...gick jag denna stig med två hundar. Yda och Dusty. Fortfarande saknas fina älskade Dusty fruktansvärt mycket, det gör så ont att tänka på att han inte längre finns i mitt föräldrahem, att han aldrig mer kommer hit och hälsar på, att denna mycket speciella hund aldrig mer kommer få finnas här tillsammans med Yda.
Idag fick Alba ut och gå sin första morgonpromenad. En liten sväng på stigen där jag gått med två hundar fick jag idag göra detsamma, fast istället för Dusty finns nu våran Alba. Denna stig kommer jag gå många gånger med två hundar nu igen. Det är en fin känsla, även om sorgen efter D är enorm.
Oj vad denna hund är saknad, sådana här stunder sådär lite extra.
Senast igår var ett annat sådant tillfälle. Yda har ingen vidare social kompetens vad gäller andra hundar, hon är för vek, för snäll för mesig. Dusty däremot var inte mycket att hänga i julgranen bland människor, men hans sociala kompetens bland andra hundar var "simply the best". Han visste exakt hur man skulle göra och bete sig. Han hade kunnat lära lilla Alba rätt och fel från början. Igår var du också sådär mer saknad än vanligt, Dusty..

Kram