Inbrott

Hade en så himla spännande torsdag, upp som en sol liksom. Sedan ringde Marcus och spänningen steg till en helt ofattbar nivå som jag aldrig mer vill behöva uppleva. Vi hade haft inbrott. Någon hade tagit sig in i vårt hus. Någon hade rotat igenom alla våra saker. Någon hade skrämt våra älskade hundar och katt. Någon hade krossat Miltons spargris. Någon hade stulit våra saker.
Milton var så arg, ledsen och orolig. Och mitt i allt var han dessutom helt fantastisk. Vi försökte ju förklara för honom och svara på alla hans frågor kring tjuvarna. Och så fick han vara med och städa, vilken handlingskraftig unge vi har!
Han var typ såhär pissed. Arg blick och boxhandskar på. Ingen tjuv skulle våga gå in här igen, helt enkelt.



Gårdagens sämsta var allt som skulle ordnas nu efter inbrottet, så mycket praktiska saker. Och så luciatåg på dagis. Åååååhh dessa underbara barn! Jag blir helt gråtig när jag sitter där längst fram och tittar på min Milton och sjunger med i varenda sång som vi har övat på i flera veckor.
Milton, finaste tomten, ever!



Lillebror fick också stråla lite extra, i tomteluva. Gossparven!



Så. En massa udda-saker som hänt de senaste dagarna. Massor. Vi är helt slut mentalt vid det här laget. Dags att kasta in handduken för idag, imorgon håller vi söndag i lugnets tecken. Plus ett ettårskalas, som avbrott i det lugna ;)
Kram och godnatt


Kommentarer
Anki

Fy för vad hemskt att veta att någon främmande har varit inne i sitt privata och rotat om bland ens saker. Lider med er och hoppas att ni trots allt mår bra trots omständigheterna.
Kramar till er!

2014-12-14 @ 02:22:16
Anonym

Fy vilken mardröm! Hoppas de "bara" tog (/förstörde?) saker som går att ersätta, och intesådana med alltför höga affektionsvärden... Men usch så trist ändå, gissar att det kommer ta ett tag att skaka av er obehagskänslan därhemma nu... Ta hand om er, hoppas ni ändå mår okej!
/SM

Svar: De fick tag på en ring som jag ärvt och det är jag så fruktansvärt ledsen över. Den går ju aldrig att ersätta :(
Och den där känslan att någon varit inne och ritat bland våra grejer, skrämt våra hundar... Usch och fy, som du skriver kommer det nog ta ett tag att skala av oss denna obehagskänslan.
Tack för din omtanke, S!
Fanny Lindborg

2014-12-14 @ 19:44:11


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0