Hej Milton!

Tänk va, idag blir du tre och ett halvt år. Det är inte klokt egentligen vad åren bara springer iväg, lika fort går din utveckling – i ett rasande tempo!

Precis som för ett år sedan är det mycket djur som gäller för dig, till min stora glädje! Du har miljoner plastdjur som du ställer upp så fint varje dag. Varje dag kelar du med Vilse, för han är ju din katt brukar du säga och att du tycker så mycket om honom brukar du också säga, det värmer gott att höra. Jag vet också hur det är att ha en bästa vän som är ett djur.
Alba har flyttat hit, ni två är helt galna ihop ibland och går mig på nerverna! Men oj vad ni kan ha roligt ihop!!

Annars är det mycket duplo, just nu har du ett bygge som ett byggt från golvet och enda upp till taket, där har det stått i flera dagar nu och INGEN får riva det, då gör vi såklart inte det heller. Vi bygger ofta hus tillsammans, du och jag, gärna tvåvåningshus, med trappa och staket. Givetvis bor duplodjuren där.
Tåg är också en sådandär favorit, speciellt Brios trätåg. Alltid är här en tågbana uppbyggd, just nu i hallen. Ofta ska alla dina djur stå i mitten av tågbanan.
I somras sköt du en hel massa höjdingar med din fotboll varje dag! En fena på det där och vi är många som var himla imponerade av det! Nu verkar det som att du har en fotbollspaus, ny säsong till våren kanske?
På tal om säsong så har du ridit en termin nu, hos Cornelia på ridskolan. Det är så bra för din balans Milton. Riktigt duktig har du blivit och kan rida själv i skritt. Men du tycker att jag är bra jobbig som tjatar hela tiden, förlåt. Jag ska skärpa mig.

Du är fortfarande en mycket bestämd kille och vi väljer noga våra strider, speciellt när andra än jag och din pappa är i närheten, det märks så tydligt att du skäms och tycker det är pinsamt när vi säger till dig framför andra.
Vi brukar skämta om att du föddes med humör, det stämmer nog. Men det är väl bra, man ska visa utåt hur man mår och känner och inte stänga in känslorna. Fortsätt med det du gör, snälla Milton!

Du är fortfarande lite mammig, men mest pappig när vi båda är i närheten. Det är okej, jag förstår varför. Du vaknar varje natt och vill ofta att någon av oss kommer in och lägger sig hos dig. Det gör inte så mycket, du somnar om och vi också och du är alltid så duktig med att ligga kvar i sängen och inte hålla på och studsa och greja.
Du har så många fina relationer med andra än oss och nu har du många bästa kompisar, mest barn på förskolan och några utanför. Du pratar alltid så varmt och gott om dem du leker med och det är så härligt att höra! De du pratar varmast om är dem du umgåtts med sedan du var liten, ni har hängt ihop ett tag nu. Vissa sedan bebistiden och andra sedan förskolestarten. Jag hoppas ni kommer att vara vänner länge till.

Du är en förståndig och klok kille, med galet mycket humor! Du har ett ordförråd som inte är av denna värld och vi är så glada för det! Du har blivit lite mörkrädd och rädd för saker de senaste månaderna. Då vill du gärna vara nära och så vill du att vi följer med dig när det är mörkt. Det gör vi gärna, det känns bra för oss att vi kan hjälpa dig när du den hjälpen behöver.

Du är den finaste i världen Milton. Ingen får mig att må så bra som du. Egentligen är det verkligen så, även om tålamodet brister, jag är trött, upptagen eller ibland bara vill vara ifred. Jag känner mig lyckligt lottad och så galet tacksam över att just du finns här hos mig. Jag saknar dig när du inte är nära mig och mår bäst av att ha dig här.

Tack Milton för att du gör våra liv så bra som de är.
Tack Milton för att du är just du. Jag älskar dig!