Att känna en otrolig tacksamhet
Mitt i natten ligger jag då här i min säng och tänker. Yda ligger nära min rygg, Milton var jag inne och klappade på innan jag gick till sängs, Marcus snarkar på sin sänghalva.
Vad jag är tacksam över mycket. Mest över livet och det liv jag berikas med och får chans att leva. Så mycket som för mig och många andra är en självklarhet, kan snabbt vändas och ställa livet på sin spets.
Livet alltså, något att inte ta som en självklarhet. Att ta vara på livet, se det positiva i livet och skapa drömmar som går att uppfylla.
Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag har ett friskt barn, ett till påväg och som förhoppningsvis får må lika bra som sin storebror.
Marcus och jag mår bra och har det bra tillsammans. Ett sammansvetsat team liksom. Vi bor bra, klarar oss ganska väl ekonomiskt och har möjlighet att leva så som vi vill.
Vi är lyckliga. Tänk om alla fick chans att känna och må som vi. Eller rättare sagt, att alla får chans att känna och må så som de vill.
Japp. Massor att vara tacksam över just idag, inatt. Jag hoppas så innerligt att vi alltid får känna så. Det är ingen självklarhet.
Älskade de där på bilden ovan. Vad jag är lycklig av att ha er i mitt liv. Och tacksam. Så tacksam att jag får dela mitt liv med er.
Kommentarer
Alexandra
Ja man ska verkligen ta vara på det fina man har i livet ❤
Man kan tyvärr råka ut för att något som man tar för givet tas ifrån en. Jag njuter av livet med mina fina älskade ungar. Det går inte en dag utan att Kasper är i mina tankar och smärtan och förtvivlan över hur orättvist livet är. Men jag är tacksam för mina fina döttrar och njuter av varje sekund jag får med dem❤
Trackback
