Mys. Mys. Mys.
Jag har berikats med två riktiga myspojkar. En som blivit det på "äldre dar" (Milton) och det är nog det absolut bästa jag vet, när han krokar fast sina armar runt min hals och håller hårt. Och den där rufsiga kalufsen som killar i mitt ansikte. Fina världens bästa storebror.
Och bebisen, som föddes med en gos-gen. Åh vad han är gosig! Jag saknade verkligen det med Milton när han var liten för han var precis tvärtom - totalt ogosig. Men den här Dante, gosets mästare!
Så jodå, någon brist på gos är det inte hemma hos oss, nu för tiden. Älskar det!
Kommentarer
Alexandra
Igår gosa han in sig hos faster lilla Dante å Milton följde med mig hem då han ville leka i lekrummet 😄 Fasters goa små pågar❤
Trackback
