...blir vi tvåbarnsföräldrar!
Nu är det alltså bestämt. Efter två aurorasamtal och idag ett samtal med en läkare bokades det in och det känns så himla bra, äntligen är det bestämt och vi fick igenom det.
Miltons förlossning var verkligen det värsta jag någonsin varit med om och något jag aldrig vill utsätta mig, Marcus eller en bebis för igen. Och jodå det finns dem som haft värre förlossningar än vi, men vår var verkligen tuff och, för mig och Marcus, hemsk på många vis. Jag vill inte alls gå in på det här inne, men jag kan väl säga att om jag inte hade kunnat få igenom ett snitt, hade jag aldrig skaffat fler barn.
Första aurorasamtalet var tufft, jag fulgrät och snorade mig igenom den timmen, hahaha.. Det var tufft att prata om allt igen helt enkelt. Andra gick mycket lugnare och idag med läkaren var jag mest nervös över att vi inte skulle få det beviljat eftersom vi visste att det var idag det skulle bestämmas.
Redan innan samtalet var vi ganska spaka och hjärtat slog lite snabbare. Men av andra orsaker - vi var först på plats vid en trafikolycka påväg in till sjukhuset, gulp! Allt gick verkligen så bra det bara kunde, trots hög hastighet (precis innan en motorväg tar vid) och vi kunde efter en stund få köra från platsen, efter att polis, ambulans, brandbil och bärgningsbil kommit dit.
I eftermiddag blev det ytterligare ett besök på sjukhuset för vår del, med en Milton med krupp, suck.. Stackaren! Men oj vad snabbt det gick där inne! På en halvtimme var vi färdiga och kunde få köra hem igen. Nu sover Snöret och jag hoppas han får sova mycket inatt, då han inte är bortskämd med det de två senaste nätterna.
Nu tänker jag lägga mig raklång på soffan och bara vara. Det tycker jag att jag är värd, efter denna lite tokiga dag!
Stor kram!!