig säga hejdå "hejjåå" säger han när han förstår att han ska gå eller andra ska gå. Så jädrans gulligt att vi nästan smäller av!
...jag imorgon ska träffa fyra fina barndomsvänner där den ena nyss fått en liten pojk (till vårt redan rätt stora pojkgäng, sammanlagt har vi i detta gäng snart sex pojkar - häftigt att vi alla än så länge lyckats få pojkar!). Det är så fint att träffa en liten människa för försts gången. Som jag längtar.
Nu tv, kram på er!
Måndagslista nr 253
Hej på er!
Idag är jag lite extra glad över att...
...det är pågång, att få huset och den eventuella utbyggnaden uppritat. Detta är ju SÅ spännande och roligt att jag nästan smäller av!
...jag gjorde en annan otroligt spännande grej som jag hoppas kunna återkomma till. Håll en tumme!
...måndagen är gjord, nice. Fyra dagar till helg, haha..
...det är höst. Jag älskar hösten. En kollega och jag tar en promenad varje lunch och njuter av den friska luften. Jag är en av dem som gillar hösten, inte har något alls emot att det blir mörkare och kallare.
...Marcus är hemma. Äntligen för oj vad jag har längtat efter honom! Mycket för logistiken hemma med två barn och alla våra djur. Men mest över att få ha honom hemma. Han är bäst.
Nu tv. Kram och hej!
Händelserik dag
Den där känslan i kroppen när dagen varit omtumlande, händelserik, spännande och utöver det vanliga. Den känslan sitter i kroppen nu. Åh vilken dag, älskar den! Nu gick det förvisso över till en superhuvudvärk, ont i magen och illamående. Men fjärilarna i magen och planerandet i huvudet inför framtiden tar liksom över och, trots att jag nu blev lite sängliggandes, livet känns himla bra!
En grej i förmiddags, som jag eventuellt berättar om vid ett senare tillfälle. Och så var arkitekten här och ritade och måttade på en eventuell tillbyggnad. Så himla roligt!
Nu ska jag ta igen mig lite, innan jag tar min an barnen och hästarna igen. Stor kram!
Snart är vi i mål!
Sista natten och imorgon natt kommer Marcus äntligen hem!
Barnen är ändå rätt härliga ihop. Antingen leker dem...
Det har ändå gått rätt bra. Det får jag ändå säga. En blir lite innovativ. Som idag fick Sparven hänga med mig och laga mat. Han är ju fortfarande rätt kort i rocken och får plats under överskåpen på köksbänken och där fick han sitta och nästan röra i köttfärsen.
Barnen är ändå rätt härliga ihop. Antingen leker dem...
...eller så ställer Milton upp och gosar med lillebror.
Alltså de bråkar ju också och är inte alltid nöjda och glada. De bråkar både med mig (och jag med dem) och med varandra. Såklart.
Men idag fokuserar vi på bra grejer!
Nu, natt. Kram och hej!
Måndagslista nr 252
Måndag igen och jag är så glad över att...
...helvetesmaskin är här. Jag som gräsänka till lördag. Det är alltid värre innan det är en sådan vecka. Nu är jag mitt i det och det är bara att ta det, som en kvinna ;) Heja mig!!
...nätterna ändå har fungerat bra senaste nätterna. Hoppas det fortsätter så resten av veckan (eller va fan, resten av livet?!).
...min syster fyller år senare i veckan, 25 år - hur gick det till?! Lilla älskade du, världens finaste. Så i helgen blir det kalas, som jag längtar! Fira syrran och träffa släkten - underbart!!
...jag bor i Sverige. Även denna vecka är jag så otroligt tacksam över det. Och stolt. Sverige har (över lag) visst fantastisk solidaritet och med öppna famnar tagit emot flyktingar. Vi är många som gått samman i en enad front mot andra mörkare makter. Och när jag ser på Nyheter nu (i skrivande stund) blir jag mörkrädd över att se hur det ser ut i andra delar av Europa. Vidrigt.
...Milton är fin. Vi har haft rätt jobbiga dagar, han och jag, och varit rätt mycket ovänner i helgen. Mitt tålamod är dåligt när jag är trött och han är på sitt vis. Vi är rätt lika, han och jag.
Men ikväll när vi låg där i sängen så började han prata om Jennie. Han klappade mig på kinden och frågade om Jah fortfarande är ledsen och saknar henne. Sedan delgav han mig ett minne han hade med Jennie, ett minne jag tror är helt påhittat. Men det kvittar. För han ville berätta det för mig, förmodligen för att göra mig glad. Och det är fint. Han är fin. Min fina Milton.
Om jg fällde en tår? En? Nej, många tårar rann där och då i min tinning och vidare till mitt öra, när jag låg där på sidan och tittade på honom och lyssnade på hans berättelse. Min Milton.
Gräsänka
Jag är gräsänka för tillfället. Det suger. Det gör verkligen det. Och då gäller det att vara lite finurlig och komma på smarta lösningar vid vissa situationer. Väldigt legitimt tycker jag nog.
Som tidigare idag när Sparven sov, jag behövde få undan stallet och Milton ville inte vara kvar där inne själv.
Inget problem som inte en iPad, en gammal barnvagn och en av mina hoodietröjor kunde lösa. Milton fick en lugn stund. Jag också för den delen.
Såhär låg Dante förresten och väntade på att maten skulle bli färdig. Jag visste ju var jag hade honom i alla fall.
Nu ska jag sova. Lika bra, för en vet ju aldrig hur natten blir. Godnatt!
Han går, min Sparv.
I fredags släppte det en del och vår Bebbe går fler och fler steg varje gång och blir stadigare och stadigare för varje dag. Det är underbart att följa och känna glädjen och stoltheten i kroppen. Min lilla Sparv, som blivit så stor!
...lockar vi på Dante och sträcker och fram armarna, så kommer Yda fram direkt. Såklart, vår lilla lojala skugga. Alltid där, alltid nära. Jag reflekterade inte ens över det i filmklippet, förrän en bekant uppmärksammade det. Älskade loppa!
Nu strax sängen tillsammans med en femåring. Han somnar nu för tiden alltid i vår säng på kvällarna (barnet som sina första fyra år i livet aldrig sovit i någon annans säng!) och de senaste nätterna har vi låtit honom ligga kvar där resten av natten. Och jag älskar att ha honom mellan oss. Han kryper nära och det är så varmt och mysigt att ha honom där. Denna stora, sköra femåring. Så fin!
Godnatt!
Måndagslista nr 251
Idag är jag lite extra (tisdags-) glad över att...
...Dante har börjat gå lite och det är så härligt och roligt! Små, små ostabila men ändå stadiga steg. Ljuvligt! I fredags släppte det så smått och vi tycker det är SÅ roligt!!
...vi hade en toppenhelg! Kräftskiva, lite utgång för min del, familjedag i söndags med killarna. Japp, topp helt enkelt.
...vädret verkar ha vänt. I helgen var det så dåligt väder att det inte var klokt. Nu är det sådär lite början-på-hösten-krispigt där solen får värma en för i skuggan är det kallt. Älskar det, bästa årstiden tror jag!
...det är full fart mot helgen! Imorgon halvvägs!
...vi bor i Sverige. I dessa tider är jag otroligt tacksam över att jag hade turen att födas i Sverige. Jag hoppas folk som flyr hit får möjlighet att känna samma tacksamhet över Sverige någon dag, som jag gör idag. Kanske inte samma tacksamhet och lycka, det blir nog svårt med allt de bär med sig i sitt bagage. Dessa människor, vuxna och barn, har varit med om så mycket vi inte ens kan föreställa oss. De behöver Sverige och jag är övertygad om att Sverige behöver dem också.
Att aldrig få sova
Alltså efter förra inlägget om betydligt viktigare saker, så kommer här ett, i jämförelse, mindre viktigt. Vi har det så bra, i jämförelse med många andra familjer i världen.
Men det ÄR jobbigt att aldrig få sova. Dante är totalt hopplöst dålig på att sova. Det vet ni kanske vid dethär laget. Våra barn är bäst på många vis, sömn är inte ett av deras bästa. Kan vi konstatera. Och Dante är sämst på att sova. Framför allt nu när han är snorig och hostig. Totalt hopplöst är det och vi får aldrig sova.
Och jodå, då vaknar både han och jag sura och trötta. Men sova vidare ska vi visst inte.
Men i övrigt är han verkligen så jäkla go, denna Sparv. Alltså en så rolig toddler (är han redan där, i toddler-stadiet?!). Han finner sig i det mesta och, trots att även han är ett barn med humör (ett barn som tydligen slänger sig på golvet när han inte får som han vill, hjälp, haha.. Milton har aldrig gjort det!) så är han enkel att ha och göra med och en glad Bebbe för det mesta. Han är SÅ rolig att hänga med.
Men sömnen. Ärligt talat. Han måste skärpa till sig där, helt enkelt. För lika go och härlig han är i vaket tillstånd, lika ohärlig är han vissa nätter när han Inte Ska Sova.
Jaja, en kan ju inte få allt. En sovande bebis till exempel. Men vi har ju så mycket annat, så vi är tacksamma ändå. Och om man ska se det från den ljusa sidan; Vi får ju mycket tid tillsammans, mer än många andra får med sina barn, eftersom vi är vakna så mycket ihop. Vi får väl se det så.
Barn dör
Alltså detta går inte längre. Flera dagar har jag kommit på mig själv att det svider i magen och gråten finns i halsen. Barn dör. Det håller inte längre. Jag läser så otroligt många vidriga saker i sociala medier just nu och det värsta av allt är att se alla dessa barn som flyr ofattbara katastrofer, sådant som "vi" (vi inom citationstecken, för vet ni? Det finns inget vi. Punkt.) inte kan sätta oss in i. Vissa verkar kunna det mindre än andra, får jag en känsla av.
Igår läste jag om en kvinna som förfärades över att "vi" snart bara är 6 miljoner "svenskar" kvar i Sverige. Hon använde givetvis inga citationstecken som ni kanske förstår. Det skrämmer mig, att det finns folk som tänker så. DET FINNS INGET VI. Min svärfar är född i Danmark och bott i Sverige sedan barnsben. Är han mer "svensk", än syrianerna som flyr för sina liv hit?
En annan sak som också är så svårt att ta in, är att så många människor som är på flykt nu, har det inte varit sedan andra världskriget. Historien upprepar sig, fast på ett lite annan vis. Och vilket vis spelar mindre roll. Just att människor flyr för sina liv och att barn ska få leva med detta resten av sina liv. Om de inte dör. För det gör många. Och det är otroligt fel.
Detta kan ju inte fortsätta. Det är dags att fler förstår det.
Jag tittar på mina fantastiska två där hemma och inser vilken tur jag (vi) har haft. Som är födda här. Vi kommer aldrig behöva fly vårt land. Vi kommer alltid se den tryggheten Som en självklarhet. VI KAN INTE NEKA FLER ATT FÅ KÄNNA SAMMA. Alla barn ska få uppleva det som mina får göra varje dag; en gräsmatta att springa fritt på, än säng att sova i, en varm trygg famn att när som helst krypa upp i, mat att förtära när en är hungrig, en grundläggande trygghet.
Och nej, vi kan inte hjälpa folk enbart på plats, nere i Syrien och andra länder. Människor överlever inte då. De måste få chans att undkomma.
Jag återkommer med en jämförelse kring detta ämne senare.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Barn dör, förstår ni hur fel det är?? Vi måste hjälpa.
Jag ett förslag som du kan göra nu direkt när du nu ändå sitter och scrollar i dina sociala medier - sms:a FLYKT till 72999 = 100:- till Radiohjälpen. 100:- kan de flesta avstå, hoppa något av det du annars brukar "unna" dig: en flaska vin, lunch på stan, fika, fredagspizza etc.
Färgmatcha
Ibland lyckas en, att få till en sådan där fin klädmatchning med en färg jag egentligen inte tycker riktigt om.
Men i mammas beiga kofta (som är SÅ fin!), Mimis gamla beiga skor (som jag älskar!) och ny telefon (som egentligen inte är beige utan guldig, men får ju räknas in i denna färgskala), så blir det riktigt fint ändå :)
Älskar att ärva kläder. Känns förbaskat gott i plånboken och i miljötänket. Viktigt, det där.
Att hämta hö med Milton
Igår skulle jag hämta hö. Milton brukar få följa med, men senaste gångerna har jag kört själv för att höet har befunnit sig högt upp där Milton inte kunde klättra.
Men igår var det äntligen hö på vanliga stället så han kunde hänga med.
Det var fantastiskt på många vis. Jag fick tid med min femåring. Sådan där värdefull mittiveckan-tid tillsammans. Det var dessutom så mycket roligare att hämta hö tillsammans med honom. Vi hade verkligen jätteroligt!
Och hur roligt är det inte, för ett barn (och vuxen), att få hoppa i en höskulle, klättra runt bland höbalar och få hö prick överallt? Jätteroligt! Jag har måååånga sådana höskulleminnen från min barndom och det var bland det roligaste som fanns, att få hoppa omkring helt ohämmat där.
Han ser inte jätteroad ut på bilden dock, men det var för att kameran kom fram och i Miltons värld är det just nu "bus framför kameran"-blicken, eller den här "fotomodell"-blicken, haha.. Underbara unge!
Jag kan inte förstå att det kan vara så himla roligt att hänga med ett barn såhär. Men det är det, det är verkligen så himla roligt! Jag hamnar snabbt på Miltons nivå och vi blir mer som kompisar, när det bara är han och jag.
Dessa stunder tillsammans - guld!
