Att känna ro i själen
Dagen började sådär med gråt vid dagislämningen, rörigt arbete och ja men lite sådär halvdan förmiddag med en massa känslor upp och ner. Och en tuff grej för en bekant just som tynger även mig, något jag tänker så himla mycket på just nu och som gör att jag nog är lite extra nedstämnd. Usch ja...
Men sedan har dagen bara blivit bättre.
Ikväll har jag gjort saker, som verkligen fått mig att känna ro i själen. Helt bildlöst inlägg, då det inte gick att fånga på bild, helt rättvist.
Jag var ute hos mina hästar i hagen i en timme ungefär och stängslade in lite nu inför att gräset ska börja växa (är livrädd att Malva ska bli dålig av första gräset). Hästarna varvade med att springa runt mig som ystra fölungar, framför allt gammelmannen Armani, 17 år, och det är en så fin och vacker syn och resterande tid stod de tätt bakom mig och undrade vad jag sysslade med, som att de aaaaldrig hade sett mig stå och banka ner stolpar och dra tråd.
Sötälsklingarna. Samtidigt som solen gick ner bak björkdungen stod vi och njöt eller sprang (nåja, mest hästarna..) vi runt i gräset och hade en fantastisk timme tillsammans. Att få känna ro i själen - ett av de bästa sätten.
Ikväll sa Milton för första gången på länge att jag skulle gå upp och sova med honom. I vanliga fall tar vi alltid varannan kväll var och idag var det inte min tur, men idag ville han prompt att jag skulle gå upp och då gjorde jag gärna det. Annars, om han får välja, väljer han i de flesta fall för tillfället Marcus.
Väl uppe så läste vi en bok och sedan låg jag kvar i hans säng länge. Han sa så fina saker; jag älskar dig mamma. Du är så fin mamma. Jag vill alltid att du sover här i min säng.
Då är jag nära till tårar, det gör ont i kärlek i hela min kropp. Min kloka, nästan fyraåring, så liten men ändå så stor. Vad hade jag varit utan honom?
Såklart gav ju även detta mig en otrolig ro i själen. Vilken tillfredsställelse att sedan resa mig från hans säng, veta att han somnat gott och att vi två har en fantastiskt fin relation. Jag hoppas så att vi alltid kommer ha det, han och jag.
Kram och godnatt, vad jag är tacksam över livet!
Kommentarer
Malin
Gud va mysigt. Förstår att du blir nära till tårar, jag sitter här och lipar bara jag läser det haha! Har blivit så fruktansvärt känslig sedan jag fick barn! Barn är verkligen meningen med livet, längtar tills jag ligger och nattar Maja och får (förhoppningsvis) höra liknande saker 😊❤
Svar:
Fanny Lindborg
Camilla
Så härligt med uppskattning! :)
Trackback
