Husdjur

Och här sitter jag nu. Tre ensamma fredagar av tre möjliga, inatt kommer Marcus äntligen hem!!
Men här sitter jag nu, egentligen inte ett dugg ensam. Två hundar och en katt, varav den yngste i samlingen ligger och sover med huvudet i mitt knä. Det är svårt att inte känna stor kärlek, tacksamhet, glädje och ännu mer kärlek för dessa.
Igår var det ett år sedan Felix lämnade oss. Och det får mig att känna en ännu större tacksamhet över att ha mina djur här hos mig, just här och just nu.
Och vilken trygghet det är, vilket lugn de ger mig. Ydas djupa andetag, Vilses spinnande och värmen från Albas huvud. Ett lugn som aldrig infinner sig på samma vis annars, som bara finns här vid sådana här tillfällen, det är fantastiskt egentligen.
Jag tror att Alba kommer bli en bra vakthund dessutom. Jag gillar det, även det mig givetvis ett lugn i kroppen, jag kan förlita mig på att hon talar om för mig om det behövs. Hon reagerar tydligt på ljud, skäller vid behov och håller liksom ställningarna på nedervåningen. Jag uppskattar det mycket. Min lilla valp som växer så fort!
Det är väl det som är det värsta. Tiden går så fort. Vilse är redan två år, Alba är fyra månader, min älskade Yda är redan 6 år och jag förstår inte hur det går till. Hur åren bara kan springa iväg i ett sådant där rasande tempo. Felix och Dusty är så himla saknade och jag kan inte riktigt förstå att det är ett år sedan han lämnade oss..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0