Ett försiktigt litet barn
Det går mer och mer upp för mig att Milton är ett ganska försiktigt barn. Ett barn som inte tar så stor plats bland andra barn. Han vill gärna testa nya grejer, men vågar inte alltid och ibland får vi helt sonika "tvinga" honom in i situationer som vi VET att han kommer älska och fixa galant. Som badet igår.
Eller som idag när han och jag var på utflykt i stan och tittade på häftiga bilar. Där fanns dessutom hopptorn och jag såg i Miltons ögon hur gärna han ville hoppa i de där tornen. Men jag såg också den där tveksamheten som jag har svårt att referera till och ibland svårt att veta hur jag ska hjälpa honom att våga.
Vi gick i alla fall dit och hittade ett tomt hopptorn bland flera stycken andra och då vågade han tillslut hoppa. Efter att jag lyft upp honom och lovat att stå och titta på honom hela tiden.
Han klarade det såklart galant. Och ÄLSKADE det så himla mycket. Efter en stund var det ju som att han aldrig gjort annat och vågade till och med hoppa bland de andra barnen OCH åka rutchkanorna som fanns i ett par hopptorn. Mot slutet fick jag knappt honom därifrån. Då vet jag att jag gjorde rätt från början, när jag lyfte in honom i ett torn.
Älskade barnet. Så försiktig och allvarlig i sådana här situationer. För att, när det väl har släppt, vara som vilken tokig fyraåring som helst!
Kram och godmorgon!
Kommentarer
Trackback
