Tandlöst
Härom dagen bet Milton i ett päron, så tanden som inte tidigare varit lös blev helt plötsligt jättelös!
Vet inte om Milton blev mest försräckt över min galen glada hysteriska reaktion (hahaha..) eller över just det faktum att han snart skulle tappa sin första tand.
För han har ju längtat. Kusinen har tappat massor av tänder redan och kompisar tappar tänder titt som tätt. Och nu är det ä.n.t.l.i.g.e.n Miltons tur.
Så i ett par dagar har han gått och vickat på den där tanden. Varit rädd att den skulle trilla ut utomhus, eller när han sov, så han inte skulle hitta den.
Och i morse vaknade han med tanden i munnen!! Eh, ja alltså. Tänder har ju en tendens att befinna sig i munnen, men de brukar sitta fast och denna var tappad i morse, men kvar i munnen så att säga.
Så. Nu har vi en sexåring som helt plötsligt växte ytterligare ett steg. En sexåring utan en av sina mjölktänder i munnen.
Så nu ligger tanden i ett glas vatten. Ikväll placeras glaset med vatten och tand bredvid tanden och så hoppas vi att tandfén kommer inatt. Alla dessa första-gången-saker gör mig helt vimmelkantig av glädje. Det är häftigt och fantastiskt! För mig såklart, men mest för mina barn.
Kommentarer
Trackback
