10 år!
Idag mina vänner, har Marcus och jag varit förlovade i 10 år! Hur gick det till?!
För 10 år sedan, en midsommaraftonskväll, stod två 17 år unga snorvalpar och bytte ringar, hahaha.. Fint på ett sätt. Och lite löjligt på ett annat. Men mest sött. Så unga och naiva vi var. Unga är vi väl fortfarande, dock 10 år äldre och betydligt mindre naiva.
10 år gör mycket. Då gick vi på gymnasiet, bodde hemma och bara var.
Nu står vi här, med ett hus, två hundar, två hästar, en katt, en med fast anställning och en med ett företag. Och det finaste av allt, ett barn och snart ett till. 10 år gör verkligen mycket.
Det känns ändå inte som att vi har hunnit med speciellt mycket på dessa 10 åren, men när jag skriver ner det såhär, om de största sakerna vi ändå har gjort, så har vi hunnit med en del.
Vi har hunnit med student och examen, tre lägenheter och sedan flytt till hus. Vi köpte vår lilla Yda, som någonstans ändå blev starten på vår familj - tänk att hon blir 7 år i höst. Vi har jobbat, sparat pengar, slösat pengar, levt gott och levt betydligt mer fattigt vissa perioder. Jag har hunnit med tre år av studier och en del jobb både före, under och efter studier. Drygt ett år av föräldraledighet drog jag till med där mitt i allt också.
Marcus har hunnit med ett antal jobb efter studenten, en jägarexamen och så lite pappledighet. Nu har han ju äntligen landat i ett jobb som är så mycket han, där han nog kommer bli kvar länge till och trivs så himla bra. Det värmer gott att se honom så nöjd över en arbetssituation.
Sedan vi fick Milton, har vi varit dåliga på att unna oss saker på egen hand, utan barn. Inte så konstigt, alltid vill vi ha vårt barn med oss i stort sett. Ibland gör jag saker, ibland Marcu soch den andre är hemma. Vid ett fåtal gånger har vi gjort saker tillsammans vi två, helt utan barn. Det är vi värda liksom, efter allt vad föräldraskap innebär. Snart står vi med en bebis på nytt och samma sak kommer upprepa sig under en period. Därför passar vi på nu, att unna oss saker tillsammans. Ullared härom veckan, en heldag på tu man hand liksom. SÅ värt hur mycket som helst. Barnvakt ett dygn för några veckor sedan, då vi passade på att gå ut och äta, bara vi.
Idag tänker vi unna oss en lunch ihop, för att vi kan liksom. Och om ett par veckor blir det ett helt barnfritt dygn, med vänner på ett spa. Bara få chans att njuta och vila upp oss inför det som komma skall. Att få chans att rå om varandra och bara vara. Just det kommer vi leva länge på, tänka tillbaka på när allt är upp och ner med två barn, få en vardag att gå ihop, djur som ska få sin kärlek och ett hus som behöver en viss omvårdnad.
Om ytterligare 10 år sitter vi kanske här, med vårt yngsta barn som då är 10 år, vårt äldsta som är tonåring (HJÄLP!!) och ser tillbaka på dessa fantastiska 10 åren. Åren går så himla fort, så snart är vi där, vare sig vi vill eller inte.
Han är bra fin, min Marcus.
Kram!
Kommentarer
Trackback
