Då och Nu

Igår kväll började jag äntligen att tvätta bebiskläder som Milton hade. Vi hade mest könsneutralt till honom, nästan enbart när jag tänker efter, så oavsett kön på bebisen så kvittar just en sådan löjlig detalj som färger på kläder.
 
I alla fall, bebiskläder tvättades och jag blev helt nostalgisk. Har min idag store kille varit SÅHÄR liten?! Kan ni förstå det? Att det går så fort. Milton är ju en stor fyraåring, snarare som en femåring. Och tänk då att vi snart ska ha en så liten till! Det är svårt att greppa, för i mina ögon är Milton fortfarande ganska liten.
 
 
 
Det är oavsett vilket, så roligt att få plocka upp bebiskläderna. Jag hittade Miltons vagnmobil (även om jag tänkt beställa en egen till denna bebis) och pinglan som också hängde i vagnen (som ska få hänga där denna gång också). Jag höll dem båda mot mitt bröst och blir sådär tårögd som nog bara en förälder kan bli. Och idag kanske vagnen kommer, åååååååh! Nu helt plötsligt längtar jag lite extra efter bebisen! Påminn mig om det i höst när jag lider av sömnbrist, bebiskräk, en störig hund, ett stökigt hem och ett företag som måste skötas, haha... Då ska jag se tillbaka på just sådana här inlägg och tänka att livet ändå är himla bra, trots allt.
 
Kram!


Kommentarer
Loppan

Klokt tänkt det där med könsneutrala kläder! Det bådar gott för dina barn. Hoppas fler vaknar upp och inser vad vi lägger på barnen med kläd- och färgval.

Svar: Jag tror att jag tänker rätt, precis som du, i denna fråga. Det är viktigt att ge alla barn chans att vara sig själva och jag tycker inte att vi vuxna har rätt att placera barnen i fack, beroende på kön.
Tack snälla för din kommentar! Skönt att se att fler tänker och resonerar som jag :)
Fanny Lindborg

2014-06-07 @ 08:06:44


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0