Att gråta lite tillsammans
Jag vet egentligen att jag inte ska "lova" Milton att Marcus och jag ska bli jättegamla. Men när vi låg där och jag såg hur upprörd han var, så kom jag liksom inte på något annat. Han "kontrade" med Jennie. Då hade jag längre inget svar och så grät jag tyst i hans nacke istället.
Usch så svårt samtal! Kommer själv ihåg, tror jag var 6 år, då min mormors sambo dog (tog livet av sig fick jag veta när jag blev äldre). Jag var såå rädd för döden, kommer också ihåg att jag tänkte att jag aldrig ville bli stor, och satt och grät i mammas knä att jag aldrig ville att hon skulle dö. Och nu, fastän jag är vuxen så är döden fortfarande jobbig och skrämmande. Men man får ju bara försöka möta barnet i deras tankar <3
<3
Usch va det var jobbigt att läsa :-/ lilla Milton. Trots att man inte alltid har svar så är det bra att han har en massa frågor istället för att gå och grubbla på de på egen hand ❤️